Många glada ansikten!

 
 
Ett av de sista besöken på Barnbarnshemmet innan vi åkte tillbaka till
Sverige! Skor och mat till alla i överflöd!
 
 
 
 
" Maten är färdig" ! 
  
      
 
 
 
 
Nya skor till alla! 
 
Nya skorna hann inte komma med i bild!! Det går undan ibland!
 
 
 
En mycket glad Ben i nya skor som tyvärr inte syns på bilden!
 
 
" Still going strong" är ett passande uttryck om Sirira! Hon har inte åldrats
mycket sedan vi träffade henne första gången i april 2010! 
Ris, majs, böngryta samt vitkålsröra lät vi oss alla mättas av....mycket gott!
 
 
 
 
 
 

Skoltjejer .

 
 
 
 
 
Här är det Zena och Benta som just kommer hem på "mitt-termins" lov!
 
Så här vuxna blev de när de bytte om till privata kläder. Benta går sista
året och Zena i årskurs 2 ( av 4).på gymnasiet. 
 
En av deras stora systrar - Shiela - är den som kramar om dem i 
mitten!
 
En annan av systrarna Barasa är Rezin, 20 år.  
Hon påbörjade i januari 2019 en tvåårig ekonomi/sekreterarutbidning och är en
av de bästa eleverna i klassen. Rezin fick vänta i flera år efter avslutad gymnasie-
och datautbildning på att få påbörja sin yrkesutbildning. Detta pga att vi inte hade
ekonomiska möjligheter och helt enkelt inte vågade låta henne påbörja en
yrkesutbildning ifall vi inte skulle kunna hjälpa henne att slutföra den. 
 
Shiela avslutade sin gymnasielärarutbildning i julas...UNDERBART!
Men det är tyvärr inte klart i och med det,i detta land! 
 
Graduation firades för 1,5 månader sedan. Efter det måste det gå 1 - 2 månader
innan hon får sitt certifikat från skolan! Det skulle ha hämtats idag men blev
uppskjutet en vecka! Sen när hon väl har fått det (måste hämtas och signeras 
personligt)  då kan hon anmäla detta till "lärarförbundet" för att få ett intyg  från 
dem och SEDAN kan hon börja söka jobb!! Då har det alltså gått ca 4 månader
sedan hon avlade de sista proverna och blev godkänd! 
 
Vi önskar verkligen Shiela allt gott och att hon får ett jobb så snart som möjligt!
Hon är en sådan fin, rar och fantastiskt tjej. De som får henne till lärare har en 
stor tur!!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Skoutdelning!

 
 
För 1,5 månad sedan hade vi besök av nästan hela min släkt här!
De hade i föväg frågat vad som behövdes för att dela ut o.s.v. och
det var ryggsäckar, skor - gärna sport/fotbollsskor som gällde!
Så de kom och ska jag vara ärlig vet jag knappt hur många par
skor vi delat ut! Minst 40 par! En enorm välsignelse både för oss att
dela ut och för de som får dem.
Vi har delat ut från vårt hem till ett helt fotbollslag på Millimani skolan
som ligger här i närheten.
 
 
 
 
Det har provats och åter provats! Sen en liten avslutning på saft och smörgås!
 
 
 
 
 Även kläder har delats ut till många, mångas glädje! Om bara dessa små 
killar som gav denna tågbana visste vilken OTROLIG glädje den varit till!!
Underbart och stort TACK!
 
 
 
 
 
 

Oscar rånad!

 
 
 
I förrgår skickade Oscar denna bild till oss och berättade att han, på väg
från sitt studentrum till universitetet, blivit rånad! Tre killar kastade sig över
honom och han fick rejält med stryk och måste till sjukhus för att sys! 
Tack och lov var det inga allvarliga skador och inget brutet heller...och han 
LEVER!
 
Det har varit en våg med denna typ av överfall runt universitetsområdena.
Detta då universitetsstuderande idag - som alla vet - är tvugna att ha,bra
mobiltelefoner eller datorer.
Som väl var hade han bara telefon och ltie kontanter med sig i söndags-
eftermiddag när detta hände! 
 
 
 
Under de senaste åren har vi alltid försökt att träffa de killar från Barnbarns-
hemmet som är i Nairobi på vår väg till eller från Sverige.
Oscar har läst på universitetet sedan 3 år tillbaka och avslutar sina 
universitetsstudier om drygt ett år - då är utbildningen avslutad och 4 år
har gått!
 
Oscar är en sån fin, lugn och något tillbakadragen kille. Det är så tråkigt
vad som hänt men, som sagt, han är på bättringsväg! Det har nu gått en
vecka sedan denna händelse och Oscar mår nu bra och har börjat plugga
igen! Vi är så glada och TACKSAMMA för det!
 
Tack att ni är med och hjälper oss så att vi har möjlighet att köpa medicin
och förhoppningsfullt en ny telefon samt ge möjlighet att uppsöka sjukhus
när man behöver det! Det är absolut ingen självklarhet att man kan åka till
sjukhus och få behandling här.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Den livsviktiga majsen!

 
 
Det är mycket med majs!!
 
 
Växa och skördas.                           Torkas några veckor.
 
   
Torkas och åter torkas!
 
 Vägas och packas.
 
                                   
      
Bäras och fraktas. 
   
     
 
Fraktas hem på olika sätt!
 
 
Kokas.
  
  
 
SERVERAS och ÄTAS! 
 
Ett STORT TACK till Er alla som på alla sätt bidrar till att dessa familjer/peroner
får äta sig mätta! Tusen tuusen TACK!
 
 
 
 
 
 
 
 
    
 
 
 
 

Mellanmål för 139 förskolebarn!

 
 
 
     
  
Killen, på bilden till höger, går på lekskola och hjälper till att röra i
"välling/udgigrytan" som kokas på majsmjöl och serveras som
mellanmål vid 10-tiden i Kenyas alla förskolor. Udgin är dock inte
gratis men ingår i grundavgiften som kan variera mycket från skola
till skola, allt från 100 - 300 kr/månad.
Förskolorna är obligatoriska och tyvärr mycket dyra.
 
 
  
 
 
  
På nolltid står barnen i en tät och fin kö, väntar på sin tur att få händerna
tvättade av sin lärare som har rent vatten i den gula muggen!
 
 
Nya plastmuggar och ett nytt bord invigdes idag. Bordet är ett stort träbord
med en tunn metallskiva på som gör det extra hållbart. Detta med tanke på
all vätska som kan komma både uppifrån och vid själva serveringan!
 
 
 
MYCKET NÖJDA och mätta små barn som var påtagligt stolta över att
få vällingen serverad från ett bord istället för som tidigare - direkt från marken!
Klar standardhöjning! 
 
TACK alla ni som på alla sätt hjälpt till att glädja dessa ungar och även lärare!
Tusen TACK för ekonomiskt stöd, kläder, ryggsäckar, fotbollar, fotbollskläder
och mycket mycket annat! 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mamma är lik sin mamma...

 
 
Denna lilla tjej vid namn Blessing som betyder Välsignelse har vi känt i 2 år 
d.v.s. sen hon föddes. Mamma Roselyn bor i ett mycket fattigt område och är
ensamståeende med tre barn, Blessing är yngst.
Denna gång hade vi med en docka från Sverige och min syster hade sytt kläder 
som uppskattades mycket!
När de skulle gå hem var det helt naturligt att dockan skulle bäras på ryggen
och den nya lilla mamma tog sin nya uppgift med stort allvar!
Jag hade några foton sedan Blessing själv bars på detta sätt och det är bara
att konstatera att Blessing redan nu vet hur hon ska bära en bäbis!! Så söt!
 
  
 
   
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Storkbad!

 
 
 
 
Man måste passa på och ta tillfället i akt, inte bara vi människor som gör det som synes!
Detta skådespel gick av stapeln på Kitale Golf Club!
 
 
   
  
 
 
 
 
 
 
 
 

Majsen torkas o luftas!

 
 
 
 
I våras planterade vi, som så många andra, majs och bönor och nu är det
skördetid. Majsen huggs ner som allting annat för hand. Sedan står den i
"stackar" och torkar. Man skiljer sedan majskornen från kolven och även
det görs i regel för hand.Sedan måste den återigen torkas och många
köpare bär då dagligen ut majsen när solen skiner och tar in den när det är regn!
  
  
 
 
  
 
Oskördad är majsen i regel manshög.
 
 
Mycket annat fångar dessutom ens öga!
 
 
 

Trevligt och gott möte med " stora killarna" i Nairobi!

 
Sedan några veckor är vi nu tillbaka i vårt Kitalehem och det är alltid lika roligt att låsa
upp dörren och komma hem!
 
Vi stannade några dagar i Nairobi och passade då på att träffa de "stora" killarna 
från Barnbarnshemmet. David är storebror till Dan och har bott i Nairobi i ca 4-5 år nu.
Dan flyttade till Nairobi efter avslutad studentexamen och gick där en sex månaders
datautbildning och söker nu jobb.
 
   
Vårt favoritställe i Nairobi är Bakery Expess som är enkelt,gott och billigt!
 
 
Även Oscar kom till vår träff.  Oscar i vitt och Dan i orange!
Det var ett kärt återseende och vi lät oss alla väl smaka av den typiska kenyanska maten.
 
      
 
 
Oscar startar nu sitt sista d.v.s. 4:e år på Kenyatta Universitet och har trivts otroligt 
bra. Han avslutar hela utbildningen i november 2019 och efter "graduation" som är
några månader därefter kan han börja söka arbete! Vi är så stolta och glada över att
allt gått så bra för honom med tanke på alla lektorsstrejker som har påverkat hans
och många många andras utbildning under de sista åren!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
 
 

Annorlunda sommar i Sverige p.g.a. en tandpetare!

 
 
 
 
 
 
                                                                 
 
Detta hjärta får bli en symbol för att Lennarts hjärta klappar på samt för den saknad och tomrum som Mary lämnar efter sig ...
 
I mitten av mars reste Lennart hem till Sverige och på planet trampade han på en tandpetare som låg i gången!
Detta ledde till blodförgiftning, benröta samt hjärtsvikt så det blev tre veckors vistelse på hjärtavdelning. Men mycket tack vare sin goda grundfysik, optimistiska livssyn och förbön från många så har allt gått över förväntan bra och för drygt en vecka sedan ställde vi kosan mot Kenya igen!
 
Strax innan vi åkte tillbaka till Kenya fick vi besked om att Divinas och Davids dotter avlidit. David (son till Sirira) var tidigare chaufför hos oss och avled 2001. Divina och hennes 9 barn får hjälp via oss och "Barnbarnshemmet" sedan flera år. Den yngste sonen låg i Divinas mage när David avled och hela familjen var otroligt fattiga. Mary var endast 28 år och lämnade efter sig två söner som är i mormor Divinas vård.
 
Så andra dagen i Kitale var vi på Marys begravning, vilket kändes tungt och svårt. Enligt sed så kom MÅNGA till begravningen släkt, vänner och grannar. Totalt kom det säkert ca 600 personer.
 
 
 
    
  
 
   
 
Mitt i majsåkern med kossor och får som gick omkring hölls begravningscermonin för Mary som fick
lämna detta liv alldeles för tidigt. Hennes söner är endast 6 och 9 år!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vardagen i Kenya. Tomatbarnen.

 
 
 
Detta tillhör absolut inte Barnbarnshemmet MEN är en stor del av vardagen här i Kenya.
I början av december 2017 knackade denna " tomattjej" på hemma hos oss för att sälja
tomater. Normalt brukar hennes mamma gå runt och sälja men hon var vi detta tillfälle
svårt sjuk. Dottern fick istället gå runt för att de skulle få pengar till mat och hyra. Hon är
11 år. Till saken hör att Zena själv hade en förfärlig, djup och skrällande hosta!! 
 
Vi hade Amos som översättare. Det visade sig att både Zena, hennes mamma och lillebror
hade hostat i ca 2 veckor. Slutet blev att Lennart fick ta med Zena och Amos till ett Apotek
där vi köpte medicin (pencillin) till alla tre.
 
  
 
Zena vid sitt första besök hos oss tillsammans med översättaren Amos! Så sjuk och
bärande på ca 6-8 kg tomater vid 18-tiden en kväll.
 
Efter en vecka dök Zena upp med sin lillebror ca 5 år. De var pigga, glada, friska och
hungriga! Efter det har det blivit många besök hemma hos oss med mat, lek och 
favorit sysselsättningen - teckning! 
 
Mamma Pamela röntgade lungorna i början av december och det visade sig att hon
hade Tbc. En hel del krångel p.g.a.strejker på sjukhuset men med hjälp av Rotaryläkare
från Sverige, som då var här, lyckades vi till slut få behandling åt Pamela. Behandlingen
ska pågå i 6 månader men hon är i skrivande stund och efter 3 månaders behandling
mycket mycket bättre.
 
  
 
  
   
Från Sverige hade vi dessutom med oss en hel del barnkläder som passade precis!
 
  
 
Båda barnen hade blivit hemskickade från skolan p.g.a. att deras skoluniformer var
otroligt trasiga. Tack vare rara, fina människor i Sverige så hade vi möjlighet att
köpa både uniform och skor! TACK!
 
  
 
  
   
Eftersom Mama Pamelas Tbcbehandling är oerhört tuff är hon tvungen att äta
ordentligt. Hon har inte orkat arbeta så vi har också förmedlat majs, bönor,
sängkläder och annat smått och gott som t ex en liten solcellslampa och pengar
till hyran på ca 70 kr/mån. Och 1 liter mjölk per dag samt frukt och grönsaker.
 
Om möjlighet finns så vill vi fortsätta att hjälpa denna rara änka med sina två fina
och gulliga barn. Vill du vara med så förmedlar vi mer än gärna hjälp .
Omkostnaderna är på ca 500 kr/månad i 3-4 månader framöver.
 
Swicha +46704815636 eller Barnbarnshemmets vanilga konto.
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Besök av Ambrose.

 
 
 
 
 
Idag kom Ambrose på besök eftersom han nu är tillbaka i Kitale p.g.a. lektorsstrejken.
Han är en mycket jysst och fin kille. Här hjälper han Esther med sin tunga korg när
hon kommer för att sälja grönsaker och frukt.
 
         
     
 
Under hösten 2017 strejkade lektorerna på universiteten två gånger fast i olika 
omgångar! Detta ställer till en hel del svåriheter eftersom ingen vet när strejken
ska upphöra! Ska man åka hem eller inte??? Dessutom blir det en fördröjning
av tentamena vilket innebär att hela utbildningen förskjuts........fördyrande
omkostnader på alla plan!
 
Vad som hänt senaste tiden är att de flesta statliga universiteten är hel- eller deltids
stängda. Mycket frustrerande för alla de ungdomar som inget annat önskar än att
bli färdiga med sin utbildning och få börja jobba! 
 
Som ett exempel kan vi berätta om Ambrose som sedan 1,5 år tillbaka går på 
universitetet i Malindi,  ca 95 mil härifrån. Hans dröm är att bli gymnasielärare och
han hade dessutom mycket bra betyg och kom utan svårigheter in på denna utbldning.
MEN han fick inte välja universitet utan blev placerad i Malindi. Han har försökt att byta
till ett universitet ca 7 mil från Kitale men har inte ens fått någon respons på sin bytesansökan.
De 95 milen tar ca 22-24 timmar med buss, både tröttsamt och dyrt!
 
  
  
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 

Utdelning av majs och bönor i mars 2018.

 
 
Två till tre gånger per år delar vi ut majs och bönor både till de som bor på själva
Barnbarnshemmet och dess " filialer "  d.v.s. de som bor i en annan del av Kitale.
 
Under ¨årens lopp har vi haft många vänner på besök och flera av dem skickar
pengar till någon/några familjer som bor i slummen och är fattiga. Denna utdelning
av majs och bönor har uppskattats mycket och ger nog en trygghet eftersom majs
och bönor är en basvara. De som har många medlemmarna i sin "familj" får
naturligtvis mera än de som bara är t.e.x. tre stycken.
 
För länge sedan hände det att det översta lagret i säcken var fyllt med jättefin majs
men längre ned var den blandad med smågrus.....inte roligt alls!
Idag har Lennart sitt favoritställe där han är känd och där de säljer bra produkter
och är måna om sina kunder!!
 
   
 
 
Här laddar Lennart Berglund och Lill-Lennart med säckar, bagagevåg, spritpenna,
snören och kniv för att lasta om en del av säckarna. Vid inköpet väger majssäckarna
90 kg och bönsäckarna 45 kg. Lill- Lennart från Barnbarnshemmet bar med lätthet 
en bönsäck på 45 kg ensam....imponerande!
 
   
Fantastiskt vad man kan lasta på EN motorcykel!
 
 
De här två barnen har en svårt sjuk mamma som nu får behandling för Tbc.
Det är en mycket tuff behandling och hon behöver ordentligt med mat.
Majs och bönor blir ett värdefullt tillskott eftersom hon är änka och just nu
inte orkar arbeta med att sälja tomater som hon annars gör.
 
 
 
 
    
Till en del familjer kör Lennart själv hem majs o bönor medans andra kommer 
hem till oss och hämtar. Vi är så tacksamma för att det i lördags var jättefint väder
för annars hade det verkligen varit problem. Men det var en strålande dag för att
transportera hem majsen för var och en!
 
TACK för att ni gör det möjligt för oss att hjälpa.
 
 
 
 
 
 

Besök hos Atlin, hennes man och son.

 
 
Eftersom Lennart och jag skulle besöka Komotobo, dit jag kom 1987, så passade det
jättebra att Atlin och hennes lilla son Trevor fick lifta hem till Homobay med oss. Hon
hade varit i Kitale under två veckor för att för femte (5:e) gången söka ID kort. Något
som varje person är skyldig att ha. Vi ansökte om ID-kort för alla barnbarnen hos Sirira
det år som de fyllde 18 år. Men trots att det är fem år sedan vi ansökte för Atlin så har
hon ännu inte fått sitt.
 
Resan från Kitale till Homabay  tog ca 9 timmar med matpaus. Trötta blev de förstås,
men det gick så bra att sova i bilens baksäte!
 
   
 
    
Mycket är ju så annorlunda när man reser i detta land, både trafiken och annat!
Men det är fantastiskt vad vägarna har förbättrats under de senaste fem åren...underbart!
 
  
Ser ut som mannen på högra bilden håller påmed sin mobil???
  
   
Så vackert på sina håll.
 
   
Vid Bankautomaten hade denna kossa lagt sig för att vila!
 
...........................
 
Framme i Homabay som ligger vid Viktoria sjön.
Atlin och hennes man, Duncan bor ca 2 mil utanför Homabay. Det kan tilläggas
att det gick över stock och sten de sista 5 km. Det låg inåt landet och var
otroligt varmt och torrt!
 
  
Lite bättre foto på Felix.
 
Vi slöt upp med Felix som gör sin utbildnig på Kisii universitet och bara hade
ca 10 mil till Atlins hem. Vi tog alla en tur ner till sjön som var otroligt vacker.
Men över +30C varmt, så svettigt blev det.
 
 
 
I soffan från vä: Duncan, (Atlins man), Felix (Atlins kusin), Atlin och så vi!
 
  
 
Denna tupp höll vi på att få med oss hem MEN p.g.a. att vi skulle stanna en
natt i Kisumu på hemvägen och tuppen troligen inte hade överlevt gav vi
den till Duncans styvmamma som bor i grannhuset. Blir nog god kvällsmat
för henne och alla släktingar!
 
Det var en strålande lycklig Atlin som stolt visade upp sitt nya hem, som vi ser i
bakrunden. Huset består av 1 rum och kök. Ingen electricitet men en solcells-
panel finns. Så otroligt roligt att få besöka dem och se hur de har det!
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Barnbarnshemmet

Vi är två pensionärer från Sandviken, Lillemor och Lennart Berglund. Vi har tidigare arbetat många år för Trosgnistans mission i Kenya. Lillemor,(sjuksköterska)) arbetade på Komotobos sjukhus på 1980-talet samt startade upp ett primärhälsovårds-projekt 1996-2001. Lennart (bonde) arbetade med majs-, bön- och potatisodling. Har sedan1996 varit ansvarig för "Mat för dagen" - katastrof matutdelning i ökenområdet Turkana. Denna erfarenhet av Afrika har hjälpt oss på många sätt när vi påbörjade arbetet hos Sirira. Vi är så tacksamma och glada för att vi får vara med i detta arbete hos Sirira och alla barnen och för att vi fått lära känna denna underbara familj!

Om Du vill hjälpa:
Bankgiro:
648 2657

Handelsbanken:
6225 428 700 888

Swedbank:
81034 914877 2016

Följ gärna med oss på distans genom att läsa bloggen. Klicka här för att läsa mer om oss.

RSS 2.0