Mamma är lik sin mamma...

 
 
Denna lilla tjej vid namn Blessing som betyder Välsignelse har vi känt i 2 år 
d.v.s. sen hon föddes. Mamma Roselyn bor i ett mycket fattigt område och är
ensamståeende med tre barn, Blessing är yngst.
Denna gång hade vi med en docka från Sverige och min syster hade sytt kläder 
som uppskattades mycket!
När de skulle gå hem var det helt naturligt att dockan skulle bäras på ryggen
och den nya lilla mamma tog sin nya uppgift med stort allvar!
Jag hade några foton sedan Blessing själv bars på detta sätt och det är bara
att konstatera att Blessing redan nu vet hur hon ska bära en bäbis!! Så söt!
 
  
 
   
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Storkbad!

 
 
 
 
Man måste passa på och ta tillfället i akt, inte bara vi människor som gör det som synes!
Detta skådespel gick av stapeln på Kitale Golf Club!
 
 
   
  
 
 
 
 
 
 
 
 

Majsen torkas o luftas!

 
 
 
 
I våras planterade vi, som så många andra, majs och bönor och nu är det
skördetid. Majsen huggs ner som allting annat för hand. Sedan står den i
"stackar" och torkar. Man skiljer sedan majskornen från kolven och även
det görs i regel för hand.Sedan måste den återigen torkas och många
köpare bär då dagligen ut majsen när solen skiner och tar in den när det är regn!
  
  
 
 
  
 
Oskördad är majsen i regel manshög.
 
 
Mycket annat fångar dessutom ens öga!
 
 
 

Trevligt och gott möte med " stora killarna" i Nairobi!

 
Sedan några veckor är vi nu tillbaka i vårt Kitalehem och det är alltid lika roligt att låsa
upp dörren och komma hem!
 
Vi stannade några dagar i Nairobi och passade då på att träffa de "stora" killarna 
från Barnbarnshemmet. David är storebror till Dan och har bott i Nairobi i ca 4-5 år nu.
Dan flyttade till Nairobi efter avslutad studentexamen och gick där en sex månaders
datautbildning och söker nu jobb.
 
   
Vårt favoritställe i Nairobi är Bakery Expess som är enkelt,gott och billigt!
 
 
Även Oscar kom till vår träff.  Oscar i vitt och Dan i orange!
Det var ett kärt återseende och vi lät oss alla väl smaka av den typiska kenyanska maten.
 
      
 
 
Oscar startar nu sitt sista d.v.s. 4:e år på Kenyatta Universitet och har trivts otroligt 
bra. Han avslutar hela utbildningen i november 2019 och efter "graduation" som är
några månader därefter kan han börja söka arbete! Vi är så stolta och glada över att
allt gått så bra för honom med tanke på alla lektorsstrejker som har påverkat hans
och många många andras utbildning under de sista åren!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
 
 

Annorlunda sommar i Sverige p.g.a. en tandpetare!

 
 
 
 
 
 
                                                                 
 
Detta hjärta får bli en symbol för att Lennarts hjärta klappar på samt för den saknad och tomrum som Mary lämnar efter sig ...
 
I mitten av mars reste Lennart hem till Sverige och på planet trampade han på en tandpetare som låg i gången!
Detta ledde till blodförgiftning, benröta samt hjärtsvikt så det blev tre veckors vistelse på hjärtavdelning. Men mycket tack vare sin goda grundfysik, optimistiska livssyn och förbön från många så har allt gått över förväntan bra och för drygt en vecka sedan ställde vi kosan mot Kenya igen!
 
Strax innan vi åkte tillbaka till Kenya fick vi besked om att Divinas och Davids dotter avlidit. David (son till Sirira) var tidigare chaufför hos oss och avled 2001. Divina och hennes 9 barn får hjälp via oss och "Barnbarnshemmet" sedan flera år. Den yngste sonen låg i Divinas mage när David avled och hela familjen var otroligt fattiga. Mary var endast 28 år och lämnade efter sig två söner som är i mormor Divinas vård.
 
Så andra dagen i Kitale var vi på Marys begravning, vilket kändes tungt och svårt. Enligt sed så kom MÅNGA till begravningen släkt, vänner och grannar. Totalt kom det säkert ca 600 personer.
 
 
 
    
  
 
   
 
Mitt i majsåkern med kossor och får som gick omkring hölls begravningscermonin för Mary som fick
lämna detta liv alldeles för tidigt. Hennes söner är endast 6 och 9 år!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vardagen i Kenya. Tomatbarnen.

 
 
 
Detta tillhör absolut inte Barnbarnshemmet MEN är en stor del av vardagen här i Kenya.
I början av december 2017 knackade denna " tomattjej" på hemma hos oss för att sälja
tomater. Normalt brukar hennes mamma gå runt och sälja men hon var vi detta tillfälle
svårt sjuk. Dottern fick istället gå runt för att de skulle få pengar till mat och hyra. Hon är
11 år. Till saken hör att Zena själv hade en förfärlig, djup och skrällande hosta!! 
 
Vi hade Amos som översättare. Det visade sig att både Zena, hennes mamma och lillebror
hade hostat i ca 2 veckor. Slutet blev att Lennart fick ta med Zena och Amos till ett Apotek
där vi köpte medicin (pencillin) till alla tre.
 
  
 
Zena vid sitt första besök hos oss tillsammans med översättaren Amos! Så sjuk och
bärande på ca 6-8 kg tomater vid 18-tiden en kväll.
 
Efter en vecka dök Zena upp med sin lillebror ca 5 år. De var pigga, glada, friska och
hungriga! Efter det har det blivit många besök hemma hos oss med mat, lek och 
favorit sysselsättningen - teckning! 
 
Mamma Pamela röntgade lungorna i början av december och det visade sig att hon
hade Tbc. En hel del krångel p.g.a.strejker på sjukhuset men med hjälp av Rotaryläkare
från Sverige, som då var här, lyckades vi till slut få behandling åt Pamela. Behandlingen
ska pågå i 6 månader men hon är i skrivande stund och efter 3 månaders behandling
mycket mycket bättre.
 
  
 
  
   
Från Sverige hade vi dessutom med oss en hel del barnkläder som passade precis!
 
  
 
Båda barnen hade blivit hemskickade från skolan p.g.a. att deras skoluniformer var
otroligt trasiga. Tack vare rara, fina människor i Sverige så hade vi möjlighet att
köpa både uniform och skor! TACK!
 
  
 
  
   
Eftersom Mama Pamelas Tbcbehandling är oerhört tuff är hon tvungen att äta
ordentligt. Hon har inte orkat arbeta så vi har också förmedlat majs, bönor,
sängkläder och annat smått och gott som t ex en liten solcellslampa och pengar
till hyran på ca 70 kr/mån. Och 1 liter mjölk per dag samt frukt och grönsaker.
 
Om möjlighet finns så vill vi fortsätta att hjälpa denna rara änka med sina två fina
och gulliga barn. Vill du vara med så förmedlar vi mer än gärna hjälp .
Omkostnaderna är på ca 500 kr/månad i 3-4 månader framöver.
 
Swicha +46704815636 eller Barnbarnshemmets vanilga konto.
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Besök av Ambrose.

 
 
 
 
 
Idag kom Ambrose på besök eftersom han nu är tillbaka i Kitale p.g.a. lektorsstrejken.
Han är en mycket jysst och fin kille. Här hjälper han Esther med sin tunga korg när
hon kommer för att sälja grönsaker och frukt.
 
         
     
 
Under hösten 2017 strejkade lektorerna på universiteten två gånger fast i olika 
omgångar! Detta ställer till en hel del svåriheter eftersom ingen vet när strejken
ska upphöra! Ska man åka hem eller inte??? Dessutom blir det en fördröjning
av tentamena vilket innebär att hela utbildningen förskjuts........fördyrande
omkostnader på alla plan!
 
Vad som hänt senaste tiden är att de flesta statliga universiteten är hel- eller deltids
stängda. Mycket frustrerande för alla de ungdomar som inget annat önskar än att
bli färdiga med sin utbildning och få börja jobba! 
 
Som ett exempel kan vi berätta om Ambrose som sedan 1,5 år tillbaka går på 
universitetet i Malindi,  ca 95 mil härifrån. Hans dröm är att bli gymnasielärare och
han hade dessutom mycket bra betyg och kom utan svårigheter in på denna utbldning.
MEN han fick inte välja universitet utan blev placerad i Malindi. Han har försökt att byta
till ett universitet ca 7 mil från Kitale men har inte ens fått någon respons på sin bytesansökan.
De 95 milen tar ca 22-24 timmar med buss, både tröttsamt och dyrt!
 
  
  
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 

Utdelning av majs och bönor i mars 2018.

 
 
Två till tre gånger per år delar vi ut majs och bönor både till de som bor på själva
Barnbarnshemmet och dess " filialer "  d.v.s. de som bor i en annan del av Kitale.
 
Under ¨årens lopp har vi haft många vänner på besök och flera av dem skickar
pengar till någon/några familjer som bor i slummen och är fattiga. Denna utdelning
av majs och bönor har uppskattats mycket och ger nog en trygghet eftersom majs
och bönor är en basvara. De som har många medlemmarna i sin "familj" får
naturligtvis mera än de som bara är t.e.x. tre stycken.
 
För länge sedan hände det att det översta lagret i säcken var fyllt med jättefin majs
men längre ned var den blandad med smågrus.....inte roligt alls!
Idag har Lennart sitt favoritställe där han är känd och där de säljer bra produkter
och är måna om sina kunder!!
 
   
 
 
Här laddar Lennart Berglund och Lill-Lennart med säckar, bagagevåg, spritpenna,
snören och kniv för att lasta om en del av säckarna. Vid inköpet väger majssäckarna
90 kg och bönsäckarna 45 kg. Lill- Lennart från Barnbarnshemmet bar med lätthet 
en bönsäck på 45 kg ensam....imponerande!
 
   
Fantastiskt vad man kan lasta på EN motorcykel!
 
 
De här två barnen har en svårt sjuk mamma som nu får behandling för Tbc.
Det är en mycket tuff behandling och hon behöver ordentligt med mat.
Majs och bönor blir ett värdefullt tillskott eftersom hon är änka och just nu
inte orkar arbeta med att sälja tomater som hon annars gör.
 
 
 
 
    
Till en del familjer kör Lennart själv hem majs o bönor medans andra kommer 
hem till oss och hämtar. Vi är så tacksamma för att det i lördags var jättefint väder
för annars hade det verkligen varit problem. Men det var en strålande dag för att
transportera hem majsen för var och en!
 
TACK för att ni gör det möjligt för oss att hjälpa.
 
 
 
 
 
 

Besök hos Atlin, hennes man och son.

 
 
Eftersom Lennart och jag skulle besöka Komotobo, dit jag kom 1987, så passade det
jättebra att Atlin och hennes lilla son Trevor fick lifta hem till Homobay med oss. Hon
hade varit i Kitale under två veckor för att för femte (5:e) gången söka ID kort. Något
som varje person är skyldig att ha. Vi ansökte om ID-kort för alla barnbarnen hos Sirira
det år som de fyllde 18 år. Men trots att det är fem år sedan vi ansökte för Atlin så har
hon ännu inte fått sitt.
 
Resan från Kitale till Homabay  tog ca 9 timmar med matpaus. Trötta blev de förstås,
men det gick så bra att sova i bilens baksäte!
 
   
 
    
Mycket är ju så annorlunda när man reser i detta land, både trafiken och annat!
Men det är fantastiskt vad vägarna har förbättrats under de senaste fem åren...underbart!
 
  
Ser ut som mannen på högra bilden håller påmed sin mobil???
  
   
Så vackert på sina håll.
 
   
Vid Bankautomaten hade denna kossa lagt sig för att vila!
 
...........................
 
Framme i Homabay som ligger vid Viktoria sjön.
Atlin och hennes man, Duncan bor ca 2 mil utanför Homabay. Det kan tilläggas
att det gick över stock och sten de sista 5 km. Det låg inåt landet och var
otroligt varmt och torrt!
 
  
Lite bättre foto på Felix.
 
Vi slöt upp med Felix som gör sin utbildnig på Kisii universitet och bara hade
ca 10 mil till Atlins hem. Vi tog alla en tur ner till sjön som var otroligt vacker.
Men över +30C varmt, så svettigt blev det.
 
 
 
I soffan från vä: Duncan, (Atlins man), Felix (Atlins kusin), Atlin och så vi!
 
  
 
Denna tupp höll vi på att få med oss hem MEN p.g.a. att vi skulle stanna en
natt i Kisumu på hemvägen och tuppen troligen inte hade överlevt gav vi
den till Duncans styvmamma som bor i grannhuset. Blir nog god kvällsmat
för henne och alla släktingar!
 
Det var en strålande lycklig Atlin som stolt visade upp sitt nya hem, som vi ser i
bakrunden. Huset består av 1 rum och kök. Ingen electricitet men en solcells-
panel finns. Så otroligt roligt att få besöka dem och se hur de har det!
 
 
 
 

Från dörr till dörr!

 
 
 
 
Det blev drygt en månad hemma i Sverige denna gång. Mycket packande
både upp och ner. Fantastiskt skönt att vara hemma och framför allt att
träffa alla släktingar och vänner igen!
 
Men nu är vi, sedan 10 dagar tillbaka, i vårt Kitalehem igen och även det känns
bra fast det är lite mer "att bita i" här. Eftersom vi varit i Sverige så är det en
hel del att ta igen både vad det gäller bokföringen och det administrativa............
Bara att sätta igång!
 
Strålande sol och en fantastisk blomsterprakt mötte oss när vi kom "hem"!
   
 
   
Rose var på plats och gjorde sin fantastiskt goda vitkålsgryta som jag kan äta varje dag!
 
  
Redan första morgonpromenaden stötte vi ihop med Matilda och hennes man.
Så knackade Helen på dörren för att sälja sina rosor! Bagaren Frances kom och
sålde sina bullar.
 
Bara lite längre upp på vägen står denna fantastiska Bouganvilla!!
 
   
Ett av Siriras äldsta barnbarn från Barnbarnshemmet kör busslinjen Kisumu - Kitale.
Han tog oss ända hem till dörren! Vi var då rätt möra efter ca 30 timmars resa!
 
Vi känner oss också så tacksamma till vår gode vän Sören som hämtade oss vid
dörren hemma i Sverige och körde oss hela vägen till Arlanda! Tack!
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 

Gott nytt år!

 
 
 
 
Tyvärr fick vi igår meddelande om att Alexander 7år från barnbarnshemmet 
återigen under lek brytit sitt ben! Samma ben men på låret denna gång!
Han har lov jusst nu men börjar skolan om en dryg vecka.  Kryckorna finns som
väl är kvar.
 
 

God Jul och Ett Gott Nytt ÅR!


Ja, att åren sägs gå fortare och fortare är ju bara att konstatera och acceptera!! 
Men så otroligt mycket roligt, trevligt och spännande vi fått vara med om , så 
tacksam till Gud för det fantastiska liv han gett oss möjlighet att leva! Vi är lika
välsignade i Kenya som tillsammans med våra nära, kära och alla vänner i 
Sverige och vi åker "hem" hela tiden...hem till Kenya och hem till Gästrike-Hammarby!
Så vårt beslut är nu att fortsätta som tidigare - trots vår höga ålder- som vi inte alls
känner av ...så det är bara att "köra" så länge vi orkar och Gud sanktionerar det!
   
  
 
Vill så här "dan före dan" TACKA Er alla som hjälpt oss att hjälpa dessa barn och
ungdomar till en framtid och ett hopp! 
Det är allt från Esthers tragiska död, till tandutdragning, benbrott, installation av eletricitet,
nya möbler på Barnbarnshemmet,mat, medicin, skolböcker, skolavgifter och omkostnadet för
alla dessa elever - inte minst extra resor med avbruten skilgång p.g.a. valet har kostat mycket.
 
    
 
  
 
  
 
  
 
  
 
 
Vill så här "dan före dan" TACKA Er alla som hjälpt oss att hjälpa dessa barn och
ungdomar till en framtid och ett hopp! 
 
Det är allt från Esthers tragiska död, till tandutdragning, benbrott, installation av eletricitet,
nya möbler på Barnbarnshemmet, mat, medicin, skolböcker, skolavgifter och omkostnadet för
alla dessa elever - inte minst extra resor med avbruten skolgång p.g.a. valet har kostat mycket.
 
God Jul och Gott nytt År från oss alla till Er alla! 
 
Sirira, Ben, Belinda,Alexander,Lennart ( kenya),Damaris, Oscar, Felix, Meshak,Mercy, Yvonne,
Mildred, Winnifred,Benta, Zena, Ambrose, Divina och många många andra!
Och så Lennart & Lillemor
 
      
   
 
                 

Efter många års väntan finns nu eletricitet och nya möbler är på väg.

 
 
 
  
Kan inte med ord uttrycka hur tacksam och glad jag är för de bidrag vi fått
av er till möbler och reparation på Barnbarnshemmet och eletricitet! 
Sirira har drömt om eletricitet i säkert fem år och nu har hon det!
 
 Inhandling av soffgrupp på marknaden.
 
 
 
Marknaden är en stor RÖRIG plats med hög ljudnivå. I allt detta kan man
göra sina fynd! Så det gäller att höja blicken! Det packas, fraktas och körs
med stor intensitet!
 
 
   
Mat lagas och förtärs! 
 
  
 
Man kan köpa nästan allt från vitlök, ris, bönor, majs och möbler till kistor.
Tyvärr blev inte korten på möblerna bra.
 
 
Korkmattsinköp på varuhuset Khetias.
 
    
Det fanns mycket att välja på vad det gäller olika färger och form men det var svårt
att få tag i en stor bit på 10 meter. Det behövdes så att det bara blir en (1) skarv!
Men när vi väl hade bestämt oss så mättes det mycket nogrannt och ordentligt.
 
 Möblerna fraktas till oss.
 
Vår dagvakt, John bär in det tunga bordet tillsammans med Lennart.
 
   
Nu står möblemanget hemma hos oss i väntan på att rummet som just reparerats,
hos Sirira, blir färdigt. Det ska målas nu i veckan och sedan ska mattan rullas ut
och möblerna komma på plats.
 

Vart tar tiden vägen??

 
 
 
 
Ibland undrar vi verkligen vad vi gör här........... Vart tar tiden vägen??? Det är väl en fråga
som man många gånger ställer sig även i Sverige. Men här räcker tiden absolut inte till!!! 
Det dyker ständigt upp nya saker och då oftast problem!
 
Något som skapat mycket extra arbete och ökade kostnader är allt runt omkring valen
i Kenya. Särskillt då för eleverna på universiteten! Plötsligt stängs universiteten och alla
studenter måste åka hem, för att sedan bli kallade tillbaka med obligatorisk närvaro!!!!!
Naturligtvis är det studenterna som blir hårdast drabbade med en hattig undervisning
och en oro för hur det ska bli med en ibland 6-12 månaders förskjutning av i sin utbildning!!
För oss är det mycket frustrerande! Som svensk är man ju van vid att det bara ska fungera!
 
När en student t.ex. startar en 4-årig utbildning förväntar vi ju oss att när pengarna betalats
in till universitetet direkt så ska det fungera automatiskt. Men se det gör det inte alltid!!!
Vi får dubbelkolla, räkna och kontakta administrationen på de respektive utbildningarna.....
men skam den som ger sig! Och det fungerar alltid till slut! 
 
  
Här är det Ambrose som tvingades till en "ofrivillig" paus i sina studier. Hans
studieplats är i Mombasa ca 100 mil härifrån....LÅNGT och DYRT med resorna.
Han blev enligt kenyansk "tradition" "kallad" till Universitetet och lade genast in
om att få byta till vår grannstad, Eldoret. MEN det har ännu inte gått, fast det är
över 1,5 år sedan han ansökte om det!!
Han skickade för en stund sedan meddelande och nu har universitetet stängt
(mer än en månad för tidigt) och öppnar först i början av januari!! 
 
  
Felix går i Kisii ca 45 mil härifrån och har bara haft ett ofrivilligt lov på 10 dagar
och då i samband med omvalet! Han skulle ha blivit hårdare drabbad om han
inte just nu gjort praktik på sjukhus. Till att börja med var det sjuksköterskestrejk
på alla Govermentsjukhus, så det blev ökade kostnader för han var tvungen att
åka till ett privat sjukhus där det inte var strejk! Krångligt!
Däremot håller vi på att, tillsammans med honom, kolla kvitton och kostnader
på hans universitet. Just hans har krånglat mest faktiskt! MEN det är absolut
inte Felix fel utan administrationen som inte fungerat! 
 
  
Här är Felix till vänster och Oscar till höger.
 
Oscar går på universitet i Nairobi: Det enda som avvikit från planeringen och 
informationen om utbildningen var en extra avgift på ca 2000 sek. Den var
obligatorisk och om den inte betalades kunde Oscar inte slutföra sin examen
för detta läsår.
Sedan har, även här, undervisningen haltat rejält p.g.a. universitetslektorernas
strejk - som fortfarande pågår. Sedan i förrgår ligger allt nere men rykten går om
att undervisningen ska starta igen i början av december. Terminsslut är planerat 
till 22 december.
 
 
Shiela går andra året på ett privat Collage i grannstaden, hos oss stekte hon våfflor!
Hon har endast berörts av en kortare stängning p.g.a. valet och oroligheterna i
samband med det. Inte berörd alls av lärar/lektorsstrejken som väl är.
Skolplaneringen har förändrats/förlängts så till vida att hon nu ska göra slutexamen
i april 2018 och sedan praktik i sex månader till ( praktiken skulle ha varit inbakad)!
 
Men alla kämpar på och gör sitt bästa. Jag vill återigen säga TUSEN TACK till alla
Er som gör det möjligt för dessa ungdomar att förverkliga sina drömmar! 
 
 
 
 
 
 
 

ELEKTRICITET! Nyhetens behag!

 
 
 
 
 
I skrivande stund är det exakt 20 dagar tills vi landar på Arlanda. Mycket har vi hunnit med,
men inte allt!
 
Elektricitet har i dagarna blivit installerat eftersom "Govermentet" tillsammans med Världsbanken
haft ett mycket förmånligt erbjudande.Den totala kostnade blev ca 2.500 kr, tidigare kostnad hade
de ordnat med via "harambeeinsamling".Nu har de fyra småhusen en taklampa och ett elutag på
väggen i de flesta rum.
 
   
 
      
   
Bonafas har gjort ett mycket bra jobb med indragningen av elen. Ledningarna
är ordentligt nergrävda, allt är snyggt och fint gjort. Det måste också inspekteras
och godkännas av Kenya Power and Lightning inom en snar framtid. Även
elmätare är på plats.
 
 .............................................................................
 
MEN, när de blev ljust i rummen så är det bara att inse att allt är mycket nött och
långt ifrån hemtrevligt! Vi renoverade en del för 7 år sedan men naturligtvis har det
blivit slitet, kvaliteten är ju inte heller den bästa på väggar och golv. I ett av
"vardagsrummen" har vi "tapetserat" med spetsgardiner och lagt in en korkmatta.
 
Vår stora önskan är nu att kunna måla väggarna, lägga in en korkmatta samt köpa en
soffgrupp till det hus där Sirira bor. "Vardagsrummet" är på ca 10 kvadratmeter
 
Det mesta av de insamlade medlen går åt till skolavgifter, omkostnader till utbildning
mat och dagliga behov så pengarna räcker inte till för möblering, renovering o.s.v 
 
Men vill Du vara med och stödja denna lilla renovering och möblering så tar vi med stor
tacksamhet emot pengarna. Allt går som tidigare oavkortat till Barnbarnshemmet!
 
Swicha gärna: 0704815636 eller Bg: 648-2657 eller annat konto som du tidigare använt
och vet att det fungerar, 
 
Vardagsrummet på ca 10 kvadratmeter idag.
 
  
 
 
  
  
 
 
 
                  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  

 
 
 
 
 
 
 
   
 
 
 

Om

Min profilbild

Barnbarnshemmet

Vi är två pensionärer från Sandviken, Lillemor och Lennart Berglund. Vi har tidigare arbetat många år för Trosgnistans mission i Kenya. Lillemor,(sjuksköterska)) arbetade på Komotobos sjukhus på 1980-talet samt startade upp ett primärhälsovårds-projekt 1996-2001. Lennart (bonde) arbetade med majs-, bön- och potatisodling. Har sedan1996 varit ansvarig för "Mat för dagen" - katastrof matutdelning i ökenområdet Turkana. Denna erfarenhet av Afrika har hjälpt oss på många sätt när vi påbörjade arbetet hos Sirira. Vi är så tacksamma och glada för att vi får vara med i detta arbete hos Sirira och alla barnen och för att vi fått lära känna denna underbara familj!

Om Du vill hjälpa:
Bankgiro:
648 2657

Handelsbanken:
6225 428 700 888

Swedbank:
81034 914877 2016

Följ gärna med oss på distans genom att läsa bloggen. Klicka här för att läsa mer om oss.

RSS 2.0