Kärt återseende med många!

 
 
Det har varit intensiva veckor med att komma ikapp med bokföring och att bli uppdaterad på
vad som hänt medans vi varit i Sverige. Mycket smått och gott men så fantastiskt roligt!
Otroligt att man ändå alltid glömmer värmen, trafiken och den höga pulsen i t.e.x. Nairobi
  
 
 
De större killarna eller unga männen som nu bor i Nairobi hann vi träffa
och äta en middag tillsammans med på Flora hostel.
 
 
Dan.                                                David.
 
Dan eller Daniel som han egentligen heter gick ut gymnasiet i december 2016..
Han flyttade ganska snabbt till sin äldre bror David i Nairobi och gick där en
grundkurs i data och fortsatte sedan med en grafisk design-datakurs.
Kurserna tog ca 6 månader och Dan är nu arbetssökande.
 
David avslutade sin utbildning inom Turist- och Hotellbranchen för sex år sedan
men tyvärr utsattes ju Kenya för ett attentat i West gate i Nairobi strax efteråt.
Turistindustrin har sakta men säkert krymt, färre och färre turister besöker Kenya.
David anser att möjligheten att få arbete är betydligt större i Nairobi än i Kitale.
Han arbetar idag på en firma som gör webbsidor, gör tryck på muggar och tröjor m.m.
David kämpar på trots att han, som så många andra kenyaner, är tillfälligtanställd.
Vi är glada att de båda bröderna kan bo tillsammans samt kan hjälpa och stödja varandra!
 
Oscar går nu sitt tredje år på Kenyatta universitet i Nairobi.
 
Resan till Kitale tog denna gång ca 8,5 timme men allt gick så fantastiskt bra och
vi kom hem med allt vårt pick och pack!
 
  
 
Fantastisk utsikt på vägen mot Ktale.
 
 
 
Spara
Spara

Sammanfattning maj 2016 - maj 2017

 

 

Boende ”Hemma” på heltid är i dag 29 personer. ”Hemma” är idag uppdelat på fyra boenden:

- Siriras (Merufarm)

- Davids

 -Matisi 1

- Matisi 2

Skaran med hemmaboende ökas med sju studenter ca 4 månader/år då skolorna har lov och de inte får bo kvar inom skolområdet.

Vi har fortfarande samma ekonomiska ansvar trots att barnbarnen bor på olika platser i Kitale eller på sina studieorter (Nairobi, Mombasa, Kisi, Eldoret). Denna omflyttning har skett på grund av olika omständigheter och egna önskemål.

Skaran som finns inom vårat ekonomiska ”paraply” har vuxit med 8 barnbarnsbarn och en ingift hustru sedan starten 2007. Sirira har också fått ytterligare fem barnbarnsbarn under denna period men de bor tillsammans med sina föräldrar i eget hem. Vi träffar dem regelbundet men de klarar sin ekonomi själva.

Fyra barnbarn bor kvar hemma och har arbete.

Fyra barnbarn har flyttat hemifrån, skaffat bostad och arbete på annan ort. Ett barnbarn har flyttat hem till sin syster och hennes familj på annan ort.

 

Aktuell skolsituation

Förskola: 1 elev

Grundskola: 9 elever

Gymnasium: 6 elever

Universitet/Högskola: 6 elever

Yrkesskola: 1 elev

Datakurs: 3 elever. En av killarna går en längre kurs, grafisk/designkurs och bor under tiden hos sin äldre bror i Nairobi.

Tre av barnbarnen har under de sista åren tagit studenten och har inte på börjat någon högre utbildning p.g.a att pengar saknas. De har alla tre sökt jobb men som outbildad är det otroligt svårt att komma in på arbetsmarknaden. De är väl medvetna om att yrkesutbildning krävs och har alla en stark längtan att få börja studera.

En av eleverna på universitetet fick sin utbildning avbruten pga att kursen drogs in efter 6 veckors skolgång! Tyvärr hjälpte inte universitetet till med någon omflyttning men hans plats finns kvar och han kan påbörja kursen igen i höst om ekonomiska möjligheter finns. Han har med stor iver sökt jobb men inte fått något. Han har bra studentbetyg (B+) och får därför reducerad avgift på universitetet.

Jordbruk

Utsäde till majs, bönor och allehanda grönsaker är inköpta och planterades i april 2017. Förhoppningsvis är de nu ganska självförsörjande på basfödan och grönsaker. Bananträden ger god skörd och används både för eget bruk och som inkomstkälla.

 

 En del tragiska händelser hände under det senaste året.

-          Barnbarnsbarnet Billy, 11 månader gammal dog i november 2016. Vena och hennes man träffades när de båda gick på yrkesskolan där hon utbildades till frisör och han till byggnadsarbetare. De gifte sig och flyttade till hans ”föräldragård”. De fick sonen Billy som insjuknade i malaria och tyfoid. Han fick behandling men tyvärr gick hans liv inte att rädda. Enligt traditionen hölls en begravning med ca 500 gäster. Det var hjärtslitande att se de unga föräldrarnas sorg under begravningen och de har också mått mycket dåligt under en längre tid efteråt.

-          Alexander, 7 år spelade fotboll tillsammans med sin syster och ramlade så olyckligt att han fick en fraktur på höger underben i mitten på februari 2017. Då pågick fortfarande läkarstejken och vi fick åka till två sjukhus som var stängda innan vi kom till ett privat sjukhus där Alexander blev behandlad. Benet röntgades och gipsades och han fick ligga kvar ett dygn på sjukhuset. Vid återbesöket en vecka senare var gipset tvunget att brytas upp och benet gipsades om. Han fick kryckor och var borta högst 10 dagar från skolan. I dag springer han och spelar fotboll igen.

-          Ester insjuknade i malaria och tyfoid i oktober 2016. Tillfrisknade inte och blev inlagd på sjukhus. Då upptäcktes det att hon hade fel på två hjärtklaffar, troligen medfött. Hennes tillstånd var kritiskt i flera månader och behandlades i väntan på operation.Tyvärr hade Ester inget ID-kort och därför kunde operation ej genomföras. Det  ansöktes om ID-kort som blev klart i december 2016 men då var det läkarstrejk och ingen operation kunde göras. Operationen var tvungen att göras på ett statligt sjukhus och försenades därför. Tillståndet försämrades och hon fördes till Kenyatta National Hospital i Nairobi för operation när läkarstrejken var slut. 26 timmar efter ankomsten till sjukhuset avled hon endast 19 år gammal. Kroppen fraktades tillbaka, ca 40 mil till Kitale och begravningen hölls där.

Enligt traditionen samlades pengar in till omkostnader för begravningen från släkt och vänner samt kyrkor. Det bjuds alltid på mat i samband med begravningen eftersom många kommer långväga ifrån, gående, cyklandes eller om man har råd med buss.

Ester hade fått utbildning till sömmerska och utförde en del syarbete i hemmet under sin sjukdomstid. Ester fick avsluta sitt liv alltför tidigt och är saknad av många nära och kära.

Målsättningen är som tidigare att barnbarnen ska få en yrkesutbildning, skaffa sig ett arbete och kunna försörja sig själv. I Kenya fungerar det så att man efter avslutad yrkesutbildning får börja praktisera inom sitt yrkesområde. Det är svårt att få tag på både praktik och fast anställning. Många gånger får man arbeta utan lön eller t.o.m. betala för att göra sin praktik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Telefonerna anlänt från Sverige.

 
 
Vår värld förändrades ju på alla plan både i Sverige och så även i Kenya
när internet blev tillgängligt på mobiltelefonerna. De gamla "hederliga"
mobiltelefonerna som endast kunde hantera sms och samtal används 
förtfarande i stor utsträckning i Kenya och då särskilt av den något äldre 
befolkningen. Till saken hör också att det fasta telefon nätet inte är utbyggt 
och det alltid varit mycket problem med detta i Kenya.
 
För den som idag studerar är det ett krav från olika utbildningscenter att
 
man har en Smartphone eller Iphone om man inte har en egen dator. De
finns i Kenya men är dyra och inte alls av den kvalitet som de vi köper i Sverige.
 
  
 
 
   
Intresset är stort även från de små!
 
 
Glada blev desa damer när de fick varsin gammal välfungerande Nokia!
 
 
När vi reser till Kenya eller får besök från Sverige så är vi mycket tacksamma
när vi får begagnade telefoner och datorer för att kunna ge vidare till behövande.
 
Så skedde nu i våras när flera kom och hälsade på oss. Vi fick totalt 9 telefoner.
Det var med stor glädje vi laddade och kopplade upp dessa och fann att åtta av nio 
telefoner hade fungerande batteri och var "olåsta" så att det var bara att köpa Sim-kort
och börja ringa! Den som ej fungerade var låst och det var bara att lämna in den och
få den upplåst!
 
TACK för att 
 
 
 
 
 



Esther blev endast 19 år.

 
 
 
                                             
 
I oktober förra året fick Esther diagnosen gravt hjärtfel (troligen medfött) och en operation där två hjärtklaffar skulle bytas ut var nödvändig. 
Många, många hinder fanns på vägen b.l.a. får man inte opereras utan ID-kort och en sådan ansökan hade
inte gjorts men gjordes direkt. Väntetiden är mycket lång för att få denna handling men det gick rätt fort för Esther...tog bara ca 8 veckor så strax före jul fick hon
 denna dyrbara handling i sin hand. Bara att köra igång med att ordna tid hos hjärtspecialisten på Kenyatta hospital i  Nairobi som var första steget i
planeringen. MEN då var det läkarstrejk på alla statliga sjukhus så det fanns ingen möjlighet att kringgå detta 
utan bara att vänta och vänta och vänta....
Esther blev långsamt sämre och orkade till slut nästan ingenting. Strejken pågick till den 19 mars!!! 
 
En försäkring hade tagits och den skulle täcka själva operationskostnaderna och sängplatser men inte medicineringen. Esther fick tid i Nairobi och storebror David kom från Nairobi till Kitale och hjälpte henne på
alla sätt. De åkte tillsammans den långa bussresan på ca 8 timmar och Esther blev inlagd direkt på sjukhuset 
med smärta, andningssvårigheter och vätska i lungorna.
Planerat var att lungorna skulle "tappas" på vätska och hon skulle opereras så snart hennes allmäntillstånd 
var bättre.
 
Men Esthers krafter räckte inte till och hon lämnade jordelivet endast 19 år gammal den 29/4 2017.
 
 
   
Före vår avresa hem till Sverige träffade jag Esther och hon var då vid gott mod. Hon såg fram emot att 
strejken skulle ta slut och att hon  skulle åka till Nairobi för operation. 
A
Här får hon håret flätat av sin kusin Vena.
Esther åtog sig också små jobb på symaskinen och trivdes mycket bra med det.
 
Begravningen hölls den 6 maj i Kitale.
Ett liv släcktes alldeles för tidigt och Esther är saknad av många!
 
                                     
 
  

Sista besöket för denna gång. Benbrott och skabb togs omhand!

 
 
För 3 veckor sedan åkte vi denna väg för sista gången på ett tag. Som alla säkert förstår
så var det med blandade känslor! Det är alltid roligt att åka hem till nära och kära i Sverige
och det liv vi har här. Det är också så ledsamt att säga adjö till alla  nära och kära i
Kenya! De är ju lika mycket nära och kära som de vi har i Sverige.
 
  
 Byvägen                                       Merufarm
   
Det var full fart på läxläsningen i "allrummet"
 
   
Alexander klarade med glans att förflytta sig med kryckorna och går i skolan varje dag.
                                                                      
   
 
Bäddat med de nya lakanen. "Tyg" har satts upp som ett "innertak" och det skyddar 
mot mygg och andra småkryp. Det blir även mer ombonat. Även en del av väggarna 
hade tapetserats med gardiner som vi tagit med från Sverige.
 
Vi hade med oss ryggsäckar till alla som går i skolan och det var MYCKET uppskattat!
Eleverna bär ju alla böcker fram och tillbaka varje dag så det blir ett otroligt slitage 
både på grund av tyngden och slitaget på dragkedjorna!
 
   
Bara Alexander och Yvonne"fastnade på bild" med de nya ryggsäckarna!
    
Här är det Ben som plockar in de pennor och böcker som alla fick.....
Ordning och reda hade han i sitt lilla begagnade pennskrin!!
 
   
    
  
Husdjuren trivs och vi fick också lämna gödningen som snart skall
användas när regnet kommer och det ska planteras!
 
 
 
Yvonne och lilla Grethel är nöjda både med ryggsäcken och med en klubba förståss!
 
   
Alexander, glad över sin ryggsäck.    Tränar att gå med hjälp av kryckorna!
    
Alexanders tillfrisknande har gått över förväntan bra. Första veckan tog de
hem läxor till honom så att han inte skulle "halka efter" men nu går han i
skolan varje dag!
                                  
     
Stax innan vi skulle åka så upptäckte jag denna fula skabb i hårbotten på flera av
barnen. Nästa dag köpte vi skabbmedicin och de fick också rådet att byta och
tvätta alla lakan,sängkläder och duscha alla på  en gång. Även maskmedicin delade
vi ut till var och en. Samma regel gäller även med detta, att alla ska ta medicinen vid
samma tillfälle.
Både skabb och mask är mycket vanligt och smittar jättelätt . Skolan, med sina 700
elever, där det är mycket lek och kontakt är nog en plats där det sprids lätt. Dessutom
konstant brist på vatten gör att det naturligtvis är svårt med hygienen.
 
  
 Sirira                                           
    
Ja, nog lämnar vi en bit av våra hjärtan varje gång vi lämnar dessa vänner i Kitale...
men forhoppningvis ses vi till hösten igen! Dessutom har det blivit mycket lättare
att hålla kontakt tack vare sociala medier som t ex facebook.
 
 
 
 
Spara
Spara

Nya kryckor!

 
Tillverkning av Alexanders kryckor.
 
Det gick inte att köpa tillräckligt korta kryckor varför vi beställde kryckorna hos 
en snickare. Det skulle ta ca 1½ timme att tillverka dem. Snickaren tog mått
men när vi kom för att hämta kryckorna var de för långa. Det avhjälptes
snabbt och Alexander fick "provgå". Det var lite svårt med "tekniken" men
han får hjälp hemmavid för att lära sig använda dem. 
 
       
Lägg märke till det leopardmönstrade    I väntan på den andra kryckan
tyget!
                                                 
  
Bättre underlag att träna på var det på cafét.
 
Alexander äter lunch innan hemfärden till Merufarm.
 
 
 
Samtidigt, som Alexander, kom de andra mindre barnen från Merufarm
till stan. De åt också lunch innan de fick hjälp att köpa skoltröjor och skolskor. 
Därefter gick vi till ett varuhus, Nakumat. Varje barn fick 50 ksh att handla
vad de ville för. De tittade med förundran på allt som fanns att köpa och 
det var inte så lätt att välja mellan alla godsaker. Även leksaksavdelningen
en trappa upp fick ett besök. Dit fick de åka rulltrappa vilket inte hör till vanligheterna.
 
 
Innan stadsbesöket var över för den
här gången fick de alla var sin glass.
 
 
 
 
 

 
 
 
 

Dagsläget för några av barnbarnen 1/3 2017.

 
 
 
 
 
Universitetslärarna började strejka i januari 2017. 
 
- På Ambroses universitet i Mombasa innebar det att lärarna kom till skolan i samlad trupp varje
morgon och sjöng kampsånger. Ambrose hyr rum på universitetsområdet och kunde bo kvar i ca
1 månad. Men han fick till slut inte laga mat utan var tvungen att gå till ett hotell för att äta och
tvingades även att bo på hotell en natt, vilket blev för dyrt för honom. Därför vade han att åka hem
till Kitale. Han stannade till i Nairobi och Eldoret för att försöka byta universitet. Detta då hans
universitet har varit speciellt hårt drabbat av strejken och ligger långt hemifrån (90 mil). Ambrose
har,efter hemkomsten, fått jobb på skolan i Pokot där han tidigare arbetade som hjälplärare. Just
nu har den skolan lov under en vecka så Ambrose är tillbaka i Kitale under den tiden.
- Felix och Oscar har bott kvar på sina respektive skolorter. De hyr bostad utanför universitetsområdet
och har därför kunnat bo kvar. De har även haft enstaka lektioner under tiden. 
 
Vad följderna blir för dessa killar är det i dagsläget ingen som vet. Terminsavgifterna var inbetalda 
när strejken började så även hyran för Ambrose del. Om Felix och Oscar kommer att få tillgodoräkna
sig den sporadiska undervisningen vet de ännu inte. 
 
     
 Ambrose                                            Felix and Oscar
 
 
 
Läkarstrejken för de statsanställda läkarna började i mitten på december 2016.
 
    
Alexander                                          Ester
 
- För Alexander innebar det att han fick besöka två sjukhus innan de kom till ett privat sjukhus
som hade tjänstgörande läkare. Att behandlas där är mycket dyrare än att gå till ett allmänt
sjukhus. 
- För Ester, som har undersökts av en cardiolog i Kitale, innebär det att hon fortfarande väntar på
att få en undersökning och bedömning gjord på Kenyatta Hospital i Nairobi. När det är gjort kan 
man gå vidare och söka ekonomiskt bidrag till hjärtoperationen. I dagsläget vet man inte om det
kommer att bli en eller två operationer. 
 
 
 
- För Mildred innebär det att hennes ansökan till sjuksköterskolan inte har  behandlats. Svar på
ansökan skulle, under normala förhållanden, ha kommit i februari. 
 
 
 

En liten hjälte på återbesök!

 
 
 
Igår när det var dax för återbesök för Alexander regnade det rejält!! Inga problem
kan man ju tycka men eftersom receptionen och alla administrativa kontor ligger i
en byggnad och röntgen en bra bit bort så var det bara att vänta tills det  tropiska
regnet hade slutat. 
 
  
Här står vi under tak och väntar på att få gå till röntgen i byggnaden på bild.
 
 
    
Ny röntgenbild måste tas. Det gamla gipset var något för mjukt och skulle
bytas ut mot ett nytt.
  
   
En hel del väntan förstås men Alexander gnällde inte en enda gån!! Otroligt!
 
  
Rejält ont gjorde det när gamla gipset klipptes/sågades bort. Vet inte vem
som var svettigast? Läkaren (som var varmt klädd), Alexander, Cathrin
eller jag???
 
    
Alexander fick ett betydligt dyrare gips i fiberglas som är mycket hållbarare.
 
 
   
Här betalar man.                            Hämtar medicinen.                    
           
 
Många kvitton blev det:1. Inskrivning.2. Röntgen 3. Gipsmatrial. 4. Medicin .
Med alla kvitton i handen går man till "Kassan" för att betala. Allt kommer
då på ett kvitto som man måste visa vakten vid ut/ingången. INGEN
kommer ut utan att uppvisa det!! Ordning och reda och det fungerar mycket bra
                                                                                          
    
Det var en lycklig och lättad Alexander som pustade ut i Cathrins famn efter
denna pärs. Margareta gick ut och köpte läsk, bullar och en klubba som
en liten uppmuntran inför taxiresan tillbaka till Meru farm.
 
Om en vecka, om allt går som det ska, får han börja använda kryckor. De vi
hade köpt och betalat för var för en vuxen. De byttes till mindre men även de
var för långa. Men det gick jättebra att få lämna tillbaka dem till sjukhuset 
och pengarna - ca 350 kr fick vi tillgodogöra oss och det drogs av på räkningen.
 
Läkarstrejken i Kenya, som nu pågått i ca 75 - 80 dagar, har slagit hårt för alla.
Olycksdagen besökte vi två sjukhus i Kitale som var stängda!!!! Så det var en
enorm lättnad när vi kom till detta sjukhus som hade öppet och hade personal.
Privatägt och betydligt dyrare, men vad gör man???
 
Vill passa på tillfället att TACKA alla fantastiska personer som har Swishat pengar
speciellt till Alexanders sjukhuskostnader!!!  
Intiativet togs av Frida Persson Örkegård som tillsammans med sin man Stefan 
skrev ett inlägg på Facebook. Pengarna swichades till Fridas konto och hon har
fört över ca 4000 kr just för detta ändamål. Rehabiliteringen tar ju minst 5-6 veckor
till och det är många utlägg i samband med det.
 
 
 
 
 
 
   
 
 

Släktkalas på Merufarm.

 
 
 
 
I lördags,18/2-17 samlades några gästande svenskar tillsammans med Lillemor, Sirira och ganska många av barnbarnen som flyttat "hemifrån" på Merufarm. Det blev många glada återseenden då några av oss inte varit där på ett par år. Nya bekantskaper gjordes också. Vi umgicks och visades runt på området. 
 
Till slut samlades vi alla inne i Killarnas vardagsrum där vi bjöd på Mandazi och läsk. Det är lyx för barnen och även för de vuxna att få det. Klubbor och kolor delades ut samt t-shirts, mössor och sockar som skänkts av vänner i Sverige.
 
    
  Glada barn på väg ut ur huset.      Vy från gårdsplanen.
 
     
 Stefan med Siriras barnbarnsbarn som är 3 veckor gammal.
  
 Glada barn som fått nya t-shirts och mössor!
  
 Frida provar en t-shirts på en tjej som var glad över den och mössan.
 
 
 
 
Hemstickade nya sockor från Sanviken.
 
  
Här provar Sirira nya sockorna tillsammans med Ebba (barnbarn) och
hennes kompis Moa som är med oss på besök på Merufarm.
 
   
 
 
 
 
 
 
 
 

Benbrott med gips!

 
 
 
 
Alexander spelade fotboll i fredags eftermiddag den 17/2 2017, tillsammans med sin
syster, hemma på Merufarm. Han ramlade olyckligt i samband med det och bröt 
höger underben.
 
När vi kom till Merufarm för släktkalaset på lördag, mitt på dagen, fick vi höra att
Alexander brutit benet. De hade inte tagit honom till sjukhuset pga att det varit läkarstrejk
i ca 10 veckor och de trodde inte att de kunde få tag på någon läkare. Läkarna på de
privata sjukhusen är ej i strejk så det var bara att beställa en taxi och åka iväg till ett sjukhus.
 
  
Catrine och Alexander på väg till     Framme vid sjukhuset.
sjukhuset med taxi.
 
 
Emily och jag (bakom kameran) väntar på att vakten ska släppa in oss
på sjukhusområdet. Det går inte bara att traska in!
 
 
  
På väg till Röntgenavdelningen.      Alexander bärs av Catrine.
 
 
       
 Här kom beviset: en fraktur på underbenet och smärtstillande gavs innan
 benet gipsades.
 
Alexander var rädd men otroligt modig och tålmodig...jätteduktig hela tiden.
 
 
Doktorn undersöker benet.             Gipset påsatt!
 
 
 
 
 
 
 
På sjukhuset ingår mat i avgiften men man måste själv hålla med
tallrik, sked och mugg. Detta köptes in på sjukhusområdet.
 
 
Även tvättfat måste införskaffas.     Affärens ägarinna. 
   
   
 Alexander åter hemma på Merufarm efter att ha tillbringat en natt på
sjukhuset tillsammans med Catrine. Han mår efter omständigheterna
bra och kommer snart att få börja gå med kryckor.
 

Universitets- och collegestudenter.

 
 
 
Under december 2016 och början av januari 2017 har det varit full aktivitet vad det
gäller förberedelser inför skolstarten som sker under de första veckorna i januari.
Vi träffas ofta på stan eftersom det då är nära till att uträtta olika ärenden men
nästan lika ofta kommer de större barnen/ungdomarna hem till oss. Fanatsiskt
att se hur vuxna de blivit på dessa 7 år och också hur duktiga, i alla fall de som
gått ut gymnasiet, är på att använda datorer.
 
 
Ambrose född 1994
 
Studerar på Pwani universitetet utanför Mombasa - blivande gymnasielärare.
   
 
Efter gymnasiet fick han möjlighet att arbeta som vikarierande lärare uppe i ett ökenområde
- Pokot. Det gjorde han under ett läsår d.v.s. tre terminer. Lönen var, enligt reglerna, endast
ca 350- 400 kr /månad samt mat och husrum. Han delade då rum med en annan lärare och
fick mycken erfarenhet. Han klarade sig själv under hela detta år.
 
En gemensam vän, både till oss och honom, tog detta foto när han undervisade som bäst.
Ambrose var mycket omtyckt både av elever och lärare. Han är också med i ett fotbollslag
i Tranzoia (Kitale) där hans lag vann över hela distriktet. Vi hade med fotbollar från Sverige
och han tog med några till " öknen" där han spelade mycket med eleverna...mycket populärt förstås!
 
..........................................................
 
 
Felix född 1996 
 
Andraårs student på Kisii universitet. Blivande hälsoarbetare, byhälovårdare,
hälsoadministratör eller annat arbete inom hälsa och sjukvård - en " bred utbildning".
 
 
    
 
  
                                                    Kusin David från vänster, jag och Felix. 
 
Så roligt att de vuxit och blivit långa, fina ynglingar...stor skillnad mot för 7 år sedan
när vi träffades första gången. Det är fantastiskt att få vara med och se dessa killar
och tjejer växa upp till unga män och kvinnor. De är så fina, rara och står oss så nära.
 
 
..........................................
 
Oscar född 1996
 
Andraårs student på Kenyatta universitet. Blivande Kommunutvecklare.
 
  
Oscar i mönstrad skjorta tillsammans med sin kusin Felix.
 
...................................................
 
Shiela född 1997
 
Började 2:a läsåret av 2,5 nu i januari på ett lärarcollage i Eldoret. En stad endast 
7 mil från Kitale. 
 
Hon har skickat några foton från colleget hon går på. Där delar hon rum med tre andra
tjejer, maten ingår i skolavgiften. All mat serveras i skolans matsal. Som exempel kan
jag nämna att de till frukost får en kopp te med två skivor vitt bröd utan pålägg.
Lunch och middag består oftast av majs-och böngryta. Kött får de en gång per vecka. 
 
Nu i julas undrade hon OM hon kunde få en termos för då kan de få fylla på den och
på så sätt kunna ta en kopp te på rummet även på kvällen, något som jag absolut
inte hade tänkt på att hon skulle behöva.
 
                
 
   
Foton från skolan tillsammans med hennes absolut bästa vän där.
 
Shiela saknade skolan och framförallt kyrkan samt kören som hon är mycket
aktiv i under jullovet. Hon har en fantastisk sångröst och älskar att sjunga.
 
 
 
 
 
 
    
 
 
 
 
 
  
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Spara
Spara
Spara

Vi hör bruset av regn.....

 
 
Sedan vi kom till Kenya/Kitale i slutet av september har det regnat högst
fem gånger !!! Därför har det varit oerhört dammigt, torrt och sedan december en 
torka som drabbat stora delar av landet. 
De lokala tidningarna och Tv stationerna bevakar ju detta och mycket
nödslakta har de sista veckorna förekommit på grunda av att djuren och då
framförallt nötdjur har tvingats att slaktas....mycket, mycket tråkigt.
Här i Kitale som ju ligger på ca 1850m höjd har vi ändå sista veckan varit 
välsignade med regn 3-4 ggr. Både nattetid och någon ordentlig skur på efter-
middagen. UNDERBART! 
Som svensk uppskattar man ju solen men efter sol varje dag i 4 månader 
så jublar man när det börjar regna och både fåglar och naturen har piggnat
till ordentligt sista veckan!! De är bara att tacka och ta emot. 
Ja, även Lennart och jag har piggnat till för det tar på krafterna faktiskt 
när det blir FÖR varmt!
 
TORKAN.
  
 
Efter ca 4 månader utan regn
 
 REGN.
  
 
Lill-Amos kom inspringande p väg frå skolan för att ta skydd mt regnet som
plötsligt kom...han var dyng-sur milt sagt men fick torka sig, dricka ett glas mjölk
och ta en smörgås sed bar det av hemmåt igen!
 
 

Höj blicken!

 
 
   
Så sant som det är sagt "höj blicken" har man ju många gånger fått som ett
gott råd och i det här fallet stämde det otroligt bra!! Ett nytt fik har öppnat i
stan med mycket god cappochino så det passade vi på att njuta av för ett tag sedan ...
 
    
Serveringen ligger på höger sida på bilden med ett mycket vackert blommande
träd bredvid. Kaffet beställdes och jag beundrade verkligen de vackra blommora
i trädet. Plötsligt tyckte jag att det kom mycket ljud uppifrån och det var det....
 
    
 
    
Full aktivitet på såväl ungarna som mamma Marabou-stork. Jag måste gå
dit igen  för att kolla om de är kvar och om  ungarna vuxit.
 
 
 
 
 
 
 
 
  
 
Spara
Spara

Bättre sent än aldrig nr 4. Juldagen.

 
 
 
Som en strålande vacker högsommardag kan man beskriva den 25 december.
Maten var ju inhandlad av Phillis, David och Felix dagen innan. De större jul-
klapparna var redan på plats men det blev en hel del ändå att ta med i bilen
eftersom vi ju var ca 40 personer som samlades.
 
Sirira hade beslutat att vi under julklappsutdelande skulle förtära den medhavda
läsken och Mandazin (munk) och sedan skulle de alla äta tillsammans senare när
vi hade åkt hem.
 
Efter en liten rundvandring och sånguppträdande med dans av de minsta var det dax 
att samlas i ett av husen. Helt obegripligt att vi kunde samlas ca 40 personer i ett
rum på högst 15 kvm, men det gick så bra!! Trångt, stimmigt och trevligt .Som jag
säkert nämnt tidigare så är det "fest" när barnen får läsk o mandazi,ongenting de
får till vardags utan bara några gånger per år.Det kan vara svårt för oss att förstå
eftersom det är så helt annorlunda mot i Sverige.
 
   
Strålande dag och strålande leenden.Fr vänster David, Felix o Sirira.
 
 
   
 
 
 
 
Många små grupper och lite dans av två av de yngsta.
 
 
Julklappsutdelningen kan börja...
 
  
Wilson, som just slutat grundskolan, bär stolar.
  
  
 
  
Ballonger är en uppskattad present.
 
  
Många barn.                                  David tar hand om Steinar o Doris
                                                    efter rundvandringen.
 
  
Phillis.                                           Lennart med de stora grabbarna.
 
 
  
Många samtal....                            Mycken bollsparkning... svårt att fånga på bild!
 
   
Här är sängarna bäddade med de nya lakanen och myggnät.
 
      
 
 
Lennart får en sista kram av Yvonne.
Paketen slogs inte in utan varje barn fick en påse med sina små presenter i.
 
TACK till er alla som varit med och bidragit på olika sätt så att maten, julklapparna m.m.
kunde köpas in och barnen på Barnbarnshemmet fick fira en Glad och Fröjdefull Jul.
Spara
Spara
Spara
Spara

Bättre sent än aldrig nr 3. Julafton.

 
 
.JULAFTON från morgon till kväll.
 
Tidigt på morgonen kom vår bagare med bröd sedan kom Esther med 
frukt och grönsaker.
  
 
En special beställning i juletid bakat på brödkryddor från Sverige. Bagaren dyker upp vid vår dörr
två ggr i veckan och bakar sitt bröd på en koleldad ugn i hemmet.Vi ska snart göra ett besök hos honom ..
 
  
Här har även Ambrose som pluggar till lärare "tittat in" och hjälper Esther 
att få ner den tunga korgen från huvudet!! En enormt stark kvinna på alla 
sätt...frukten som hon bär ca 4 km på huvudet kan väga upp till 30-35 kg!!
Ambrose är som flera av de andra studenterna hemma på 2 veckors jullov.
 
 
  
Många "tittade in" på julaftonen innan mörkrets inbrott och det uppskattade
vi mycket. Den 24:e firas inte alls här utan det är en vanlig arbetsdag. De
flesta kom från Barnbarnshemmet eftersom de äldre tillsammans skulle gå
ner på stan och inhandla det sista inför juldagens middag när vi alla skulle träffas.
 
Men även Amos i rutig skjorta kom med sin lillebror Maxwell. Amos och hans bror
besöker oss minst 3-4ggr/vecka, spelar fotboll och lånar Lennarts cykel! Där de
bor i ett fattigt område är det både svårt att cykla och bollen får nog inte heller
vara ifred...de är bara10 och 11 år.
 
    
En annorlunda "julblomma" fick vi dela med oss - krassefrön från Sandviken 
som vuxit till sig bra som Kennidy och hans fru blev mycket glada för.
 
 
  
Tillsammans med David, Dan och Phillis gick vi igenom det sista som skulle
köpas inför firandet den 25 dec.De skulle dessutom ta med sig lakan och
filtar så att det var renbäddat och fint på juldagsmorgonen. 
En av våra yngsta besökare från Sverige kopplade av i våra lånade utemöbler.
Bra grannar som lånade ut denna fina sittgrupp i tio dagar! Både snygga och sköna!
 
  
Här bär det iväg med några av säckarna.
 
 
   
Steinar var den enda av våra gäster som firade jul och nyår tillsammmans med oss
som kom med i bild....Både han och Lennart lät sig väl smaka av Jansson, köttbullar,
morotslåda och skinkan.
 
 
Färdigdukat med hårt bröd, julost och mycket annat gott som gästerna hade
med sig från Sverige. Varken anjovis, sill eller julost finns ju här. Dessutom
hade de med sig Johnnys sötstarka senap!! 
Tack vare röda servetter och ett tygstycke ( kitenge) blev det ändå en "svensk jul!
 
 
 
Vår fina kaktus i dags- och kvällsbelysning!! Inte illa eller hur?
 
   
Adventsstärna och Judith som tittade in och ville bli fotograferad framför 
vår lilla julgran som fungerar med Solcellsbelysning...aldrig haft det tidigare!!
 
   
Ängla spelet fick vara tänt en stund trots att det var så varmt så att ljusen 
nästan kroknade!! Tror faktiskt att det var ännu varmare på julafton.
 
 
 

 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Spara
Spara
Spara
Spara

Om

Min profilbild

Barnbarnshemmet

Vi är två pensionärer från Sandviken, Lillemor och Lennart Berglund. Vi har tidigare arbetat många år för Trosgnistans mission i Kenya. Lillemor,(sjuksköterska)) arbetade på Komotobos sjukhus på 1980-talet samt startade upp ett primärhälsovårds-projekt 1996-2001. Lennart (bonde) arbetade med majs-, bön- och potatisodling. Har sedan1996 varit ansvarig för "Mat för dagen" - katastrof matutdelning i ökenområdet Turkana. Denna erfarenhet av Afrika har hjälpt oss på många sätt när vi påbörjade arbetet hos Sirira. Vi är så tacksamma och glada för att vi får vara med i detta arbete hos Sirira och alla barnen och för att vi fått lära känna denna underbara familj!

Om Du vill hjälpa:
Bankgiro:
648 2657

Handelsbanken:
6225 428 700 888

Swedbank:
81034 914877 2016

Följ gärna med oss på distans genom att läsa bloggen. Klicka här för att läsa mer om oss.

RSS 2.0