Besök på stan!

 
 
 
 
Många gånger under årens lopp har vi träffat de större barnen på stan när vi 
betalat skolavgifter, skickat iväg dem till olika skolor och i samband med det
gjort inköp m.m.
 
De "mindre" har nu blivit större och vill gärna komma till stan de också och
häromdagen var det dags. Alla Hillskoleleverna behövde nya skoluniformer
och naturligtvis måste vi börja med en "fika" på Visison Gate...det var fest för dem alla.
 
  
Först tvättade alla händerna.           Från vä: Yvonne och Zena.
 
 
 
Kakan delades i många små bitar.  Närmast kameran, Ben, Steven coh Mercy.
  
Nästan alla står i trappan och det var inte lätt att gå ner när man aldrig gått i
en trappa tidigare i sitt liv! Faktiskt aldrig heller sett en trappa tidigare så det
är bäst att hålla i sig tycker Mercy och Yvonne på högra bilden.
 
   
Fanta uppskattades mycket men vi hade stark konkurens av TV:n som finns
i ett hörn på serveringen. Många av de mindre barnen hade överhuvudtaget
aldrig tidigare sett en TV.
  
Benta är en så fin och behaglig tjej som nu går i klass 7 på Hillskol.
Hon är bäst i klassen.
 
Vi hade en fantastiskt rolig och trevlig dag tillsammans och efter "fikat"
drog vi iväg till affären som säljer skoluniformer. Sedan var barnens
önskemål att få gå in på ett varyhus som heter "Tusker". Vi återkommer
om detta.
 
Vi hade en mycket lyckad och bra dag tillsammans.
 
 
 
 
 
 

Shiela

 
 
Shiela som går sista året på gymnasiet och blir färdig i slutet av november dök
akut upp här i förrgår. Hon hade som vanligt gått till skolan vid 06-tiden på morgonen
men kräktes kraftigt vid lunchtid och hennes lärare ringde då oss.
 
Medicin för malaria och mask är alltid bra att ha hemma och jag är glad att jag
under mina 2,5 år på Komotobo med arbetet på missionens sjukhus fick en hel del
erfarenhet som kommer väl till pass nu. Vi startade omgående behandlingen mot
malaria trots att det nästan var på fastande mage men det gäller att komma igång
så snart som möjligt.
 
  
Shiela såg rätt glad ut trots sin malaria.
 
 
Här delar jag medicinen.
 
Dagen efter gick hon, trots allt, till skolan men blev återigen hemskickad eftersom
hon kräktes och kände sig så svag. Barnen går oftast till skolan trots att de är sjuka 
p.g.a. att de är så rädda att missa en skoldag och den viktiga undervisningen.
 
Dag två möttes hon av sin syster Winifred och de gick tillsammans till ett labaratorium
här i stan. Där tas ett enkelt "stick i fingret" och man får svar inom ca 30 minuter.
 
Här kommer hon hem till oss med lab.svaret som visade att hennes malaria inte
är kvar och att hon inte heller har  tyfoid-feber. Tyfoid har annars mycket liknande
symtom som malaria så det är alltid bäst att kolla båda för att man ska få rätt behandling.
 
Idag är hon nästan frisk men har ändå stannat hemma från skolan för säkerhets skull.
 
 
 

Spännande tycker lilla Blessed!

 
 
 
 
 
Häromdagen hade vi besök av Mercy och lilla Blessed som var omåttligt
intresserad av vad som rörde sig i buskarna och träden. Det prasslade 
ordentligt kan jag intyga!
 
  
 
Vem är mest nyfiken kan man undra?
 
 
 
Det är inte bara Blessed som är intresserad utan även Rose tar sig en titt.
 
  
Här är faktiskt apan på väg in på baksidan av huset     
  
 
   
 
 
   
Från Sverige hade vi fått som gåva en jättesöt "body" eller overall som är mycket varm
och skön.Även en mjukisapa blev Blessed mycket förtjust i och den har nu fått ett nytt
hem hos honom.
 
Det är alltid lika roligt att få besök från Barnbarnshemmet även om Blessed
fortfarande är mycket avaktande mot "muzungus"  = vita, men sakta men säkert
håller han på att "tina upp".
 
 
 
 
 
 
 

Besök på Barnbarnshemmet.

 
 
 
Det är inte lätt att få till det så att alla barnen och ungdomarna är hemma samtidigt
på Barnbarnshemmet.I lördags var det endast Hillschooleleverna hemma från
klass 1-7 och Damaris med sin baby och även Marks fru var där med sin nyfödda
lilla flicka.
Dessa bilder är så typiska med tvätt som hänger och en höna som trippar
omkring med sin kyckling.
 
   
 
  
Det har vuxit upp och Farmar-Kennidy har formklipt buskarna!
 
 
 
Winifred var hemma på en veckas ledighet och hjälpte till att servera de mandazi
och Cocacola och Fanta som vi hade med oss.
  
Mechack kom hem från gymnasiet i sin snygga skoluniform
 
Alla lät sig väl smaka.
 
   
Sören bjuder runt så att alla får varsin klubba...mycket uppskattat !
                                                            
 
  
Sören tillsammans med Sirira och framför de 168 bananträden poserar från 
vänster: Farmar-Ken,Pastor Watima, Sören och Lennart.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Körkortet är färdigt!

 
 
En stolt och glad Kevin visar upp sitt nya körkort som han fick häromdagen
 
 
 
 
Kevin har sedan i början av maj 2014 övningskört och haft teori varje dag. Uppkörningen
gick jättebra men sedan krånglade det till sig med den Id-handling som han absolut
måste ha för att körkortet skulle kunna skrivas ut.. Men efter många om och men så är
han en lycklig innehavare av ett körkort.
 
Körkort i Kenya förnyas under hela livet för en summa av ca 60 kr/år, ingen 
uppkörning krävs och samma foto sitter kvar under hela ens livstid.
 
Kevin söker nu arbete och hans äldre bror Geoffrey arbetar på en busslinje mellan
Kitale och Buguma. Vi hoppas innerligt att även Kevin ska få jobb med det snaraste.
I regel börjar man som biljettförsäljare på bussen och kan sedan avancera till chaufför.
 
Ett stort TACK för att han har fått möjlighet att få denna chans i livet!!
 

Förväntansfulla och glada yrkesskoleelever.

 
 
Efter lite "sista minuten" shopping för de tre eleverna på Kaplamai 
yrkesskola tog vi lite te denna regniga dag.
 
fr.vänster Vena sedan Phillis.          Leonard eller Lennart som han också kallas.
Ester kom ej med i bild.
 
  
För att skydda håret hade Vena toppluva och Damaris dushmössa på sig.
 
 
På väg.
 
Både förberedelserna och själva resan tog lite extra lång tid eftersom de själva
fick gå och handla de sista sakerna, de försvann och kom tillbaka i omgångar.
Men till slut var vi klara och det bar iväg. Den första milen var efter en asfalterad fin 
väg, nästa 7 km anses vara fin men efter regnet så var det rätt lerigt och halt..........,
men fram kom vi i stort sätt utan problem.
 
  
 
Framme.
 
  
Skolan startades för 4 år sedan och har idag ca 125 elever. Allt är nytt
och frächt. Skolans anseende är mycket bra.
 
Rummen.
 
    
Esther och Phillis ( rosa) packar upp på sitt rum.
 
Vena väntar på sin kompis som inte kommit ännu.
 
Eleverna sover två i varje rum och eletricitet finns, något som barnen hos Siriras
inte är bortskämda med. Väggarna är mycket kala och ljusrör är den enda
belysningen men de är så nöjda.
 
 
Ester går sömmerskeutbildningen och måste därför ha med sig material.
Denna  vackra "ketenge" på ca 3,5 meter ska hon träna att sy blusar av.
 
Även till Vena och Phillis hade vi inhandlat löshår samt lite annat smått och
gott som de behöver för sin kurs. 
 
Lennart som går bygg-linjen behövde ej ha med sig någonting.
 
 
 
     
  
Lennart och Emily på rektorsexpidition. Phillis går förbi en av kossorna 
som skolan håller sig men för att få egen mjölk. Alla kossorna strövade
fritt fram på hela området.
 
TACK att Du hjälper dessa elever att förverkliga sina drömmar och få
en yrkesutbildning och ett jobb!
                                                       
 
 
 
 
 
 
 
 

Mimosaälskare!

 
 
 
 
 
 
 
Detta Mimosaträd planterade vi för ca 9 år sedan eftersom jag älskar både 
färgen och doften av detta fantastiska träd som nu säkert är 8m högt.
Jag trodde att det bara vara var jag som njöt av det dessa fantastiska blommor.
 
En gåva från Gud att kunna plocka in och bara njuta!
 
Men det finns flera som gillar dessa blommor och dessutom låter sig väl 
smaka.
 
Vad är det som skådas??
 

  
Bäst att passa på och äta!
  
Mätta och belåtna drar sedan den lilla flocken på ca 10 små apor iväg efter
att de först vilat ut på vårt tak. Återstår att se om de kommer tillbaka imorgon!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
  
 
 
  
 
 
 
 

Nu kör vi!

 
 
 
Inför skolstarten med alla gymnasie- och yrkesskoleelever har varje elev
i vanlig ordning skrivit "listor". Numera har vi en mall för alla elever då
behoven är desamma d.v.s. socker, cacao, skokräm, tandkräm, toalett-
papper o.s.v  Sedan har i regel varje skola sina egna krav vad det gäller
extra böcker och annat material. Varje elev som bor på annan ort äter frukost,
lunch, middag där. De behöver en liten "fickpeng" för de närmaste 5 - 6
veckorna och den vanliga summan är ca 30-40 kr.  För de pengarna kan
eleven köpa lite extra bröd m.m.
 
Allt köptes enligt listorna och kördes sedan hem till oss där många kom för att
hjälpa till att sortera och packa.
 
 
    
Emily i förgrunden och Rose strax bakom, mycket varor var det.
 
 
Utsikten från trappan där vi handlade....mycket rörigt och massor av folk och en
del djur dessutom. Skulle vilja förmedla ljudet också.
 
Många block, pennor och skrivböcker var det.
 
  
Allt sorteras först i småpåsar därefter i vita säckar.
Från vänster: Atlin, Mercy, Rezin och Rose som talar i telefon.
 
 
Här dukar Mercy och Atlin fram "fika" eller te som man dricker i detta land.
 
Rezin, iklädd skoluniform då hon är på väg till skolan, breder mackor.
 
Säckar färdigpackade och kollade.
 
Från vänster gymnasieeleverna: Dan, Oscar, Ambrose, Rezin. Felix (längst till höger).
Av de tre tjejerna i förgrunden går Phyllis och Vena på yrkesskola. Atlin i mitten går på gymnasiet.
Mercy i svart hjälper till.
 
Nu börjar Rezin tredje terminen -andra året på gymnasiet och storasyster Mercy
med sin son Blessed följer med henne så att hon säkert kommer fram.
Skolan ligger ca 2 mil utanför Kitale och hon får endast ta emot besök en gång
under denna termin som är på 6 veckor.
 
 
 
 
 
 
 
  
 

Träff med David i Nairobi.

 
 
 
 
 
David avslutade sin sin collagekurs på Nairobi Aviation Collage i slutet av juli 2014. Han
gjorde teorin i Eldoret men blev i maj flyttad till Nairobi för tre månaders praktik. Totalt har 
hans utbildning tagit ca 1 år och 8 månader och kostat ca 22 000 kr.

"Graduation" (examen) blir inte förrän i slutet av november och fram till dess är det så gott
som omöjligt att få arbete inom det han utbildat sig till.
 
VI har naturligtvis haft mycket kontakt med honom även när vi var i Sverige i somras. Hans
största önskan är att stanna och arbeta i Nairobi, så vi hade redan planerat att träffa
honom så snart vi hade sovit ut på Flora Hostel.  Allt stämde så bra att han första kvällen
kunde äta middag med oss där och vi fick en ordentlig pratstund.
 
 
  
Flora hostels "lodge".
 
  
Lennart får hjälp med sin telefon och avskedskram framför Floras "gate".
 
Som sagt avslutades hans praktikplats den 27 juli och redan innan dess hade han gjort
allt för att få arbete i Nairobi. Turistindustrin är ju mycket större i Nairobi så möjligheten att
få jobb där är definitivt större än i Kitale, men som sagt......inget är klart från skolans sida
förrän i slutet av november. 
 
Fantastiskt nog fick han efter ca en vecka arbete på ett litet "hotell" eller i våra ögon
matservering. Där arbetar han från 07.00 till 21.30 sex dagar i veckan. Han går dessutom
till och från jobbet och det är två  timmars promenad per dag. Hans huvudsyssla är att vara 
"kassör" men han får även rycka in och servera gäster, städa osv. Han trivs fantastiskt bra 
men säger att det är " hårt" och det förstår vi så väl. Hans lön ligger på ca 550 kr per månad
och hyran är på nästan hälften så han har det definitivt tufft. Men han är glad och nöjd och 
mycket tillfredställd men att klara sig själv. Vi hoppas och tror att så snart pappren från
skolan är klara kommer han att kunna få arbete inom det han utbildat sig till. Med sitt öppna,
varma och otroligt vänliga sätt tror vi att det ska kunna gå bra för honom i framtiden.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 

Arlanda - Nairobi

 
 
 
 
 Den 26 augusti var det åter dax att åka iväg till Kenya. Vissa gånger är det lättare att
lämna Sverige och i år var det definitivt en sådan dag då det var småregn och helmulet.
Som vanligt har jag packat väskorna och Lennart bär dem. Det är bra att han är så väl-
tränad och stark för det behövs verkligen. Vill nämna att utav de ca 110 kg så är det
personliga saker för oss på ca 5 kg.  Resten är kläder med mera som vi fått av släkt
och vänner för att dela ut till behövande.
 
 
Vacker vy över Mt Kenya som vi passerade mellan Addis Abbeba
och Nairobi.
 
 
                      
 
Nairobi är ju en storstad och man får många olika intryck bara på vägen
från flygplatsen till Flora Hostel - där vi övernattat många gånger.
Zebrorna är levande men elefanterna är i betong... .... Det är väl lika så
bra eftersom Nairobi är en storstad men tät trafik.  Vi träffade David, i
Nairobi, redan under vår första dag där, men vi återkommer om det. 
   
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0