Fika på Barnbarnshemmet.
Som nästan alltid när vi kommer till Barnbarnshemmet så möts vi av glada
barn, tvätt som hänger på tork och hunden Scoopy! Denna gång har vi med
en fotboll, hopprep och leksaker samt en svensk tjej som är i Kitale på besök.
Och naturligtvis en stor flaska saft och "mandazi"/munk.
MYCKET uppskattat!
Bananträden växer och ger skörd!
Sukuman/mangolden växer och disken är på tork i det kenianska diskstället.
Innan man fikar, äter eller överhuvudtaget stoppar någonting i munnen så
tvättar man händerna! Alltid! En oerhört bra sed som håller många sjukdomar
borta! Finns det inte rinnande vatten så går man runt med ett handfat, karaff
och tvål. Även de riktigt små barnen har lärt sig det och räcker lydigt fram sina händer!
Denna lilla tjej är ett barnbarnsbarn till Sirira 2,5 år och så SÖT!
De mindre fick också nya kläder som vi hade med oss från Sverige.
Många har blivit vuxna sedan vi första gången träffade dom för drygt 10 år sedan.
Hoppa hopprep och sparka fotboll är inte dumt !
Hej då får vi säga med en vinkning från Barnbarnshemmet och en julblomma
och ett stort TACK till alla ni som hjälpt oss att hjälpa !
Tiden går ....... alltför fort!
Hembesök !
Många besök hemma hos oss och oftast har jag tyvärr inte kameran i handen.
Men några foton har det ändå blivit!
Det är alltid med stor glädje och spänning vi landar i Nairobi och sover över på
Flora Hostel 1-2 nätter ...sedan buss till Kitale med allt vårt "pick och pack"!
Som alla andra gånger tar vi med så mycket vi bara kan/får ta med d.v.s.
ca 55kg/per/peron. Det är ju till 90% skor, ryggsäckar, USB-minnen och solcellslampor
som har första prioritet och som vi vet behövs här!
Vi kom hit just vid slutspurten av läsåret så det har inte blivit några täta möten
men barnen ännu! De har alla Exams/prov de sista veckorna i skolan. De går
då i skolan även lördagar och har fler timmar/dag dessutom!! Hårda bud ska
jag säga! Men sedan i fredags har de alla slutat förutom de som går sista
året på gymnasiet. De går tre veckor till!
Tyvärr fick både Lennart och jag en rejäl förkylning och jag sjuknade om med hosta
och har varit ganska "deckad", måste jag säga!!!!! men SAKTA men säkert går det
åt rätt håll. Tyvärr är det svårare att tillfriskna här både p.g.a. värmen och regnet
som kommer varje dag och ger en mycket hög luftfuktighet.
Skoutdelning!
För 1,5 månad sedan hade vi besök av nästan hela min släkt här!
De hade i föväg frågat vad som behövdes för att dela ut o.s.v. och
det var ryggsäckar, skor - gärna sport/fotbollsskor som gällde!
Så de kom och ska jag vara ärlig vet jag knappt hur många par
skor vi delat ut! Minst 40 par! En enorm välsignelse både för oss att
dela ut och för de som får dem.
Vi har delat ut från vårt hem till ett helt fotbollslag på Millimani skolan
som ligger här i närheten.
Det har provats och åter provats! Sen en liten avslutning på saft och smörgås!
Även kläder har delats ut till många, mångas glädje! Om bara dessa små
killar som gav denna tågbana visste vilken OTROLIG glädje den varit till!!
Underbart och stort TACK!
Den livsviktiga majsen!
Det är mycket med majs!!
Växa och skördas. Torkas några veckor.
Torkas och åter torkas!
. 
Vägas och packas.
Bäras och fraktas.
Fraktas hem på olika sätt!
Kokas.
SERVERAS och ÄTAS!
Ett STORT TACK till Er alla som på alla sätt bidrar till att dessa familjer/peroner
får äta sig mätta! Tusen tuusen TACK!
Mellanmål för 139 förskolebarn!
Killen, på bilden till höger, går på lekskola och hjälper till att röra i
"välling/udgigrytan" som kokas på majsmjöl och serveras som
mellanmål vid 10-tiden i Kenyas alla förskolor. Udgin är dock inte
gratis men ingår i grundavgiften som kan variera mycket från skola
till skola, allt från 100 - 300 kr/månad.
Förskolorna är obligatoriska och tyvärr mycket dyra.
På nolltid står barnen i en tät och fin kö, väntar på sin tur att få händerna
tvättade av sin lärare som har rent vatten i den gula muggen!
Nya plastmuggar och ett nytt bord invigdes idag. Bordet är ett stort träbord
med en tunn metallskiva på som gör det extra hållbart. Detta med tanke på
all vätska som kan komma både uppifrån och vid själva serveringan!
MYCKET NÖJDA och mätta små barn som var påtagligt stolta över att
få vällingen serverad från ett bord istället för som tidigare - direkt från marken!
Klar standardhöjning!
TACK alla ni som på alla sätt hjälpt till att glädja dessa ungar och även lärare!
Tusen TACK för ekonomiskt stöd, kläder, ryggsäckar, fotbollar, fotbollskläder
och mycket mycket annat!
Storkbad!
Man måste passa på och ta tillfället i akt, inte bara vi människor som gör det som synes!
Detta skådespel gick av stapeln på Kitale Golf Club!
Majsen torkas o luftas!
I våras planterade vi, som så många andra, majs och bönor och nu är det
skördetid. Majsen huggs ner som allting annat för hand. Sedan står den i
"stackar" och torkar. Man skiljer sedan majskornen från kolven och även
det görs i regel för hand.Sedan måste den återigen torkas och många
köpare bär då dagligen ut majsen när solen skiner och tar in den när det är regn!
Oskördad är majsen i regel manshög.
Mycket annat fångar dessutom ens öga!
Trevligt och gott möte med " stora killarna" i Nairobi!
Sedan några veckor är vi nu tillbaka i vårt Kitalehem och det är alltid lika roligt att låsa
upp dörren och komma hem!
Vi stannade några dagar i Nairobi och passade då på att träffa de "stora" killarna
från Barnbarnshemmet. David är storebror till Dan och har bott i Nairobi i ca 4-5 år nu.
Dan flyttade till Nairobi efter avslutad studentexamen och gick där en sex månaders
datautbildning och söker nu jobb.
Vårt favoritställe i Nairobi är Bakery Expess som är enkelt,gott och billigt!
Även Oscar kom till vår träff. Oscar i vitt och Dan i orange!
Det var ett kärt återseende och vi lät oss alla väl smaka av den typiska kenyanska maten.
Oscar startar nu sitt sista d.v.s. 4:e år på Kenyatta Universitet och har trivts otroligt
bra. Han avslutar hela utbildningen i november 2019 och efter "graduation" som är
några månader därefter kan han börja söka arbete! Vi är så stolta och glada över att
allt gått så bra för honom med tanke på alla lektorsstrejker som har påverkat hans
och många många andras utbildning under de sista åren!
Annorlunda sommar i Sverige p.g.a. en tandpetare!
Detta hjärta får bli en symbol för att Lennarts hjärta klappar på samt för den saknad och tomrum som Mary lämnar efter sig ...
I mitten av mars reste Lennart hem till Sverige och på planet trampade han på en tandpetare som låg i gången!
Detta ledde till blodförgiftning, benröta samt hjärtsvikt så det blev tre veckors vistelse på hjärtavdelning. Men mycket tack vare sin goda grundfysik, optimistiska livssyn och förbön från många så har allt gått över förväntan bra och för drygt en vecka sedan ställde vi kosan mot Kenya igen!
Strax innan vi åkte tillbaka till Kenya fick vi besked om att Divinas och Davids dotter avlidit. David (son till Sirira) var tidigare chaufför hos oss och avled 2001. Divina och hennes 9 barn får hjälp via oss och "Barnbarnshemmet" sedan flera år. Den yngste sonen låg i Divinas mage när David avled och hela familjen var otroligt fattiga. Mary var endast 28 år och lämnade efter sig två söner som är i mormor Divinas vård.
Så andra dagen i Kitale var vi på Marys begravning, vilket kändes tungt och svårt. Enligt sed så kom MÅNGA till begravningen släkt, vänner och grannar. Totalt kom det säkert ca 600 personer.
Mitt i majsåkern med kossor och får som gick omkring hölls begravningscermonin för Mary som fick
lämna detta liv alldeles för tidigt. Hennes söner är endast 6 och 9 år!
Besök hos Atlin, hennes man och son.
Eftersom Lennart och jag skulle besöka Komotobo, dit jag kom 1987, så passade det
jättebra att Atlin och hennes lilla son Trevor fick lifta hem till Homobay med oss. Hon
hade varit i Kitale under två veckor för att för femte (5:e) gången söka ID kort. Något
som varje person är skyldig att ha. Vi ansökte om ID-kort för alla barnbarnen hos Sirira
det år som de fyllde 18 år. Men trots att det är fem år sedan vi ansökte för Atlin så har
hon ännu inte fått sitt.
Resan från Kitale till Homabay tog ca 9 timmar med matpaus. Trötta blev de förstås,
men det gick så bra att sova i bilens baksäte!
Mycket är ju så annorlunda när man reser i detta land, både trafiken och annat!
Men det är fantastiskt vad vägarna har förbättrats under de senaste fem åren...underbart!
Ser ut som mannen på högra bilden håller påmed sin mobil???
Så vackert på sina håll.
Vid Bankautomaten hade denna kossa lagt sig för att vila!
...........................
Framme i Homabay som ligger vid Viktoria sjön.
Atlin och hennes man, Duncan bor ca 2 mil utanför Homabay. Det kan tilläggas
att det gick över stock och sten de sista 5 km. Det låg inåt landet och var
otroligt varmt och torrt!
Lite bättre foto på Felix.
Vi slöt upp med Felix som gör sin utbildnig på Kisii universitet och bara hade
ca 10 mil till Atlins hem. Vi tog alla en tur ner till sjön som var otroligt vacker.
Men över +30C varmt, så svettigt blev det.
I soffan från vä: Duncan, (Atlins man), Felix (Atlins kusin), Atlin och så vi!
Denna tupp höll vi på att få med oss hem MEN p.g.a. att vi skulle stanna en
natt i Kisumu på hemvägen och tuppen troligen inte hade överlevt gav vi
den till Duncans styvmamma som bor i grannhuset. Blir nog god kvällsmat
för henne och alla släktingar!
Det var en strålande lycklig Atlin som stolt visade upp sitt nya hem, som vi ser i
bakrunden. Huset består av 1 rum och kök. Ingen electricitet men en solcells-
panel finns. Så otroligt roligt att få besöka dem och se hur de har det!
Från dörr till dörr!
Det blev drygt en månad hemma i Sverige denna gång. Mycket packande
både upp och ner. Fantastiskt skönt att vara hemma och framför allt att
träffa alla släktingar och vänner igen!
Men nu är vi, sedan 10 dagar tillbaka, i vårt Kitalehem igen och även det känns
bra fast det är lite mer "att bita i" här. Eftersom vi varit i Sverige så är det en
hel del att ta igen både vad det gäller bokföringen och det administrativa............
Bara att sätta igång!
Strålande sol och en fantastisk blomsterprakt mötte oss när vi kom "hem"!
Rose var på plats och gjorde sin fantastiskt goda vitkålsgryta som jag kan äta varje dag!
Redan första morgonpromenaden stötte vi ihop med Matilda och hennes man.
Så knackade Helen på dörren för att sälja sina rosor! Bagaren Frances kom och
sålde sina bullar.
Bara lite längre upp på vägen står denna fantastiska Bouganvilla!!
Ett av Siriras äldsta barnbarn från Barnbarnshemmet kör busslinjen Kisumu - Kitale.
Han tog oss ända hem till dörren! Vi var då rätt möra efter ca 30 timmars resa!
Vi känner oss också så tacksamma till vår gode vän Sören som hämtade oss vid
dörren hemma i Sverige och körde oss hela vägen till Arlanda! Tack!
God Jul och Ett Gott Nytt ÅR!
Ja, att åren sägs gå fortare och fortare är ju bara att konstatera och acceptera!!
Men så otroligt mycket roligt, trevligt och spännande vi fått vara med om , så
tacksam till Gud för det fantastiska liv han gett oss möjlighet att leva! Vi är lika
välsignade i Kenya som tillsammans med våra nära, kära och alla vänner i
Sverige och vi åker "hem" hela tiden...hem till Kenya och hem till Gästrike-Hammarby!
Så vårt beslut är nu att fortsätta som tidigare - trots vår höga ålder- som vi inte alls
känner av ...så det är bara att "köra" så länge vi orkar och Gud sanktionerar det!
Vill så här "dan före dan" TACKA Er alla som hjälpt oss att hjälpa dessa barn och
ungdomar till en framtid och ett hopp!
Det är allt från Esthers tragiska död, till tandutdragning, benbrott, installation av eletricitet,
nya möbler på Barnbarnshemmet,mat, medicin, skolböcker, skolavgifter och omkostnadet för
alla dessa elever - inte minst extra resor med avbruten skilgång p.g.a. valet har kostat mycket.
Vill så här "dan före dan" TACKA Er alla som hjälpt oss att hjälpa dessa barn och
ungdomar till en framtid och ett hopp!
Det är allt från Esthers tragiska död, till tandutdragning, benbrott, installation av eletricitet,
nya möbler på Barnbarnshemmet, mat, medicin, skolböcker, skolavgifter och omkostnadet för
alla dessa elever - inte minst extra resor med avbruten skolgång p.g.a. valet har kostat mycket.
God Jul och Gott nytt År från oss alla till Er alla!
Sirira, Ben, Belinda,Alexander,Lennart ( kenya),Damaris, Oscar, Felix, Meshak,Mercy, Yvonne,
Mildred, Winnifred,Benta, Zena, Ambrose, Divina och många många andra!
Och så Lennart & Lillemor
ELEKTRICITET! Nyhetens behag!
I skrivande stund är det exakt 20 dagar tills vi landar på Arlanda. Mycket har vi hunnit med,
men inte allt!
Elektricitet har i dagarna blivit installerat eftersom "Govermentet" tillsammans med Världsbanken
haft ett mycket förmånligt erbjudande.Den totala kostnade blev ca 2.500 kr, tidigare kostnad hade
de ordnat med via "harambeeinsamling".Nu har de fyra småhusen en taklampa och ett elutag på
väggen i de flesta rum.
Bonafas har gjort ett mycket bra jobb med indragningen av elen. Ledningarna
är ordentligt nergrävda, allt är snyggt och fint gjort. Det måste också inspekteras
och godkännas av Kenya Power and Lightning inom en snar framtid. Även
elmätare är på plats.
.............................................................................
MEN, när de blev ljust i rummen så är det bara att inse att allt är mycket nött och
långt ifrån hemtrevligt! Vi renoverade en del för 7 år sedan men naturligtvis har det
blivit slitet, kvaliteten är ju inte heller den bästa på väggar och golv. I ett av
"vardagsrummen" har vi "tapetserat" med spetsgardiner och lagt in en korkmatta.
Vår stora önskan är nu att kunna måla väggarna, lägga in en korkmatta samt köpa en
soffgrupp till det hus där Sirira bor. "Vardagsrummet" är på ca 10 kvadratmeter
Det mesta av de insamlade medlen går åt till skolavgifter, omkostnader till utbildning
mat och dagliga behov så pengarna räcker inte till för möblering, renovering o.s.v
Men vill Du vara med och stödja denna lilla renovering och möblering så tar vi med stor
tacksamhet emot pengarna. Allt går som tidigare oavkortat till Barnbarnshemmet!
Swicha gärna: 0704815636 eller Bg: 648-2657 eller annat konto som du tidigare använt
och vet att det fungerar,
Vardagsrummet på ca 10 kvadratmeter idag.
Tvätta, torka, sortera och ge bort!
För en dryg vecka sedan stötte vi ihop med socialarbetaren från Katolska kyrkan som
undrade om vi ville ha lite kläder som de fått. Vi fick hämta två säckar med kläder i
varierande storlekar och sedan var det bara att sätta igång med att tvätta kläder.
Trots att vi har tvättmaskin med otroligt bra centrifugeringsförmåga så blir kläderna inte torra.
Det REGNAR ordentligt flera gånger om dagen varje dag - omväxlande ska jag säga - så det
är bara att bära in och ut! Luftfuktigheten är dessutom så hög så det är verkligen svårtorkat,
det blåser inte alls ............. Man är faktiskt rädd för att kläderna ska mögla.
Vi fick två stora säckar med kläder och det var underbart. Men de måste sorteras och tvättas
så därav dessa ca 10-12 maskiner som är så svårtorkade.
Vad gör man när torkstrecken inte räcker till?? Vi gör som man gör här,
lägger kläderna på buskar, träd och häckar! Fungerar jättebra!
Prova lite måste man också. Och det var fantastiskt att ha flera unga tjejer som hjälpte
till att sortera. Inte bara Barnbarnshemmet fick utan även en del familjer i slummen fick
del av detta. Naturligtvis passade vi på att också packa upp de kläder som vi hade med
från Sverige, även de som våra Sandviksvänner hade med när de kom för ett tag sedan!
Vägarna är just nu så geggiga så det är svårt att förstå att det fungerar
med "Motorcykl-taxi" men det gör det!
Skor står högt i kurs då de är rätt dyra här och slits något otroligt.
Ja, en del får skjuts av Lennart och andra går.....
Kärt återseende med många!
Det har varit intensiva veckor med att komma ikapp med bokföring och att bli uppdaterad på
vad som hänt medans vi varit i Sverige. Mycket smått och gott men så fantastiskt roligt!
Otroligt att man ändå alltid glömmer värmen, trafiken och den höga pulsen i t.e.x. Nairobi
De större killarna eller unga männen som nu bor i Nairobi hann vi träffa
och äta en middag tillsammans med på Flora hostel.
Dan. David.
Dan eller Daniel som han egentligen heter gick ut gymnasiet i december 2016..
Han flyttade ganska snabbt till sin äldre bror David i Nairobi och gick där en
grundkurs i data och fortsatte sedan med en grafisk design-datakurs.
Kurserna tog ca 6 månader och Dan är nu arbetssökande.
David avslutade sin utbildning inom Turist- och Hotellbranchen för sex år sedan
men tyvärr utsattes ju Kenya för ett attentat i West gate i Nairobi strax efteråt.
Turistindustrin har sakta men säkert krymt, färre och färre turister besöker Kenya.
David anser att möjligheten att få arbete är betydligt större i Nairobi än i Kitale.
Han arbetar idag på en firma som gör webbsidor, gör tryck på muggar och tröjor m.m.
David kämpar på trots att han, som så många andra kenyaner, är tillfälligtanställd.
Vi är glada att de båda bröderna kan bo tillsammans samt kan hjälpa och stödja varandra!
Oscar går nu sitt tredje år på Kenyatta universitet i Nairobi.
Resan till Kitale tog denna gång ca 8,5 timme men allt gick så fantastiskt bra och
vi kom hem med allt vårt pick och pack!
Fantastisk utsikt på vägen mot Ktale.
Telefonerna anlänt från Sverige.
Vår värld förändrades ju på alla plan både i Sverige och så även i Kenya
när internet blev tillgängligt på mobiltelefonerna. De gamla "hederliga"
mobiltelefonerna som endast kunde hantera sms och samtal används
förtfarande i stor utsträckning i Kenya och då särskilt av den något äldre
befolkningen. Till saken hör också att det fasta telefon nätet inte är utbyggt
och det alltid varit mycket problem med detta i Kenya.
För den som idag studerar är det ett krav från olika utbildningscenter att
man har en Smartphone eller Iphone om man inte har en egen dator. De
finns i Kenya men är dyra och inte alls av den kvalitet som de vi köper i Sverige.
Intresset är stort även från de små!
Glada blev desa damer när de fick varsin gammal välfungerande Nokia!
När vi reser till Kenya eller får besök från Sverige så är vi mycket tacksamma
när vi får begagnade telefoner och datorer för att kunna ge vidare till behövande.
Så skedde nu i våras när flera kom och hälsade på oss. Vi fick totalt 9 telefoner.
Det var med stor glädje vi laddade och kopplade upp dessa och fann att åtta av nio
telefoner hade fungerande batteri och var "olåsta" så att det var bara att köpa Sim-kort
och börja ringa! Den som ej fungerade var låst och det var bara att lämna in den och
få den upplåst!
TACK för att
Sista besöket för denna gång. Benbrott och skabb togs omhand!
så var det med blandade känslor! Det är alltid roligt att åka hem till nära och kära i Sverige
och det liv vi har här. Det är också så ledsamt att säga adjö till alla nära och kära i
Kenya! De är ju lika mycket nära och kära som de vi har i Sverige.
Byvägen Merufarm
Det var full fart på läxläsningen i "allrummet"
Alexander klarade med glans att förflytta sig med kryckorna och går i skolan varje dag.
Bäddat med de nya lakanen. "Tyg" har satts upp som ett "innertak" och det skyddar
mot mygg och andra småkryp. Det blir även mer ombonat. Även en del av väggarna
hade tapetserats med gardiner som vi tagit med från Sverige.
Vi hade med oss ryggsäckar till alla som går i skolan och det var MYCKET uppskattat!
Eleverna bär ju alla böcker fram och tillbaka varje dag så det blir ett otroligt slitage
både på grund av tyngden och slitaget på dragkedjorna!
Bara Alexander och Yvonne"fastnade på bild" med de nya ryggsäckarna!
Här är det Ben som plockar in de pennor och böcker som alla fick.....
Ordning och reda hade han i sitt lilla begagnade pennskrin!!
Husdjuren trivs och vi fick också lämna gödningen som snart skall
användas när regnet kommer och det ska planteras!
Yvonne och lilla Grethel är nöjda både med ryggsäcken och med en klubba förståss!
Alexander, glad över sin ryggsäck. Tränar att gå med hjälp av kryckorna!
Alexanders tillfrisknande har gått över förväntan bra. Första veckan tog de
hem läxor till honom så att han inte skulle "halka efter" men nu går han i
skolan varje dag!
Stax innan vi skulle åka så upptäckte jag denna fula skabb i hårbotten på flera av
barnen. Nästa dag köpte vi skabbmedicin och de fick också rådet att byta och
tvätta alla lakan,sängkläder och duscha alla på en gång. Även maskmedicin delade
vi ut till var och en. Samma regel gäller även med detta, att alla ska ta medicinen vid
samma tillfälle.
Både skabb och mask är mycket vanligt och smittar jättelätt . Skolan, med sina 700
elever, där det är mycket lek och kontakt är nog en plats där det sprids lätt. Dessutom
konstant brist på vatten gör att det naturligtvis är svårt med hygienen.
Sirira
Ja, nog lämnar vi en bit av våra hjärtan varje gång vi lämnar dessa vänner i Kitale...
men forhoppningvis ses vi till hösten igen! Dessutom har det blivit mycket lättare
att hålla kontakt tack vare sociala medier som t ex facebook.
Höj blicken!
Så sant som det är sagt "höj blicken" har man ju många gånger fått som ett
gott råd och i det här fallet stämde det otroligt bra!! Ett nytt fik har öppnat i
stan med mycket god cappochino så det passade vi på att njuta av för ett tag sedan ...
Serveringen ligger på höger sida på bilden med ett mycket vackert blommande
träd bredvid. Kaffet beställdes och jag beundrade verkligen de vackra blommora
i trädet. Plötsligt tyckte jag att det kom mycket ljud uppifrån och det var det....
Full aktivitet på såväl ungarna som mamma Marabou-stork. Jag måste gå
dit igen för att kolla om de är kvar och om ungarna vuxit.
Bättre sent än aldrig nr 4. Juldagen.
Som en strålande vacker högsommardag kan man beskriva den 25 december.
Maten var ju inhandlad av Phillis, David och Felix dagen innan. De större jul-
klapparna var redan på plats men det blev en hel del ändå att ta med i bilen
eftersom vi ju var ca 40 personer som samlades.
Sirira hade beslutat att vi under julklappsutdelande skulle förtära den medhavda
läsken och Mandazin (munk) och sedan skulle de alla äta tillsammans senare när
vi hade åkt hem.
Efter en liten rundvandring och sånguppträdande med dans av de minsta var det dax
att samlas i ett av husen. Helt obegripligt att vi kunde samlas ca 40 personer i ett
rum på högst 15 kvm, men det gick så bra!! Trångt, stimmigt och trevligt .Som jag
säkert nämnt tidigare så är det "fest" när barnen får läsk o mandazi,ongenting de
får till vardags utan bara några gånger per år.Det kan vara svårt för oss att förstå
eftersom det är så helt annorlunda mot i Sverige.
Strålande dag och strålande leenden.Fr vänster David, Felix o Sirira.
Många små grupper och lite dans av två av de yngsta.
Julklappsutdelningen kan börja...
Wilson, som just slutat grundskolan, bär stolar.
Ballonger är en uppskattad present.
Många barn. David tar hand om Steinar o Doris
efter rundvandringen.
Phillis. Lennart med de stora grabbarna.
Många samtal.... Mycken bollsparkning... svårt att fånga på bild!
Här är sängarna bäddade med de nya lakanen och myggnät.
Lennart får en sista kram av Yvonne.
Paketen slogs inte in utan varje barn fick en påse med sina små presenter i.
TACK till er alla som varit med och bidragit på olika sätt så att maten, julklapparna m.m.
kunde köpas in och barnen på Barnbarnshemmet fick fira en Glad och Fröjdefull Jul.
Bättre sent än aldrig nr 3. Julafton.
.JULAFTON från morgon till kväll.
Tidigt på morgonen kom vår bagare med bröd sedan kom Esther med
frukt och grönsaker.
En special beställning i juletid bakat på brödkryddor från Sverige. Bagaren dyker upp vid vår dörr
två ggr i veckan och bakar sitt bröd på en koleldad ugn i hemmet.Vi ska snart göra ett besök hos honom ..
Här har även Ambrose som pluggar till lärare "tittat in" och hjälper Esther
att få ner den tunga korgen från huvudet!! En enormt stark kvinna på alla
sätt...frukten som hon bär ca 4 km på huvudet kan väga upp till 30-35 kg!!
Ambrose är som flera av de andra studenterna hemma på 2 veckors jullov.
Många "tittade in" på julaftonen innan mörkrets inbrott och det uppskattade
vi mycket. Den 24:e firas inte alls här utan det är en vanlig arbetsdag. De
flesta kom från Barnbarnshemmet eftersom de äldre tillsammans skulle gå
ner på stan och inhandla det sista inför juldagens middag när vi alla skulle träffas.
Men även Amos i rutig skjorta kom med sin lillebror Maxwell. Amos och hans bror
besöker oss minst 3-4ggr/vecka, spelar fotboll och lånar Lennarts cykel! Där de
bor i ett fattigt område är det både svårt att cykla och bollen får nog inte heller
vara ifred...de är bara10 och 11 år.
En annorlunda "julblomma" fick vi dela med oss - krassefrön från Sandviken
som vuxit till sig bra som Kennidy och hans fru blev mycket glada för.
Tillsammans med David, Dan och Phillis gick vi igenom det sista som skulle
köpas inför firandet den 25 dec.De skulle dessutom ta med sig lakan och
filtar så att det var renbäddat och fint på juldagsmorgonen.
En av våra yngsta besökare från Sverige kopplade av i våra lånade utemöbler.
Bra grannar som lånade ut denna fina sittgrupp i tio dagar! Både snygga och sköna!
Här bär det iväg med några av säckarna.
Steinar var den enda av våra gäster som firade jul och nyår tillsammmans med oss
som kom med i bild....Både han och Lennart lät sig väl smaka av Jansson, köttbullar,
morotslåda och skinkan.
Färdigdukat med hårt bröd, julost och mycket annat gott som gästerna hade
med sig från Sverige. Varken anjovis, sill eller julost finns ju här. Dessutom
hade de med sig Johnnys sötstarka senap!!
Tack vare röda servetter och ett tygstycke ( kitenge) blev det ändå en "svensk jul!
Vår fina kaktus i dags- och kvällsbelysning!! Inte illa eller hur?
Adventsstärna och Judith som tittade in och ville bli fotograferad framför
vår lilla julgran som fungerar med Solcellsbelysning...aldrig haft det tidigare!!
Ängla spelet fick vara tänt en stund trots att det var så varmt så att ljusen
nästan kroknade!! Tror faktiskt att det var ännu varmare på julafton.
