Barnbarns Hemmet

Fredagen den 18 februari gjordes en hel del inköp till Barnbarnshemmet. Det var så att Kennedy byggt färdigt två garderober/skåp. Till dem inköptes plastbackar för att barnen där ska kunna lägga in sina kläder. Vi köpte 25 backar så att de även ska kunna ha som förvaring under sängarna. Klädhängare köptes också samt en del andra förvaringsboxar. Kennedy ordnade med en pick-up och det var ett stort lass som kördes iväg från Suam, affären där inköpen gjordes. Lillemor och jag åkte tillsammans med Linnéa och Frida ut till Siriras sen eftermiddag. Vi hade då med kläder som tjejerna haft med sig från Sverige. De hade även med sig lego, pärlor, kritor, ritblock, mjukisdjur, godis, läskedryck m.m. m.m. Allt till barnens stora glädje! Killarna var väldigt duktiga på att bygga med legot.

Vid 19-tiden bjöds det på kvällsmat som bestod av cowpeas (typ spenat), vitkålsgryta, ugali, ris, potatis samt fisk som de köpt på marknaden i närheten av där de bor. Sirira bjöd mig på en stor skål med geteria (bönor o majs) då hon vet att jag tycker om det. Samvaron var god inne i pojkarnas ”vardagsrum” där vi alla fick plats. Lille Alexander, 2 månader gammal gick från famn till famn. Det syntes verkligen att flickorna gillade att ta hand om honom. Mörkret lägrade sig. Fotogenlampor lyste upp inne i rummet. Det bjöds senare på läsk och godisklubbor. Barnen sjöng, vi lärde varandra att räkna på swahili respektive svenska. Ramsan Knut knöt en knut……… koms ihåg sedan Alexander var där. Kvällen avslutades vid 21-tiden med sång och bön innan vi begav oss hemåt. Det var en mycket trevlig kväll då vi kom varandra lite närmare in på livet. /Margareta

Ja , livet pågår för fullt och mycker händer bla har tyvärr flera av barnbarnen drabbats av sjukdom!

David som går sista året på gymnasiet har flera ggr uppsökt  ögonläkare här i Kitale. Han har stora besvär  " röda ögon ", klåda och irritation! Fått ögondroppar i omgångar men tyvärr verkar de bara hjälpa under en kortare period.
Vädret som nu är mycket varmt, TORRT o dammigt bidrar säkert till hans ögonbesvär...så både han och många andra väntar nu på regnet som ju borde vara på väg i mitten av mars !

Oscar som ju denna termin har börjad dag gymnasium hade besvär med luftvägarna så i förrgår gjorde David och han sällskap till distrikts sjukhuset här i Kitale .Han träffa doktorn och fick medicin.


Igår em åkte Margaret och jag hem till Sirira som planerat.
En viss tomult rådde direkt när vi kom eftersom Oscar satt ute i gräset och blödde näsblod ! Han hade dessutom  så ont runt näsan och framförallt upplevde jag att han var så rädd !! Han är en sån fin ,rar men normalt en mycket tillbakadragen kille .Han grät nu och var så rädd och upprörd!
Vad som genast slog mig var att alla barnen stod omkring honom .... de försökte på alla sätt att hjälpa honom. Lägga händerna på honom och stryka honom över ryggen, blöta näsdukar och handukar osv. hämta vatten så att han fick tvätta av sig  och be för honom! Det var så starkt att se den enorma kärlek de visade varandra och den sammanhållning och omsorg de har !!
Och tankarna kommer ju också om hur otroligt utlämmnade de är ...att i regel inte ha pengar till medicin,läkarbesök och transport till läkare eller sjukhus !
Han var så otroligt ledsen och rädd och min undran är ju också vad sjukdom väcker för tankar ? Har man haft döden så nära inpå sig som dessa barn så måste det eller kan det ju finnas en stor räddsla av att - nästa gång är det min tur ??
Näsblodet slutade efter en stund och han gick för att vila sig.
Margareta hade framkallat en hel del kort som nu satte in i barnens album ...mycket roligt ! Att se att foton kan uppskattas så otroligt mycket!! Helst ville alla hitta foton på sig själva !!! Även gammla halsband , armband från Norden uppskattades så !!! Roligt hade vi alla!!
När det började mörkna var vi förståss på väg hem.
Barnbarnshemmet ligger bara 6 km från vårt hem så det är väldigt praktiskt och behändigt . Vägen går efter en skogskant därför är det  inte helt tryggt att promenera där ensam med tanke på överfall ! Och absolut inte efter mörkrets inbrott !!Så vi var på väg hem i bil.
Då kommer flera av barnen upprörda och berättar att Oscar är sämmre ! Han fryser nu ordentligt och är HET och mycket torr !! Min första tanke är - malaria förståss. Den tanken kom redan när han blödde näsblod eftersom jag sett det tidigare men vid tillfrågan då så "kännde han ingen malaria !.
Så nu blev det sjuktransport direkt !
Många av barnen grät verkligen och en någon var nästan otröstlig ! Återigen så var deras omsorg om Oscar så otroligt rörande ! Det finns en kärlek i denna familj som defenitivt är utöver det vanliga....Guds kärlek är verkligen utljuten bland dom !
David och Bonofas ( näst älsdst) följde med i bilen mot stan och vid sjukhusgården kom Mark-som just avslutat dagen med att sälja skor på marknaden  och Tom -som ju avslutat annanas försäljningen för dagen. Alla slöt de upp !!


Det visade sig att Oscar hade både lunginflammation och malaria .Behandling startades och efter några timmar fick han åka hem...bilen passerade vårt hem och det var ändå så roligt att se alla verkligen inklämmda i bilen med Oscar i mitten bak ! Verkligen omsluten av nära och kära !
Något jag många gånger fått uppleva under min tid som sjuksköterska här i Africa är ett nästan mirakulöst tillfrisknande av malaria. Inklusive när jag själv haft det - man är jättedålig men så efter medicinintag 1 dygn så är man så gott som bra !
Men malaria är en otroligt allvarlig sjukdom som skördar tusentalls liv per år så obehandlad är den absolut livshotande.
Har idag ringt flera ggr till Siriras men tyvärr ej fått något svar - vi får alla be att han absolut tillfrisknar !

Vi besökte Barnbarnshemmet i lördags, 12 februari tillsammans med Ingrid, en besökare från Uppsala. Vi hade med oss läsk och andazi till allas glädje. Kött, bröd och lite godsaker därtill. Alla barn var inte hemma då en del arbetar i stan och några går i skolan även på lördagar. Det var glädjande att se hur Sirira månade om att vi skulle lämna läsk o andazi till de som inte var hemma.

På gården hängde det massor av tvätt på tork. Atlin var i full färd med att stryka sin helveckade skoluniformskjol med ett kolstrykjärn. De tar nu vatten från brunnen till matlagning och tvätt men vågar inte dricka det. Vi ska be Kennedy om hjälp med att få vattnet testat för att se om det är drickbart. I dagsläget hämtar de dricksvatten från floden!!!!

Killarna visade oss hur de spelar någon sorts brädspel. Spelplanen bestod av en bit kartong där de ritat rutor, spelpjäserna var gamla kapsyler. De tycktes gilla detta spel och var riktigt duktiga på att utmana varandra.

Behoven är stora. Sirira hade tappat sin mobiltelefon i vattnet. Det behövdes pengar till skolavgifter för barnen som går i nursey school. Det kostar 20 sek/månad och elev.

Vi hade en mycket trevlig eftermiddag på Barnbarnshemmet i lördags d. 5/2-11. Vi åt god mat: köttgryta, vitkålsgryta, potatis och ris. Alexander var med och lagade chapati. När vi kom var han i full färd med att kavla ut dem. David och en av flickorna stod för gräddningen. Hill Schools rektor, Kennet kom med sin familj samt två lärare och den österrikiska familjen Singer slöt också upp. Alexander kommer att skriva mer om festen när han kommer hem till Uppsala.

I måndags, 7/2-11 gjorde Felix den medicinska undersökning inför skolstarten. Dagen därpå träffades vi tidigt på stan för att göra inköp till boardingskolan. Felix skulle ha med sig en madrass, två filtar, lakan, överkast, handdukar, tvål, tvättmedel, 6 rullar toalettpapper. Därtill bl a tallrik, mugg, bestick, skoborste, två stora burkar skokräm, hink samt lite personliga tillhörigheter. Vi hade tidigare köpt de böcker som han skulle ha med. Varje elev ska också ha med sig en plåtlåda där de kan förvara sina tillhörigheter inom lås och bom.

Det var en mycket glad och förväntansfull kille som åkte iväg till skolan med sin sponsor Mrs Usagi . Farmor Sirira kom med en motorcykeltaxi till stan för att också följa med till skolan. Bonafas, som följt med Felix under förberedelserna berättade att han gått ut primary school för 5 år sedan. Han har en önskan om att få ta motorcykelkörkort samt körkort för bil. Därtill så vill han bli bonde. Just nu är alla förberedelser vad gäller skolstarten för denna termin avklarade vilket känns bra.

Jag har blivit ombedd av Lillemor och Margareta att skriva om den avskedsfest som hölls för mig lördagen den 5 februari.

 

Min sista helg i Kenya spenderade jag på barnbarns hemmet. Jag har tidigare sovit över där på helgerna. Så detta var sista gången jag skulle vara där. På fredagskvällen lärde två av tjejerna, Phylis och Christine, mig att laga chapati. Chapati är runda, tunna och något åt det brödliknande hållet. Man kan äta det till maten istället för ugali, potatis, ris etc.

 

På lördagsmorgonen gick vi upp vid sju-tiden (lite senare än de vanligt brukar gå upp på lördagsmorgonarna!). Vi gick för att hämta vatten ur en källa som kommer ut ur berget. Man behöver gå ca 400-500 meter till källan. Detta vatten använder de till att dricka, tvätta kläder och laga mat.

När vattnet hade hämtats var det upp till bevis för mig om jag lärt mig att tillaga chapati eller ej. Jag fick göra iordning min alldeles egna deg och laga till den. Utöver min sats så gjorde Phylis och Christine iordning en mycket större sats. Totalt gick det åt 12 kg mjöl! Det blev mycket knådande, rullande, kavlande och stekande. Vi gjorde dryga hundra stycken. Det tog flera timmar att göra iordning alla dessa chapatis. Stekpannan var mycket varm och man var hela tiden tvungen att snurra runt chapatin så att den inte skulle bränna fast. Man fick bara ha handen i stekpannan en kort stund annars så brände man sig. Vi använde alltså händerna för att snurra chapatisarna och en metallsked för att vända dem.

 

 

 

Helt plötsligt när vi höll på att tillaga chapatisarna började det att strömma folk till barnbarns hemmet. Elever och två lärare från Hill School, socialarbetaren Emelie med son, Lillemor, Margareta, en österrikisk familj, Singer, med två barn och till sist kom headmastern, för Hill School, Kenneth med fru och tre barn. Han har varit mycket involverad i barnen på barnbarns hemmet och han har spelat en betydelsefull roll i intagningarna till secondary school. Vi är mycket tacksamma för honom och allt arbete som han har gjort för Siriras familj. Jag blev mycket förvånad över att det kom så mycket människor. Senare insåg jag det att det var en överrasknings-avskedsfest för mig.

 

 

När alla väl var på plats började vi att äta denna festmåltid. Ris, potatis, vitkål, chapati och kött. Alla åt och det blev mycket mat över. Efter maten gick alla ut för att lyssna på en dikt och sedan se på ett drama som skoleleverna övat in. Sedan sjöng några av barnen på barnbarns hemmet en sång. Därefter hölls det tal av Felix, Sirira (David tolkade), de båda lärarna, headmasterns dotter, Margareta och Lillemor. När alla sagt vad de ville säga gick vi inomhus igen. Då var det min tur att hålla tal. Jag tackade alla så mycket för denna fest – jag var ju helt omedveten om denna så det blev ju en riktig överraskning för mig. Jag tackade även Sirira för dessa tre månader jag varit hos dem här i Kenya. Jag har trivts mycket.

 

 

 

 

 

 

 

 

Efteråt bars tårtor in, som garnerats av Lillemor och Margareta, i alla olika möjliga färger och dekorationer. Jag skulle skära upp tårtorna och dela ut dem medan de andra sjöng sånger. Alla skrattade och hade det trevligt.

Till sists bar de fram avskedsgåvor till mig. Jag fick bland annat en panga (en likadan kniv som Christine skär chapatidegen med i den översta bilden) och en jembe (hacka) av Sirira och barnbarnen.

 

 

Jag blev verkligen överraskad och mycket glad över vad allihopa gjorde för mig denna dag. Det är en dag jag sent kommer att glömma.

 

TACK SÅ MYCKET FÖR ALLT!!!

/Alexander

I fredags den 4/2 gjorde Mildred den medicinska kontrollen inför skolstarten. Vi träffades senare på stan. Det visade sig att vi ej behövde köpa alla de saker som hon måste ha med sig till bordingskolan då hennes sponsor skulle ordna med det. Det var en stor sten som föll från våra axlar när det beskedet kom. Tack Gode Gud för det. Felix har kommit in på St Josefs boarding school och kommer att börja där på tisdag. Förberedelser för det görs i början av nästa vecka.

Vi handlade ved, majs o bönor, grönsaker, 6 kg kött m.m. m.m. Det är nu svårare att köra hem dessa saker då Lennart är tillbaka i Sverige och ingen av oss som nu är här vill köra den gröna bilen. Tack och lov att Alexander är kvar och kunde visa oss var majs o bönor brukar inhandlas samt även var veden köps. Lillemor ordnade så att vi kunde hyra en pick-up och veden lastades på. Ester, grönsaksförsäljerskan kom till Sabotis Wholesale, där vi inhandlat torrvarorna, med de beställda grönsakerna och potatis. Majs o böner levererades även dit. Alltsammans lastades på flaket och Mildred samt Mark åkte med bilen hem till Sirira. Det är tur att det mesta går att ordna på ett enkelt och smidigt sätt här i Kenya.

Lillemors hemhjälp, Rose har bakat 4 tårtbottnar inför morgondagens avskedskalas för Alexander på BB-hemmet.   Diverse andra förberedelser har gjorts tillsammans med Mark. Allt detta gjorde att vi åter hade en heldag på stan.

/Margareta

I tisdags, den 1 februari gjorde Atlin, Sheila och Oscar den medicinska kontrollen på sjukhuset. Oscar fick även ta urin- och blodprov. Detta tog hela förmiddagen. Därefter var det dags för Atlin och Sheila att ta kort iförda sina skoluniformer. Oscar väntar fortfarande på brev från skolan varför vi inte har kunnat köpa skoluniform till honom och därför ingen korttagning för honom.

Mildred fick, i onsdags, ett glädjebesked  om att hon blivit antagen på Kitale Academy boardingschool.

Felix väntar fortfarande på besked om på vilken skola han blir antagen.

I går, torsdag kom rektor Kenneth, hit vid 08.30-tiden för att hämta skolböcker till Atlin och Sheila. Han skulle även följa med dem till St Mickael school då eleverna alltid måste ha en vuxen person med sig vid skolstarten. Otroligt engagemang av rektorn!

Mark, ”skoförsäljaren” kom hit på hemvägen från jobbet för att bl a hämta böcker till Oscar, pengar så att Mildred kan gå till sjukhuset för de nödvändiga kontrollerna./ Margareta

Förberedelsen för Atlin, Sheila, Mildred, Felix och Oscar som ska börja på tre olika secondary schools startade idag, 31/1-11. Vi = de blivande eleverna, Lillemor, Alexander och jag Margareta träffades på stan för att gå igenom vad som behöver köpas tillsammans med Emily, missionens socialarbetare som väl känner till landets olika skolformer.

 

Atlin och Sheila ska börja på St Michel Secondary School. Jag går tillsammans med dem för att köpa skoluniformer. Det är stor trängsel utanför den ena affären. Där får vi köa för att bli insläppta i affären och därefter vid 5 olika ”stationer” innan vi har köpt vad vi ska ha och ändå fattas de svarta skorna samt gymnastikkläder.  Kjol + blus kostar 100 sek, sweater 80 sek, slips och sockor 10 sek vardera, gymnastikskor 46 sek.  Dessa inköp tog närmare 2 timmar.

 

Då det endast var Atlin och Sheila som fått ”Calling letter” (kallelse) till sin skola kunde vi bara köpa skoluniformer till dem idag. Vissa skolor säljer själva sina skoluniformer (de går ej att köpa i någon affär på stan) och kostar minst 400 sek styck  förutom skorna.

 

Mildred och Felix kommer, den 2/2-11, att få besked om de blir sponsrade(av en läkarfru i Kitale) med sina skolavgifter så att de kan gå på boardingschool.  Oscar väntar på sitt ”Calling letter”.

 

Skolavgifterna för dagskolorna är ca 1000 sek/elev och läsår i klass 1-3. I klass 4 är skolavgiften betydligt dyrare. I skolavgiften ingår bl a att de får äta lunch i skolan. Sedan tillkommer mindre avgifter för kort till ID-Card, hälsoundersökning m.m. Alla böcker samt skrivmaterial måste också köpas in.

 

Oscar, Felix, Mildred går tillsammans med Emily och Alexander för att köpa böcker samt övrigt skrivmaterial. Varje elev måste ha med sig bl a 15 skrivböcker, kopieringspapper, linjal, blyertspennor, röda + blå + svarta BIC pennor. Vikten av de inköpen blev 30 kg!

 

Lillemor träffar Kenneth, rektorn vid Hills school för att gå igenom olika ärenden som gäller skolgång, plöjning m.m. m.m.

 

Vi avslutar dagen med att äta mat tillsammans. Barnen är mycket nöjda med dagen. De får pengar så att de kan åka cykeltaxi hem. Att gå från stan och hem tar 1 – 1½ timme för dem.

 

Lillemor, Alexander och jag uträttar en del ärenden innan vi kan bege oss hemåt. Allt som allt har det tagit oss 8 timmar att få dessa förberedelser gjorda. Allt har gått bra och även vi är nöjda när vi kommer hem. / Margareta