Barnkalas i vår lilla trädgård!

 
 
Vi har länge funderat på att ha ett kalas hemma hos oss eftersom vädret oftast tillåter
att man har så gott som alla aktiviteter utomhus! Och så blev det ...full fart!
 
 Handtvätt!
  
Något otroligt viktigt i detta land är att tvätta händerna innan man äter. ...
Det sitter i ryggmärgen!
 
 Fika.
 
 
Start : Saft och "fralla" eftersom de små gästerna troligen inte ätit frukost.
Sedan blev det lite olika aktiviteter.
 
Aktiviteter.
    
Ibland hamnar bollen högre upp än man tänkt!
 
   
 Lek och mycket spel fast det inte gick att fånga på bild. Kolla datorn.
 
    
Brevskrivning                                     
 
  
Våffelgräddning - för första gången dessutom....bra gjort!
 
    
Ödeljakt och fångst.
 
 
 Lunch dax!
   
 
  
Skuggan fanns, så här mitt på dagen, längst väggarna så dit flyttades mattorna !
 
  
Lunchen till ca 25 personer bestod av Mungobönsgryta med ris....
otroligt gott eftersom Rose lagade den! Vi "stora" fick maten sist i köket. 
 
 
 Tårta, saft och godis efter en intensiv dag (åtminstone för oss " kökspersonal")
 
     
 
 
 
 
 
 
 
Så fina och finklädda, Oscar i en tröja från Sandviken och så Roger i kosym...söt!
 
En mycket rolig och välsignad dag för oss alla... TACK att du gör det här möjligt!
 
 


   
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Spara
Spara
Spara

Ny korkmatta och "spetsgardin-tapet".

 
 
För 6-7 år sedan renoverade vi flera av de 5 hus som finns hos Sirira. Tiden har 
gått och det har varit ett enormt slitage på både tak, väggar och golv.  
 
 
Det här är "killarnas" hus som vi nu valde, efter deras eget önskemål, att lägga
in en korkmatta i samt klä väggarna med spetsgardiner. Många, många gardiner
har vi fått från Sverige, de är ju lätta och inte svåra att ta med. Någon gång har
vi också köpt gardinerna/tapeterna här i Kenya.
 
I Kenya finns denna tunna plastmatta som man bara rullar ut och den är inget att
ta med sig från Sverige eftersom ca 12 kvm säkert väger 8 -10kg. Som väl är så
är Emily stark och bar mattan elegant på huvudet.......glad var jag. Som ni ser
fanns det mycket att välja på men det var endast den brun/beiga som det fanns
tillräckligt mycket av!   Så den blev det!
 
     
      
  
 
 
  
Även mattan kom på plats men måste ligga några timmar och plattas till innan
möblerna kan bäras in igen. Bonafas och Lennart har fullt upp med projektetet.
 
 
  
Vägen till Barnbarnshemmet är just nu - BLÖT och GEGGIG - men vi kom ändå fram.
 
 
 
 
Vi hade också köpt pennskrin i olika färger, skriv- och räkneböcker, suddgummin och pennvässare.
 
    
 
  
     
Lite "godis" måste det ju bli en dag som denna. "Mandazi"/munk med två
glas läsk var uppskattades av alla, stora som små!
     
 
 
 

 
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Spara
Spara

Sammanfattning maj 2016 - maj 2017

 

 

Boende ”Hemma” på heltid är i dag 29 personer. ”Hemma” är idag uppdelat på fyra boenden:

- Siriras (Merufarm)

- Davids

 -Matisi 1

- Matisi 2

Skaran med hemmaboende ökas med sju studenter ca 4 månader/år då skolorna har lov och de inte får bo kvar inom skolområdet.

Vi har fortfarande samma ekonomiska ansvar trots att barnbarnen bor på olika platser i Kitale eller på sina studieorter (Nairobi, Mombasa, Kisi, Eldoret). Denna omflyttning har skett på grund av olika omständigheter och egna önskemål.

Skaran som finns inom vårat ekonomiska ”paraply” har vuxit med 8 barnbarnsbarn och en ingift hustru sedan starten 2007. Sirira har också fått ytterligare fem barnbarnsbarn under denna period men de bor tillsammans med sina föräldrar i eget hem. Vi träffar dem regelbundet men de klarar sin ekonomi själva.

Fyra barnbarn bor kvar hemma och har arbete.

Fyra barnbarn har flyttat hemifrån, skaffat bostad och arbete på annan ort. Ett barnbarn har flyttat hem till sin syster och hennes familj på annan ort.

 

Aktuell skolsituation

Förskola: 1 elev

Grundskola: 9 elever

Gymnasium: 6 elever

Universitet/Högskola: 6 elever

Yrkesskola: 1 elev

Datakurs: 3 elever. En av killarna går en längre kurs, grafisk/designkurs och bor under tiden hos sin äldre bror i Nairobi.

Tre av barnbarnen har under de sista åren tagit studenten och har inte på börjat någon högre utbildning p.g.a att pengar saknas. De har alla tre sökt jobb men som outbildad är det otroligt svårt att komma in på arbetsmarknaden. De är väl medvetna om att yrkesutbildning krävs och har alla en stark längtan att få börja studera.

En av eleverna på universitetet fick sin utbildning avbruten pga att kursen drogs in efter 6 veckors skolgång! Tyvärr hjälpte inte universitetet till med någon omflyttning men hans plats finns kvar och han kan påbörja kursen igen i höst om ekonomiska möjligheter finns. Han har med stor iver sökt jobb men inte fått något. Han har bra studentbetyg (B+) och får därför reducerad avgift på universitetet.

Jordbruk

Utsäde till majs, bönor och allehanda grönsaker är inköpta och planterades i april 2017. Förhoppningsvis är de nu ganska självförsörjande på basfödan och grönsaker. Bananträden ger god skörd och används både för eget bruk och som inkomstkälla.

 

 En del tragiska händelser hände under det senaste året.

-          Barnbarnsbarnet Billy, 11 månader gammal dog i november 2016. Vena och hennes man träffades när de båda gick på yrkesskolan där hon utbildades till frisör och han till byggnadsarbetare. De gifte sig och flyttade till hans ”föräldragård”. De fick sonen Billy som insjuknade i malaria och tyfoid. Han fick behandling men tyvärr gick hans liv inte att rädda. Enligt traditionen hölls en begravning med ca 500 gäster. Det var hjärtslitande att se de unga föräldrarnas sorg under begravningen och de har också mått mycket dåligt under en längre tid efteråt.

-          Alexander, 7 år spelade fotboll tillsammans med sin syster och ramlade så olyckligt att han fick en fraktur på höger underben i mitten på februari 2017. Då pågick fortfarande läkarstejken och vi fick åka till två sjukhus som var stängda innan vi kom till ett privat sjukhus där Alexander blev behandlad. Benet röntgades och gipsades och han fick ligga kvar ett dygn på sjukhuset. Vid återbesöket en vecka senare var gipset tvunget att brytas upp och benet gipsades om. Han fick kryckor och var borta högst 10 dagar från skolan. I dag springer han och spelar fotboll igen.

-          Ester insjuknade i malaria och tyfoid i oktober 2016. Tillfrisknade inte och blev inlagd på sjukhus. Då upptäcktes det att hon hade fel på två hjärtklaffar, troligen medfött. Hennes tillstånd var kritiskt i flera månader och behandlades i väntan på operation.Tyvärr hade Ester inget ID-kort och därför kunde operation ej genomföras. Det  ansöktes om ID-kort som blev klart i december 2016 men då var det läkarstrejk och ingen operation kunde göras. Operationen var tvungen att göras på ett statligt sjukhus och försenades därför. Tillståndet försämrades och hon fördes till Kenyatta National Hospital i Nairobi för operation när läkarstrejken var slut. 26 timmar efter ankomsten till sjukhuset avled hon endast 19 år gammal. Kroppen fraktades tillbaka, ca 40 mil till Kitale och begravningen hölls där.

Enligt traditionen samlades pengar in till omkostnader för begravningen från släkt och vänner samt kyrkor. Det bjuds alltid på mat i samband med begravningen eftersom många kommer långväga ifrån, gående, cyklandes eller om man har råd med buss.

Ester hade fått utbildning till sömmerska och utförde en del syarbete i hemmet under sin sjukdomstid. Ester fick avsluta sitt liv alltför tidigt och är saknad av många nära och kära.

Målsättningen är som tidigare att barnbarnen ska få en yrkesutbildning, skaffa sig ett arbete och kunna försörja sig själv. I Kenya fungerar det så att man efter avslutad yrkesutbildning får börja praktisera inom sitt yrkesområde. Det är svårt att få tag på både praktik och fast anställning. Många gånger får man arbeta utan lön eller t.o.m. betala för att göra sin praktik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


En liten hjälte på återbesök!

 
 
 
Igår när det var dax för återbesök för Alexander regnade det rejält!! Inga problem
kan man ju tycka men eftersom receptionen och alla administrativa kontor ligger i
en byggnad och röntgen en bra bit bort så var det bara att vänta tills det  tropiska
regnet hade slutat. 
 
  
Här står vi under tak och väntar på att få gå till röntgen i byggnaden på bild.
 
 
    
Ny röntgenbild måste tas. Det gamla gipset var något för mjukt och skulle
bytas ut mot ett nytt.
  
   
En hel del väntan förstås men Alexander gnällde inte en enda gån!! Otroligt!
 
  
Rejält ont gjorde det när gamla gipset klipptes/sågades bort. Vet inte vem
som var svettigast? Läkaren (som var varmt klädd), Alexander, Cathrin
eller jag???
 
    
Alexander fick ett betydligt dyrare gips i fiberglas som är mycket hållbarare.
 
 
   
Här betalar man.                            Hämtar medicinen.                    
           
 
Många kvitton blev det:1. Inskrivning.2. Röntgen 3. Gipsmatrial. 4. Medicin .
Med alla kvitton i handen går man till "Kassan" för att betala. Allt kommer
då på ett kvitto som man måste visa vakten vid ut/ingången. INGEN
kommer ut utan att uppvisa det!! Ordning och reda och det fungerar mycket bra
                                                                                          
    
Det var en lycklig och lättad Alexander som pustade ut i Cathrins famn efter
denna pärs. Margareta gick ut och köpte läsk, bullar och en klubba som
en liten uppmuntran inför taxiresan tillbaka till Meru farm.
 
Om en vecka, om allt går som det ska, får han börja använda kryckor. De vi
hade köpt och betalat för var för en vuxen. De byttes till mindre men även de
var för långa. Men det gick jättebra att få lämna tillbaka dem till sjukhuset 
och pengarna - ca 350 kr fick vi tillgodogöra oss och det drogs av på räkningen.
 
Läkarstrejken i Kenya, som nu pågått i ca 75 - 80 dagar, har slagit hårt för alla.
Olycksdagen besökte vi två sjukhus i Kitale som var stängda!!!! Så det var en
enorm lättnad när vi kom till detta sjukhus som hade öppet och hade personal.
Privatägt och betydligt dyrare, men vad gör man???
 
Vill passa på tillfället att TACKA alla fantastiska personer som har Swishat pengar
speciellt till Alexanders sjukhuskostnader!!!  
Intiativet togs av Frida Persson Örkegård som tillsammans med sin man Stefan 
skrev ett inlägg på Facebook. Pengarna swichades till Fridas konto och hon har
fört över ca 4000 kr just för detta ändamål. Rehabiliteringen tar ju minst 5-6 veckor
till och det är många utlägg i samband med det.
 
 
 
 
 
 
   
 
 

Vi hör bruset av regn.....

 
 
Sedan vi kom till Kenya/Kitale i slutet av september har det regnat högst
fem gånger !!! Därför har det varit oerhört dammigt, torrt och sedan december en 
torka som drabbat stora delar av landet. 
De lokala tidningarna och Tv stationerna bevakar ju detta och mycket
nödslakta har de sista veckorna förekommit på grunda av att djuren och då
framförallt nötdjur har tvingats att slaktas....mycket, mycket tråkigt.
Här i Kitale som ju ligger på ca 1850m höjd har vi ändå sista veckan varit 
välsignade med regn 3-4 ggr. Både nattetid och någon ordentlig skur på efter-
middagen. UNDERBART! 
Som svensk uppskattar man ju solen men efter sol varje dag i 4 månader 
så jublar man när det börjar regna och både fåglar och naturen har piggnat
till ordentligt sista veckan!! De är bara att tacka och ta emot. 
Ja, även Lennart och jag har piggnat till för det tar på krafterna faktiskt 
när det blir FÖR varmt!
 
TORKAN.
  
 
Efter ca 4 månader utan regn
 
 REGN.
  
 
Lill-Amos kom inspringande p väg frå skolan för att ta skydd mt regnet som
plötsligt kom...han var dyng-sur milt sagt men fick torka sig, dricka ett glas mjölk
och ta en smörgås sed bar det av hemmåt igen!
 
 

Barnbarnsbarn födda efter april 2010.

 
 
 
 
 Alla dessa små killar och tjejer fanns inte när vi första gången besökte barnbarnshemmet 2010.
 
 De är fina små ungar allihopa och nämnda är de som har biologisk släktskap med Sirira.
En del är hysteriskt rädda för mig och Lennart p.g.a. vår hudfärg och andra bara skrattar .
Men erfarenheten har lärt oss att när de  lär känner oss och träffar oss tillräckligt ofta så
blir vi tll slut vänner och är inte så farliga!
 
 1. Alexander född december 2010, mamma Cathrin.
 
   
.......................................................
 
 
2. Blessed ( pojke)född februari 2103, mamma Mercy.  
...........................................................
 
 
3.Praise född i sep. 2014, pappa Mark.En snabb liten tjej som knappt gick att få 
med stillastående på ett foto.
 
     
 
......................................................
 
 
3. Grethel (pojke) född i februari 2014, mamma Damaris
.....................................................
 
 
4. Pia född i maj 2104, mamma Winnifred.
 
   
 
....................................................
 
5. Orri (pojke)född december 2015, mamma Mildred.
 
 
 
 
Tvillingsystrarna Winnefrd och Mildred med sina små. Mildred och Orri i förgrunden.
 
.......................................................   
 
 
 6.Bilhans (pojke) född 25 sep.Avled 5 sep 2016. Mamma Vena.
 
 
 
....................................................
 
 
7.Alfa, (pojke) född sommaren 2015, pappa Wicliff
 
     
 
 
..................................................
 
 
 8.  Nathan född i dec 2015 pappa , Kevin
 
 
 
 
......................................................
 
 
9 Trevor, född i sep 2016, mamma Atlin
 
   
 
 
 En fin sammling barnbarnsbarn för Sirira och ett bevis på att livet går vidare.
Vi hoppas naturligtvis och tycker oss se att dessa små killar och tjejer får  en bättre
start i livet än sina föräldrar. Flera av föräldrarna är ju unga men de flesta av dom
har nu en utbildning. Tyvärr är det här som hemma att det kan vara svårt att få arbete
men förr eller senare brukar det öppna sig möjligheter till arbete.
 
Cathrin -sömmnadsutbildning, bor kvar hos Sirira och har kunder i området.
Mercy, just avslutat sin "Computer sekreter utbildning".
Winnifred - färdig lärare.
Wicliff - bilmekaniker o resevdelsman - har ett bra jobb.
Atlin - tog studenten och gifte sig.
Vena - frisörutbildad och kommer nu i december att börja arbeta igen.
Mildred väntar på att få börja utbilda sig till sjuksköterska.
Damaris avbrött sin utbildning till frisör men tar lite kunder i området där hon bor.
Kevin - bilmekaniker.
 Tack att ni visar oss förtroende och vi gör vårt bästa att förvalta de gåvor vi får för att
ge dessa barn och ungdomar en framtid och ett hopp! TACK!
 
 
 
 
 
 
Spara

Stor hjärtoperation för Esther behövs.

 
 
 
Vi lärde känna Esther när vi första gången kom till Sirira och hennes stora skara av barnbarn
i april 2010. Esther var då 12 år och gick, precis som de flesta andra, på Hillschool/grundskolan
i närheten. Hon tog sin examen som sömmerska i december 2015. Hon har inte varit så aktiv
med att söka jobb efter det, som vi har önskat, men troligen var hon redan då märkt av sin sjukdom.
Vi vet inte om hjärtfelet är medfött eller har förorsakats av någon svår hjärtsäcksinflammation
enligt uppgift från läkare.
 
 
 
Esther i skoluniform.                        Från vänster: kusin Damaris samt Esther.
 
Esther har alltid varit smal och de senaste åren har hon varit allvarligare och samtidigt
gått ner ytterligare i vikt. Under de senaste månaderna har hon sökt läkare flera
gånger och har behandlats både för malaria och tyfoid utan att tillfriskna ordentligt.
Men, som tidigare nämnts, så insjuknade hon och blev inlagd på Distriktssjukhuset för
ca en vecka sedan. Efter allehanda undersökningar så är det nu konstaterat att hon
har ett svårt hjärtfel med fel på två klaffar.
 
Fritt översatt är diagnosen: 
Ökat tryck i lungkretsloppet ( Pulmonell hypertension) samt svår läckage och stenos
i aortaklaffen. Det behövs egentligen två operationer i hjärtat men de görs samtidigt
om allt går som det ska.
 
Sjukvården i Kenya är ju inte som i Sverige, där man i och för sig betalar för de dagar
som man är inlagd på sjukhus, utan här betalar man för allt. Så det är undersökningar,
sängplats, mediciner, injektionsnålar och allt material som används tillika med själva
operationen! Bara operationen kostar ca 30,000 svenska kronor och sedan tillkommer
det säkert minst 10,000 kronor till. Tidigare hade vi in patient via Trosgnistan inlagd på
sjukhus och vi fick en hel del erfarenhet tack vare det. Bl.a. kostade en vena cava nål
för dropp 850 kr. Det är alltså en engångsnål för dropp i ett halskärl.
 
Väntetiden för en operation är ca 8 månader och vi har ännu inte fått remissen men
senast på fredag ska vi få den. Eftersom Esther har fyllt 18 år måste hon ha ett ID-kort
och det väntar hon på....... det kan ta allt ifrån 2 månader till 2 år. Men utan ID-kort blir
det ingen planerad operation. Operationen kan bara göras på ett eller två sjukhus i Nairobi.
 
Vi vill naturligtvis försöka hjälpa Esther. Vi också rådgjort med två svenska läkare som
just nu är i Kitale och hon har stora chanser att absolut få ett fullvärdigt liv efter en
operation.
 
Pengar saknas till en operation och det är ju mycket pengar som det handlar om. Men
vi tar en dag i taget och hoppas att kunna söka pengar via fonder vid något sjukhus här
i Kenya då hon ju är så ung och har hela livet framför sig.
 
Hjälp oss att be för denna svåra situation.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sjukhusbesök.

 
 
 
      
 
 
Igår var det helgdag i Kenya, men det var fullt upp ändå. Tidigt på morgonen ringde
Lennart, som går på gymnasiet, och han hade symtom på malaria. Innan vi visste
ordet av så hade han tagit en MC-taxi från skolan till Distriktssjukhuset och satt 
på labaratoriet och väntade på provsvar.
 
Samtidigt kontaktade Mark oss då hans kusin Esther kvällen innan hade blivit
inlagd på sjukhuset. Det hade konstaterats att hon hade malaria, lunginflammation
och troligen förstorat hjärta!!
 
Eshter är 19 år och blev färdig sömmerska i december 2015. Hon sitter här mellan
Lennart och Lennart lite mera i skuggan än vi andra!
     
    Lennart - Esther - Lennart.             Syns verkligen att de inte mår bra.

     
Som alltid kom det flera släktingar för att stödja patienterna och här tar vi alla 
en "soda" i värmen...minst +40 C i solen, olidligt varmt faktiskt.Sirira sitter i
vit blus i mitten.
 
I skrivande stund sitter jag och väntar på telefonsamtal så att jag kan ta mig ner
till sjukhuset för att få mera information efter dagens underökning. Ester skulle
infinna sig hos doktorn klockan 08.00 för flera undersökningar bl.a arbets- EKG.
Nu är klockan 13.00 så fem (5) timmar har gått och hon väntar fortfarande på att
få träffa doktorn.
 
Vi är så TACKSAMMA för att vi kan förmedla pengar till detta. Det går faktiskt inte
att förstå hur det skulle gå annars då underökningen idag kostar ca 400 kr och för
gårdagens sjukhusräkning betalade vi ca 300 kr. 
 
TACK för all hjälp och stöd som vi får. Detta kunde vi absolut inte göra själva!
 
Återkommer om mera information om Esther. Lennart är redan lite bättre då
malariamedicineringen är effektiv!
 
 
 
 

Buss mot Kitale...

   
 
 Det går så bra men buss i Kenya.
  
 
      
Allt gick bra även denna gång när vi tog Easy Coach mot Kitale, resan tar ca 8 timmar
men det var inga problem.
Och det är alltid lika roligt att titta p folk och även beundra dom fina väggmålningarna 
i väntrummet på buss stationen.
  
    
Lite proviant måste vi ju ha på resan och så bagaget förstås. 
 
 
  
 
Till vår stora förvåning så kom personalen inbärande på en madrass på
ca 2,0-2,20 m. 
 
   
Men det fungerade alldeles utmärkt att ha deenna stora madrass fastklämmd
mellan hatthyllorna under hela resan på 38 mil!!
 
 
  
Framme i vårt Kenya hem.
 
Första kvällen var det elavbrott...men sedan dess helt ok.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

London-Nairobi.

 
Ja, för drygt två veckor sedan kom vi tillbaka till Kenya och resan gick över 
all förväntan med BA...allt vårt baggage på ca 120 kg kom med !!! 
 
    
Utsikten är helt fantastiskt och tror att detta är när vi precis flyger in över Africa och
lämnar Europa.
 
 
Men som alltid är det fantastiskt att ha med sig en bra.bok!
 
 
En liten tjej fick plats i Lennarts knä medans mamman var på toaletten och
somnade faktiskt i hans famn!
 
  FLORA HOSTEL är stället man alltid känner sig hemma på.
Det är sökert, mycket rent, trevlig peronal och billigt...vad kan man mera begära?
 
 
 
 
Mycket vackra växter dessutom.
 
   
  
 
 
  
 
 
 
Här njuter vi av maten och den vackra omgivningen.
  
 
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 

Målinriktade killar!

 
Ja, livet blir inte alltid som man planerar och särskillt inte i Africa. Häromdagen
hade Emily och jag planerat att träffa de "stora " killarna som ju alla avslutade
gymnasiet december 2014. Även Dan som går sista året på gymnasiet samt
Meshack som tog studenten november 2015 skulle komma.
Oscar och Felix har just avslutat sitt första år på respektive universitet och blir
nu hemma tills nästa års start i augusti.
Ambrose och Mechask väntar fortfarande på att börja.
 
Här är de på väg för att träffa oss...
 
   
Oscar                                            Ambrose
 
  
Dan                      Felix                 Mechack och Ambrose.  
 
Men det tog inte många minuter förrän deras tidigare biträdande rektor
Mrs. Fraha och en annan lärare kom förbi.Mrs. Fraha har haft alla barnen
från barnbarnshemmet i grundskolan Hillschool. Det är fem år sedan flera
av dom slutade men hon kom ihåg namnet på dom allihopa!
Vem som blev gladas är svårt att säga men Mrs Fraha gör verkligen rätt
för sitt namn som betyder GLÄDJE.
 
  
 
     
Lite generade och "svettigt" var det till att börja med från killarnas sida men det släppte snart.  
  
Efter en stund så ringde rektorn Ken M. och undrade om jag var på stan?
Jag bad då honom att titta in på Vision Gate där vi ju satt och han blev mycket
positivt överaskad...så glad att få möta dessa killar igen och glädjen var verkligen
ömsesidig.
Båda dessa lärare passade på att verkligen ge dom goda råd och betonade
särskilt vikten av att man måste vara disiplinerad och sattsa ALLT när man är
given chansen att få en utbildning. 
 
                                                  
    
Meshack, Rektorn, Oscar, Felix.
 
Ja, stora har dom blivit dessa killar på de 6 år som vi har haft kontakt med dom.
De är alla idag 21-22 år och målinriktade och mycket tacksamma för att de
får möjligheten att studera och få en utbildning.
TACK att Du hjälper till och ger dom en möjlighet till det. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kärt återseende.

 
 
  
Divina och Davids förstfödda son, Moses besökte helt nyligen Kitale och sin
mamma Divina. Han är sedan16 år tillbaka bosatt i Nairobi tillsammans med
sin fru och två barn. Han försörjer familjen genom att sälja begagnade kläder
och han har nyligen blivit bestulen på sitt lager av kläder.
 
Han hade inte hunnit träffa Sirira så vi skickade bud på henne. Det var en
upplevelse att få vara med när de träffades. De hade inte setts på 16 år!
Och vi gladdes med Sirira över att hon fick träffa honom. Hon var djupt rörd.
 
 
 
 
 
 
 
Även Kevins lilla son Nathan var med och fick för första gången träffa
sin farbror Moses.
 

En ny period i livet startas.

 
 
 
 

Dessa tre killar Lennart, Dennis och Timona avslutade sin utbildning med gesällprov
samtidigt som tjejerna på Kaplamais yrkesskola i december 2015.
 
 
   
Från vä: Lennart,Dennis o Timona.
 
...............................................................
 
Lennart - byggnadsarbetare.
   
 
 
Lennart åkte till Nairobi och arbetar där som daganställd tills vidare, Han är 
mycket aktiv i en kyrka där han spelar keyboard och bor på kyrkans område.
Det är vi glada för eftersom det är otroligt svårt att få bostad i Nairobi.
 
.......................................................................
 
Dennis - bilmekaniker.
 
 
 
Dennis bilmekaniker, ska i morgon förberedas för att åka till Nairobi. Han var hemma hos 
oss igår och fick en "handbagageväska" som någon vänlig person länmat hos oss.
Sedan bar det av iväg hem för att packa och förbereda sig för resan med nattbussen till
Nairobi. Resan tar ca 8 timmar men i hans ålder sover han nog hela vägen.Hans blivande
chef (som han också gjorde praktik hos under utbildningen) möter honom och Dennis
kommer också att få bo hos honom. Lönen består nog av mat/husrum och en liten fick-
penning eftersom detta räknas som praktik efter utbildningen. Det absoluta bästa är att
Dennis tidigare praktiserat hos denna man som är en bra person.... Nairobi är inte den
lättaste platsen att flytta till när man kommer från landsbygden.
 
Dennis är inte Siriras barnbarn utan Clementinas son. Clementina arbetade på Barnbarns-
hemmet under flera år. Hon är änka med två hemmavarande söner samt tar även hand om
tre barnbarn som tillhör hennes äldre son och dotter. Clementina har vi också känt sedan
år 2010. Hennes söner har fått hjälp på samma sätt som Siriras barnbarn under denna tid
av en mycket god vän till oss som har ett stort hjärta för denna familj som har det lika svårt
och besvärligt som de hos Sirira. Clementina är en underbart rar och mjuk person med fina
barn och barnbarn.
 
 .................................................................
 
 
 Timona - elektriker/rörmokare.
   
 
 
Timona elektriker/rörmokare fortsätter att arbeta på den plats där han i november 2015
gjorde sin sista praktik. Han får inte någon fast lön där. Därför har han nu sökt till en
större fabrik som söker eletriker grad 3... ..  Vi väntar ivrigt på svar från denna arbetsplats
som visserligen ligger några mil från Kitale. Eftersom han varit tvungen att hyra ett rum
samt fixa sin egen mat så har han fått  ett litet "hyresbidrag" på 150 kr i månaden.
 
Vi känner så stor tacksamhet för att Du varit med och stöttat dessa ungdomar på
många olika sätt : förbön, ekonomiskt och med omtanke. TACK!
 
 
 
 
 
 
 
 

På väg till Lodwar!

 
 
 
Phillis ringde förra veckan och berättade att hon, av en kompis, fått erbjudande om att
komma till Lodwar, den enda staden i Turkanaområdet, och arbeta som frisör. Kompisen
blev färdigutbildad från Frisörskolan ett år innan Phillis blev klar med sin utbildning.
 
Lodwar ligger i ett stort ökenområde, Turkana där det är torrt och mycket varmt. Tack vare
att man, under de senaste åren, hittat olja där så har det  trots det otroligt jobbiga klimatet
varit en ordentlig tillväxt i området.
 
Phillis kommer att dela bostad, ett rum, med sin kompis. Det har även beslutats att Ester
ska följa med för att försöka få jobb som sömmerska.
 
Det absolut positivaste är att vi just idag fått besök av en pastorsfru, Sally från detta
område så hon kan ta tjejerna lite under sina vingars beskydd. De reser tillsammans med
buss och de 30 milen tar i bästa fall 8-10 timmar ----  det är en fruktansvärt dålig väg!!
 
  
från vänster: Sally, Ester, Phillis.       Ester får bärhjälp av sin kusin Kevin som plötsligt dök upp.
 
 
  
Väskan packad.                         Emily till vänster var också med på denna stora händelse.

 
 
Sally, i rosa, övervakar packningen på motorcykel-taxin på väg mot bussen.
 
De kom lyckligt och väl iväg igår eftermiddag med matsäck, vatten och Sally som tog väl
hand om dem, vilket är en stor trygghet för oss. Efter några timmar fick jag telefonsamtal
om att Ester hade blivit så otroligt sjuk. Troligen var det väl åksjuka för hon kräktes häftigt.
När bussen gjorde ett uppehåll fick de möjlighet att besöka en dispensär, man misstänker
ju alltid malaria när någon har sådana här symtom. Som väl var var det inte malaria utan
hon fick en injektion mot illamående innan färden fortsatte.
 
De kom sedan hem till Sally och hennes familj vid midnatt. Som brukligt är får barnen
flytta på sig och ligga på golvet så att gästerna får sängplats. Så blev det även denna natt.
 
Sista etappen inleddes för en timme sedan så om två timmar bör de vara framme vid sitt
slutmål- Lodwar.
 
Eftersom vi arbetade för Trosgnistan i fem år just i detta område så har vi många kontakter
där. Jag ringde till missionens kvinnoledare Magreth så hon är på plats för att möta dom nu 
i eftermiddag. Ja, det har varit många turer fram och tillbaka med dessa tjejer och alltid
händer det något som man ej planerat.
 
Vi önskar dom verkligen Guds Rika Välsignelse och vill återigen tacka för att Du
är med och ger dessa tjejer en chans och en möjlighet till ett värdigt och meningsfullt liv.
 
 

Planering och lunch i vårt kök.

 
 
Det är mycket att ta reda på när vi varit i Sverige flera månader och så är det naturligtvis
denna gång också. Så till vårt hem kom häromdagen Julie (som sköter bokföring),
Emily (som har personlig kontakt med alla), Rose (allt i allo med huvudet på skaft).
In och utbetalningar kollas och allt stämms av. Kvitton klistras in m.m. Det är också
viktigt att vi får reda på hur det gått för varje barn, hur de mår och vad som hänt.
 
Denna gång hade vi också planerat att Phillis och Ester skulle komma tillsammmans
med mormor Sirira eftersom det var helt nödvändigt att få planera tillsammans för
tjejernas framtid.
 
 
   
från vänster:Julie, Ester och Phillis.            Vänd mot kameran: Emily o Rose.                     
Lennart satsar på ugali- den runda klumpen av majsgröt och vitkålsgrytan.
 
I köket talades det swahili och i vardagsrummet svenska dit Lennart och jag
tog vår tillflykt eftersom det var helt fullt vid köksbordet. Men det är en välsignelse
och glädje att det dyker upp människor i vårt hem så gott som dagligen.
 
Maten är det inget större bekymmer med eftersom de flesta uppskattar en kopp te
(med mycket socker) och till lunch ugali (majsgröt), spenat, sukuma och en
underbart god vitkålsgryta. Rose är dessutom en utmärkt kock och älskar att laga
mat och vi alla älskar att äta den!!
 
 
   
Både före och efter så hjälper alla till med dukning och disk. Så det är lätt
att ha gäster här och de känner sig alla hemma hos oss
                                      
 
 
Sirira fick hjälp av Emily att få till det med knäppningen av skorna.
  
 Lillemor, Sirira och Lennart.
 

Wicliff - reservdelsman.

 
 
 
Snart är det exakt 6 år sedan vi första gången kom i kontakt med Sirira
och alla hennes barnbarn....... tiden går fort upptäcker man!
 
Wicliff, på fotot nedan, är född 1991 och är idag 25 år, för 6 år sedan alltså 19 år.
Han hade gått ut grundskolan och sedan bara lyckats få ströjobb  vilket i praktiken
betydde att hacka, plantera och var med att skörda under några månader, högst
3-4ggr/år. Hans stora dröm var att bli bilmekaniker och att få lära sig köra bil.
 
 
                
 
 
Wicliff är en stor glädje för oss. Han har verkligen satsat hårt och jobbat på 
ordentligt och var mycket stolt när han avslutade sin bilmekanikerutbildning för
ca 2 år sedan, dessutom med mycket bra betyg.
Det gick sedan väldigt trögt med att få jobb men efter att han arbetet 1,7 år -
UTAN LÖN - så har han nu fast anställning på en av de större bilfirmorna/garagen
här i Kitale. Det är mycket vanligt att arbeta utan lön och sköter man sig så kan 
man få fast anställning.
 
Eftersom Wicliff dessutom är en mycket lugn, behaglig och skötsam kille så
fick han som väl var fast anställning men trots beyg i två olika grenar av bilmekaniker-
yrket så tjänar han endast ca 800 kr i månaden. Förhoppningsvis kommer lönen att
höjas och många har betydligt sämre lön eller ingen alls. Han tog körkort i december
förra året eftersom det var, mer eller mindre, nödvändigt på den arbetsplats han nu är.
 
Wicliff har också drömt om att flytta hemifrån och har planerat det noga genom att
spara pengar och har redan köpt en säng, madrass, filt och lite annat smått och gott.
I den röda säcken plockade vi sedan ihop av de saker vi fått med oss för att dela ut.
Det blev fina lakan, två handukar, två tallrikar, muggar m.m. samt ett litet startbidrag
för att kunna köpa ett spritkök och köksgrejer. Det är mycket man behöver eftersom
rummet är helt tomt och man köper t.o.m. sitt eget hänglås.
 
   
 
 
Wicliff klär sig gärna i någonting rött eller orange så även om det är minst 1 år mellan
dessa foton så är det rött som gäller! På flaket tillsammans med sin bror Lennart och
min man Lennart!!
 
Vi är så tacksamma för den hjälp och välsignelse varje krona har varit som skänkts
till dessa unga människor. Du har varit en stor välsignelse och verkligen förändrat liv!

Barnbarnsbarn.

 
 
 
 
Att livet inte står stilla blir man medveten om när man tittar på foton på
dessa små barn som inte fanns när vi första gången kom till Barnbarns-
hemmet i april 2010.Alexander kom som nr ett. Han är nu en pigg och
käck liten kille som går i förskoleklass i Hillschool.
 
Alexander född december 2010.
 
            
Vid vår sammanträff på stan sprang han upp och ner för trappan eftersom det var otroligt
spännande och nytt att se en trappa!!    
...................................................            
 
 
  
 Blessed född februari 2013.
 
   
 
Fram till 2,5 års ålder var han hysteriskt rädd och skräckslagen när han 
tittade på mig och Lennart. Vi är de enda "vita" han träffat och det var tydligen
en svår upplevelse MEN numera har han accepeterat oss totalt och vi får både
leenden och kramar ! Inte illa!! Han älskar apor och melon!! Och KETCHUP!!
 
..........................................
 
 
 Grethel född mars 2014.
 
    
Med sin mamma Damaris. Han har världens längsta ögonfransar och är en fin liten kille.
 
......................................................... 
 
 
Praise född i oktober 2014.
 
  
Här tillsammans med sina föräldrar Mark och Maggi...söndagsfin är lilla Praise..
 
 
..........................................................
 
 Pia född i maj 2015.
 
  
En rar och glad liten tjej. På dessa foton på besök hemma hos oss i Kitale tillsammans
med sin mamma Winnifred. En afrikansk "babysitter" som fungerar otroligt bra - en
gammal tvättbalja!!
................................................
 
Nathan född maj 2015
 
 
En MYCKET nöjd och glad liten kille med sin mamma Mercy och pappa Kevin.
 
.....................................................
 
 
Venas lilla son föddes i slutet av oktober men tyvärr kommer jag inte ihåg hans
namn. Hans pappa är inte med i bild men är byggnadsarbetare till yrket.
 
 
 
 
Det finns också flera barnbarnsbarn men de föddes före  april 2010. Ytterligare
två killar har fötts under 2015 men vi har inga foton på dem så vi avaktar så länge.
 
  
 
 
 
 
 
   
 
 
 
 
 
 
 
 

God Jul och Ett välsignat 2016.

 
TACK för det gångna året!
 
 
 
     
Julkrubba i bananblad från Kenya!
 
Utan ditt stöd hade det aldrig varit möjligt att stöda och hjälpa alla dessa barn
och ungdomar. De har verkligen fått en framtid och ett hopp tack vare Er alla!
Mycket har hänt under de sista halvåret men ber att få återkomma om det.
 
 
Sista dagen i Nairobi träffade vi Oscar och David. David arbetar och Oscar pluggar.
   
Winni med sin lilla dotter Pia som föddes i maj.
 
     
 Damaris och Phillis       Vena 
 
 

Åska och regn!

 
 
 
 
 Så här såg det ut strax utanför vår port.
 
  
 
 
 
                                                     Vårt hus i bakgrunden.
 
 
  
 
Som väl var så blev ingen skadad MEN den stora frågan för alla som bor i kvarteret är:
när kommer "elen" tillbaka???
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Exotiskt.

 
 
 
 
 
Ett alltid lika exotiskt inslag  i centrala Kitale är Marabo storkarna som så att så att
säga har sitt permanenta boende mittemot busstationen. Lite eller mycket eller
rätt skräpigt blir det på gatan nedanför så man får ha koll på var man sätter sina fötter.
 
  
  
 
    
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0