Grattis till körkorten!

 
    
 
 
 
Under sista halvåret har två av killarna gått på körskola och
är nu innehavare av nya körkort! 
 
Stående i rött är Lennart eller Lenni som han kallas i dagligt
tal. Lenni avslutade gymnasiet för ett år sedan och har en dröm 
att, som sin pappa, bli chaufför!
 
Wilson avslutade mekaniker/yrkesskolan för ett år sedan och
har nu också körkort! Det ökar hans chanser att få jobb som
bilmekaniker i den otroligt hårda konkurensen här i Kenya.
 
Tusen TACK till alla er som bidragit till att dessa två killar både
haft möjlighet att gå gymnasium (Lennart), 2-årig yrkesskola(Wilson) 
och nu också fått körkort! 
Hoppas ni alla förstår vilken gåva detär för dem!
 
Fina, fräscha och mycket glada killar som är halvbröder!
 
Här är Lenni igen med sin bror Wicliff som avslutade sin mekaniker
utbildning samt tog körkort för ca 2-2,5 år sedan. Han har nu jobb
på en stor verkstad, är gift och har en liten son! 
 
Det är även tre killar till som tagit körkort tack vare de gåvor ni där ute har
skänkt till Barnbarnshemmet, tyvärr hittar jag inte några foton på dem nu!
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 

Många glada ansikten!

 
 
Ett av de sista besöken på Barnbarnshemmet innan vi åkte tillbaka till
Sverige! Skor och mat till alla i överflöd!
 
 
 
 
" Maten är färdig" ! 
  
      
 
 
 
 
Nya skor till alla! 
 
Nya skorna hann inte komma med i bild!! Det går undan ibland!
 
 
 
En mycket glad Ben i nya skor som tyvärr inte syns på bilden!
 
 
" Still going strong" är ett passande uttryck om Sirira! Hon har inte åldrats
mycket sedan vi träffade henne första gången i april 2010! 
Ris, majs, böngryta samt vitkålsröra lät vi oss alla mättas av....mycket gott!
 
 
 
 
 
 

Mamma är lik sin mamma...

 
 
Denna lilla tjej vid namn Blessing som betyder Välsignelse har vi känt i 2 år 
d.v.s. sen hon föddes. Mamma Roselyn bor i ett mycket fattigt område och är
ensamståeende med tre barn, Blessing är yngst.
Denna gång hade vi med en docka från Sverige och min syster hade sytt kläder 
som uppskattades mycket!
När de skulle gå hem var det helt naturligt att dockan skulle bäras på ryggen
och den nya lilla mamma tog sin nya uppgift med stort allvar!
Jag hade några foton sedan Blessing själv bars på detta sätt och det är bara
att konstatera att Blessing redan nu vet hur hon ska bära en bäbis!! Så söt!
 
  
 
   
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vardagen i Kenya. Tomatbarnen.

 
 
 
Detta tillhör absolut inte Barnbarnshemmet MEN är en stor del av vardagen här i Kenya.
I början av december 2017 knackade denna " tomattjej" på hemma hos oss för att sälja
tomater. Normalt brukar hennes mamma gå runt och sälja men hon var vi detta tillfälle
svårt sjuk. Dottern fick istället gå runt för att de skulle få pengar till mat och hyra. Hon är
11 år. Till saken hör att Zena själv hade en förfärlig, djup och skrällande hosta!! 
 
Vi hade Amos som översättare. Det visade sig att både Zena, hennes mamma och lillebror
hade hostat i ca 2 veckor. Slutet blev att Lennart fick ta med Zena och Amos till ett Apotek
där vi köpte medicin (pencillin) till alla tre.
 
  
 
Zena vid sitt första besök hos oss tillsammans med översättaren Amos! Så sjuk och
bärande på ca 6-8 kg tomater vid 18-tiden en kväll.
 
Efter en vecka dök Zena upp med sin lillebror ca 5 år. De var pigga, glada, friska och
hungriga! Efter det har det blivit många besök hemma hos oss med mat, lek och 
favorit sysselsättningen - teckning! 
 
Mamma Pamela röntgade lungorna i början av december och det visade sig att hon
hade Tbc. En hel del krångel p.g.a.strejker på sjukhuset men med hjälp av Rotaryläkare
från Sverige, som då var här, lyckades vi till slut få behandling åt Pamela. Behandlingen
ska pågå i 6 månader men hon är i skrivande stund och efter 3 månaders behandling
mycket mycket bättre.
 
  
 
  
   
Från Sverige hade vi dessutom med oss en hel del barnkläder som passade precis!
 
  
 
Båda barnen hade blivit hemskickade från skolan p.g.a. att deras skoluniformer var
otroligt trasiga. Tack vare rara, fina människor i Sverige så hade vi möjlighet att
köpa både uniform och skor! TACK!
 
  
 
  
   
Eftersom Mama Pamelas Tbcbehandling är oerhört tuff är hon tvungen att äta
ordentligt. Hon har inte orkat arbeta så vi har också förmedlat majs, bönor,
sängkläder och annat smått och gott som t ex en liten solcellslampa och pengar
till hyran på ca 70 kr/mån. Och 1 liter mjölk per dag samt frukt och grönsaker.
 
Om möjlighet finns så vill vi fortsätta att hjälpa denna rara änka med sina två fina
och gulliga barn. Vill du vara med så förmedlar vi mer än gärna hjälp .
Omkostnaderna är på ca 500 kr/månad i 3-4 månader framöver.
 
Swicha +46704815636 eller Barnbarnshemmets vanilga konto.
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Besök av Ambrose.

 
 
 
 
 
Idag kom Ambrose på besök eftersom han nu är tillbaka i Kitale p.g.a. lektorsstrejken.
Han är en mycket jysst och fin kille. Här hjälper han Esther med sin tunga korg när
hon kommer för att sälja grönsaker och frukt.
 
         
     
 
Under hösten 2017 strejkade lektorerna på universiteten två gånger fast i olika 
omgångar! Detta ställer till en hel del svåriheter eftersom ingen vet när strejken
ska upphöra! Ska man åka hem eller inte??? Dessutom blir det en fördröjning
av tentamena vilket innebär att hela utbildningen förskjuts........fördyrande
omkostnader på alla plan!
 
Vad som hänt senaste tiden är att de flesta statliga universiteten är hel- eller deltids
stängda. Mycket frustrerande för alla de ungdomar som inget annat önskar än att
bli färdiga med sin utbildning och få börja jobba! 
 
Som ett exempel kan vi berätta om Ambrose som sedan 1,5 år tillbaka går på 
universitetet i Malindi,  ca 95 mil härifrån. Hans dröm är att bli gymnasielärare och
han hade dessutom mycket bra betyg och kom utan svårigheter in på denna utbldning.
MEN han fick inte välja universitet utan blev placerad i Malindi. Han har försökt att byta
till ett universitet ca 7 mil från Kitale men har inte ens fått någon respons på sin bytesansökan.
De 95 milen tar ca 22-24 timmar med buss, både tröttsamt och dyrt!
 
  
  
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 

Utdelning av majs och bönor i mars 2018.

 
 
Två till tre gånger per år delar vi ut majs och bönor både till de som bor på själva
Barnbarnshemmet och dess " filialer "  d.v.s. de som bor i en annan del av Kitale.
 
Under ¨årens lopp har vi haft många vänner på besök och flera av dem skickar
pengar till någon/några familjer som bor i slummen och är fattiga. Denna utdelning
av majs och bönor har uppskattats mycket och ger nog en trygghet eftersom majs
och bönor är en basvara. De som har många medlemmarna i sin "familj" får
naturligtvis mera än de som bara är t.e.x. tre stycken.
 
För länge sedan hände det att det översta lagret i säcken var fyllt med jättefin majs
men längre ned var den blandad med smågrus.....inte roligt alls!
Idag har Lennart sitt favoritställe där han är känd och där de säljer bra produkter
och är måna om sina kunder!!
 
   
 
 
Här laddar Lennart Berglund och Lill-Lennart med säckar, bagagevåg, spritpenna,
snören och kniv för att lasta om en del av säckarna. Vid inköpet väger majssäckarna
90 kg och bönsäckarna 45 kg. Lill- Lennart från Barnbarnshemmet bar med lätthet 
en bönsäck på 45 kg ensam....imponerande!
 
   
Fantastiskt vad man kan lasta på EN motorcykel!
 
 
De här två barnen har en svårt sjuk mamma som nu får behandling för Tbc.
Det är en mycket tuff behandling och hon behöver ordentligt med mat.
Majs och bönor blir ett värdefullt tillskott eftersom hon är änka och just nu
inte orkar arbeta med att sälja tomater som hon annars gör.
 
 
 
 
    
Till en del familjer kör Lennart själv hem majs o bönor medans andra kommer 
hem till oss och hämtar. Vi är så tacksamma för att det i lördags var jättefint väder
för annars hade det verkligen varit problem. Men det var en strålande dag för att
transportera hem majsen för var och en!
 
TACK för att ni gör det möjligt för oss att hjälpa.
 
 
 
 
 
 

Gott nytt år!

 
 
 
 
Tyvärr fick vi igår meddelande om att Alexander 7år från barnbarnshemmet 
återigen under lek brytit sitt ben! Samma ben men på låret denna gång!
Han har lov jusst nu men börjar skolan om en dryg vecka.  Kryckorna finns som
väl är kvar.
 
 

Efter många års väntan finns nu eletricitet och nya möbler är på väg.

 
 
 
  
Kan inte med ord uttrycka hur tacksam och glad jag är för de bidrag vi fått
av er till möbler och reparation på Barnbarnshemmet och eletricitet! 
Sirira har drömt om eletricitet i säkert fem år och nu har hon det!
 
 Inhandling av soffgrupp på marknaden.
 
 
 
Marknaden är en stor RÖRIG plats med hög ljudnivå. I allt detta kan man
göra sina fynd! Så det gäller att höja blicken! Det packas, fraktas och körs
med stor intensitet!
 
 
   
Mat lagas och förtärs! 
 
  
 
Man kan köpa nästan allt från vitlök, ris, bönor, majs och möbler till kistor.
Tyvärr blev inte korten på möblerna bra.
 
 
Korkmattsinköp på varuhuset Khetias.
 
    
Det fanns mycket att välja på vad det gäller olika färger och form men det var svårt
att få tag i en stor bit på 10 meter. Det behövdes så att det bara blir en (1) skarv!
Men när vi väl hade bestämt oss så mättes det mycket nogrannt och ordentligt.
 
 Möblerna fraktas till oss.
 
Vår dagvakt, John bär in det tunga bordet tillsammans med Lennart.
 
   
Nu står möblemanget hemma hos oss i väntan på att rummet som just reparerats,
hos Sirira, blir färdigt. Det ska målas nu i veckan och sedan ska mattan rullas ut
och möblerna komma på plats.
 

Barnkalas i vår lilla trädgård!

 
 
Vi har länge funderat på att ha ett kalas hemma hos oss eftersom vädret oftast tillåter
att man har så gott som alla aktiviteter utomhus! Och så blev det ...full fart!
 
 Handtvätt!
  
Något otroligt viktigt i detta land är att tvätta händerna innan man äter. ...
Det sitter i ryggmärgen!
 
 Fika.
 
 
Start : Saft och "fralla" eftersom de små gästerna troligen inte ätit frukost.
Sedan blev det lite olika aktiviteter.
 
Aktiviteter.
    
Ibland hamnar bollen högre upp än man tänkt!
 
   
 Lek och mycket spel fast det inte gick att fånga på bild. Kolla datorn.
 
    
Brevskrivning                                     
 
  
Våffelgräddning - för första gången dessutom....bra gjort!
 
    
Ödeljakt och fångst.
 
 
 Lunch dax!
   
 
  
Skuggan fanns, så här mitt på dagen, längst väggarna så dit flyttades mattorna !
 
  
Lunchen till ca 25 personer bestod av Mungobönsgryta med ris....
otroligt gott eftersom Rose lagade den! Vi "stora" fick maten sist i köket. 
 
 
 Tårta, saft och godis efter en intensiv dag (åtminstone för oss " kökspersonal")
 
     
 
 
 
 
 
 
 
Så fina och finklädda, Oscar i en tröja från Sandviken och så Roger i kosym...söt!
 
En mycket rolig och välsignad dag för oss alla... TACK att du gör det här möjligt!
 
 


   
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Spara
Spara
Spara

Ny korkmatta och "spetsgardin-tapet".

 
 
För 6-7 år sedan renoverade vi flera av de 5 hus som finns hos Sirira. Tiden har 
gått och det har varit ett enormt slitage på både tak, väggar och golv.  
 
 
Det här är "killarnas" hus som vi nu valde, efter deras eget önskemål, att lägga
in en korkmatta i samt klä väggarna med spetsgardiner. Många, många gardiner
har vi fått från Sverige, de är ju lätta och inte svåra att ta med. Någon gång har
vi också köpt gardinerna/tapeterna här i Kenya.
 
I Kenya finns denna tunna plastmatta som man bara rullar ut och den är inget att
ta med sig från Sverige eftersom ca 12 kvm säkert väger 8 -10kg. Som väl är så
är Emily stark och bar mattan elegant på huvudet.......glad var jag. Som ni ser
fanns det mycket att välja på men det var endast den brun/beiga som det fanns
tillräckligt mycket av!   Så den blev det!
 
     
      
  
 
 
  
Även mattan kom på plats men måste ligga några timmar och plattas till innan
möblerna kan bäras in igen. Bonafas och Lennart har fullt upp med projektetet.
 
 
  
Vägen till Barnbarnshemmet är just nu - BLÖT och GEGGIG - men vi kom ändå fram.
 
 
 
 
Vi hade också köpt pennskrin i olika färger, skriv- och räkneböcker, suddgummin och pennvässare.
 
    
 
  
     
Lite "godis" måste det ju bli en dag som denna. "Mandazi"/munk med två
glas läsk var uppskattades av alla, stora som små!
     
 
 
 

 
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Spara
Spara

Sammanfattning maj 2016 - maj 2017

 

 

Boende ”Hemma” på heltid är i dag 29 personer. ”Hemma” är idag uppdelat på fyra boenden:

- Siriras (Merufarm)

- Davids

 -Matisi 1

- Matisi 2

Skaran med hemmaboende ökas med sju studenter ca 4 månader/år då skolorna har lov och de inte får bo kvar inom skolområdet.

Vi har fortfarande samma ekonomiska ansvar trots att barnbarnen bor på olika platser i Kitale eller på sina studieorter (Nairobi, Mombasa, Kisi, Eldoret). Denna omflyttning har skett på grund av olika omständigheter och egna önskemål.

Skaran som finns inom vårat ekonomiska ”paraply” har vuxit med 8 barnbarnsbarn och en ingift hustru sedan starten 2007. Sirira har också fått ytterligare fem barnbarnsbarn under denna period men de bor tillsammans med sina föräldrar i eget hem. Vi träffar dem regelbundet men de klarar sin ekonomi själva.

Fyra barnbarn bor kvar hemma och har arbete.

Fyra barnbarn har flyttat hemifrån, skaffat bostad och arbete på annan ort. Ett barnbarn har flyttat hem till sin syster och hennes familj på annan ort.

 

Aktuell skolsituation

Förskola: 1 elev

Grundskola: 9 elever

Gymnasium: 6 elever

Universitet/Högskola: 6 elever

Yrkesskola: 1 elev

Datakurs: 3 elever. En av killarna går en längre kurs, grafisk/designkurs och bor under tiden hos sin äldre bror i Nairobi.

Tre av barnbarnen har under de sista åren tagit studenten och har inte på börjat någon högre utbildning p.g.a att pengar saknas. De har alla tre sökt jobb men som outbildad är det otroligt svårt att komma in på arbetsmarknaden. De är väl medvetna om att yrkesutbildning krävs och har alla en stark längtan att få börja studera.

En av eleverna på universitetet fick sin utbildning avbruten pga att kursen drogs in efter 6 veckors skolgång! Tyvärr hjälpte inte universitetet till med någon omflyttning men hans plats finns kvar och han kan påbörja kursen igen i höst om ekonomiska möjligheter finns. Han har med stor iver sökt jobb men inte fått något. Han har bra studentbetyg (B+) och får därför reducerad avgift på universitetet.

Jordbruk

Utsäde till majs, bönor och allehanda grönsaker är inköpta och planterades i april 2017. Förhoppningsvis är de nu ganska självförsörjande på basfödan och grönsaker. Bananträden ger god skörd och används både för eget bruk och som inkomstkälla.

 

 En del tragiska händelser hände under det senaste året.

-          Barnbarnsbarnet Billy, 11 månader gammal dog i november 2016. Vena och hennes man träffades när de båda gick på yrkesskolan där hon utbildades till frisör och han till byggnadsarbetare. De gifte sig och flyttade till hans ”föräldragård”. De fick sonen Billy som insjuknade i malaria och tyfoid. Han fick behandling men tyvärr gick hans liv inte att rädda. Enligt traditionen hölls en begravning med ca 500 gäster. Det var hjärtslitande att se de unga föräldrarnas sorg under begravningen och de har också mått mycket dåligt under en längre tid efteråt.

-          Alexander, 7 år spelade fotboll tillsammans med sin syster och ramlade så olyckligt att han fick en fraktur på höger underben i mitten på februari 2017. Då pågick fortfarande läkarstejken och vi fick åka till två sjukhus som var stängda innan vi kom till ett privat sjukhus där Alexander blev behandlad. Benet röntgades och gipsades och han fick ligga kvar ett dygn på sjukhuset. Vid återbesöket en vecka senare var gipset tvunget att brytas upp och benet gipsades om. Han fick kryckor och var borta högst 10 dagar från skolan. I dag springer han och spelar fotboll igen.

-          Ester insjuknade i malaria och tyfoid i oktober 2016. Tillfrisknade inte och blev inlagd på sjukhus. Då upptäcktes det att hon hade fel på två hjärtklaffar, troligen medfött. Hennes tillstånd var kritiskt i flera månader och behandlades i väntan på operation.Tyvärr hade Ester inget ID-kort och därför kunde operation ej genomföras. Det  ansöktes om ID-kort som blev klart i december 2016 men då var det läkarstrejk och ingen operation kunde göras. Operationen var tvungen att göras på ett statligt sjukhus och försenades därför. Tillståndet försämrades och hon fördes till Kenyatta National Hospital i Nairobi för operation när läkarstrejken var slut. 26 timmar efter ankomsten till sjukhuset avled hon endast 19 år gammal. Kroppen fraktades tillbaka, ca 40 mil till Kitale och begravningen hölls där.

Enligt traditionen samlades pengar in till omkostnader för begravningen från släkt och vänner samt kyrkor. Det bjuds alltid på mat i samband med begravningen eftersom många kommer långväga ifrån, gående, cyklandes eller om man har råd med buss.

Ester hade fått utbildning till sömmerska och utförde en del syarbete i hemmet under sin sjukdomstid. Ester fick avsluta sitt liv alltför tidigt och är saknad av många nära och kära.

Målsättningen är som tidigare att barnbarnen ska få en yrkesutbildning, skaffa sig ett arbete och kunna försörja sig själv. I Kenya fungerar det så att man efter avslutad yrkesutbildning får börja praktisera inom sitt yrkesområde. Det är svårt att få tag på både praktik och fast anställning. Många gånger får man arbeta utan lön eller t.o.m. betala för att göra sin praktik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


En liten hjälte på återbesök!

 
 
 
Igår när det var dax för återbesök för Alexander regnade det rejält!! Inga problem
kan man ju tycka men eftersom receptionen och alla administrativa kontor ligger i
en byggnad och röntgen en bra bit bort så var det bara att vänta tills det  tropiska
regnet hade slutat. 
 
  
Här står vi under tak och väntar på att få gå till röntgen i byggnaden på bild.
 
 
    
Ny röntgenbild måste tas. Det gamla gipset var något för mjukt och skulle
bytas ut mot ett nytt.
  
   
En hel del väntan förstås men Alexander gnällde inte en enda gån!! Otroligt!
 
  
Rejält ont gjorde det när gamla gipset klipptes/sågades bort. Vet inte vem
som var svettigast? Läkaren (som var varmt klädd), Alexander, Cathrin
eller jag???
 
    
Alexander fick ett betydligt dyrare gips i fiberglas som är mycket hållbarare.
 
 
   
Här betalar man.                            Hämtar medicinen.                    
           
 
Många kvitton blev det:1. Inskrivning.2. Röntgen 3. Gipsmatrial. 4. Medicin .
Med alla kvitton i handen går man till "Kassan" för att betala. Allt kommer
då på ett kvitto som man måste visa vakten vid ut/ingången. INGEN
kommer ut utan att uppvisa det!! Ordning och reda och det fungerar mycket bra
                                                                                          
    
Det var en lycklig och lättad Alexander som pustade ut i Cathrins famn efter
denna pärs. Margareta gick ut och köpte läsk, bullar och en klubba som
en liten uppmuntran inför taxiresan tillbaka till Meru farm.
 
Om en vecka, om allt går som det ska, får han börja använda kryckor. De vi
hade köpt och betalat för var för en vuxen. De byttes till mindre men även de
var för långa. Men det gick jättebra att få lämna tillbaka dem till sjukhuset 
och pengarna - ca 350 kr fick vi tillgodogöra oss och det drogs av på räkningen.
 
Läkarstrejken i Kenya, som nu pågått i ca 75 - 80 dagar, har slagit hårt för alla.
Olycksdagen besökte vi två sjukhus i Kitale som var stängda!!!! Så det var en
enorm lättnad när vi kom till detta sjukhus som hade öppet och hade personal.
Privatägt och betydligt dyrare, men vad gör man???
 
Vill passa på tillfället att TACKA alla fantastiska personer som har Swishat pengar
speciellt till Alexanders sjukhuskostnader!!!  
Intiativet togs av Frida Persson Örkegård som tillsammans med sin man Stefan 
skrev ett inlägg på Facebook. Pengarna swichades till Fridas konto och hon har
fört över ca 4000 kr just för detta ändamål. Rehabiliteringen tar ju minst 5-6 veckor
till och det är många utlägg i samband med det.
 
 
 
 
 
 
   
 
 

Vi hör bruset av regn.....

 
 
Sedan vi kom till Kenya/Kitale i slutet av september har det regnat högst
fem gånger !!! Därför har det varit oerhört dammigt, torrt och sedan december en 
torka som drabbat stora delar av landet. 
De lokala tidningarna och Tv stationerna bevakar ju detta och mycket
nödslakta har de sista veckorna förekommit på grunda av att djuren och då
framförallt nötdjur har tvingats att slaktas....mycket, mycket tråkigt.
Här i Kitale som ju ligger på ca 1850m höjd har vi ändå sista veckan varit 
välsignade med regn 3-4 ggr. Både nattetid och någon ordentlig skur på efter-
middagen. UNDERBART! 
Som svensk uppskattar man ju solen men efter sol varje dag i 4 månader 
så jublar man när det börjar regna och både fåglar och naturen har piggnat
till ordentligt sista veckan!! De är bara att tacka och ta emot. 
Ja, även Lennart och jag har piggnat till för det tar på krafterna faktiskt 
när det blir FÖR varmt!
 
TORKAN.
  
 
Efter ca 4 månader utan regn
 
 REGN.
  
 
Lill-Amos kom inspringande p väg frå skolan för att ta skydd mt regnet som
plötsligt kom...han var dyng-sur milt sagt men fick torka sig, dricka ett glas mjölk
och ta en smörgås sed bar det av hemmåt igen!
 
 

Barnbarnsbarn födda efter april 2010.

 
 
 
 
 Alla dessa små killar och tjejer fanns inte när vi första gången besökte barnbarnshemmet 2010.
 
 De är fina små ungar allihopa och nämnda är de som har biologisk släktskap med Sirira.
En del är hysteriskt rädda för mig och Lennart p.g.a. vår hudfärg och andra bara skrattar .
Men erfarenheten har lärt oss att när de  lär känner oss och träffar oss tillräckligt ofta så
blir vi tll slut vänner och är inte så farliga!
 
 1. Alexander född december 2010, mamma Cathrin.
 
   
.......................................................
 
 
2. Blessed ( pojke)född februari 2103, mamma Mercy.  
...........................................................
 
 
3.Praise född i sep. 2014, pappa Mark.En snabb liten tjej som knappt gick att få 
med stillastående på ett foto.
 
     
 
......................................................
 
 
3. Grethel (pojke) född i februari 2014, mamma Damaris
.....................................................
 
 
4. Pia född i maj 2104, mamma Winnifred.
 
   
 
....................................................
 
5. Orri (pojke)född december 2015, mamma Mildred.
 
 
 
 
Tvillingsystrarna Winnefrd och Mildred med sina små. Mildred och Orri i förgrunden.
 
.......................................................   
 
 
 6.Bilhans (pojke) född 25 sep.Avled 5 sep 2016. Mamma Vena.
 
 
 
....................................................
 
 
7.Alfa, (pojke) född sommaren 2015, pappa Wicliff
 
     
 
 
..................................................
 
 
 8.  Nathan född i dec 2015 pappa , Kevin
 
 
 
 
......................................................
 
 
9 Trevor, född i sep 2016, mamma Atlin
 
   
 
 
 En fin sammling barnbarnsbarn för Sirira och ett bevis på att livet går vidare.
Vi hoppas naturligtvis och tycker oss se att dessa små killar och tjejer får  en bättre
start i livet än sina föräldrar. Flera av föräldrarna är ju unga men de flesta av dom
har nu en utbildning. Tyvärr är det här som hemma att det kan vara svårt att få arbete
men förr eller senare brukar det öppna sig möjligheter till arbete.
 
Cathrin -sömmnadsutbildning, bor kvar hos Sirira och har kunder i området.
Mercy, just avslutat sin "Computer sekreter utbildning".
Winnifred - färdig lärare.
Wicliff - bilmekaniker o resevdelsman - har ett bra jobb.
Atlin - tog studenten och gifte sig.
Vena - frisörutbildad och kommer nu i december att börja arbeta igen.
Mildred väntar på att få börja utbilda sig till sjuksköterska.
Damaris avbrött sin utbildning till frisör men tar lite kunder i området där hon bor.
Kevin - bilmekaniker.
 Tack att ni visar oss förtroende och vi gör vårt bästa att förvalta de gåvor vi får för att
ge dessa barn och ungdomar en framtid och ett hopp! TACK!
 
 
 
 
 
 
Spara

Stor hjärtoperation för Esther behövs.

 
 
 
Vi lärde känna Esther när vi första gången kom till Sirira och hennes stora skara av barnbarn
i april 2010. Esther var då 12 år och gick, precis som de flesta andra, på Hillschool/grundskolan
i närheten. Hon tog sin examen som sömmerska i december 2015. Hon har inte varit så aktiv
med att söka jobb efter det, som vi har önskat, men troligen var hon redan då märkt av sin sjukdom.
Vi vet inte om hjärtfelet är medfött eller har förorsakats av någon svår hjärtsäcksinflammation
enligt uppgift från läkare.
 
 
 
Esther i skoluniform.                        Från vänster: kusin Damaris samt Esther.
 
Esther har alltid varit smal och de senaste åren har hon varit allvarligare och samtidigt
gått ner ytterligare i vikt. Under de senaste månaderna har hon sökt läkare flera
gånger och har behandlats både för malaria och tyfoid utan att tillfriskna ordentligt.
Men, som tidigare nämnts, så insjuknade hon och blev inlagd på Distriktssjukhuset för
ca en vecka sedan. Efter allehanda undersökningar så är det nu konstaterat att hon
har ett svårt hjärtfel med fel på två klaffar.
 
Fritt översatt är diagnosen: 
Ökat tryck i lungkretsloppet ( Pulmonell hypertension) samt svår läckage och stenos
i aortaklaffen. Det behövs egentligen två operationer i hjärtat men de görs samtidigt
om allt går som det ska.
 
Sjukvården i Kenya är ju inte som i Sverige, där man i och för sig betalar för de dagar
som man är inlagd på sjukhus, utan här betalar man för allt. Så det är undersökningar,
sängplats, mediciner, injektionsnålar och allt material som används tillika med själva
operationen! Bara operationen kostar ca 30,000 svenska kronor och sedan tillkommer
det säkert minst 10,000 kronor till. Tidigare hade vi in patient via Trosgnistan inlagd på
sjukhus och vi fick en hel del erfarenhet tack vare det. Bl.a. kostade en vena cava nål
för dropp 850 kr. Det är alltså en engångsnål för dropp i ett halskärl.
 
Väntetiden för en operation är ca 8 månader och vi har ännu inte fått remissen men
senast på fredag ska vi få den. Eftersom Esther har fyllt 18 år måste hon ha ett ID-kort
och det väntar hon på....... det kan ta allt ifrån 2 månader till 2 år. Men utan ID-kort blir
det ingen planerad operation. Operationen kan bara göras på ett eller två sjukhus i Nairobi.
 
Vi vill naturligtvis försöka hjälpa Esther. Vi också rådgjort med två svenska läkare som
just nu är i Kitale och hon har stora chanser att absolut få ett fullvärdigt liv efter en
operation.
 
Pengar saknas till en operation och det är ju mycket pengar som det handlar om. Men
vi tar en dag i taget och hoppas att kunna söka pengar via fonder vid något sjukhus här
i Kenya då hon ju är så ung och har hela livet framför sig.
 
Hjälp oss att be för denna svåra situation.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sjukhusbesök.

 
 
 
      
 
 
Igår var det helgdag i Kenya, men det var fullt upp ändå. Tidigt på morgonen ringde
Lennart, som går på gymnasiet, och han hade symtom på malaria. Innan vi visste
ordet av så hade han tagit en MC-taxi från skolan till Distriktssjukhuset och satt 
på labaratoriet och väntade på provsvar.
 
Samtidigt kontaktade Mark oss då hans kusin Esther kvällen innan hade blivit
inlagd på sjukhuset. Det hade konstaterats att hon hade malaria, lunginflammation
och troligen förstorat hjärta!!
 
Eshter är 19 år och blev färdig sömmerska i december 2015. Hon sitter här mellan
Lennart och Lennart lite mera i skuggan än vi andra!
     
    Lennart - Esther - Lennart.             Syns verkligen att de inte mår bra.

     
Som alltid kom det flera släktingar för att stödja patienterna och här tar vi alla 
en "soda" i värmen...minst +40 C i solen, olidligt varmt faktiskt.Sirira sitter i
vit blus i mitten.
 
I skrivande stund sitter jag och väntar på telefonsamtal så att jag kan ta mig ner
till sjukhuset för att få mera information efter dagens underökning. Ester skulle
infinna sig hos doktorn klockan 08.00 för flera undersökningar bl.a arbets- EKG.
Nu är klockan 13.00 så fem (5) timmar har gått och hon väntar fortfarande på att
få träffa doktorn.
 
Vi är så TACKSAMMA för att vi kan förmedla pengar till detta. Det går faktiskt inte
att förstå hur det skulle gå annars då underökningen idag kostar ca 400 kr och för
gårdagens sjukhusräkning betalade vi ca 300 kr. 
 
TACK för all hjälp och stöd som vi får. Detta kunde vi absolut inte göra själva!
 
Återkommer om mera information om Esther. Lennart är redan lite bättre då
malariamedicineringen är effektiv!
 
 
 
 

Buss mot Kitale...

   
 
 Det går så bra men buss i Kenya.
  
 
      
Allt gick bra även denna gång när vi tog Easy Coach mot Kitale, resan tar ca 8 timmar
men det var inga problem.
Och det är alltid lika roligt att titta p folk och även beundra dom fina väggmålningarna 
i väntrummet på buss stationen.
  
    
Lite proviant måste vi ju ha på resan och så bagaget förstås. 
 
 
  
 
Till vår stora förvåning så kom personalen inbärande på en madrass på
ca 2,0-2,20 m. 
 
   
Men det fungerade alldeles utmärkt att ha deenna stora madrass fastklämmd
mellan hatthyllorna under hela resan på 38 mil!!
 
 
  
Framme i vårt Kenya hem.
 
Första kvällen var det elavbrott...men sedan dess helt ok.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

London-Nairobi.

 
Ja, för drygt två veckor sedan kom vi tillbaka till Kenya och resan gick över 
all förväntan med BA...allt vårt baggage på ca 120 kg kom med !!! 
 
    
Utsikten är helt fantastiskt och tror att detta är när vi precis flyger in över Africa och
lämnar Europa.
 
 
Men som alltid är det fantastiskt att ha med sig en bra.bok!
 
 
En liten tjej fick plats i Lennarts knä medans mamman var på toaletten och
somnade faktiskt i hans famn!
 
  FLORA HOSTEL är stället man alltid känner sig hemma på.
Det är sökert, mycket rent, trevlig peronal och billigt...vad kan man mera begära?
 
 
 
 
Mycket vackra växter dessutom.
 
   
  
 
 
  
 
 
 
Här njuter vi av maten och den vackra omgivningen.
  
 
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 

Målinriktade killar!

 
Ja, livet blir inte alltid som man planerar och särskillt inte i Africa. Häromdagen
hade Emily och jag planerat att träffa de "stora " killarna som ju alla avslutade
gymnasiet december 2014. Även Dan som går sista året på gymnasiet samt
Meshack som tog studenten november 2015 skulle komma.
Oscar och Felix har just avslutat sitt första år på respektive universitet och blir
nu hemma tills nästa års start i augusti.
Ambrose och Mechask väntar fortfarande på att börja.
 
Här är de på väg för att träffa oss...
 
   
Oscar                                            Ambrose
 
  
Dan                      Felix                 Mechack och Ambrose.  
 
Men det tog inte många minuter förrän deras tidigare biträdande rektor
Mrs. Fraha och en annan lärare kom förbi.Mrs. Fraha har haft alla barnen
från barnbarnshemmet i grundskolan Hillschool. Det är fem år sedan flera
av dom slutade men hon kom ihåg namnet på dom allihopa!
Vem som blev gladas är svårt att säga men Mrs Fraha gör verkligen rätt
för sitt namn som betyder GLÄDJE.
 
  
 
     
Lite generade och "svettigt" var det till att börja med från killarnas sida men det släppte snart.  
  
Efter en stund så ringde rektorn Ken M. och undrade om jag var på stan?
Jag bad då honom att titta in på Vision Gate där vi ju satt och han blev mycket
positivt överaskad...så glad att få möta dessa killar igen och glädjen var verkligen
ömsesidig.
Båda dessa lärare passade på att verkligen ge dom goda råd och betonade
särskilt vikten av att man måste vara disiplinerad och sattsa ALLT när man är
given chansen att få en utbildning. 
 
                                                  
    
Meshack, Rektorn, Oscar, Felix.
 
Ja, stora har dom blivit dessa killar på de 6 år som vi har haft kontakt med dom.
De är alla idag 21-22 år och målinriktade och mycket tacksamma för att de
får möjligheten att studera och få en utbildning.
TACK att Du hjälper till och ger dom en möjlighet till det. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kärt återseende.

 
 
  
Divina och Davids förstfödda son, Moses besökte helt nyligen Kitale och sin
mamma Divina. Han är sedan16 år tillbaka bosatt i Nairobi tillsammans med
sin fru och två barn. Han försörjer familjen genom att sälja begagnade kläder
och han har nyligen blivit bestulen på sitt lager av kläder.
 
Han hade inte hunnit träffa Sirira så vi skickade bud på henne. Det var en
upplevelse att få vara med när de träffades. De hade inte setts på 16 år!
Och vi gladdes med Sirira över att hon fick träffa honom. Hon var djupt rörd.
 
 
 
 
 
 
 
Även Kevins lilla son Nathan var med och fick för första gången träffa
sin farbror Moses.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0