Barnbarns Hemmet

Så här såg bakdörren ut på Siriaras hus innan bytet gjordes.


Så här ser det ut nu när en del av arbetet gjorts.

Så var vägen farbar även för mig till Merufarm efter ett par dagars solsken. Träden, buskarna och gräset är så grönt och vackert mot den röda jorden. Jag fick ett varmt mottagande när jag kom dit och bjöds genast att gå in i killarnas vardagsrum. Där tog jag fram ett memoryspel som jag hade med från Åland och genast började alla spela, även de vuxna var med och hade roligt. Vi provade också på att lägga puzzel vilket de mindre flickorna verkade tycka om.


När detta var klart gick några av de äldre flickorna och jag över till tjejernas hus. Där plockade vi fram virknålar, sticknålar och garn. Jag visade även några sjalar som jag stickat samt prov på vad man kan göra av mormorsrutor som jag virkat. Det var Phylis, Dorcas och Benta som fick börja med att lägga upp maskor samt att sticka räta maskor. All vår början bliver svår...........Så också för dessa tjejer som dock var tålmodiga och inte gav upp utan lärde sig till slut att sticka räta maskor. Cathrine tog genast en virknål + garn och började att virka en provlapp med mönster. Det syntes att det inte var första gången som hon höll i en virknål. Hon önskar sig vitt och lila garn för att fortsätta att virka. Senare lärde hon sig också att sticka räta maskor. Glädjen var stor bland tjejerna och de ska fortsätta att träna på rätstickning så kan vi göra något mer nästa gång vi träffas. Vi bjöds på lunch, kokta bönor och majs. Gott! Därtill te. Det blev ett välkommet uppehåll i stick-övningarna.




Sirira deltog i en begravning men kom tillbaka medans jag var kvar. Hon ville också lära sig att sticka men helst av allt ville hon få sjalen som jag håller på att göra./Margareta

Har idag träffat Mercy och vi har ätit lunch tillsammans. Hon berättade att hon väntar på besked om hon kommit in på en tvåårig skola där hon får lära sig media communication. Hennes önskan är att få jobba med television.Det arbete som hon har tar slut i och med denna månad. Hon vet inte om det finns någon möjlighet för henne att få förlängt arbetet på banken där hon praktiserar. Helst av allt vill hon fortsätta att studera. Mercy är inte stor i maten, hon åt upp halva sin portion och bad att få resten i en påse. (Det är inte ovanligt att man tar med sig det man inte ätit upp). Hon skulle ge maten till sin jobbarkompis som också heter Mercy. "Våran" Mercy gjorde likadant förra gången som vi åt lunch tillsammans. Delad glädje är dubbel glädje!!!! Mercy berättade att Sirira besökt Felix i lördags då det var besöksdag på St Josephs boardingschool.Felix har det bra i skolan och är nummer två i sin klass vad det gäller resultaten. Bra jobbat av honom!

Träffade Mark utanför Kitale museum. Han väntade på att få skjuts då han var på väg till en begravning. Det var hans kompanjons mamma som dött. Bonface är den som idag står för skoförsäljningen!

Alla på Barnbarnshemmet mår bra och de väntar på besök av oss. Vägen är fortfarande dålig men jag hoppas att det kommer att vara uppehåll några dagar så att vägen torkar upp och blir farbar även för mig! /Margareta

Sirira tillsammans med Alexander, son till Christine.

Idag, söndag 20 mars hade jag planerat att åka till Barnbarnshemmet men det gick inte på grund av det dåliga vädret. Det regnade nästan hela gårdagen och även under natten. Solen kom fram på förmiddagen så jag trodde att vägen skulle ha torkat upp så att jag skulle kunna åka dit. Vid 14-tiden blev regn igen, ett häftigt sådant och åskan gick i ungefär en timme. Så jag har haft telefonkontakt med Mercy och Mark och berättat att jag inte vågar åka till dem då vägen med all säkerhet är dålig efter det myckna regnandet. Under regnperioden kan det vara så att man inte får tag på någon taxi som vill köra till Merufarm. /Margareta

Arbetet pågår sedan två dagar tillbaka - " fundin" Isac murar och sätter in nya fönster med järngaller och glas!
Det blir en förhöjd standard , ljust inne samt en ökad säkerhet för alla.
Fem fönster ska bytas ut samt två trä dörrar ska bytas ut till järn.
Vi har startat med Siriras/köks huset som ligger mycket nära vägkorsningen. Vi får ta ett hus i taget eftersom kostnaden är relativt hög.
Kostnaden var beräknad till ca 2700 kr per/hus men vi har redan överskridit detta med 1000 kr ! Men alla är mycket tacksamma och glada för att få in ljus !! Vi glädjer oss att få fixa gardiner ....något de ej haft tidigare eftersom träluckorna gått innåt !

Plöjningen av de 1,5 acre åkern blev färdig igår !
Idag besökte Margareta och jag tillsammans med personal från jordbruks dep. och mama Africa  Sirira igen.Förberedelser görs för att plantera banan träd, majs,bönor, grönsaker,träd....återkommer om detta.

Flera av barnen var återigen sjuka i malaria och misstänkt mask - de får nu medicin och vi hoppas de snart blir bra igen !

Smycket ”Siriras ängel” kom till på så vis att dottern till Miina Fagerlund fick höra talas om Siriras 36 barnbarn och deras situation. Hon började då fundera på hur hon skulle kunna hjälpa dem. Hon ville skicka dem en häst men det gick ju inte, och vad hon än kom på så gick det inte att genomföra. Då kom hennes mamma på att de skulle kunna göra detta smycke samt sälja det i sin affär ”Rena Smörjan” på Åland. Även flickans mormor, Gunnevi säljer detta smycke på Gunnevis Hudvård och Massage i  Mariehamn. De tar endast betalt för materialkostnaden och överskottet går oavkortat till Barnbarnshemmet. De sålde många smycken till jul och jag fick med mig pengarna till Barnbarns-hemmet när jag åkte hit till Kenya i slutet av januari. STORT TACK till alla som köpt smycket samt ni som tillverkat det. Det är verkligen en gåva som har kommit till stor glädje och välsignelse. När vi hade avskedsfesten för Alle i början av februari fick Sirira ett smycke. ALLA blev mycket glada och applåderade när de fick höra om uppkomsten av det samt uttryckte hur fantastiskt det är att några vill hjälpa dem på detta sätt. Sirira bär dagligen smycket.

 

 

Sirira har en mycket stark personlighet och har humor. Hon vet vad hon vill och genomför det så långt det på henne ankommer. Hennes kroppsspråk är talande och hon har en stark röst. Sirira har mycket god ordning på olika papper som t ex dödsbevis, födelseattest, kvitton m.m. Detta trots bristen på förvarings-möjligheter. Hon har uppfostrat barnbarnen till att vara artiga och hjälpsamma. /Margareta

Igår em fick vi meddelande om att Sirira nu var utskriven. Underbart !!! Hon var verkligen DÅLIG när hon lades in på sjukhuset för 2 dgr sedan !
Men vid utskrivnings tillfället studsade hon ur sängen och dansade av glädje på salen !! Hon är en riktig KRUT tant ska jag säga !!!
De 4-5 barnbarn som var där just då var lika glada.....underbart . Vi har haft kontakt med dom under helgen och hon mår sååååå bra !

Träffar Mark och Winfred på Kitale school för att besöka Mildred. Vi får ”skriva in” oss innan vi får gå in på skolområdet. Väl där ska vi registreras som anhöriga till Mildred samt måste betala 300 ksh (30sek). Detta då alla föräldrar ska hjälpa till och betala målningen av den nya matsalsbyggnaden. Därefter får vi gå in i den byggnaden där det är massor av människor samlade och mycket varmt. Om man inte betalar så kan eleven bestraffas eller skickas hem från skolan. En av eleverna håller ett engagerat och medryckande tal, en kör sjunger sånger samt dansar. Sedan blir det tal av olika lärare och byggnaden invigs. Vi får efter några timmar träffa Mildred som berättar att hon trivs bra på skolan. Mildred berättade att hon behövde 1200 ksh(120 sek) till nästa helg då skolan ska åka till Nakuru nationalpark för att leva vildmarksliv under några dagar.

Winfred hade, tidigt i morse, promenerat hela vägen från Merufarm till skolan vilket verkligen är en lång väg att gå. Hon räknade med att stanna hos sin tvillingsyster till ca 16.00. Därefter skulle hon ta sig in till Kitale för att köpa en sweater till sig själv samt en till David. De måste ha den som gäller för St Michels skola. Hon fick också pengar till lunch och för att kunna ta en motorcykeltaxi hem när hon uträttat sina ärenden. Winfred önskar innerligt att få börja på Kitale school då hon verkligen saknar sin syster.

Sirira har idag skrivits ut från sjukhuset då hon mår mycket bättre. Hon hade lunginflamation samt malaria. Lillemor återkommer om närmare detaljer./ Margareta

Då vi idag kom hem till Sirira tillsammans med Mrs Usagi och en representant från den lokala avd. för Jordbruks departementet fann vi Sirira liggande ute på marken!

Sen en tid tillbaka har vi fått kontakt med Mrs Usagi som har en lokal Ngo här i stan.Hon är pensionerad distrikts sköterska och har arbetat för att hjälpa och stödja de fattiga i Kitale området.
Hon har mycket kontakter med Jordbruks avd. här och idag skulle deras represenanten följa med oss och planera och ge oss ideer om hur marken bäst  kan användas för Sirira och barnens del.
Men det blev istället en akut färd till doktorn i Kitale - det visade sig att Sirira hade både malaria och lunginflammation ! Hon var i ett oerhört dåligt skick ! Ca 40 patienter väntade men vi fick gå in snabbt tack vare Mrs Usagi. Blodprov togs men eftersom det ej fanns plats varken på stolar eller golv så tog Sirira saken i egna händer och gick och lade sig ute på gatan !!! Inte det bästa stället att ligga på när man har malaria kan tyckas men verkligheten är annorlunda här !!

Flera av barnbarnen och rektorn för Hillschool har senare under em kvällen varit på besök och äldsta barnbarnets fru är nu där och stannar kvar under natten!

 

Vi hade ju för några veckor sedan besök av systrarna Linnea och Frida från Sverige ...mycket trevligt ! Dom hade innan resan hit fixat en sopplunch i Björklinge missionsförsamling där det också samlades in pengar vilka  användes till inköp av skåp/garderober.

Så det var med stor glädje vi tillsammans köpte stora kraftiga plastbackar !Totalt blev det 24 st. Stora träskåp hade tillverkas av snickarn Kennidy -  allt mått beställt och passade perfekt !!

Liten lastbil hyrdes och fraktades de ca 6 km utåt landsbyggden där Sirira och barnen bor. När vi kom fram var det kolsvart ute så invigningen av klädhängare, upphängning och invigning av kläder och skåpet fick vänta till en annan dag då vi också passade på att ta lite kort.

Dom var så glada och tacksamma för att ha en ordentlig förvarings möbel !! Tidigare var det ju bara ihoptapade pappkartonger !!