En ny period i livet startas.

 
 
 
 

Dessa tre killar Lennart, Dennis och Timona avslutade sin utbildning med gesällprov
samtidigt som tjejerna på Kaplamais yrkesskola i december 2015.
 
 
   
Från vä: Lennart,Dennis o Timona.
 
...............................................................
 
Lennart - byggnadsarbetare.
   
 
 
Lennart åkte till Nairobi och arbetar där som daganställd tills vidare, Han är 
mycket aktiv i en kyrka där han spelar keyboard och bor på kyrkans område.
Det är vi glada för eftersom det är otroligt svårt att få bostad i Nairobi.
 
.......................................................................
 
Dennis - bilmekaniker.
 
 
 
Dennis bilmekaniker, ska i morgon förberedas för att åka till Nairobi. Han var hemma hos 
oss igår och fick en "handbagageväska" som någon vänlig person länmat hos oss.
Sedan bar det av iväg hem för att packa och förbereda sig för resan med nattbussen till
Nairobi. Resan tar ca 8 timmar men i hans ålder sover han nog hela vägen.Hans blivande
chef (som han också gjorde praktik hos under utbildningen) möter honom och Dennis
kommer också att få bo hos honom. Lönen består nog av mat/husrum och en liten fick-
penning eftersom detta räknas som praktik efter utbildningen. Det absoluta bästa är att
Dennis tidigare praktiserat hos denna man som är en bra person.... Nairobi är inte den
lättaste platsen att flytta till när man kommer från landsbygden.
 
Dennis är inte Siriras barnbarn utan Clementinas son. Clementina arbetade på Barnbarns-
hemmet under flera år. Hon är änka med två hemmavarande söner samt tar även hand om
tre barnbarn som tillhör hennes äldre son och dotter. Clementina har vi också känt sedan
år 2010. Hennes söner har fått hjälp på samma sätt som Siriras barnbarn under denna tid
av en mycket god vän till oss som har ett stort hjärta för denna familj som har det lika svårt
och besvärligt som de hos Sirira. Clementina är en underbart rar och mjuk person med fina
barn och barnbarn.
 
 .................................................................
 
 
 Timona - elektriker/rörmokare.
   
 
 
Timona elektriker/rörmokare fortsätter att arbeta på den plats där han i november 2015
gjorde sin sista praktik. Han får inte någon fast lön där. Därför har han nu sökt till en
större fabrik som söker eletriker grad 3... ..  Vi väntar ivrigt på svar från denna arbetsplats
som visserligen ligger några mil från Kitale. Eftersom han varit tvungen att hyra ett rum
samt fixa sin egen mat så har han fått  ett litet "hyresbidrag" på 150 kr i månaden.
 
Vi känner så stor tacksamhet för att Du varit med och stöttat dessa ungdomar på
många olika sätt : förbön, ekonomiskt och med omtanke. TACK!
 
 
 
 
 
 
 
 

På väg till Lodwar!

 
 
 
Phillis ringde förra veckan och berättade att hon, av en kompis, fått erbjudande om att
komma till Lodwar, den enda staden i Turkanaområdet, och arbeta som frisör. Kompisen
blev färdigutbildad från Frisörskolan ett år innan Phillis blev klar med sin utbildning.
 
Lodwar ligger i ett stort ökenområde, Turkana där det är torrt och mycket varmt. Tack vare
att man, under de senaste åren, hittat olja där så har det  trots det otroligt jobbiga klimatet
varit en ordentlig tillväxt i området.
 
Phillis kommer att dela bostad, ett rum, med sin kompis. Det har även beslutats att Ester
ska följa med för att försöka få jobb som sömmerska.
 
Det absolut positivaste är att vi just idag fått besök av en pastorsfru, Sally från detta
område så hon kan ta tjejerna lite under sina vingars beskydd. De reser tillsammans med
buss och de 30 milen tar i bästa fall 8-10 timmar ----  det är en fruktansvärt dålig väg!!
 
  
från vänster: Sally, Ester, Phillis.       Ester får bärhjälp av sin kusin Kevin som plötsligt dök upp.
 
 
  
Väskan packad.                         Emily till vänster var också med på denna stora händelse.

 
 
Sally, i rosa, övervakar packningen på motorcykel-taxin på väg mot bussen.
 
De kom lyckligt och väl iväg igår eftermiddag med matsäck, vatten och Sally som tog väl
hand om dem, vilket är en stor trygghet för oss. Efter några timmar fick jag telefonsamtal
om att Ester hade blivit så otroligt sjuk. Troligen var det väl åksjuka för hon kräktes häftigt.
När bussen gjorde ett uppehåll fick de möjlighet att besöka en dispensär, man misstänker
ju alltid malaria när någon har sådana här symtom. Som väl var var det inte malaria utan
hon fick en injektion mot illamående innan färden fortsatte.
 
De kom sedan hem till Sally och hennes familj vid midnatt. Som brukligt är får barnen
flytta på sig och ligga på golvet så att gästerna får sängplats. Så blev det även denna natt.
 
Sista etappen inleddes för en timme sedan så om två timmar bör de vara framme vid sitt
slutmål- Lodwar.
 
Eftersom vi arbetade för Trosgnistan i fem år just i detta område så har vi många kontakter
där. Jag ringde till missionens kvinnoledare Magreth så hon är på plats för att möta dom nu 
i eftermiddag. Ja, det har varit många turer fram och tillbaka med dessa tjejer och alltid
händer det något som man ej planerat.
 
Vi önskar dom verkligen Guds Rika Välsignelse och vill återigen tacka för att Du
är med och ger dessa tjejer en chans och en möjlighet till ett värdigt och meningsfullt liv.
 
 

Planering och lunch i vårt kök.

 
 
Det är mycket att ta reda på när vi varit i Sverige flera månader och så är det naturligtvis
denna gång också. Så till vårt hem kom häromdagen Julie (som sköter bokföring),
Emily (som har personlig kontakt med alla), Rose (allt i allo med huvudet på skaft).
In och utbetalningar kollas och allt stämms av. Kvitton klistras in m.m. Det är också
viktigt att vi får reda på hur det gått för varje barn, hur de mår och vad som hänt.
 
Denna gång hade vi också planerat att Phillis och Ester skulle komma tillsammmans
med mormor Sirira eftersom det var helt nödvändigt att få planera tillsammans för
tjejernas framtid.
 
 
   
från vänster:Julie, Ester och Phillis.            Vänd mot kameran: Emily o Rose.                     
Lennart satsar på ugali- den runda klumpen av majsgröt och vitkålsgrytan.
 
I köket talades det swahili och i vardagsrummet svenska dit Lennart och jag
tog vår tillflykt eftersom det var helt fullt vid köksbordet. Men det är en välsignelse
och glädje att det dyker upp människor i vårt hem så gott som dagligen.
 
Maten är det inget större bekymmer med eftersom de flesta uppskattar en kopp te
(med mycket socker) och till lunch ugali (majsgröt), spenat, sukuma och en
underbart god vitkålsgryta. Rose är dessutom en utmärkt kock och älskar att laga
mat och vi alla älskar att äta den!!
 
 
   
Både före och efter så hjälper alla till med dukning och disk. Så det är lätt
att ha gäster här och de känner sig alla hemma hos oss
                                      
 
 
Sirira fick hjälp av Emily att få till det med knäppningen av skorna.
  
 Lillemor, Sirira och Lennart.
 

Wicliff - reservdelsman.

 
 
 
Snart är det exakt 6 år sedan vi första gången kom i kontakt med Sirira
och alla hennes barnbarn....... tiden går fort upptäcker man!
 
Wicliff, på fotot nedan, är född 1991 och är idag 25 år, för 6 år sedan alltså 19 år.
Han hade gått ut grundskolan och sedan bara lyckats få ströjobb  vilket i praktiken
betydde att hacka, plantera och var med att skörda under några månader, högst
3-4ggr/år. Hans stora dröm var att bli bilmekaniker och att få lära sig köra bil.
 
 
                
 
 
Wicliff är en stor glädje för oss. Han har verkligen satsat hårt och jobbat på 
ordentligt och var mycket stolt när han avslutade sin bilmekanikerutbildning för
ca 2 år sedan, dessutom med mycket bra betyg.
Det gick sedan väldigt trögt med att få jobb men efter att han arbetet 1,7 år -
UTAN LÖN - så har han nu fast anställning på en av de större bilfirmorna/garagen
här i Kitale. Det är mycket vanligt att arbeta utan lön och sköter man sig så kan 
man få fast anställning.
 
Eftersom Wicliff dessutom är en mycket lugn, behaglig och skötsam kille så
fick han som väl var fast anställning men trots beyg i två olika grenar av bilmekaniker-
yrket så tjänar han endast ca 800 kr i månaden. Förhoppningsvis kommer lönen att
höjas och många har betydligt sämre lön eller ingen alls. Han tog körkort i december
förra året eftersom det var, mer eller mindre, nödvändigt på den arbetsplats han nu är.
 
Wicliff har också drömt om att flytta hemifrån och har planerat det noga genom att
spara pengar och har redan köpt en säng, madrass, filt och lite annat smått och gott.
I den röda säcken plockade vi sedan ihop av de saker vi fått med oss för att dela ut.
Det blev fina lakan, två handukar, två tallrikar, muggar m.m. samt ett litet startbidrag
för att kunna köpa ett spritkök och köksgrejer. Det är mycket man behöver eftersom
rummet är helt tomt och man köper t.o.m. sitt eget hänglås.
 
   
 
 
Wicliff klär sig gärna i någonting rött eller orange så även om det är minst 1 år mellan
dessa foton så är det rött som gäller! På flaket tillsammans med sin bror Lennart och
min man Lennart!!
 
Vi är så tacksamma för den hjälp och välsignelse varje krona har varit som skänkts
till dessa unga människor. Du har varit en stor välsignelse och verkligen förändrat liv!

Barnbarnsbarn.

 
 
 
 
Att livet inte står stilla blir man medveten om när man tittar på foton på
dessa små barn som inte fanns när vi första gången kom till Barnbarns-
hemmet i april 2010.Alexander kom som nr ett. Han är nu en pigg och
käck liten kille som går i förskoleklass i Hillschool.
 
Alexander född december 2010.
 
            
Vid vår sammanträff på stan sprang han upp och ner för trappan eftersom det var otroligt
spännande och nytt att se en trappa!!    
...................................................            
 
 
  
 Blessed född februari 2013.
 
   
 
Fram till 2,5 års ålder var han hysteriskt rädd och skräckslagen när han 
tittade på mig och Lennart. Vi är de enda "vita" han träffat och det var tydligen
en svår upplevelse MEN numera har han accepeterat oss totalt och vi får både
leenden och kramar ! Inte illa!! Han älskar apor och melon!! Och KETCHUP!!
 
..........................................
 
 
 Grethel född mars 2014.
 
    
Med sin mamma Damaris. Han har världens längsta ögonfransar och är en fin liten kille.
 
......................................................... 
 
 
Praise född i oktober 2014.
 
  
Här tillsammans med sina föräldrar Mark och Maggi...söndagsfin är lilla Praise..
 
 
..........................................................
 
 Pia född i maj 2015.
 
  
En rar och glad liten tjej. På dessa foton på besök hemma hos oss i Kitale tillsammans
med sin mamma Winnifred. En afrikansk "babysitter" som fungerar otroligt bra - en
gammal tvättbalja!!
................................................
 
Nathan född maj 2015
 
 
En MYCKET nöjd och glad liten kille med sin mamma Mercy och pappa Kevin.
 
.....................................................
 
 
Venas lilla son föddes i slutet av oktober men tyvärr kommer jag inte ihåg hans
namn. Hans pappa är inte med i bild men är byggnadsarbetare till yrket.
 
 
 
 
Det finns också flera barnbarnsbarn men de föddes före  april 2010. Ytterligare
två killar har fötts under 2015 men vi har inga foton på dem så vi avaktar så länge.
 
  
 
 
 
 
 
   
 
 
 
 
 
 
 
 

God Jul och Ett välsignat 2016.

 
TACK för det gångna året!
 
 
 
     
Julkrubba i bananblad från Kenya!
 
Utan ditt stöd hade det aldrig varit möjligt att stöda och hjälpa alla dessa barn
och ungdomar. De har verkligen fått en framtid och ett hopp tack vare Er alla!
Mycket har hänt under de sista halvåret men ber att få återkomma om det.
 
 
Sista dagen i Nairobi träffade vi Oscar och David. David arbetar och Oscar pluggar.
   
Winni med sin lilla dotter Pia som föddes i maj.
 
     
 Damaris och Phillis       Vena 
 
 

Åska och regn!

 
 
 
 
 Så här såg det ut strax utanför vår port.
 
  
 
 
 
                                                     Vårt hus i bakgrunden.
 
 
  
 
Som väl var så blev ingen skadad MEN den stora frågan för alla som bor i kvarteret är:
när kommer "elen" tillbaka???
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Exotiskt.

 
 
 
 
 
Ett alltid lika exotiskt inslag  i centrala Kitale är Marabo storkarna som så att så att
säga har sitt permanenta boende mittemot busstationen. Lite eller mycket eller
rätt skräpigt blir det på gatan nedanför så man får ha koll på var man sätter sina fötter.
 
  
  
 
    
 

Hälsan och "elen" tillbaka!!

 
 
 
  
  
 
 
Ja, som Margareta tidigare skrivit så har det varit problem både med det ena och det andra!!
Jag fick för  ca 14 dgr sedan malaria dock inte så allvarligt men inte kul ändå. Tyvärr
tillfriskande jag inte som jag borde och det visdae sig att jag hade njurinflammation så jag
har just avslutat en 10 dgr pencillinkur - har tyvärr fortfarande ont av och till i ena njuren.
 
Men förrutom detta så hade vi elavbrott i 6 dygn.....inte kul alls faktiskt för det gjorde att vi
inte heller kunde pumpa upp vatten till vår tank uppe på taket ....men det är ju Africa så det 
är bara att bära vatten och klara sig på den sollampa vi har som i bästa fall lyser i 3 timmar/kväll
men problem blir det på alla fronter eftersom varken kylskåp eller det lilla frys skåp vi har 
kan användas!!1 
Men eletriciteten kom igår kväll - UNDERBART!!!

Pia.

 
 
 
Livets gång är naturligtvis att det föds fler barn till världen. Här är det lilla Pia,
som är uppkallad efter min syster,  som är på besök tillsammans med sin mamma
Winnifred och några av sina mostrar, Mercy och Shiela. Pia föddes i slutet av maj
i år och är som ni kan se en fin och pigg tjej.
 
 
Ja,denna tvättbalja har det suttit många barn i. 
 
från vä: mamma Winnifred, Mercy och Shiela som tittar
på foton som vi just tagit av Pia på min telefon.
 
 
 
 
Mamma Winnifred har sedan flera år haft sällskap med sin nuvarande man som
är utbildad eletriker. Winni som hon kallas har pluggat i drygt 2 år till grundskolelärare
och hann som väl var göra alla sina slutprover i april innan Pia föddes. Nu väntar hon
på att få göra sin praktik.
 
Tyvärr kunde inte denna praktik starta som planerat var  nu i september på grund av
den lärarstrejk som ju varat mer än en månad. Så förhoppningsvis kommer hennes
fyramånaders praktik att starta i januari nästa år. Sedan tar det minst ett halvår innan
hon får sitt lärarcertifikat och sin "graduation." Men det är systemet här i Kenya.Det kan
till och med ta ett år efter själva examen innan man får sin legitimation eller behörighet.
 
Winni gjorde mycket bra ifrån sig på lärarhögskolan. Hennes man Josefat är också en
mycket fin ung man. De har ett litet, men mycket trevligt hem på två små rum samt ett
utekök. Men förhållandena är ju så helt annorlunda här och de är så nöjda och lyckliga
över sin dotter och sitt hem.
 
Eftersom det inte finns "dagis" i detta land så kommer en av Winnis systrar att få
vänta med att starta sin utbildning till det att Winni praktiserat färdigt. Får hon sedan
jobb i närheten av hemmet (där det finns flera skolor) så kommer hon säkert att kunna
hitta en dagmamma som hon naturligtvis får betala MEN då kommer hon ju att få lön.
 
Winni är så mjuk och rar och kommer säkert att bli en fin och bra lärare... tyvärr har
jag inget foto av hennas man. Det får bli ett nytaget sådant så småningom.
   
   
fr vä: Moster Shiela, mamma Winni och moster Mercy med Pia i famnen.
 
Vi är så tacksamma för att Winni hann bli klar med hela sin utbildning förutom praktiken
innan de fick lilla Pia. Vi önskar dom verkligen Guds välsignelse och att allt ska gå bra
för denna rara lilla familj.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Framme i Kenya.

  
 
Den 27 augusti 0400 startde vi vår resa från Uppsala-Arlanda-Nairobi och 2130
var vi installerade på Flora Hostel - där vi alltid bor och känner oss som hemma!
   
  
Mycket stort och fint plan med fantastisk mat dessutom.
 
   
   
Naturligtvis måste vi ta en fika när vi landat med alla våra 108 kg....allt kom fram! Rullskidor,
pjäxor och mycket kläder som vi fått att ge bort till de som har mindre än oss...mycket mindre!
 
 
 
En hel del att hålla koll på och kontroll räkna och dessutom få in i bilen! Denna "driver" var en 
expert på att packa faktiskt...skönt! Fyra väskor a 23 kg/st. Handbagage två st/8kg st samt
en data väska och varsin hanväska! Men ingen övervikt faktiskt. 
 
Nu är det dax för SÄNGEN!!
 
 
 
 
 
  
  
 
 
   
 
 
 
 
 
 
 
 
 
   
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fortsatt Hillschool besök.

 
 
 
 En dam kom med nygräddade "Samosas" liknar piroger fast i trekantig form med en jättegod
fyllning av "Greengrams", med stark kryddning.
 
 
  
 
  
Yvone,Mercy Ben, Belinda och flera små kompisar fick vi dela med oss till.
  
Dennis och Steven går nu sista året på grundskolan med många prov framför sig.
 
 
   
 
Lunchen kokad på spisen och kockan log glatt tillsammans med många av barnen
när vi tog adjö för denna gång på Hillschool.
 
 
 
 
 

Symaskinsinköp, december 2014.

 
De sista två veckorna i Kitale var mycket intensiva och bland annat hade pengar kommit
in specifikt till en symaskin. Den person som då kom i åtanke var naturligt nog Cathrin.
Hon har gått en utbildning till sömmerska och är mycket duktig praktiskt.
 
Vi hade bestämt träff med henne, missionens socialarbetare Emily samt missionens
pastor Watima (som visade sig ha en 3-årig utbildning till skräddareoch symaskins-
reparatör). Det märktes direkt att han var mycket van vid symaskiner.
 
Singer är det märke som gäller i Kenya när man ska köpa en trampmaskin så det var
bara att starta med att kolla maskinen. Symaskinen skulle naturligtvis provsys och oljas
in. Plockas ned och fraktas?? Vår bil var på lagning så jag hade lite frågetecken om hur
det skulle gå till. Men som de alltid säger i Afrika "hakuna matata" - inga problem och
det var det inte heller.
 
  
Pastor Watima, Emily samt Cathrin sittande. 
 
 
Ett "kontrakt" skrevs med Cathrin och tumavtryck lämnades av henne.
 
  
Material d.vs. tyger, tråd, nålar, knappnålar, måttband, sax, strykjärn och mycket
annat köptes in för att hon ska kunna komma igång. I området där Sirira bor
finns ingen sömmerska som syr in, släpper ut, ändrar på kläder eller syr nya
så vi hoppas att Cathrin ska kunna få många nya kunder och på så sätt kunna
försörja sig och så småningom också sina barn. När den dagen kommer och
hon flyttar därifrån så kan man ju, som sagt, mycket lätt ta med sig en symaskin
och starta upp ditt man flyttar.,
 
 
Det är naturligtvis mycket viktigt att vi har flera kopior på kvittot samt artikelnummer
på symaskinen....... det är det som gäller om maskinen blir stulen och man gör en
polisanmälan. Symaskiner är faktiskt stöldbegärligt gods i Kenya har vi förstått.
 
 
 
Två motorcykeltaxin behövdes för frakten av symaskinen eftersom allt inte rymdes
på en. Det gäller att allt är fastsurrat ordentligt innan det bär iväg.
 
 
En glad och nöjd Cathrin på väg hem med material, symaskin och allt!
Ett av Kitales äldsta gatubarn poserar bredvid motorcykeln.
 
Det här hände runt den 5-7 december och eftersom vi har kontakt via sms med Sirira,
Emily och Rose så vet vi att det gått bra för Cathrin. Hon trivs med arbetet och av
inkomsten ska hon naturligtvis köpa in nya tyger och på så sätt bli helt självförsörjande.
 
 
 
   
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nya erfarenheter.....första hiss- och rullbandsåkningen.

 
 
Häromdagen skulle det köpas in tofflor/badskor till alla barnen och dessutom 
underkläder. Det var framförallt Hillschooleleverna och "stora" Mercy med sonen
Blessed som jag hade bestämt träff med på stan för att göra dessa inköp.
 
Vi valde ett nytt varuhus " Nakumat" som har ett långt rullband som är den stora
sevärdheten bland barnen i Kitale. Alla barnen radade upp sig och kollade på de
som åkte upp till övervåningen. Först därefter bar det iväg....det var nog skräck-
blandad förtjusning kan jag säga.
 
    
  Lång är den...
 
  
 
Men allt gick bra och vi kom till skoavdelningen där vi köpte minst 25 par badtofflor.
 
  
Det var bara till lilla Alexander och två av de stora killar som inte storleken fanns.
Så det var bara att gå till nästa varuhus men först blev det hissåkning!!! Själv
hade jag inte lagt märke till att det överhuvudtaget fanns en hiss men det hade
barnen hört talas om i skolan.  Även för Mercy (23 år)  var det andra gången i
sitt liv som hon åkte hiss. 
 
   
 
Mycket vacker utsikt med Mt Elgon i bakgrunden.
 
.   
  
Alexander rattade "bilen" med stor glädje, entusiasm och koncentration!!! 
 
   
 
Barnen är ju mellan 2-14 år och alla var otroligt intresserade av "julskyltningen".
Det kan man förstå för de hade aldrig förut sett något liknande. Denna "utflykt"
till stan tog ungefär 6 timmar och fortsättning följer snarast.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
   
 
 

Besök på St Rafael dispensär.

 
 
 
Vi fick ett telefonsamtal med uppgift om att lilla Mercy (Mercy-Sirira) varit hemma
från skolan i två dagar p.g.a. att hon hade mycket ont i foten som var mycket svullen.
Hon går i klass 4 på Hillshool och även hon har börjat med de stora skrivningar,
"exams" som kommer att hålla på i 3 - 4 veckor. Så det är mycket viktigt att inte ha
någon frånvaro under den tiden för då kan de få gå om hela året!
 
Eftersom vi nu i flera år har använt oss av samma lilla dispensär så bestämde vi 
att stora Mercy, som samtidigt behövde gå och vaccinera lilla Blessed för mäss-
lingen, skulle åka tillsammans med lilla Mercy till St Rafaels Dispensär.
 
Dagsproggrammet i förrgår omfattade följande: vaccination, bedömning av foten,
avstämmning av kontot på dispensärens mottagning då vi betalat in pengar dit
i förskott. Lennart och jag skulle dessutom åka till Devina för att titta på brunns-
grävningen.  Mycket samverkade till det bästa under dagen!
 
Vi började hemma i vårt kök och jag hade väl en tanke att jag själv skulle kunna åtgärda
foten men.........  Vi drack te och smörgås vilket lilla Mercy också gjorde med förtjusning.
Sedan bar det av till St Rafaels. 
   
Foten såg ganska bra ut men det var ju lika bra att åka iväg.
 
 
  
Jag började i kassan och det visade sig att vi hade ca 50 kr tillgodo på
vårt konto, istället för en ny räkning på 500 kr. Det var alltså mycket lönsamt
att åka dit. Damen i kassan hade varit på semester så det hade blivit ett
missförstånd......... men det gick mycket lätt att rätta till det.
 
   
Lilla och stora Mercy köar tillsammans med Blessed som somnade av ren 
utmattning. Foten undersöktes och behandling satts in.
 
  
Besöket är slut och här väntar de på Motorcyckeltaxi för att åka tillbaka hem.
Glädjande nog så kunde lilla Mercy gå till skolan dagen därpå och vi vinkas 
avsked av en massa glada elever från en skola i närheten av Dispensären.
  
 
 
 

Förra söndagens kyrkkaffe, 12 oktober 2014.

 
 
Söndagförmiddagens gudstjänst avslutades med " kyrkkaffe" på ett av våra 
favoritställen  "bensinmacken Total " som ligger på vägen hem.
 
Det blev så lyckat då systarna Barasa just hade varit och hälsat på tvillingen
Mildred så vi strålade samman på mackens servering. Det visade sig att det
inte bara var vi som gillar denna servering utan även......
 
  
Ja, vad är det Zena upptäckt uppe i trädet? Ja, inte bara i trädet utan lite här och där.
 
  
 
Lilla Blessed sitter tryggt i moster Bentas famn och har verkligen roligt.
Aporna var ju också nöjda med att få lie ur Lennarts påse.
 
 
  
Men vi fick ändå i oss det vi skulle och på vänstar bilden närmast kameran
sitter Zena som dagen till ära hade sin brudtärnsklänning från Mark och
Maggis bröllop för snart ett år sedan på sig.
På höger bild: Zena, Benta, Blessed, Mercy och jag.
  
Men när aporna blev för närgånga kom det en vakt med kniven i högsta hugg.
Den behövdes inte användas ........................aporna stack direkt!! 
 
Men så snart vakten gick iväg så såg det ut så här!!                  
     
 
Tack vare dessa apor fick vi en mycket trevlig och rolig stund på serveringen.
Naturligtvis skrattade vi lika mycket åt barnens förtjusning som åt aporna.
På barnbarnshemmet finns det aldrig några apor eftersom det är ett öppet 
område. Apor tycks uppskatta höga träd och serveringar där det kanske finns lite
rester.
   
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 

En mycket modig elvaåring

 
 
Zena har sedan i helgen behandlas för malaria och problem i halsen men
tyvärr inte blivit bättre. Mercy ringde sent igår kväll och vi gick tillsammans
till sjukhuset nu på förmiddagen. Malariaprovet visade att hon fortfarande
har malaria och en kraftigare behandling med intravenösa injektioner,
d.v.s. direkt i en ven måste göras.
 
Det tog ju en bra stund innan behandlingen påbörjades trots att det var få
patienter i väntrummet, men det är som på alla sjukhus i hela världen " bara
att gilla läget". Personalen var mycket trevlig och kunnig och det var dessutom
mycket rent överallt.
 
Detta var den första skylten vi mötte i väntrummet.                                                                                      
 
Inne hos doktorn i väntan på undersökning, diagnos och behandling.
 
Men först måste storasyster Mercy betala för blodprov och själva
läkarbesöket och med kvittot i handen startades sedan behandlingen.
 
   
Här provar sjuksköterskan att "sätta nål". Zena var iskall om händerna
då hon var nervös och det försvårade nålsättandet rejält. Efter fyra
försök tillkallades en annan sjuksköterska som också misslyckades! 
 
Det var rejält synd om Zena som kallsvettades av nervositet och det
gjorde naturligtvis ont.
 
För att få fram blodkärlen bättre fick Zena flytta ut i den varma solen
en stund och fler och fler sjuksköterskor hjälpte till, även jag.
 
                                 
 
    
Då gick det genast bättre. Både pencillin och antimalaria
injicerades.
 
  
Så här glada och lättade var båda systrarna Barasa när allt var klart.
 
Tack att Du är med och hjälper så att det är möjligt för en så fin tjej som
Zena att få behandling och bli frisk. Gud välsigne Dig.
 
 
 
 
 
 
 

Besök på stan!

 
 
 
 
Många gånger under årens lopp har vi träffat de större barnen på stan när vi 
betalat skolavgifter, skickat iväg dem till olika skolor och i samband med det
gjort inköp m.m.
 
De "mindre" har nu blivit större och vill gärna komma till stan de också och
häromdagen var det dags. Alla Hillskoleleverna behövde nya skoluniformer
och naturligtvis måste vi börja med en "fika" på Visison Gate...det var fest för dem alla.
 
  
Först tvättade alla händerna.           Från vä: Yvonne och Zena.
 
 
 
Kakan delades i många små bitar.  Närmast kameran, Ben, Steven coh Mercy.
  
Nästan alla står i trappan och det var inte lätt att gå ner när man aldrig gått i
en trappa tidigare i sitt liv! Faktiskt aldrig heller sett en trappa tidigare så det
är bäst att hålla i sig tycker Mercy och Yvonne på högra bilden.
 
   
Fanta uppskattades mycket men vi hade stark konkurens av TV:n som finns
i ett hörn på serveringen. Många av de mindre barnen hade överhuvudtaget
aldrig tidigare sett en TV.
  
Benta är en så fin och behaglig tjej som nu går i klass 7 på Hillskol.
Hon är bäst i klassen.
 
Vi hade en fantastiskt rolig och trevlig dag tillsammans och efter "fikat"
drog vi iväg till affären som säljer skoluniformer. Sedan var barnens
önskemål att få gå in på ett varyhus som heter "Tusker". Vi återkommer
om detta.
 
Vi hade en mycket lyckad och bra dag tillsammans.
 
 
 
 
 
 

Spännande tycker lilla Blessed!

 
 
 
 
 
Häromdagen hade vi besök av Mercy och lilla Blessed som var omåttligt
intresserad av vad som rörde sig i buskarna och träden. Det prasslade 
ordentligt kan jag intyga!
 
  
 
Vem är mest nyfiken kan man undra?
 
 
 
Det är inte bara Blessed som är intresserad utan även Rose tar sig en titt.
 
  
Här är faktiskt apan på väg in på baksidan av huset     
  
 
   
 
 
   
Från Sverige hade vi fått som gåva en jättesöt "body" eller overall som är mycket varm
och skön.Även en mjukisapa blev Blessed mycket förtjust i och den har nu fått ett nytt
hem hos honom.
 
Det är alltid lika roligt att få besök från Barnbarnshemmet även om Blessed
fortfarande är mycket avaktande mot "muzungus"  = vita, men sakta men säkert
håller han på att "tina upp".
 
 
 
 
 
 
 

Besök på Barnbarnshemmet.

 
 
 
Det är inte lätt att få till det så att alla barnen och ungdomarna är hemma samtidigt
på Barnbarnshemmet.I lördags var det endast Hillschooleleverna hemma från
klass 1-7 och Damaris med sin baby och även Marks fru var där med sin nyfödda
lilla flicka.
Dessa bilder är så typiska med tvätt som hänger och en höna som trippar
omkring med sin kyckling.
 
   
 
  
Det har vuxit upp och Farmar-Kennidy har formklipt buskarna!
 
 
 
Winifred var hemma på en veckas ledighet och hjälpte till att servera de mandazi
och Cocacola och Fanta som vi hade med oss.
  
Mechack kom hem från gymnasiet i sin snygga skoluniform
 
Alla lät sig väl smaka.
 
   
Sören bjuder runt så att alla får varsin klubba...mycket uppskattat !
                                                            
 
  
Sören tillsammans med Sirira och framför de 168 bananträden poserar från 
vänster: Farmar-Ken,Pastor Watima, Sören och Lennart.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0