På väg till Lodwar!
Phillis ringde förra veckan och berättade att hon, av en kompis, fått erbjudande om att
komma till Lodwar, den enda staden i Turkanaområdet, och arbeta som frisör. Kompisen
blev färdigutbildad från Frisörskolan ett år innan Phillis blev klar med sin utbildning.
Lodwar ligger i ett stort ökenområde, Turkana där det är torrt och mycket varmt. Tack vare
att man, under de senaste åren, hittat olja där så har det trots det otroligt jobbiga klimatet
varit en ordentlig tillväxt i området.
Phillis kommer att dela bostad, ett rum, med sin kompis. Det har även beslutats att Ester
ska följa med för att försöka få jobb som sömmerska.
Det absolut positivaste är att vi just idag fått besök av en pastorsfru, Sally från detta
område så hon kan ta tjejerna lite under sina vingars beskydd. De reser tillsammans med
buss och de 30 milen tar i bästa fall 8-10 timmar ---- det är en fruktansvärt dålig väg!!
från vänster: Sally, Ester, Phillis. Ester får bärhjälp av sin kusin Kevin som plötsligt dök upp.
Väskan packad. Emily till vänster var också med på denna stora händelse.
Sally, i rosa, övervakar packningen på motorcykel-taxin på väg mot bussen.
De kom lyckligt och väl iväg igår eftermiddag med matsäck, vatten och Sally som tog väl
hand om dem, vilket är en stor trygghet för oss. Efter några timmar fick jag telefonsamtal
om att Ester hade blivit så otroligt sjuk. Troligen var det väl åksjuka för hon kräktes häftigt.
När bussen gjorde ett uppehåll fick de möjlighet att besöka en dispensär, man misstänker
ju alltid malaria när någon har sådana här symtom. Som väl var var det inte malaria utan
hon fick en injektion mot illamående innan färden fortsatte.
De kom sedan hem till Sally och hennes familj vid midnatt. Som brukligt är får barnen
flytta på sig och ligga på golvet så att gästerna får sängplats. Så blev det även denna natt.
Sista etappen inleddes för en timme sedan så om två timmar bör de vara framme vid sitt
slutmål- Lodwar.
Eftersom vi arbetade för Trosgnistan i fem år just i detta område så har vi många kontakter
där. Jag ringde till missionens kvinnoledare Magreth så hon är på plats för att möta dom nu
i eftermiddag. Ja, det har varit många turer fram och tillbaka med dessa tjejer och alltid
händer det något som man ej planerat.
Vi önskar dom verkligen Guds Rika Välsignelse och vill återigen tacka för att Du
är med och ger dessa tjejer en chans och en möjlighet till ett värdigt och meningsfullt liv.
Kommentarer
Trackback
