Något av en rivstart!
Det är svårt att beskriva hur en "vanlig dag" kan se ut här men jag ska göra ett
försök...OK, kanske jag ska tilläga en "vanlig aktiv dag". Mötesplatsen var som
vanligt Visison Gate klockan 09.00, men vi alla kom först vid 09.30-tiden och vi
startade med en kopp te och chapati ( platt osötat stekt bröd). Damaris, som
går på frisörutbildning, hade varit hemma på grund av halsont några dagar
men skulle idag tillbaka till Kaplamai där Phillis redan var på plats.
Dagens uppdrag var:
- att Damaris skulle tillbaka till skolan i Kaplamai.
- att Lennart (barnbarn) skulle följa med för att ev. börja på bygglinjen i Kaplamai.
- att Wicliff måste hitta en praktikplats.
- att Winnifred tillsammans med Rose skulle åka till ett college 2 mil från Kitale
där hon ev. kan få börja en lärarutbildning efter påsk.
Som alltid drog det ut på tiden eftersom Damaris också behövde köpa långt hår
och ta med sig till skolan för att träna på. Efter det blev det " shopping" d.v.s.inköp
av tvål, bröd, tandkräm samt annat smått och gott som behövs både för henne
och Phillis under de 4 veckor som skolan har öppet innan den stänger för påsklov.
Damaris i ny fin frisyr som en kurskamrat gjort.
Lennart i svart tröja och äldre brorsan Wicliff i rött.
.
Nu bär det iväg med Damaris inne i bilen.
Winnifred.
Winnifred och Rose åkte iväg med en minibuss ca 15 km och sedan 5 km med
motorcykeltaxi till lärarhögskolan för att hämta ansökningsblankett. En märklig
sed som finns i detta land : Man åker till skolan för att göra sin ansökan själv
vilket är både kostsamt och tidskrävande men som någon sa "det är bara att gilla
läget". Detta tog totalt ca 4 timmar och kostade ca 80 kr.
Under tiden hade jag varit iväg till Safaricom - där man som alltid kan få hjälp med
att få igång internet och telefoner......Även detta tog säkert ca 2,5 timme. Det var långa
köer, men hjälp får man av mycket kunnig och trevlig personal.
Sedan var det bara att ställa sig i kö på Barclays bank eftersom kortet togs av uttags-
apparaten när pengar skulle tas ut vid ett tidigare tillfälle. Allt gick mycket bra och jag
gick därifrån efter 1,5 timme med det nya kortet i handen.
Vi träffades alla igen efter att uppdragen utförts. Lennart kommer att börja den tvååriga
byggkursen den 13 mars. Winnifred kommer att få sin dröm uppfylld då hon börjar på lärar-
seminariet efter påsk.
Även Felix och Ambrose var med men det återkommer vi med senare.
Trevligt besök!
Efter att ha sovit ut förra tisdagen så fick vi kärt besök till lunch av Mercy och lilla Blessed och
efter en stund dök även Winni upp.
Blessed har som jag tidigare skrivit om en tumör påvänster sida mellan bröst och armhålan men för övrigt var han pigg och glad men literädd för Lennart och mig eftersom vi ju ser så annorlunda ut.
Mercy och Luke har varit hos en privat läkare i närmaste stad och han kan operera
bort tumören och skicka in vävnaden för ca 6000 kr. En oehört hög summa tycker vi
och redan dagen därpå gick Mercy och Blessed till det statliga sjukhuset här i Kitale för
att få ett ytterligare utlåtande och nu på fredag får de komma till en specialist.
Jag vill gärna vara med på det läkarbesöket men vet inte om det är så klokt tyvärr,
tendensen är att allt kostar mera om det är en "vit" person med....men önskar ändå att
jag kan följa med för att få ett utlåtande och även att det helst ska vara möjligt att göra
en biopsi och ta ett vävnadsprov direkt för att få svar om den är god eller elakartad.
Blessed hade växt ordentligt och var pigg och glad förutom rädd för mig och Lennart
trots att jag "mutade" med kex och leksaksbil.Men nästa gång går det nog bättre.
Blessed med mamma Mercy.
med moster Winni.
Här tittar de ivrigt i album från Mark och Maggis bröllop.
Naturligtvis är Mercy och Luke ordentligt ororliga för sin lilla son men vi hoppas
och tror att det ska vara något helt ofarligt och att de också ska få träffa en bra och
kunnig läkare nu på fredag fm.
Läkarbesök.
Lilla Blessed, som snart fyller 1 år, var tillsammans med sina föräldrar Luke och Mercy på besök till doktorn den 14 februari 2014. Den tumör som han har på armen ska opereras bort inom två månader på ett litet sjukhus i Wyboie ca 7 mil från Kitale. Lilla Blessed mår annars bra och vi hoppas verklligen att allt ska gå väl. Vi åker snart till Kitale och hoppas då att vi får träffa dem och också komma med fler rapporter om hur det går för Blessed och hela familjen.
Sedan en tid tillbaka har vi inte kunnat skriva några inlägg på grund av att jag har haft problem med min dator. Tack vare en hjälpsam brorson så är det nu åtgärdat och det känns mycket bra! Så vi återkommer snart.
Som sagt, vi åker till Kenya om 1 vecka och det ska bli fantastiskt roligt att få träffa alla! Vi har haft både smskontakt och en del telefonsamtal med de som hjälper oss i arbetet med Sirira och henns barnbarn. Allt är väl och alla mår de bra.
Bröllop!
Den 14 december 2013 gifte sig Magi och Mark. Det var ett stort bröllop med många brudtärnor och
marskalkar från både Marks och Magis sida samt från kyrkan, alla lika fina i matchande färger.
Detta var en stor högtid för farmor Sirira då hennes näst äldsta barnbarn, Mark gifte sig. Han lämnar ett mycket stort tomrum efter sig då han under alla år varit Siriras största stöd både praktiskt och ekonomiskt. Detta trots sin mycket låga inkomst och unga ålder, idag 26 å
Förväntansfulla brudtärnor.
Ett litet uppmuntrande ord inför uppdraget.
"Minibrud" som håller upp slöjan.
Mycket sång och dans.
Äktenskapslöfte avges.
Gratulationer....
och åter gratulationer.
Sirira var mycket tagen av stundens allvar och höll ett fantastiskt fint tal för de nygifta.
'
Detta var ett stort bröllop som ordnades med hjälp av släkt och vänner samt församlingsmedlemmar.
Det var en dag med mycken glädje, sång och dans.
Vi önskar de nygifta Guds rika välsignelse och Lycka till under kommande dagar!
Sammanfattning över vad som är gjort hos Sirira maj - december 2013
Utbildning
- Lennart och Venah har gått ut klass 8 i Hill-School.
- Winfred har gått klart sin gymnasieutbildning
- Dorkas har blivit klar med sin utbildning till frisör.
- Bonaface och Wicliff har blivit klar med sin utbildning till bilmekaniker.
- Studiebesök har gjorts till ett flertal yrkesskolor tillsammans med de barnbarn som funderar på att gå en yrkesutbildning. I samband med detta har också många träffar gjorts med barnbarnen för att diskutera deras framtid.
- Skolavgifterna för 2014 har till vissa delar inbetalats.
Skolavgifterna och skolmaterialet samt övriga omkostnader i samband med skolgången har blivit mycket dyrare för varje elev. Det är också fler elever som går på yrkesskolor samt gymnasium jämfört med föregående år.
Plantering
Jordbruksarbetet har fortsatt som tidigare under ledning av Farmar-Kennedy. Man har varit självförsörjande till stora delar vad det gäller frukt och grönsaker. Dessutom har man kunnat sälja en del av skörden. Tomaterna har gett god avkastning då de odlas i växthuset och försäljningen har gett stor vinst.
Sjuk- och hälsovård
Sirira och barnbarnen har varit ovanligt friska förutom de vanliga förkylningarna samt malaria.
Allmänt
- Mark har gift sig.
- Kommittén har haft svårt att fungera då Sirira har haft svårt för att acceptera den då hon vill ha hand om allting själv vilket hon inte orkar med p.g.a. sin ålder.
- Några av barnbarnen har varit involverade i tillverkningen av Siriras ängel.
- Cathrine och Ester kommer att gå i samma skola f.o.m. januari 2014. Eftersom skolan ligger långt från Merufarm blir de dagliga resorna kostsamma. Därför har vi hyrt ett rum till dem i ett säkert bostadsområde som ligger i närheten av skolan. Rummet har utrustats med en våningssäng, madrasser och sängkläder. En liten begagnad liten soffa samt ett bord till. Kokplatta för matlagning, hinkar och balja m.m. Kostanden för det blev ca 2000 sek. Hyran är 150 sek/månad. Denna flytt innebär också ett led i deras personliga utveckling. Finns det behov för fler flickor hos Sirira att bo närmare staden kan de också flytta in i detta rum.
- Målsättningen för det fortsatta arbetet är att alla barnbarnen ska få utbilda sig, få ett arbete samt flytta till eget boende och klara sig själv.
Tack för det gångna året!
Som ni kanske alla har märkt så har jag inte skrivit på bloggen under de sista
sista veckorna. Jag kom hem men någon slags influensa som jag redan
hade fått två pencillinkurer för i Kenya. Blev tyvärr otroligt mycket sämre
och har i princip varit sängliggande i två veckor MEN nu går det åt rätt håll.
Detta lilla collage är de sista fotona från Kenya.
En av årets händelse är naturligtvis att Mercy och Luke har gift sig och fått en
underbart fin liten son som de givit namnet "Blessed" som betyder välsignelse!
En annan händelse är att Mark och Maggie gifte sig den 14 december. Maggie
är också från Kitaletrakten. De har känt varandra i ca fem år och är med i
kyrkans lovsångsteam.
Bonafas, till vänster med brun bakgrund, blev färdig bilmekaniker nu till jul och
Celestin, i nedersta raden i vit blus, blev färdig efter 4 års studier och är nu sjuksköterska!
Dorcas och Wicliff blev klara som frisör respektive bilmekaniker men tyvärr hittar jag inga
bilder på dem till detta lilla collage.
GUD VÄLSIGNE ER ALLA OCH TACK FÖR ALLT STÖD OCH HJÄLP TILL DENNA
UTSATTA FAMILJ!
UTSATTA FAMILJ!
Att dessa barn och ungdomar har fått och får möjlighet till utbildning och
förhoppningsvis arbete är ett resultat av er hjälp till dem.
Dans och sångövning.
Imorgon den 14 blir det bröllop och det har varit mycket förberedelser inför det,
sångövning och framförallt dansövningar ca 3 ggr/vecka.
Mycket tråkigt att vi inte är kvar utan åkte hem bara några dagar innan
men när vi beställde vår hemresa hade vi ingen aning om att det skulle
bli bröllop nu.
Det har varit fantastiskt roligt att få vara med vid dessa förberedelser och
också få se hur mycket det betyder för alla barnen. Bara att få gå till den
kyrka där Mark och Maggi är med och möta andra människor och samarbeta
genom dansen och sången.Det är också helt fantastiskt att få vara med och se
hur otroligt duktiga dom alla är....och hur roligt dom har!!
Mark och Maggi.
En mycket avspännd och glad Mark tillsammans med de andra
killarna när de ska träna att både dansa och sjunga inför bröllopet.
Daniel spexade och dansade mycket bra. Det är många dansturer
och mycket olika moment ska jag säga,men de verkar alla att älska det.
Uppställning i olika led.
Det går som en dans kan man säga...både inne och ute.
Övning både inomhus och utomhus.
Även mycket fin sång på gården hos Sirira.
Även lilla Alexander hade hitta någons högklackade skor
och hängde med bra!
Klänningarna provades sista söndagen vi var där och det var mycket
bra eftersom 3 st var lite väl stora och en för trång, men det ändrade
Judith på några timmar.
Halsbandet "Siriras Ängel" hade vi gjort tillsammans med några
av de äldsta tjejerna och en god vän till oss. Alla fick en ängel i
rosa eller lila, även örhängen dagen till ära.
Mildred och Rezin trär pärlor.
Mildred visar upp dagens resultat.
Rezin provar de fina örhängena.
Ett visst allvar präglade tjejerna.
Ja,hur ska egentligen skärpet vara knutet??
De fyra minsta tjejerna hade fått mycket vackra färdigköpta
klänningar...så är seden i kenya.
Mycket fina matchande skor för ca 20 kr/st
Alla tjejerna måste ha samma frisyr och denna är halvklar på Zena.
Belindas däremot klar...MYCKET arbete, men fint blir det!
Visst är de fina???
Ja, vi önskar dem verkligen Guds rika välsignelse på den
stora dagen. Både Mark,Maggi och alla Sirira barnen!
Snart blir det bröllop!
Den 14 december kommer Mark och Maggi att vigas i Deliverens Church
här i Kitale. De har känt varandra sedan fyra år tillbaka och är båda med i
kyrkans lovsångsteam.
För någon vecka sedan kom det fram att alla flickorna på Barnbarnshemmet
hade en dröm och det var att få var brudtärnor. Det blev en hel del extra
förberedelser som ingen av oss hade anat.
Vi kontaktade Judith och tillsammans med Emily sprang vi från affär till affär
för att få rätt färg och ett bra pris på tyget. Judith är ju den sömmerska som
tidigare sydde skoluniformer åt alla barnen för nästan fyra år sedan.
Från vä: Emily och Judith.
Judith kom hem till Merufarm och mått tas på Sirira.
Siriras klänningstyg är lilamönstrat på vit botten.
Alla tjejer ville naturligtvis var med och få sina mått tagna.
Tärnornas klänningar är ljuslila med mörklila skärp.
Ca 25 m tyg köptes in och vi är så tacksamma för att
tyg inte är dyrt här. Modellen var redan bestämd och
det är klänningar som de kan använda när de går
till kyrkan på söndagar.
Besök hos oss.
För några dagar sedan besökte sexton av barnen/ungdomarna från
Barnbarnshemmet oss. De kom i samband med att alla skolorna
haft avslutning och de hade fått sina avgångsbetyg från respektive
skola.
Alla avgångsbetygen sorterades. Nu är det bara att ta fotostatkopior
på dem och räkna ut kostnaderna för nästa års skolgång.
Skolavgifterna har stigit rejält det sista året. Det är ju fler och fler av
barnbarnen som går ut Hillschools åttonde klass om som verkligen
önskar att få gå i yrkesskola eller på gymnasiet.
Från vänster: Meshack, Ambrose (Clementinas son)
och Winnifred.
Phillis och Mildred skriver julkort vid vårt köksbord.
Sedan blev det lunch på olika "stationer".
Rispa delar ut mat till Zena.
Tala om att "ligga till bords"!
Vena,Rispa och Lennart låter sig väl smaka av maten.
Dennis hittar några avocadon på trädet.
Högt upp ska jag säga...men det gick bra!
Nyplockad avocado smakar gott tycker Benta.
Likaså Phillis.
Ben åt melon för första gången.
Yvonne gillar melon!
Lennart spelar ute i trädgården.
Blivande sångerska?
Ett glatt gäng tillsammans med Lillemor och Lennart
utanför deras hus.
Frukt plockning.
När vi först kom till Kitale 1996 så arbetade Tom hos vår dåvarande
hyresvärld.Vi har sedan desshållt kontakten och han är en mycket
sympatisk person som också är fantastiskt duktig med all form av
trädgårds arbete. Han kommer till vårt hem 1-2 ggr/månad.
Vad som var helt nytt för oss är att han dessutom är fantastiskt duktig att
klättra i träd för att hämta vår första skörd av???
AVOCADO, visserligen inte riktigt mogna än men de ska eftermogna
inomhus eller i skuggan under ett träd.Mycket gott med kaviar och
hackad rödlök till.
När vi nu har höjt blicken lite högre så kan vi räkna till ca 25-30 frukter
till som väntar på att bli plockade.
Detta avacadoträd planterade vi för 9 år sedan och det är ca 8-10 m
högt idag och som sagt frukterna sitter mycket högt upp.Naturligtvis
ramlar de ner av sig själv när de är ordentligt mogna men risken är då
stor att de krossas mot marken. Vi har ju dessutom de hungriga aporna
som också gillar avacado.
Söndags besök .
På väg till Barnbarnshemmet denna söndag eftermiddag startade
ett ordentligt oväder - spöregn som sedan övergick i hagel. Vi var
nästan på väg att vända eftersom denna skogsväg snabbt bler till
en hal lerig sörja. Faktiskt värre än en regält hal snöig väg i Sverige.
Men resan gick bra och fram kom vi med läsk och mandazi i bagaget
d.v.s. munk utan socker på som alla är ett mycket uppskattat
kaffebröd här när man så att säga har fest!
Tropiskt regn samt hagel.
Dennis och Ben närmast kameran väntar på läsk.
Denna söndag hade vi med en hel del tröjor som vi fått med oss
från goda vänner som besökte oss och barnbarnshemmet för två
år sedan.Det gällde att sortera dessa röda tröjor efter storlek men
lilla Alexander fick en egen påse eftersom det är otroligt mycket
lättare och snabbare att plocka ut kläder till honom eftersom
han är den enda på tre år.
De röda tröjorna räckte till alla.
Alexander fick en egen påse med kläder.
Här får han hjälp av Atlin att prova nya skjortan.
Snart tre år och så söt!
Även Sirira fick en ny tröja.
På hemvägen sken solen ...men halt var det!
En biltvätt kan nog behövas efter denna resa.
Hungriga gäster.
Den lugna frukosten blev helt annorlunda än vad vi hade tänkt eftersom
flera hungriga apor ville dela frukosten med oss! Var det kanske
doften av nyrostat bröd som lockade?
Närmare och närmare kom dom ! !
Sitter rakt över huvudet på Lennart.
Närmare och närmare.....
Ja, det rostade brödet lukta gott.
Syrran jagar iväg dom...
Även Lennart sätter full fart.
Denna lilla skönhet med ungen hängande under magen
var det mycket svårt att motstå. Men eftersom vi inte delade
med oss så gav hon till slut upp och vandrade vidare!
Eftersom vi inte delade med oss så vandrar hon vidare ....
Så det blev en händelserik och annorlunda frukostcför oss!
Återstår att se om de kommer tillbaka imorgon.
Vem sa att det skulle vara varmt i Afrika???
Min föreställning om Afrika och länder runt ekvatorn var nog
att det var relativt varmt året om...men... Här kommer några
foton som visar att verkligheten ser helt annorlunda ut.
Detta var igår kväll...underbart att ha en öppen spis.
Tack kära Siv för dina varma raggsockor som kommer väl till pass,
har använt dom så gott som varje kväll.
Från vår trädgård några timmar senare!
Kraftigt tropiskt regn - milt sagt.
Sjöar av vatten.
Hagel eller Hellstones som de kallas här.
.
Lennart tog genast fram skidstavarna!
Elavbrott.
Sedan vi kom för 7 dygn sedan har det varit elavbrott minst halva tiden.
På dagen bryr man sig ju inte så mycket men när det är kolsvart kväll
efter kväll kan det bli lite tröttsamt faktiskt d.v.s. mörkt tre kvällar av fyra.
En del sysslor blir ju lite mera komplicerade dessutom, trots solcellslampor
och stearinljus! Det är ju dessutom kolsvart eftersom det inte heller
är någon belysning överhuvudtaget utomhus och mörkt är det från
klockan 1900.
Så det gäller att ducha med kallvatten och se till att OM strömmen
kommer tillbaka en stund på dagen så ska telefoner samt datorbatteri
laddas, Solcellbatterin ligger på laddning varje dag i det öppna fönstret.
Här gör Lennart omelett i skenet av pannlampan!!! Men den var mycket
god ska jag säga.
Nu har det gått ytterligare ett dygn men endast korta elavbrott,
värre är det för en hel gata som inte haft någon el 3,5 dygn...
så vi tillhör dom lyckligt lottade,trots alla!
Bussresa Nairobi - Kitale.
Det är alltid något komplicerat att skaffa biljetter till bussresan med
Easy Coach, biljetter måste köpas dagen innan och pass måste man
ha med. Men det är bara att ta seden dit man kommer och göra så.
Bussarna är bra, farthållare finns, bra chafförer, bagaget registreras och
har aldrig kommit bort. Flera "stops" görs dessutom på den ca 8 timmar
långa resan och det är alltid något intressant att titta på. Det är ca 360
km mellan Nairobi och Kitale.
Väskorna räknade. På huvudet kan man bära sin väska
tycker damen i gul kjol!
Mycket kan man lasta på taket!
Det var soligt och fint när vi lämnade Nairobi men under resans gång
hann vädret skifta från sol till molnigt väder och kraftigt regn.
Maj slagits omkull av regn. Bördigt och grönt - typiskt hus på landet.
Skyfall. En ensam zebra!
Glad barn i fina skoluniformer som genast kom fram när bussen
stannade till. Vi gick glada ihågen in på en servering för att få
lite kaffe!
Tidigare har vi kastat i oss det varma kaffet men denna gång
frågade servitören om vi vill ha " take away"? Fantastiskt
tänkte jag och såg framför mig en pappmugg med lock.
Men "take away" i Africa kan och är något helt annat! Tunna plastpåsar
och socker i en separat påse.Inte lätt att dricka ska jag säga.
Kaffe med mjölk.
Svart kaffe.
Lennart rusade in efter sugrör men jag avstod eftersom hela
situationen kändes svår ...hur lätt kan inte ett litet hål bli väldigt
stort i en tunn plastpåse?? Och det heta kaffet rinner ner på
knäet och golvet!
Kenya, ett land i chock.
Nu har vi varit "hemma i Kitale" i tre dygn och vi är så tacksamma och
glada att allt gick så bra för oss trots den tuffa starten i Holland.
Våra nya grannar från USA bjöd in oss direkt på middag och det
uppskattade vi mycket efter den 8 timmars långa bussresan och vi kände
oss extra välkomna hit.
Tyvärr fick vi ju dagen därpå reda på det stora gisslan dramat som ägde
och fortfarande äger rum i ett av Nairobis största shoppingcenter. Går
ej att med ord beskriva hur fruktansvärt det är att följa det på så nära
håll och också känna igen så många från Kitale som har nära och kära
som var på besök i detta köpcenter i lördags och fortfarande är saknade
och inte svara på sina mobiler.
En nära vän till mig var där med sina tre tonårsbarn och avled inför
barnens ögon...hon var i 45 års åldern. Be för hennes barn och man.
Hade tänkt förmedla en del bilder från resan upp men det får bli foton
en annan gång.
Lennart tittade in hos Sirira idag men jag återkommer en annan gång
om detta.
Snabb besök på Svenska ambasaden i Haag.
Vi startade vår resa den 16 september klockan 04.00 från Uppsala då planet gick 06.30.
Allt väl, med god frukost samt trevlig personal med KLM flyg med två timmars mellanlandning
i Amsterdam.
När vi glada i hågen checkade in där fick vi beskedet att våra pass som går ut i mitten av
februari 2014 TYVÄRR inte var giltiga för inresa i Kenya!!! Naturligtvis blev vi förvånade och
skärrade ( jag, inte Lennart)...och vad gör man i denna situation? Argumentet att " det är ju
absolut fortfarande giltigt" hjälpte inte alls!! KLM/Kenya airway kan få betala en stor summa
böter om de inte följer Kenyas bestämmelser och den är : Pass måste vara giltigt 6 månader
framåt i tiden och våra var endast giltiga på dagen 5 månader.
Det blev ett springande på många ställen på flygplatsen samt säkert tio samtal till Svenska
ambassaden som tyvärr inte låg i Amsterdam utan i Haag!! Flygpersonalen kunde dessutom
inte alls garantera att vi skulle kunna få ta ett annat plan utan extra kostnad som var minst
3000 kr per person...så skulle vi åka hem och avbryta resan?? Det fanns många frågetecken
ska jag säga!
Personal som var ansvarig för "tillfälliga pass" på ambasaden satt i möte och sedan var det
lunchdags! Till saken hör också att för att få svar på OM de överhuvudtaget kunde utfärda
passet ringde vi säkert minst tio samtal...samtalen avbröts HELA tiden. En mycket frustrerande
situation särskilt för en kvinna tror jag. Men efter många turer så var det bara att kasta sig på ett
snabbtåg till Haag som låg ca 5 mil från flygplatsen. Därifrån spårvagn 15 minuter och sedan en
promenad på 15 minuter eftersom vi gick fel dessutom.
Väl där möttes vi av en underbart trevlig personal som gjorde allt vad hon kunde för att vi skulle få
våra "tillfälliga pass." Sen tillbaka samma väg och då hade hela dagen gått och det var ca 1,5
timme kvar nattflyget avgång...som vi inte visste om vi skulle få följa med överhuvudtaget!
Fanns det plats? Extra kostnad?? Men vi kom med och det blev ingen extra kostnad alls...Gud är god!!
Nervös resa på spårvagn till Ambassaden..... skulle vi hinna innan de stängde?
Vackra vyer passerad vi.
Dessutom vackert väder som vi tyvärr inte riktigt kunde uppskatta denna stressiga dag.
Trött men med det nya passet i väskan.
Framme!!
Flygresan fick bra men sedan kom vi då till Nairobi där det ju var en brand för 3-4
veckor sedan. Så det var nu en hel annorlunda syn som mötte oss än tidigare.
Spänningen var stor utifall att vi eventuellt ändå skulle få problem vid "Imigration"
trots våra nya handlingar MEN allt gick bra och in i Kenya kom vi med hast!
Återstod då bara att få de hårt packade fyra väskorna à 23 kg st ....vi väntade och
väntade och till slut var hela planet avlastat och vi jättesömniga men inga väskor
så vår slutsats var att de var kvar i Amsterdam och vi köade tålmodigt för att göra en
skriftlig anmälan så att bagaget kunde skickas till oss när det väl anlänt till Nairobi.
Men döm om vår förvåning när killen som tar emot anmälan säger " Oh, ni skulle
ha kommit för ca 12 timmar sedan eller hur men blev kvar i Holland p.g.a. problem
med era pass?" Kan rykten sprida sig så snabbt?? Vi är ju inga kändisar heller ??
Men det var så att bagaget hade checkats in från Arlanda till Nairobi och de hann
aldrig packa ur det så alla väskorna med "ge bort kläder" kom alltså till Nairobi
med det plan vi ursprungligen var bokade på och hade stått i inlåst i säkert förvar i
12-14 timmar och väntat på oss!!! Underbart skönt kan vi bara säga!!
Men vad vi lärde oss av detta är att Gud har en fantastisk omsorg om var och en av
oss och att "allt samverkar till det bästa" som det står i Bibeln! Dessutom kommer
vi aldrig mera att glömma att kontrollera hur länge ett pass måste vara giltigt
i det land man åker till...finns tydligen många länder i Asien som har samma
regel.
Framme på Flora med väskorna och ser fram emot sängen!
Nu har vi tagit igen all den förlorade sömnen och åker i övermorgon med bussen
till Kitale och får då träffa alla på Barnbarnshemmet!!
Trettio timmar tog det från dörr till dörr så det smakade mycket gott med kaffe
och cheescake efter det vi sovit ut.
Frida,Linnea och Linda.
Under veckan som gått har vi haft besök av Frida och Linnea
som ju båda tidigare varit hos oss i Kenya. Det är två underbart rara
och fina tjejer som har ett stort hjärta för Barnbarnshemmet.
Det var ett kärt återseende och Frida hade också sina söta, spralliga tjejer
med sig, 7 och 10 år gamla! Mycket trevligt och mycket pratande om
barnen på Barnbarnshemmet förstås.
Frida hälsade på oss i Kitale tillsammans med en kompis i maj 2013
och naturligtvis finns en hel del fina foton som jag nu lägger ut efter
att jag fått tillåtelse.
Bagaget var försenat men kom efter 36 timmar med buss.
Frida och Linda hade fått mycket kläder av släkt och vänner
och ALLT kommer till användning.
Linda sorterar kläder i vårt vardagsrum.Ca 100 kg!!
En del badskor köptes in av pengar de fått med som gåva.
Alla hälsade Linda och Frida välkommen.
Kläderna från Sverige passade bra!
Surfplattan slogs alla om att få titta på.
inne i växthuset....
ute på gården...
hela tiden.....
Frida har just huggit ner sin första bananstock.
Hopprep från Sverige testas av Alexander.
Memory spelas.
Dagen avslutades med en god middag och mycket sång,skratt och glädje.
Besöket uppskattades mycket från båda håll och gästerna är så
välkommna tillbaka.
Kenya-Sverige kontakt.
Kommunikationen mellan Kenya och Sverige fungerar inte
alltid så bra och ringer man så kan man tvingas ringa upp många
gånger innan det till slut blir kontakt.
Men vi vill så gärna ha kontakt med Barnbarnshemmet och det blir
oftast via sms och mail men något enstaka samtal kostar vi också
på oss. Det är alltid lika roligt att få höra rösten på
Sirira eller någon av barnbarnen där! Sirira svara alltid själv men då
min swahili inte är mycket att skryta med så blir det mest glada hälsnings
fraser - men det går inte att ta miste på den glädje Sirira förmedlar
till oss via telefon! Sedan brukar hon snabbt ropa högt på närmaste
barn som talar engelska.
Alla mår bra och allt har fungerat efter den plan vi tillsammans gjorde
före vår avresa hem.
Majs,bönor var ju förbeställt och betalt innan vi åkte hem och ska köras
Majs,bönor var ju förbeställt och betalt innan vi åkte hem och ska köras
hem till Sirira 1g/månad. Samma dag hämtas också alla livsmedel på
Sabuti store - även detta betalt innan vi åkte hem. För ca 3v sedan
blev det ett missförstånd från Sabutis ägare då han inte hade orginalkvittot
på insättningen - endast kopian som de ju hade mottagit i början av maj
utan att nämna att de behövde orginalet! .Så det blev akut insattser av Rose,
Emily,rektorn och några samtal från oss. Allt ordnade sig till slut som det
ju alltid gör i Africa!
Tack för att Du gör detta möjligt och barnen får lägga sig mätta,sova i
sängar och kunna gå i skolan. Gud välsigne dig!
Rose i bakrunden med några av barnen och Sirira o jag
framför vattentanken.
Killarnas hus närmast och köket längre bort.
Fina buskar har det vuxit upp.
Vår vackra trädgård i Kitale - en gåva från Gud!
Visst är det underbart att vi har en sådan fantastiskt god Gud
som har skapat allt detta vackra som vi får njuta av???
Detta är min absoluta favorit så det finns många,många bilder.
GOLDEN SHOWER är namnet på denna otroliga
skapelse......tagit just efter regnet.
Utanför vårt sovrumsfönster.
Utanför ingången till huset.
MIMOSA
Trodde aldrig att mimosaträdet skulle växa så mycket på 8 år!
Mechack, vår dagvakt, utanför vårt hus med mimosa-
trädet snett bakom sig.
Här hugger Mechack lite mimosa så vi kan dela med
oss till våra grannar samt njuta av själva.
Det är inte bara vackert utan luktar också fantastiskt gott.
BANANER
Denna bananplanta är säkert 7-8m högt.. Så vacker!
Den lila knoppen är själva starten på bananstocken.
Men det är inte bara vi som tycker om kokbananer.
Även aporna gör det! Denna stock är mogen att ta in
om några dagar.
Men naturen i Sverige just nu är ju lika underbart vacker!
Skönheten är lika stor fast ändå så olika.
