Försenade julbilder, 2014.

 
 
 
Vill på detta sätt önska  Er alla en god fortsättning. Nu i bild eftersom vi
tidigare haft problem med att lägga ut foton på bloggen och även med
att få internet att fungera.
 
Till vårt hem i Kitale kom två av systrarna  Barasa, tvillingen Mildred och
hennes några år yngre syster Rezin, i rutig kjol. De hade absolut inget
emot att klä sig i tomteluva och att dessutom vara med och klä julgranen.
  
 
 
Till det stora varuhuset hann vi ju också när nya skor och underkläder köptes in.
Där hade det "julskyltat" till barnens stora glädje. De hade alla fått en klubba så
det satt stopp på de gladaste minerna och leendena!
    
Dennis, Steven, Ben, Zena, Belinda, Yvonne, Mercy,  Alexander och stora-Mercy
med lilla Blessed på armen.
 
Vill gärna avsluta med detta brev som en av de äldsta tjejerna, som representant
för alla barnen på Barnbarnshemmet, skrev tilll Er alla.
 
Gud välsigne Er alla!  Stort TACK för all hjälp ni gett under 2014 samt
Gott Nytt År, 2015!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

GOD JUL 2014

 
 
 
 
Problemen med internetuppkopplingen fortsätter för Lillemor och Lennart. Därför
har de ej kunnat publicera något på bloggen under de senaste dagarna.
 
De hälsar och TACKAR alla som bidragit till att de har kunnat hjälpa Sirira och
hennes barnbarn under det gågna året. Idag, julafton förmedlas en matleverans
hem till Sirira, som enligt traditionen, firar Jul i morgon på Juldagen med att bl a
äta god mat tillsammans.
 
GOD och FRIDFULL JULHELG tillönskas er alla./ Margareta
 
 
 

Farmar Kennidy har fått sitt körkort.

 
 
 
 
Kennidy längst till vänster med sin fru närmast
 
  
Kennidy med hela sin stora familj. Han och hans fru har fyra egna barn
och har dessutom tagit hand om Kennidys systers 5 barn efter att systern
och hennes man avled. Totalt är det 9 barn i denna fina familj. Här har vi
delat ut snygga T-shirts från SMU i Sandviken....... det uppskattades mycket!
 
 
För några veckor sedan fick Farmar-Kennidy sitt körkort efter att ha gått på
körskola i högst två månader. Från första dagen sprudlade han av glädje
och entusiasm över att  få ta körkort. För flera år sedan arbetade han som
traktorförare och körde traktor så en hel del körvana har han. Nu kan han
köra traktor, bil och liten lastbil vilket är underbart. 
 
Ja, en körskola här är helt annorlunda än i Sverige har vi insett. Lektionerna
och övning i att bland annat köra i rondell gör man till att börja med små
leksaksbilar! Jag tittade in på Kitales äldsta körskola och då såg det ut så här.....
 
    
 
 
   
Men lär sig gör man! 
 
 
Trafikskyltar målad på väggarna 
 
 
Varje elev som fått körkort har sitt foto på väggen...det var en stor yta av foton 
ska jag säga.
 
 
 
 
 

Malaria!

Det har inte publicerats något inlägg på bloggen under den senaste veckan. Det beror på att Lilemor åter insjuknade i malaria och har p.g.a. det varit sängliggande. Efter att ha ätit ytterligare en kur med medicin är hon nu fri från malarian MEN det tar tid att återhämta sig och att få krafterna tillbaka. / Margareta

Kitale Jordbruksshow.

 
 
 
 
En gång om året lever Kitale upp..... Det är första dagarna i november
när "showen" är igång i regel under fyra dygn. Folk kommer från när
och fjärran och man kan se allt på showen! Getter, får och andra djur
samt grödor av alla de slag som såtts för  flera månader sedan.
 
  
Ballongförsäljarna var många och allt övervakades av polisen.
 
 
  
Hornmusikkåren spelade för fullt på lilla sträckan från centrum till
Showen, ca 2 km och folket strömmade till, stora som små.
  å.
 
 
 
Alla roade sig inte utan passade på att utöka sin kassa genom att
sälja allehanda varor
  
Bananer är alltid populärt..               Kex, popcorn och godis.                      
 
  
Denna lerkruka ska säkert säljas. Mycket vacker både till färg och form.
Den kan användas till att förvara vatten i.
 
  
Skolklass på skolklass....så söta.
 
Vi har tidigare besökt Showen flera gånger tillsammans med barnen från
Barnbarnshemmet MEN det kryllar av folk och det är inte lätt att hålla rätt
på varandra. När alla skolor slutar ska vi istället göra en utflykt till en liten
park med lekplats, annorlunda djur samt annat smått och gott.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Allt kan man köpa....

 
 
 
 Ja, "allt" kan man nästen köpa av alla de krinvandrande försäljare som rör sig i Kitales
stadskärna varje dag.  
 
 
 
  
Vatten.
 
 
   
Slipsar                                             Speglar
 
 
Läsa                                            Majs eller bönor
 
En del har fasta stånd.
 
Det här inlägget var inte färdigt för att läggas in på bloggen.....men så blir det ibland.
 
 
 
 
 
 
 

Brunnsgrävning hos Divina.

 
 
 
Vi möttes av Siriras barnbarnsbarn och dessutom Divinas barnbarn
när vi väl kom fram till Divina efter besöket på St Rafael dispensär.
 
  
Från vänster: Sussie och Peter väntar om än lite blyga. De var hemma
på lunchrast. De är 8 respektive 7 år gamla.

  
Grabbarna Wamalwa d.v.s Timona och Kevin gräver för glatta livet
och de stötte på makadam som var mycket tungt arbete.
På fotot är det Kevin som jobbar.
 
   
Brunnsringar och lock har gjutits på plats.
 
Matdags.
 
        
En enkel bastmatta rullades ut och de minsta barnen satte sig direkt
för att få lite mat.
 
    
Här "festar" de mindre barnen på "mandazi" och läsk som
Timona och hans kompis just varit och köpt till oss alla.
 
    
Divinas dotter Mary tvättade, skalade och hackade.                                                         
 
  
Här kommer Divina själv med en del av maten - en rot som kallas
" Jammms" samt den gröna sukuman som är mycket järnrik och i
princip äts varje dag i alla hem.
 
      
Denna rot såg på närmare håll ut så här och eftersom den växte på
hennes lilla tomt så grävdes den upp och vi fick med oss hem. Den
kokades i saltat vatten och smakade mycket bra men det är svårt att
beskriva smaken. Kanske ett mellanting mellan potatis och sötpotatis.
 
  
Peter och Susie log glatt när vi åkte och det var så roligt att vara där
och hälsa på. Divina har ju många grabbar men de flesta går i skolan,
praktiserar eller arbetar så därför är det endast Timona och Kevin som
kan vara med och gräva brunnen.
 
Det har gått några dagar sedan detta skrevs och vad som hänt är att två 
brunnsringar sprack och det måste göras nya. De nya är nu gjorda men
måste torkas innan de kan användas. Dessutom har det regnat något
otroligt sista dagarna så vattnet måste sjunka undan...men det kommer
nog att gå bra till slut.
 
 
  
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Förra söndagens kyrkkaffe, 12 oktober 2014.

 
 
Söndagförmiddagens gudstjänst avslutades med " kyrkkaffe" på ett av våra 
favoritställen  "bensinmacken Total " som ligger på vägen hem.
 
Det blev så lyckat då systarna Barasa just hade varit och hälsat på tvillingen
Mildred så vi strålade samman på mackens servering. Det visade sig att det
inte bara var vi som gillar denna servering utan även......
 
  
Ja, vad är det Zena upptäckt uppe i trädet? Ja, inte bara i trädet utan lite här och där.
 
  
 
Lilla Blessed sitter tryggt i moster Bentas famn och har verkligen roligt.
Aporna var ju också nöjda med att få lie ur Lennarts påse.
 
 
  
Men vi fick ändå i oss det vi skulle och på vänstar bilden närmast kameran
sitter Zena som dagen till ära hade sin brudtärnsklänning från Mark och
Maggis bröllop för snart ett år sedan på sig.
På höger bild: Zena, Benta, Blessed, Mercy och jag.
  
Men när aporna blev för närgånga kom det en vakt med kniven i högsta hugg.
Den behövdes inte användas ........................aporna stack direkt!! 
 
Men så snart vakten gick iväg så såg det ut så här!!                  
     
 
Tack vare dessa apor fick vi en mycket trevlig och rolig stund på serveringen.
Naturligtvis skrattade vi lika mycket åt barnens förtjusning som åt aporna.
På barnbarnshemmet finns det aldrig några apor eftersom det är ett öppet 
område. Apor tycks uppskatta höga träd och serveringar där det kanske finns lite
rester.
   
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 

Förra veckans aktiviteter, 6 - 12 oktober 2014.

 
 
Ja, måndag - fredag var det många aktiviteter och de fortsatte under hela förra
helgen av olika art kan jag säga.
 
Lördag.
Lennart hade tidigt på morgonen hämtat Timona och Kevin som tillsammans
med Tom ( trädgårdsskötaren på området) skulle se till att en stor hög av löv
och grenar forslades bort så att vår hyresvärd ska kunna laga det otroligt
dåliga staketet vi har mot grannen.
 
Det är inte bara att det är stora hål och att många bräder saknas utan det är
framförallt en säkerhetsfråga. Det är mycket lätt att krypa igenom ett staket
med sådana här dåliga bräder. Men först skulle högen bort!  Vi hade fått låna
en lastbil som kom och körde iväg allt!! Detta tog hela dagen men bra matjord
fanns under denna stora hög. 
Både Kevin och Timona jobbade otroligt bra hela denna dag.
 
    
Kevin                                                     Timona med Tom i bakgrunden
 
  
Kevin                                                    Bröderna Timona och Kevin
 
   
Nästan packat och klart...mycket jobb var det.
 
Avocadoplockning - skörd.
 
  
Timona klättrade snabbt upp i avocadoträdet och när vi sedan kollade
så hade nästan 30 kg plockats ned. De ligger nu på vår veranda och
väntar på att mogna, vilket kommer att ta några dagar till. Vi ska dela
med oss till alla barnbarnen förstås!
 

  
Senare samma dag kom Atlin och hennes klasskompis.
 
       
Atlin tar studenten i slutet av november och är en otroligt pigg och alert tjej.
Studentskrivningarna har just börjat och kommer att pågå i 3 - 4 veckor. Då
Atlin är inackorderad hos sin klasskompis familj så hade hon inte träffat
sina kusiner Kevin och Timona på ett bra tag så det blev ett kärt återseende. 
 
Atlin kom hit för att hon behövde en del material inför skrivningarna och dessa
fanns redan hemköpta som väl var. Allt detta skedde på baksidan av huset
men på framsidan var det också aktivitet.
 
På framsidan av huset.
 
Ja, man kan undra vad denna vackra och behagliga kvinna gör hemma hos oss?
Jag träffade henne redan för två år sedan när jag fick tag i underbart vackra
keramikhalsband som hon gör i tillsammans med ensamstående änkor i ett
område på andra sidan Kitale. Hon är till yrket socionom men gör detta arbete
för fattiga änkor och deras barn.
 
Vi har återigen fått kontakt med varandra och tanken är att en del halsband och
armband ska tas med hem till Sverige. Vi ska  sälja dem till förmån till Barnbarns-
hemmet tillika med "Änglahalsbanden" som vi också säljer.
 
     
  
Några smakprov.
 
Söndagen tar vi en annan dag........... Vi är förvarnade om att elektriciteten,
som redan krånglat mycket, ska stängas av i två dygn igen! Dessutom
har det varit lite vatten länge p.g.a. att det är så dåligt tryck attdet inte
pumpas upp som det ska. 
 
Det återstår att se hur helgen blir men avstängd elektricitet blir det naturligtvis.
Som väl är är vår tank full av vatten och vi har passat på (eftersom vi har elektricitet)
att pumpa upp en hel del till tanken på taket.
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                     
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Veckans händelser, 6 - 11 oktober 2014.

 
 
 
Måndag.
Veckan  började med sortering av kvitton samt bokföring. Både Julie,
Emily och jag hjälptes åt och allt fungerade bra. 
 
Vi har många gånger funderat på att lägga över bokföringen på datorn
men det är svårt att få det att fungera i detta land. I måndags t ex hade
vi bara elektricitet  mellan 08.00 - 09.00, sedan ingenting förrän 24 timmar
senare!!
 
  
Julie                                                  Emily.
 
 
Tisdag.
Sirira hade förslaget att vi alla skulle träffas för att ventilera problem och framtida
planer. Det gällde framförallt de elever som går på gymnasiet samt yrkesskole-
eleverna. Fem elever börjar nästa vecka de stora "studentskrivningarna" och det
är mycket som står på spel.
 
Alla som har något samarbete med Sirira var på plats d.v.s. Sirira, Emily, Rose,
pastorerna Baigoi och Watima samt barnbarnen Mark och David. David hade 
samma morgon hämtat sitt certifikat från Nairobi Aviation Collage och kom för att
visa oss det och samtidigt få träffa Sirira. Det gick inte att ta miste på glädjen när
Sirira fick träffa David. För all enkelhets skull träffades vi på stan och åt en lunch
tillsammans...det är ju "fest" för Sirira att få äta ute.
 
 
                                                        Lennart och Sirira väntar på mat.
 
   
Emily älskar fisk så det blev en helstekt sådan..Telapia tror jag.
 
  
David och Rose samt Lennart. David var mycket stolt över sitt betyg som
var mycket bra.
  
Emily och David.
 
 
Onsdag.
Endast inköp av material till eleverna som gör sina "studentskrivningar" gjordes.
Allt måste vara nytt: miniräknare, blyertspennor, suddgummi samt mapphållare 
och linjal. Allt för att eleverna inte ska ha kunnat göra egna anteckningar och
" fuska". Emily och jag gjorde dessa inköp.
 
 
Torsdag.
Yrkesskoleeleverna hade "sportdag" så vi bestämde träff med tre av dem 
tillsammans med deras mycket sympatiska rektor Henry. Agendan var att på
det långa lovet 15 november 2014 - 3 januari 2015 försöka få fram praktik-
platser till alla.
 
Phyllis och Vena behöver praktik som frisörer. Esther praktik som sömmerska
och Lennart praktik inom byggbranchen. Skolan hade alla kontakter i Kitale för
praktik förutom för de blivande frisörerna. Deras lärare ska tillfrågas till veckan
så det ska nog ordna sig.
 
 
  
från vä: Esther samt Phyllis...... varken Vena eller rektor kom med i bild.
 
 
 
Fredag.
Treklövern från yrkesskolan skulle på Stadium och tittade därför förbi på
morgonen.Detta för att få skjuts med Lennart samt lite extra pengar så att
de kunde äta lunch där och även pengar för att åka hem då det är ca 1 mil.
 
 
Vi åt frukost tillsammans och hade en trevlig stund ihop. De var alla tre så
glada och otroligt nöjda med att gå i skolan och att även att bo där. Det är
ju nödvändigt eftersom den ligger några mil ifån Kitale.
 
Bredvid mig sitter Vena endast 16 år, sedan Esther och Phyllis. Som ni ser
så har tjejerna mycket fina frisyrer eftersom de naturligtvis " praktiserar" på
varandra.
Smakprov på vad Esther sytt den sista månaden, kjolar med åtta (8) våder 
och fodrad dessutom....inte illa. Roligt att hon tog det med sig så att vi fick se.
 

I skrivande stund är det lördag kväll men jag återkommer, detta eftersom 
internet uppkopplingen krånglar.
 
Men jag  vill verkligen tillägga att det är underbart roligt och välsignat att få 
följa dessa barn och ungdomar i deras utveckling! Problemfritt är det
naturligtvis inte MEN roligt och välsignat är det.
 
TACK att Du är med och gör detta möjligt för dessa tjejer och killar. De får
verkligen en chans till ett värdigt liv.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vardag i Kitale.

 
 
 
 
 
Sedan många år tillbaka har jag alltid citerat en gammal kompis special uttryck om
Africa..." Ja hur det än är, inget vatten, ingen eletricitet och det mesta tar 
jättelångtid så :" så blir det aldrig TRÅKIGT i Africa" och det stämmer 
verkligen. Ingen dag är den andra lik.
 De sista 36 timmarna har vi bara haft eletricitet ca 2 timmar!!, Vet ej hur
situationen ser ut i vår lilla frys men runt kylskåpet ligger trasor för 
att samla in vattnet som rinner från kylskåpet men som väl äri installerade vi för ca
1 år sedan solcellenergi med en omvandlare men tyvärr har det bara kapacitet för
en lampa i varje rum. Ingen frys,kylskåp eller Tv får var igång då slocknar allt
direkt. Men det blev ju ett tillfälle att städa och göra rent kylskåpet.
 
Hade igår fönstret halvöppet och kände att jag inte var ensam där jag satt,
tittade upp och en rätt stor apa satt och betraktade mig och var dessutom 
på väg in i rummet !!! Det var bara att skrika och klappa i händerna så vände
den snabbt och tog sin tillflykt till Mimosaträdet. Tyvärr hade jag inte kameran
till hands.
Häromdagen haglade det rejält och det såg ut så här i vår trädgårt...svårt att
förstå att vi bara  är ca 10 mil norr om ekvatorn.
 
 
   
   
Ja så här såg det ut på baksidan av trädgården...
 
 
 
 
 

Mimosaälskare!

 
 
 
 
 
 
 
Detta Mimosaträd planterade vi för ca 9 år sedan eftersom jag älskar både 
färgen och doften av detta fantastiska träd som nu säkert är 8m högt.
Jag trodde att det bara vara var jag som njöt av det dessa fantastiska blommor.
 
En gåva från Gud att kunna plocka in och bara njuta!
 
Men det finns flera som gillar dessa blommor och dessutom låter sig väl 
smaka.
 
Vad är det som skådas??
 

  
Bäst att passa på och äta!
  
Mätta och belåtna drar sedan den lilla flocken på ca 10 små apor iväg efter
att de först vilat ut på vårt tak. Återstår att se om de kommer tillbaka imorgon!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
  
 
 
  
 
 
 
 

Arlanda - Nairobi

 
 
 
 
 Den 26 augusti var det åter dax att åka iväg till Kenya. Vissa gånger är det lättare att
lämna Sverige och i år var det definitivt en sådan dag då det var småregn och helmulet.
Som vanligt har jag packat väskorna och Lennart bär dem. Det är bra att han är så väl-
tränad och stark för det behövs verkligen. Vill nämna att utav de ca 110 kg så är det
personliga saker för oss på ca 5 kg.  Resten är kläder med mera som vi fått av släkt
och vänner för att dela ut till behövande.
 
 
Vacker vy över Mt Kenya som vi passerade mellan Addis Abbeba
och Nairobi.
 
 
                      
 
Nairobi är ju en storstad och man får många olika intryck bara på vägen
från flygplatsen till Flora Hostel - där vi övernattat många gånger.
Zebrorna är levande men elefanterna är i betong... .... Det är väl lika så
bra eftersom Nairobi är en storstad men tät trafik.  Vi träffade David, i
Nairobi, redan under vår första dag där, men vi återkommer om det. 
   
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Medarbetare.

 
 
 
 
 
Sedan slutet av 1990-talet har vi samarbetat med Missionens duktiga kenyanska
arbetare Julie och Emily. Rose har vi känt sedan 1996 och Farmar-Kennidy och
Clementina sedan ca 2007. Har tidigare skrivit om dessa underbara medarbetare
på Barnbarnshemmet som vi är så tacksamma för.
 
Hur skulle barnbarnshemmet kunna fungera utan deras hjälp och insatser?
  
 JULIE.
 
 
Kommer till vårt hus där hon gör bokföringen 1-2 ggr/v.
 
Hon är + 50 år och har 9 barn - den yngsta idag 16 år. 
Julie är oerhört noggran, duktig och lugn. Hon sköter också bokföringen
1 dag/vecka för Trosgnistans kontor i Kitale där hon och Emily delar ut pengar
till Missionens "fadderbarn". Dessa två damer har arbetat ihop i många år och
har ett sällsynt gott samarbete.
De flesta av Julies barn har idag flyttat hemifrån och endast två av dem kommer
numera hem på sina lov. De bor 2,5 mil ifrån Kitale och större delen av vägen
består av " en mycket dålig gammal byväg" - under regnperioden går det nästan
inte att ta sig till stan. Hon har ett eget litet hus/hydda med ett litet land där hon
planterar majs, bönor samt lite annat smått och gott. 
 
 
från vänster: Julie och Emily
 
 
 
EMILY
 
 
Trosgnistans hjälp/socialarbetare som hjälper till med betalningar av skolavgifter,
inköp vilket är allt från mat, skosnören till böcker m.m. Vi har också otaliga gånger
tillsammans gjort besökt på olika skolor och då framförallt yrkesskolor runt Kitale.
Arbetar högst 2 gånger/vecka för Barnbarnshemmet.
 
Emily arbetar som Trosgnistans social- eller hjälparbetare sedan många år.
Är idag ensamstående med en dotter på 18 år samt sonen Oscar, 11 år.
Emilys barn har vi alltid haft nära kontakt med eftersom hon bor i Kitale oich vi
också arbetade tillsammans för missionen på 1990-talet.
 
Dottern bor fortfarande hemma och går på collage i Kitale. Sonen Oscar har
alltid varit nummer ett eller nummer två i skolan och hans dröm är att
bli pilot. De hyr rum/lägenhet som består av endast ett rum utan eletricitet
och hon har stor glädje av de solcellslampor vi tagit med från Sverige.
Hon är en mycket öppen, rar och pålitlig medarbetare som vi sätter stort värde på.
 
   
fr vänster; Emily,Rose samt Winnifrd från BBhemmet kollar kvitton.
 
 
 
ROSE:
 
Rose i full fart i vårt kök.
 
Kollar posten nere på stan.
 
Rose har arbetat i vårt hem sedan 1996 och är en intiativrik, kraftfull
ordningsam och en god organisatör. Hon är inte heller rädd för att "ryta i"
om det behövs och en tillgång på  Barnbarnshemmet emellan varven.
 
Rose och Emily arbetar mycket tillsammans då de numera gör de månatliga
inköpen samt utdelning av maten på Barnbarnshemmet.
 
Rose är  ensamstående med två söner på 22 samt 5,5 år. Deras uppväxt har vi
följt på mycket nära håll sedan 1996 och det är fantastiskt att få dessa fina
grabbar växa upp. 
 
 
FARMAR-KENNIDY
 
 
     
"Husfar" på Barnbarnshemmet som sköter "allt" vad det gäller odlingar samt
växthuset. Han arbetar dagligen på Barnbarnshemmet med jordbruket och i
växthuset men är också med vid de månatliga inköpen av majs och bönor till-
sammans med Emily och Rose.
 
Han har också all kontakt med Hillschool där de minsta från Barnbarnshemmet
går och dessutom ligger på gångavstånd från Siriras. Barnen på Barnbarns-
hemmet har stort förtroende för honom och när det dyker upp problem och
svårigheter så finns han där. Han är en oerhört duktig, kunnig och hårt arbetande 
man som har 4 egna barn samt tar han om sin avlidne systers 5 barn.
Han cyklar i ur och skur till Barnbarnshemmet, totalt ca 40 km/dag.
Kennedy med en del av sin familj utanför hans hem som vi besökte
tillsammans med Anna-Maria och John för en månad sedan.
Frun Anette står längst till höger.
 
 
 
CLEMENTINA
 
 Tillsammans med sina tre barnbarn hemma hos oss.
 
Då alla barnen på hemmet går i skolan och dessutom har mycket långa
skoldagar behövdes det en medarbetare som arbetar när arbetsbördan är
som tyngst. Clementina har med sitt arbete och milda väsen tillfört mycket
till barnen på Barnbarnshemmet och många förtroende har också givits
till henne.
Clementina är änka med tre barn samt tre barnbarn. Barnbarnen bor hemma
hos henne och sönerna går i skolan på annan ort, dottern är arbetsökande.
 
 
 

Hemma i Sverige igen.

 
 
 
Sedan 3 veckor tillbaka är vi nu hemma i Sverige igen. Det är alltid en viss
omställning att byta kontinent och trötta är vi ju oftast efter resan dessutom.
Allt har gått bra men det har inte blivit mycket skrivande på bloggen trots den
täta kontakt vi har med Barnbarnshemmet.
 
Sista veckan eller veckorna var, som alltid, otroligt intensiva med planering och 
inbetalningar till olika skolor och kurser men allt gick bra.
 
Det är ju mycket positivt att det går att hålla kontakt både via sms, telefonsamtal
och mail. Helt fantastiskt kan man ju säga....att det fungerar! Men det gör det och
glada är vi för det.
 
Vi har talat med Emily, Rose, Farmar-Kennidy samt Mercy under den sista 
veckan och allt är bara bra. Ingen är sjuk, mat finns på bordet varje dag och alla
går i sina respektive skolor och kurser. Eleverna på Hillschool äter ju sedan
termins början lunch på skolan och det har underlättat för alla parter.
 
Vi återkommer med mera nyheter och information eftersom jag har mycket fina
foton i min kamera.
 
TACK att Du är med och hjälper oss att hjälpa dessa barn och
ungdomar till ett bättre liv.
 
 
 

En arbetsam och rar grönsaks försäljare.

 
 
Många gånger har jag handlat av denna fina kvinna som troget står
ca 5 minuters gångväg på väg mot stan från vårt hem. Jag träffade
henne 1996.
Hon står i sitt lilla enkla stånd och säljer rostad majs, bananer och nötter,
säkert något som barnen från skolan uppskattar.
 
   
  
Vi mötte henne nyligen på vår kvällspromenad när hon kom med hela
sitt "stånd" på huvudet - troligen en del osålda varor också.
Hon är alltid så vänlig, rar och trevlig och det är en sådan förmån för oss
att fått lära känna alla dessa underbara människor i detta fantastiska land.
 
 
 
 
 
  
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Glädjande nyheter om Kevin.

 
 
Kevin på väg till Pokot.
 
Kennidy och Kevin stärker sig med ett glas saft före resan som är på en mycket
farlig och dålig väg i 4-5 timmar. Gäller att komma iväg så att man hinner fram
före mörkrets inbrott 19.00.
 
Kevin är en av killarna på 19 år som startade yrkesutbildning till elektriker, men
efter en uppgörelse med klassläraren fick han inte gå kvar utan blev relegerad
och har sedan gått hemma i nästan ett år gått.
 
Anmärkningen från skolans sida var att Kevin vid ett flertal gånger talat i telefon
och vägrat att lägga undan den, både läraren och Kevin var mycket upprörda.
Kevin har ett lite hett humör när han blir trängd men är vanligtvis en fin och rar kille.
Något jobb har han ej fått trots att han verkligen försökt under den här perioden
på ca  sex månader.
 
Men nu har Kennidy (byggaren) som byggde växthuset samt renoverat flera
av husen tagit honom under sina vingars beskydd.  Men först har han varit 
tillsammans men Lennart, sin bror Wicliff och kusin Bonofas och lyft den
nyrenoverade motorn till tröskan - de gjorde alla ett jättebra jobb enligt
Lennart.
 
Häromdagen åkte Kennidy M (byggaren) och Kevin upp till ökenområdet Pokot 
där Kevin ska jobba tillsammans med Kennidy men efter en vecka får han stanna 
där själv. Det är ett svårt område, varmt, torrt, dammigt, sandigt och en av de mest 
påstridiga stammar bor där. Vi ringde igår och han trivs jättebra och vår förhpoppning
är att han ska kunna få arbete i detta vattenprojekt som pågår till juni-juli i år. Därefter
får vi väl ta ställning till om han kan och vill fortsätta sin utbildning till eletriker - hans
betyg var mycket goda. Det känns som att han mognat och lugnat ner sig ordentligt.
 
Mycket folk gick det åt när motorn hissades upp. Kevin i sin nya arbetsoveroll vänd 
mot kameran högst upp.
  
 
Mindre jobbigt för Lennart ser det ut som?
Ja, inte ser det lätt ut men bra gick det!
 
 
Häromdagen åkte Kennidy M (byggaren) och Kevin upp till ökenområdet Pokot 
där Kevin ska jobba tillsammans med Kennidy och efter en vecka får han stanna 
där själv. Det är ett svårt område, varmt, torrt, dammigt, sandigt och en av de mest 
påstridiga stammar bor där. Vi ringde igår och han trivs jättebra och vår förhpoppning
är att han ska kunna få arbete i detta vattenprojekt som pågår till juni-juli i år. Därefter
får vi väl ta ställning till om han kan och vill fortsätta sin utbildning till eletriker - hans
betyg var mycket goda. Det känns som att han mognat och lugnat ner sig ordentligt.
 
 
 
 

Kvällspromenad runt kvarteret.

 
 
 
Under en promenad i Millimani som vårt område heter stöter man på
helt annorlunda saker än hemma i Sverige!
Detta "lutande träd" som står strax utanför vår grind har sett likadant ut 
sedan vi kom 1996...ett mycket bra riktmärke när vi har vänner på besök
som är rädda att gå bort sig!
 
 
 
 Vad står det på porten här?
 
Är det liv efter döden? Klättra över staketet och du får reda på det!
 
 
 
 Vad är nu detta? 
Jo, ett termitbo! Det krälar av liv. När de är fullväxta slår man i en liten
trumma eller burk och på så sätt lockar man till sig termiterna som
äts stekta eller rostade. En delikatess, tycker många, vilken vi aldrig
provat på. .......................... de ska dessutom vara proteinrika.
 
                                                  
 
Lennart hittade en pinne och mätte djupet...pinnen på 60 cm räckte ej ned.
  
  
Lekande barn.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Packas ner och packas upp!

 
 
 
Det är säkert flera som läser denna blogg som hjälpt mig att packa ner dessa
högar av kläder, leksaker och annat smått och gott som många skänkt till 
Barnbarnshemmet och även till andra fattiga här i Kenya. Det är naturligtvis en
hel del jobb men också en otrolig glädje att få dela ut dessa fina, hela och rena
kläder och skor som vi fått med hit.
 
 Så här såg vårt vardagsrum ut idagarna innan vi skulle åka sist..
 
 Sista dagen i Sverige.............nästan färdigpackat. 
  
 
   
Packat och klart...tre väskor samt en Ikeakasse,
totalvikt 92 kg. Handbage på 14 kg tillsammans
och därtill en saxofon och dator.
 
 
Framme i Kitale.
Ser på fotona att vi har mycket lika soffor och mattor
både i Sverige och Kenya.. Dock inte Ektorp i Kenya. 
 
Grovsortering i gästrummet.
 
 
 
Jag tror jag ska satsa på en kenyansk
resväska i plåt nästa gång!
 
En del gosedjur ska nu delas ut imorgon!
 
 
 

I LOVE AFRICA!

 
Idag lagade Rose min absoluta favorirätt och det var inte bara jag som lät
mig väl smaka utan även ett helt gäng myror som passade på medans
maten stod och skulle svalna av för att sedan sättas in i kylskåpet!!
 
 
 
Men de är väl proteinrika???
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0