Regnperiod med ökad malaria.
Regnperioden startade för några veckor sedan och i och med det så ökar
även sjukdomen malaria kraftigt.
Vi har därför fått flera samtal där ovanligt många bett om hjälp då de är sjuka.
Malaria är ju obehandlad en dödlig sjukdom men kommer man bara i tid til doktorn
så blir man i regel bra på några dagar.
Kevin och Mercys son Nathan.
Kevin kontaktade oss för två dagar sedan och hans lilla son Nathan var då mycket sjuk.
Eftersom vi redan var mitt i stan så blev det enklast att de på väg till sjukhuset
träffade oss direkt.
Nathan var inte alls sitt soliga jag utan hade hög feber och en djup skrällig
hosta så det blev raka vägen till sjukhuset för blodprovstagning och det konstaterades
att han både hade malaria och lunginflammation.
Behandling sattes in och han är idag nästan helt bra...underbart!
Kärt återseende.
Divina och Davids förstfödda son, Moses besökte helt nyligen Kitale och sin
mamma Divina. Han är sedan16 år tillbaka bosatt i Nairobi tillsammans med
sin fru och två barn. Han försörjer familjen genom att sälja begagnade kläder
och han har nyligen blivit bestulen på sitt lager av kläder.
Han hade inte hunnit träffa Sirira så vi skickade bud på henne. Det var en
upplevelse att få vara med när de träffades. De hade inte setts på 16 år!
Och vi gladdes med Sirira över att hon fick träffa honom. Hon var djupt rörd.
Även Kevins lilla son Nathan var med och fick för första gången träffa
sin farbror Moses.
En ny period i livet startas.
Dessa tre killar Lennart, Dennis och Timona avslutade sin utbildning med gesällprov
samtidigt som tjejerna på Kaplamais yrkesskola i december 2015.
Från vä: Lennart,Dennis o Timona.
...............................................................
Lennart - byggnadsarbetare.
Lennart åkte till Nairobi och arbetar där som daganställd tills vidare, Han är
mycket aktiv i en kyrka där han spelar keyboard och bor på kyrkans område.
Det är vi glada för eftersom det är otroligt svårt att få bostad i Nairobi.
.......................................................................
Dennis - bilmekaniker.
Dennis bilmekaniker, ska i morgon förberedas för att åka till Nairobi. Han var hemma hos
oss igår och fick en "handbagageväska" som någon vänlig person länmat hos oss.
Sedan bar det av iväg hem för att packa och förbereda sig för resan med nattbussen till
Nairobi. Resan tar ca 8 timmar men i hans ålder sover han nog hela vägen.Hans blivande
chef (som han också gjorde praktik hos under utbildningen) möter honom och Dennis
kommer också att få bo hos honom. Lönen består nog av mat/husrum och en liten fick-
penning eftersom detta räknas som praktik efter utbildningen. Det absoluta bästa är att
Dennis tidigare praktiserat hos denna man som är en bra person.... Nairobi är inte den
lättaste platsen att flytta till när man kommer från landsbygden.
Dennis är inte Siriras barnbarn utan Clementinas son. Clementina arbetade på Barnbarns-
hemmet under flera år. Hon är änka med två hemmavarande söner samt tar även hand om
tre barnbarn som tillhör hennes äldre son och dotter. Clementina har vi också känt sedan
år 2010. Hennes söner har fått hjälp på samma sätt som Siriras barnbarn under denna tid
av en mycket god vän till oss som har ett stort hjärta för denna familj som har det lika svårt
och besvärligt som de hos Sirira. Clementina är en underbart rar och mjuk person med fina
barn och barnbarn.
.................................................................
Timona - elektriker/rörmokare.
Timona elektriker/rörmokare fortsätter att arbeta på den plats där han i november 2015
gjorde sin sista praktik. Han får inte någon fast lön där. Därför har han nu sökt till en
större fabrik som söker eletriker grad 3... .. Vi väntar ivrigt på svar från denna arbetsplats
som visserligen ligger några mil från Kitale. Eftersom han varit tvungen att hyra ett rum
samt fixa sin egen mat så har han fått ett litet "hyresbidrag" på 150 kr i månaden.
Vi känner så stor tacksamhet för att Du varit med och stöttat dessa ungdomar på
många olika sätt : förbön, ekonomiskt och med omtanke. TACK!
På väg till Lodwar!
Phillis ringde förra veckan och berättade att hon, av en kompis, fått erbjudande om att
komma till Lodwar, den enda staden i Turkanaområdet, och arbeta som frisör. Kompisen
blev färdigutbildad från Frisörskolan ett år innan Phillis blev klar med sin utbildning.
Lodwar ligger i ett stort ökenområde, Turkana där det är torrt och mycket varmt. Tack vare
att man, under de senaste åren, hittat olja där så har det trots det otroligt jobbiga klimatet
varit en ordentlig tillväxt i området.
Phillis kommer att dela bostad, ett rum, med sin kompis. Det har även beslutats att Ester
ska följa med för att försöka få jobb som sömmerska.
Det absolut positivaste är att vi just idag fått besök av en pastorsfru, Sally från detta
område så hon kan ta tjejerna lite under sina vingars beskydd. De reser tillsammans med
buss och de 30 milen tar i bästa fall 8-10 timmar ---- det är en fruktansvärt dålig väg!!
från vänster: Sally, Ester, Phillis. Ester får bärhjälp av sin kusin Kevin som plötsligt dök upp.
Väskan packad. Emily till vänster var också med på denna stora händelse.
Sally, i rosa, övervakar packningen på motorcykel-taxin på väg mot bussen.
De kom lyckligt och väl iväg igår eftermiddag med matsäck, vatten och Sally som tog väl
hand om dem, vilket är en stor trygghet för oss. Efter några timmar fick jag telefonsamtal
om att Ester hade blivit så otroligt sjuk. Troligen var det väl åksjuka för hon kräktes häftigt.
När bussen gjorde ett uppehåll fick de möjlighet att besöka en dispensär, man misstänker
ju alltid malaria när någon har sådana här symtom. Som väl var var det inte malaria utan
hon fick en injektion mot illamående innan färden fortsatte.
De kom sedan hem till Sally och hennes familj vid midnatt. Som brukligt är får barnen
flytta på sig och ligga på golvet så att gästerna får sängplats. Så blev det även denna natt.
Sista etappen inleddes för en timme sedan så om två timmar bör de vara framme vid sitt
slutmål- Lodwar.
Eftersom vi arbetade för Trosgnistan i fem år just i detta område så har vi många kontakter
där. Jag ringde till missionens kvinnoledare Magreth så hon är på plats för att möta dom nu
i eftermiddag. Ja, det har varit många turer fram och tillbaka med dessa tjejer och alltid
händer det något som man ej planerat.
Vi önskar dom verkligen Guds Rika Välsignelse och vill återigen tacka för att Du
är med och ger dessa tjejer en chans och en möjlighet till ett värdigt och meningsfullt liv.
Phillis, Vena och Ester.
I mitten av december 2015 var det många mycket glada tjejer och killar som avlade
sina gesällprov på Kaplamai yrkesskola närmare bestämt sex st. Damera först:
Phillis , Ester och Vena
Det har varit en tuff tid på drygt 2 år med mycket läxläsning, hård disiplin och en
anpassning till ett helt annat liv på internatskola i förhållande till livet hos Sirira.
Men alla har trivts och gjort bra ifrån sig. Förra veckan kom intygen och alla hade
klarat sig!! Underbart tycker både dem och vi.
En "graduation" är planerad till slutet av 2016, lång väntan kan man tycka men
så är det i detta land. Alla har de försökt få arbete men det har varit tufft då de
flesta arbetsplatser kräver att man ska ha yrkeserfarenhet och det har man ju
inte som nyutbildad.
Phillis. Frisör och Skönhetsexpert.
Hon har praktiserat på en salong men tyvärr var
kundunderlaget med ca 5 kunder/vecka ingenting att fortsätta med.....hon fick betalt
med ca 4 kr/kund. Salongen ligger på en bakgata och ska dessutom troligen stängas.
Ester:Sömmerska.
Hon har legat i för att få en praktikplats med liten ersättning men även det har varit svårt.
Vena: Frisör och skönhetsexpert.
Vena träffade sin blivande man på skolan och de fick en son i november 2015 och de bor
nu tillsammans. Vena gjorde ett studieuppehåll på 2 månader men avlade sina slutprov
tillsammans med de andra och allt har gått bra. Hon och hennes man bor en bra bit
utanför stan på landsbyggden. Där har hon redan ett litet kundunderlagg eftersom det inte
finns någon annan frisör i den lilla byn.
Återkommer i nästainlägg om Phillis och Esters planer.
Planering och lunch i vårt kök.
Det är mycket att ta reda på när vi varit i Sverige flera månader och så är det naturligtvis
denna gång också. Så till vårt hem kom häromdagen Julie (som sköter bokföring),
Emily (som har personlig kontakt med alla), Rose (allt i allo med huvudet på skaft).
In och utbetalningar kollas och allt stämms av. Kvitton klistras in m.m. Det är också
viktigt att vi får reda på hur det gått för varje barn, hur de mår och vad som hänt.
Denna gång hade vi också planerat att Phillis och Ester skulle komma tillsammmans
med mormor Sirira eftersom det var helt nödvändigt att få planera tillsammans för
tjejernas framtid.
från vänster:Julie, Ester och Phillis. Vänd mot kameran: Emily o Rose. 
Lennart satsar på ugali- den runda klumpen av majsgröt och vitkålsgrytan.
I köket talades det swahili och i vardagsrummet svenska dit Lennart och jag
tog vår tillflykt eftersom det var helt fullt vid köksbordet. Men det är en välsignelse
och glädje att det dyker upp människor i vårt hem så gott som dagligen.
Maten är det inget större bekymmer med eftersom de flesta uppskattar en kopp te
(med mycket socker) och till lunch ugali (majsgröt), spenat, sukuma och en
underbart god vitkålsgryta. Rose är dessutom en utmärkt kock och älskar att laga
mat och vi alla älskar att äta den!!
Både före och efter så hjälper alla till med dukning och disk. Så det är lätt
att ha gäster här och de känner sig alla hemma hos oss
Sirira fick hjälp av Emily att få till det med knäppningen av skorna.
Lillemor, Sirira och Lennart.
