Allt kan man köpa....
Ja, "allt" kan man nästen köpa av alla de krinvandrande försäljare som rör sig i Kitales
stadskärna varje dag.
Vatten.
Slipsar Speglar
Läsa Majs eller bönor
En del har fasta stånd.
Det här inlägget var inte färdigt för att läggas in på bloggen.....men så blir det ibland.
Rispa köper tyg till skoluniform.
Någon dag innan jag insjuknade i malaria så ringde Rispa och berättade att
hennes skoluniform var sönder...konstigt tyckte jag eftersom vi hade köpt en
ny strax efter påsk i år.
Jag skulle naturligtvis ha tagit kort på skoluniformen. Rispa hade inte fastnat .
rivit sönder eller varit i slagsmål utan klänningen var full med små, små hål
på minst 20 - 40 stället. Det är en sömmerska i närheten av skolan som sytt
uniformen. Hon har använt ett otroligt glest och tunt tyg ungefär som näsdukstyg.
Så det var bara att köpa nytt tyg som vi av erfarenhet vet är starkt och bra.
Rispa flyttade ju tillsammans med sin syster Atlin och sin bror Lennart hem
till sin mamma Eunice strax efter påsk i år. De är alla barnbarn till Sirira och
bodde tidigare hos henne.
Vi har inte vetat var mamma Eunice funnits. Men efter att hon varit försvunnen
så återfanns hon norr om Kitale där hon bor och försörjer sig på tillfälliga
arbeten som tvätterska.
Barnen fick kontakt med henne under våren och bodde även hos henne vid
flera tillfällen. Både barnen och mamman är mycket nöjda och glada över
utvecklingen - att de får bo hos sin mamma. Vi har regelbunden kontakt med
hela familjen. Barnen får hjälp med skolavgifter och andra förnödenheter.
Eunice blev precis som Divina änka 2001 - efter Siriras son David, som ju
arbetade åt oss. Vad vi inte visste då var att David hade två fruar och så blev
det då två änkor.
Jag, Emily och Rispa ,som dagen till ära hade bröllops tärnklänningen på sig.
Bäst som vi drack te så dök både Farmar-Ken och Kennidy, som just nu
bygger en brunn hos Divina, upp. Vi hade mycket trevligt tillsammans.
Efter en stund kom också Lennart förbi och rektorn från Hillschool med sin son.
Rispa går ut klass 7 om en månad och är en mycket glad, mjuk och söt tjej
som älskar skolan och gör bra ifrån sig där på alla sätt.
Igår, 26/10-14, träffades vi igen och Rispa hade då på sig den nysydda uniformen
tillsammans med "skoljumpern", tyvärr glömde jag be henne ta av sig jumpern.
Rispa
En strålande GLAD och TACKSAM Mamma Eunice
tillsammans med barnen Atlin,Lennart och Rispa.
Jag vill passa på att verkligen understryka vad DIN hjälp betyder för dessa
tjejer och killar. TACK!
Lennart och jag är ju så välsignade som får möta deras glädje och tacksamhet.
Det är inte alla som kan få en ny skoluniiform även om det är ett stort behov av det.
Brunnsgrävning hos Divina.
Vi möttes av Siriras barnbarnsbarn och dessutom Divinas barnbarn
när vi väl kom fram till Divina efter besöket på St Rafael dispensär.
Från vänster: Sussie och Peter väntar om än lite blyga. De var hemma
på lunchrast. De är 8 respektive 7 år gamla.
Grabbarna Wamalwa d.v.s Timona och Kevin gräver för glatta livet
och de stötte på makadam som var mycket tungt arbete.
På fotot är det Kevin som jobbar.
Brunnsringar och lock har gjutits på plats.
Matdags.
En enkel bastmatta rullades ut och de minsta barnen satte sig direkt
för att få lite mat.
Här "festar" de mindre barnen på "mandazi" och läsk som
Timona och hans kompis just varit och köpt till oss alla.
Divinas dotter Mary tvättade, skalade och hackade.
Här kommer Divina själv med en del av maten - en rot som kallas
" Jammms" samt den gröna sukuman som är mycket järnrik och i
princip äts varje dag i alla hem.
Denna rot såg på närmare håll ut så här och eftersom den växte på
hennes lilla tomt så grävdes den upp och vi fick med oss hem. Den
kokades i saltat vatten och smakade mycket bra men det är svårt att
beskriva smaken. Kanske ett mellanting mellan potatis och sötpotatis.
Peter och Susie log glatt när vi åkte och det var så roligt att vara där
och hälsa på. Divina har ju många grabbar men de flesta går i skolan,
praktiserar eller arbetar så därför är det endast Timona och Kevin som
kan vara med och gräva brunnen.
Det har gått några dagar sedan detta skrevs och vad som hänt är att två
brunnsringar sprack och det måste göras nya. De nya är nu gjorda men
måste torkas innan de kan användas. Dessutom har det regnat något
otroligt sista dagarna så vattnet måste sjunka undan...men det kommer
nog att gå bra till slut.
Besök på St Rafael dispensär.
Vi fick ett telefonsamtal med uppgift om att lilla Mercy (Mercy-Sirira) varit hemma
från skolan i två dagar p.g.a. att hon hade mycket ont i foten som var mycket svullen.
Hon går i klass 4 på Hillshool och även hon har börjat med de stora skrivningar,
"exams" som kommer att hålla på i 3 - 4 veckor. Så det är mycket viktigt att inte ha
någon frånvaro under den tiden för då kan de få gå om hela året!
Eftersom vi nu i flera år har använt oss av samma lilla dispensär så bestämde vi
att stora Mercy, som samtidigt behövde gå och vaccinera lilla Blessed för mäss-
lingen, skulle åka tillsammans med lilla Mercy till St Rafaels Dispensär.
Dagsproggrammet i förrgår omfattade följande: vaccination, bedömning av foten,
avstämmning av kontot på dispensärens mottagning då vi betalat in pengar dit
i förskott. Lennart och jag skulle dessutom åka till Devina för att titta på brunns-
grävningen. Mycket samverkade till det bästa under dagen!
Vi började hemma i vårt kök och jag hade väl en tanke att jag själv skulle kunna åtgärda
foten men......... Vi drack te och smörgås vilket lilla Mercy också gjorde med förtjusning.
Sedan bar det av till St Rafaels.
Foten såg ganska bra ut men det var ju lika bra att åka iväg.
Jag började i kassan och det visade sig att vi hade ca 50 kr tillgodo på
vårt konto, istället för en ny räkning på 500 kr. Det var alltså mycket lönsamt
att åka dit. Damen i kassan hade varit på semester så det hade blivit ett
missförstånd......... men det gick mycket lätt att rätta till det.
Lilla och stora Mercy köar tillsammans med Blessed som somnade av ren
utmattning. Foten undersöktes och behandling satts in.
Besöket är slut och här väntar de på Motorcyckeltaxi för att åka tillbaka hem.
Glädjande nog så kunde lilla Mercy gå till skolan dagen därpå och vi vinkas
avsked av en massa glada elever från en skola i närheten av Dispensären.
Förra söndagens kyrkkaffe, 12 oktober 2014.
Söndagförmiddagens gudstjänst avslutades med " kyrkkaffe" på ett av våra
favoritställen "bensinmacken Total " som ligger på vägen hem.
Det blev så lyckat då systarna Barasa just hade varit och hälsat på tvillingen
Mildred så vi strålade samman på mackens servering. Det visade sig att det
inte bara var vi som gillar denna servering utan även......
Ja, vad är det Zena upptäckt uppe i trädet? Ja, inte bara i trädet utan lite här och där.
Lilla Blessed sitter tryggt i moster Bentas famn och har verkligen roligt.
Aporna var ju också nöjda med att få lie ur Lennarts påse.
Men vi fick ändå i oss det vi skulle och på vänstar bilden närmast kameran
sitter Zena som dagen till ära hade sin brudtärnsklänning från Mark och
Maggis bröllop för snart ett år sedan på sig.
På höger bild: Zena, Benta, Blessed, Mercy och jag.
Men när aporna blev för närgånga kom det en vakt med kniven i högsta hugg.
Den behövdes inte användas ........................aporna stack direkt!!
Men så snart vakten gick iväg så såg det ut så här!!
Tack vare dessa apor fick vi en mycket trevlig och rolig stund på serveringen.
Naturligtvis skrattade vi lika mycket åt barnens förtjusning som åt aporna.
På barnbarnshemmet finns det aldrig några apor eftersom det är ett öppet
område. Apor tycks uppskatta höga träd och serveringar där det kanske finns lite
rester.
Förra veckans aktiviteter, 6 - 12 oktober 2014.
Ja, måndag - fredag var det många aktiviteter och de fortsatte under hela förra
helgen av olika art kan jag säga.
Lördag.
Lennart hade tidigt på morgonen hämtat Timona och Kevin som tillsammans
med Tom ( trädgårdsskötaren på området) skulle se till att en stor hög av löv
och grenar forslades bort så att vår hyresvärd ska kunna laga det otroligt
dåliga staketet vi har mot grannen.
Det är inte bara att det är stora hål och att många bräder saknas utan det är
framförallt en säkerhetsfråga. Det är mycket lätt att krypa igenom ett staket
med sådana här dåliga bräder. Men först skulle högen bort! Vi hade fått låna
en lastbil som kom och körde iväg allt!! Detta tog hela dagen men bra matjord
fanns under denna stora hög.
Både Kevin och Timona jobbade otroligt bra hela denna dag.
Kevin Timona med Tom i bakgrunden
Kevin Bröderna Timona och Kevin
Nästan packat och klart...mycket jobb var det.
Avocadoplockning - skörd.
Timona klättrade snabbt upp i avocadoträdet och när vi sedan kollade
så hade nästan 30 kg plockats ned. De ligger nu på vår veranda och
väntar på att mogna, vilket kommer att ta några dagar till. Vi ska dela
med oss till alla barnbarnen förstås!
Senare samma dag kom Atlin och hennes klasskompis.
Atlin tar studenten i slutet av november och är en otroligt pigg och alert tjej.
Studentskrivningarna har just börjat och kommer att pågå i 3 - 4 veckor. Då
Atlin är inackorderad hos sin klasskompis familj så hade hon inte träffat
sina kusiner Kevin och Timona på ett bra tag så det blev ett kärt återseende.
Atlin kom hit för att hon behövde en del material inför skrivningarna och dessa
fanns redan hemköpta som väl var. Allt detta skedde på baksidan av huset
men på framsidan var det också aktivitet.
På framsidan av huset.
Ja, man kan undra vad denna vackra och behagliga kvinna gör hemma hos oss?
Jag träffade henne redan för två år sedan när jag fick tag i underbart vackra
keramikhalsband som hon gör i tillsammans med ensamstående änkor i ett
område på andra sidan Kitale. Hon är till yrket socionom men gör detta arbete
för fattiga änkor och deras barn.
Vi har återigen fått kontakt med varandra och tanken är att en del halsband och
armband ska tas med hem till Sverige. Vi ska sälja dem till förmån till Barnbarns-
hemmet tillika med "Änglahalsbanden" som vi också säljer.
Några smakprov.
Söndagen tar vi en annan dag........... Vi är förvarnade om att elektriciteten,
som redan krånglat mycket, ska stängas av i två dygn igen! Dessutom
har det varit lite vatten länge p.g.a. att det är så dåligt tryck attdet inte
pumpas upp som det ska.
Det återstår att se hur helgen blir men avstängd elektricitet blir det naturligtvis.
Som väl är är vår tank full av vatten och vi har passat på (eftersom vi har elektricitet)
att pumpa upp en hel del till tanken på taket.
Veckans händelser, 6 - 11 oktober 2014.
Måndag.
Veckan började med sortering av kvitton samt bokföring. Både Julie,
Emily och jag hjälptes åt och allt fungerade bra.
Vi har många gånger funderat på att lägga över bokföringen på datorn
men det är svårt att få det att fungera i detta land. I måndags t ex hade
vi bara elektricitet mellan 08.00 - 09.00, sedan ingenting förrän 24 timmar
senare!!
Julie Emily.
Tisdag.
Sirira hade förslaget att vi alla skulle träffas för att ventilera problem och framtida
planer. Det gällde framförallt de elever som går på gymnasiet samt yrkesskole-
eleverna. Fem elever börjar nästa vecka de stora "studentskrivningarna" och det
är mycket som står på spel.
Alla som har något samarbete med Sirira var på plats d.v.s. Sirira, Emily, Rose,
pastorerna Baigoi och Watima samt barnbarnen Mark och David. David hade
samma morgon hämtat sitt certifikat från Nairobi Aviation Collage och kom för att
visa oss det och samtidigt få träffa Sirira. Det gick inte att ta miste på glädjen när
Sirira fick träffa David. För all enkelhets skull träffades vi på stan och åt en lunch
tillsammans...det är ju "fest" för Sirira att få äta ute.
Lennart och Sirira väntar på mat.
Emily älskar fisk så det blev en helstekt sådan..Telapia tror jag.
David och Rose samt Lennart. David var mycket stolt över sitt betyg som
var mycket bra.
I skrivande stund är det lördag kväll men jag återkommer, detta eftersom
Emily och David.
Onsdag.
Endast inköp av material till eleverna som gör sina "studentskrivningar" gjordes.
Allt måste vara nytt: miniräknare, blyertspennor, suddgummi samt mapphållare
och linjal. Allt för att eleverna inte ska ha kunnat göra egna anteckningar och
" fuska". Emily och jag gjorde dessa inköp.
Torsdag.
Yrkesskoleeleverna hade "sportdag" så vi bestämde träff med tre av dem
tillsammans med deras mycket sympatiska rektor Henry. Agendan var att på
det långa lovet 15 november 2014 - 3 januari 2015 försöka få fram praktik-
platser till alla.
Phyllis och Vena behöver praktik som frisörer. Esther praktik som sömmerska
och Lennart praktik inom byggbranchen. Skolan hade alla kontakter i Kitale för
praktik förutom för de blivande frisörerna. Deras lärare ska tillfrågas till veckan
så det ska nog ordna sig.
från vä: Esther samt Phyllis...... varken Vena eller rektor kom med i bild.
Fredag.
Treklövern från yrkesskolan skulle på Stadium och tittade därför förbi på
morgonen.Detta för att få skjuts med Lennart samt lite extra pengar så att
de kunde äta lunch där och även pengar för att åka hem då det är ca 1 mil.
Vi åt frukost tillsammans och hade en trevlig stund ihop. De var alla tre så
glada och otroligt nöjda med att gå i skolan och att även att bo där. Det är
ju nödvändigt eftersom den ligger några mil ifån Kitale.
Bredvid mig sitter Vena endast 16 år, sedan Esther och Phyllis. Som ni ser
så har tjejerna mycket fina frisyrer eftersom de naturligtvis " praktiserar" på
varandra.
Smakprov på vad Esther sytt den sista månaden, kjolar med åtta (8) våder
och fodrad dessutom....inte illa. Roligt att hon tog det med sig så att vi fick se.
I skrivande stund är det lördag kväll men jag återkommer, detta eftersom
internet uppkopplingen krånglar.
Men jag vill verkligen tillägga att det är underbart roligt och välsignat att få
följa dessa barn och ungdomar i deras utveckling! Problemfritt är det
naturligtvis inte MEN roligt och välsignat är det.
TACK att Du är med och gör detta möjligt för dessa tjejer och killar. De får
verkligen en chans till ett värdigt liv.
Vardag i Kitale.
Sedan många år tillbaka har jag alltid citerat en gammal kompis special uttryck om
Africa..." Ja hur det än är, inget vatten, ingen eletricitet och det mesta tar
jättelångtid så :" så blir det aldrig TRÅKIGT i Africa" och det stämmer
verkligen. Ingen dag är den andra lik.
De sista 36 timmarna har vi bara haft eletricitet ca 2 timmar!!, Vet ej hur
situationen ser ut i vår lilla frys men runt kylskåpet ligger trasor för
att samla in vattnet som rinner från kylskåpet men som väl äri installerade vi för ca
1 år sedan solcellenergi med en omvandlare men tyvärr har det bara kapacitet för
en lampa i varje rum. Ingen frys,kylskåp eller Tv får var igång då slocknar allt
direkt. Men det blev ju ett tillfälle att städa och göra rent kylskåpet.
Hade igår fönstret halvöppet och kände att jag inte var ensam där jag satt,
tittade upp och en rätt stor apa satt och betraktade mig och var dessutom
på väg in i rummet !!! Det var bara att skrika och klappa i händerna så vände
den snabbt och tog sin tillflykt till Mimosaträdet. Tyvärr hade jag inte kameran
till hands.
Häromdagen haglade det rejält och det såg ut så här i vår trädgårt...svårt att
förstå att vi bara är ca 10 mil norr om ekvatorn.
Ja så här såg det ut på baksidan av trädgården...
Fortsatt stadsbesök med de yngre barnen.
Barnen var så fina och gick som de blev tillsagda hand i hand i den röriga och
täta trafiken. De större tog ett rejält grepp i de mindre.
Så småningom kom vi fram till tygaffären som säljer skoluniformer till bland
annat Hillschool. Varje skola har sina egna färgkombinationer. Hillschool har
grå byxor eller shorts, ljusblå skjortor och grå tröja. Knästrumporna är vita för
tjejer och grå för killar.
Varorna ligger både högt och lågt. Dennis var snabb att klättra uppför
stegen som egentligen är avsedd endast för personalen.
Cinema-shopen.
Alla var klädda i T-shirts från Scouterna i Kanalkyrkan så de var lätta att hålla
ordning på. De fick gå innanför disken för att prova de nya skoluniformerna.
De yngsta tjejerna har fått prova skolklänningar.
b 
b Blessed sover tryggt i mamma Mercys famn och sen i moster Zenas.
Strumpor måste också kollas och provas! Fr. vä: Ben, Zena och Lilla Mercy.
från vä: Belinda glad och fin. Sedan blir det provning av de nya skol-
jumprarna som väl behövs här eftersom det ibland bara är 12-13
grader när barnen går till skolan.
Det här tog en bra stund och rörigt var det MEN barnen uppförde sig
exemplariskt så det var inga problem!
Varuhusbesök
Det hela avslutades med ett besök på ett nytt varuhus, som barnen hade hört
talas om av klasskompisar, så det var verkligen något de önskade. För dessa
de minsta barnen var det första gången de var inne i ett varuhus, såg en
kundvagn och såg sig själva i en spegel.....så det blev en bra stund framför
spegeln med ett massa fnissande och glada ungar.....jättekul!
Visst är de fina??
Grabbarna älskade att köra omkring Blessed i kundvagnen.
Hemfärd.
Efter en sen lunch med pommes frites och korv beställde vi tre stycken motor-
Efter en sen lunch med pommes frites och korv beställde vi tre stycken motor-
cykeltaxin. De satt tre och tre, ja till och med fyra på en men det var inga problem.
Enligt lag ska det visst bara vara två passagerare per motorcykel men det är
något som absolut inte tillämpas.
Men jag var glad när Mercy ringde och berättade att de alla hade kommit fram
utan problem.
Mercy,Blessed,Benta och Yvonne. Dennis, Ben och Mercy.
Steven, Zena och Belinda.
Det var en mycket lyckad och otroligt trevlig dag för både mig , Mercy och Emily
som var de vuxna. Alla ungarna var så lydiga och hade så roligt och det hela
kändes som "ett stort äventyr" för barnen. Dessutom fick de ju nya skoluniformer
som de så väl behövde.
TACK ATT DU GÖR DETTA MÖJLIGT FÖR DEM.
En mycket modig elvaåring
Zena har sedan i helgen behandlas för malaria och problem i halsen men
tyvärr inte blivit bättre. Mercy ringde sent igår kväll och vi gick tillsammans
till sjukhuset nu på förmiddagen. Malariaprovet visade att hon fortfarande
har malaria och en kraftigare behandling med intravenösa injektioner,
d.v.s. direkt i en ven måste göras.
Det tog ju en bra stund innan behandlingen påbörjades trots att det var få
patienter i väntrummet, men det är som på alla sjukhus i hela världen " bara
att gilla läget". Personalen var mycket trevlig och kunnig och det var dessutom
mycket rent överallt.
Detta var den första skylten vi mötte i väntrummet.
Inne hos doktorn i väntan på undersökning, diagnos och behandling.
Men först måste storasyster Mercy betala för blodprov och själva
läkarbesöket och med kvittot i handen startades sedan behandlingen.
Här provar sjuksköterskan att "sätta nål". Zena var iskall om händerna
då hon var nervös och det försvårade nålsättandet rejält. Efter fyra
försök tillkallades en annan sjuksköterska som också misslyckades!
Det var rejält synd om Zena som kallsvettades av nervositet och det
gjorde naturligtvis ont.
För att få fram blodkärlen bättre fick Zena flytta ut i den varma solen
en stund och fler och fler sjuksköterskor hjälpte till, även jag.
Då gick det genast bättre. Både pencillin och antimalaria
injicerades.
Så här glada och lättade var båda systrarna Barasa när allt var klart.
Tack att Du är med och hjälper så att det är möjligt för en så fin tjej som
Zena att få behandling och bli frisk. Gud välsigne Dig.
