Kvällspromenad runt kvarteret.
Under en promenad i Millimani som vårt område heter stöter man på
helt annorlunda saker än hemma i Sverige!
Detta "lutande träd" som står strax utanför vår grind har sett likadant ut
sedan vi kom 1996...ett mycket bra riktmärke när vi har vänner på besök
som är rädda att gå bort sig!
Vad står det på porten här?
Är det liv efter döden? Klättra över staketet och du får reda på det!
Vad är nu detta?
Jo, ett termitbo! Det krälar av liv. När de är fullväxta slår man i en liten
trumma eller burk och på så sätt lockar man till sig termiterna som
äts stekta eller rostade. En delikatess, tycker många, vilken vi aldrig
provat på. .......................... de ska dessutom vara proteinrika.
Lennart hittade en pinne och mätte djupet...pinnen på 60 cm räckte ej ned.
Lekande barn.
Mildred får besök av sina systrar!
Häromdagen var det besöksdag på Mildreds internatskola där hon går
sista året på gymnasiet. Hon har ju redan sedan starten i januari 2011
blivit sponsrad av en lärare på den skolan d.v.s. Kitale school och har
därför kunnat gå på denna fina och bra skolan.
Hennes tvillingsyster Winnifred har hela tiden gått en klass över
eftersom Mildred under grundskoletiden var sjuk och fick gå om ett
läsår. När Mildred kom in på internatskolan var Winnifred så gott som
otröstlig. Hon grät och var så ledsen och hade bara en dröm vilken var
att få gå på samma skola som sin syster. Det gick tyvärr inte att ordna.
Naturligtvis har både Winni och Milli, som dom alltid kallas, funnit sig
tillrätta på varsitt håll och de träffas ju dessutom på alla lov när Minni,
som alla andra, kommer hem.
Winni till vänster och Milli i skoluniform.
Storasyster Mercy kom också tillsammans med lilla
Blessed, här i moster Winnis famn.
De hade fått pengar och dagen innan hade de handlat de obligatoriska
"besökdagsvarorna". En långfranska, margarin, en liten burk sylt, salt,
toalettpapper, tandkräm och lite annat smått och gott som eleverna får
äta vid sin frukost och kvällste. Skolan serverar endast en slät kopp te
morgon och kväll så nog får man förstå att det smakar gott med lite extra!
En smörgås med margarin och sylt är en delikatess här!
Alla skolor har även sin egen "skolbuss" och häromdagen var det Mildreds
skola som var i stan så jag passade på att få några foton.Det är stor aktivitet
runt dessa bussar och man kan köpa allt från godis,majs, popcorn och stekt korv.
Händerna är verkligen fria när man bär varorna på huvudet!
Detta är texten på Kitale schools buss: " PÅ GUD LITAR VI",
så sant dessutom.
Vi kunde själva inte vara med och besöka Mildred eftersom två
av vår missions pastorer skulle följa med oss till Sirira just denna
eftermiddag. Men jag är helt övertygad om att det var ett kärt
återseende eftersom de här tjejerna verkligen alltid visar varandra
så mycket omsorg och kärlek. Ser fram emot att få träffa dem
allihopa när lovet börjar om ca två veckor.
Bonofas.
Bonofas blev i december 2013 färdig bilmekaniker men som det är här i landet
så måste en extra "praktik" göras och som dessutom kostar ca 250kr/månad!
Lite svårt att förstå men så är det bara. Man gör denna "praktik" i 3-6 månader
och hoppas sedan på att få fast arbete. Bonofas startade i januari och hans chef
Allan är mycket nöjd med honom.
Bonofas var tidigare mycket tillbakadragen men det känns som han har mognat
och är nu en arbetsam, gladare och öppnare kille. Även han var med och tog direkt
intiativet till att agera "arbetsledare" när motorn till tröskan skulle på plats.
Vi hoppas verklligen och tror att allt ska gå bra för honom och att han får anställning.
I Kenya finns det ingen arbetslöshetskassa så det är otroligt tungt och svårt att inte
ha ett jobb.
Bonoface tittar på vår bil.
Bonofas i mitten på bilden - vänd mot kamera.
Packas ner och packas upp!
Det är säkert flera som läser denna blogg som hjälpt mig att packa ner dessa
högar av kläder, leksaker och annat smått och gott som många skänkt till
Barnbarnshemmet och även till andra fattiga här i Kenya. Det är naturligtvis en
hel del jobb men också en otrolig glädje att få dela ut dessa fina, hela och rena
kläder och skor som vi fått med hit.
Så här såg vårt vardagsrum ut idagarna innan vi skulle åka sist..
Sista dagen i Sverige.............nästan färdigpackat.
Packat och klart...tre väskor samt en Ikeakasse,
totalvikt 92 kg. Handbage på 14 kg tillsammans
och därtill en saxofon och dator.
Framme i Kitale.
Ser på fotona att vi har mycket lika soffor och mattor
både i Sverige och Kenya.. Dock inte Ektorp i Kenya.
Grovsortering i gästrummet.
Jag tror jag ska satsa på en kenyansk
resväska i plåt nästa gång!
En del gosedjur ska nu delas ut imorgon!
Träff med gymnasieelever!
Vi har ju varit här mindre än två veckor och det är otroligt vad intensivt det är men
roligt!
Idag var första gången vi kunde träffa de elever som går på gymnasiet och bor
hemma hos Sirira. Allt som allt är det ju sju elever som går på gymnasiet varav tre
är på internat och vi har bara kunnat träffa Felix som vi skrev om häromdagen.
Atlin och Shiela går båda sista året och tar studenten i december i år. De går i
skolan sju dagar i veckan men just idag (söndag) slutade de tidigt d.v.s. kl.13.00,
så det blev ett kärt återseende.
Vi har i närheten av vår bostad hittat en servering med mycket bra pris och
dessutom finns där en trädgård. Barnen/tonåringarna tycker att de är fest när
de får pommes fritte och köttstuvning så det blev dagens meny, ca 15 kr per person.
Shiela och Atlin (närmast kameran)
Lite skräp i bakgrunden får inte störa?
Från vänster: Mechack och Daniel (Dan).
Mechack tar studenten om 1 år och Dan om två år. De har ca 45-60
minuters gångväg till skolan morgon och kväll.........Bra gjort!
Eftersom det började regna så åt vi snabbt och åkte sedan hem till oss där
vi satt i vårt trivsamma kök.
Lennart visar sina sångtexter.
Atlin visar Lennart hur man flätar hår på Sheila.
Tjejerna får inte ha utslaget hår när de är i skolan.
Antingen ska det vara hårt flätat eller mycket kort
som Shielas. Atlin har ju fina flätor.
De passade också på att läsa tidningen förståss.
Vi uppskattade mycket att få träffa dom i lugn och ro så att dom också fick
en chans att "prata av sig". Kan väl säga att de hade mycket att tala om
och det känns hedrande att de har förtroende för oss och vill dela med sig
av sina tankar och svårigheter. Det är också fantastiskt att vi fått lära känna
dessa fina ungdomar och får följa deras utveckling.
När vi träffas hemma hos Sirira är det oftast så mycket folk och det blir lätt
rörigt och svårt att kunna ge var och en vad de behöver. Möjligheten att kunna
samtala på ett djupare sätt är så gott som omöjligt och med växande ungdomar
så behövs det ju också allvarligare samtal.
I LOVE AFRICA!
Idag lagade Rose min absoluta favorirätt och det var inte bara jag som lät
mig väl smaka utan även ett helt gäng myror som passade på medans
maten stod och skulle svalna av för att sedan sättas in i kylskåpet!!
Men de är väl proteinrika???
Felix plötsligt hemskickad från skolan.
Felix går nu sitt sista år på gymnasiet i en internatskola som avslutas i december
i år. Han är en begåvad, trevlig och otroligt schysst kille på 19 år som verkligen tar
vara på den hjälp han får. Han är aktiv i skolans kör och kyrka och är dessutom
"ordningsman" sedan den dag han började skolan - något man blir vald till.
Han har just varit hemma på "mittterminslov" i 3 dagar och åkte tillbaka till skolan
i måndags så vi blev mycket förvånade över att han plötsligt var hemma igen
samma eftermiddag.....men skolväsendet här upphör aldrig att förvåna en.
Alla avgifter var betalda d.v.s. uppehälle, skolavgifter, extra lektioner som eleven
inte har någon möjlighet att slippa eftersom de då blir relegerade!
Men det var så här: Eleverna kom tillbaka till skolan under måndagen som
planerat men inga lärare kom och därför fick eleverna inte stanna kvar i skolan!
I Felix fall var det kanske ingen katastrof eftersom han i värsta fall kan gå de
10-12 km som han har hem till Merufarm, men många elever bor betydligt längre
bort. Så han fick åka motorcykeltaxi hem och infinna sig till skolan nästa morgon
vid 06.00-tiden.
Här hjälper han servitrisen att räkna ihop notan.
Snabbt kastade han sig upp för att skölja av de päron
jag just köpt.
Mycket hårda men fantastiskt saftiga päron - från Kenya förståss.
Något av en rivstart!
Det är svårt att beskriva hur en "vanlig dag" kan se ut här men jag ska göra ett
försök...OK, kanske jag ska tilläga en "vanlig aktiv dag". Mötesplatsen var som
vanligt Visison Gate klockan 09.00, men vi alla kom först vid 09.30-tiden och vi
startade med en kopp te och chapati ( platt osötat stekt bröd). Damaris, som
går på frisörutbildning, hade varit hemma på grund av halsont några dagar
men skulle idag tillbaka till Kaplamai där Phillis redan var på plats.
Dagens uppdrag var:
- att Damaris skulle tillbaka till skolan i Kaplamai.
- att Lennart (barnbarn) skulle följa med för att ev. börja på bygglinjen i Kaplamai.
- att Wicliff måste hitta en praktikplats.
- att Winnifred tillsammans med Rose skulle åka till ett college 2 mil från Kitale
där hon ev. kan få börja en lärarutbildning efter påsk.
Som alltid drog det ut på tiden eftersom Damaris också behövde köpa långt hår
och ta med sig till skolan för att träna på. Efter det blev det " shopping" d.v.s.inköp
av tvål, bröd, tandkräm samt annat smått och gott som behövs både för henne
och Phillis under de 4 veckor som skolan har öppet innan den stänger för påsklov.
Damaris i ny fin frisyr som en kurskamrat gjort.
Lennart i svart tröja och äldre brorsan Wicliff i rött.
.
Nu bär det iväg med Damaris inne i bilen.
Winnifred.
Winnifred och Rose åkte iväg med en minibuss ca 15 km och sedan 5 km med
motorcykeltaxi till lärarhögskolan för att hämta ansökningsblankett. En märklig
sed som finns i detta land : Man åker till skolan för att göra sin ansökan själv
vilket är både kostsamt och tidskrävande men som någon sa "det är bara att gilla
läget". Detta tog totalt ca 4 timmar och kostade ca 80 kr.
Under tiden hade jag varit iväg till Safaricom - där man som alltid kan få hjälp med
att få igång internet och telefoner......Även detta tog säkert ca 2,5 timme. Det var långa
köer, men hjälp får man av mycket kunnig och trevlig personal.
Sedan var det bara att ställa sig i kö på Barclays bank eftersom kortet togs av uttags-
apparaten när pengar skulle tas ut vid ett tidigare tillfälle. Allt gick mycket bra och jag
gick därifrån efter 1,5 timme med det nya kortet i handen.
Vi träffades alla igen efter att uppdragen utförts. Lennart kommer att börja den tvååriga
byggkursen den 13 mars. Winnifred kommer att få sin dröm uppfylld då hon börjar på lärar-
seminariet efter påsk.
Även Felix och Ambrose var med men det återkommer vi med senare.
Trevligt besök!
Efter att ha sovit ut förra tisdagen så fick vi kärt besök till lunch av Mercy och lilla Blessed och
efter en stund dök även Winni upp.
Blessed har som jag tidigare skrivit om en tumör påvänster sida mellan bröst och armhålan men för övrigt var han pigg och glad men literädd för Lennart och mig eftersom vi ju ser så annorlunda ut.
Mercy och Luke har varit hos en privat läkare i närmaste stad och han kan operera
bort tumören och skicka in vävnaden för ca 6000 kr. En oehört hög summa tycker vi
och redan dagen därpå gick Mercy och Blessed till det statliga sjukhuset här i Kitale för
att få ett ytterligare utlåtande och nu på fredag får de komma till en specialist.
Jag vill gärna vara med på det läkarbesöket men vet inte om det är så klokt tyvärr,
tendensen är att allt kostar mera om det är en "vit" person med....men önskar ändå att
jag kan följa med för att få ett utlåtande och även att det helst ska vara möjligt att göra
en biopsi och ta ett vävnadsprov direkt för att få svar om den är god eller elakartad.
Blessed hade växt ordentligt och var pigg och glad förutom rädd för mig och Lennart
trots att jag "mutade" med kex och leksaksbil.Men nästa gång går det nog bättre.
Blessed med mamma Mercy.
med moster Winni.
Här tittar de ivrigt i album från Mark och Maggis bröllop.
Naturligtvis är Mercy och Luke ordentligt ororliga för sin lilla son men vi hoppas
och tror att det ska vara något helt ofarligt och att de också ska få träffa en bra och
kunnig läkare nu på fredag fm.
Mycket välsignad resa!
Full fart blev det i vanlig ordningf de sista dagarna/veckorna innan vi skulle åka..
svårt att lära sig planera fast vi egentligen borde kunna det! Men jag (Lillemor)
drabbades som vanligt av "resfeber" ....mycket blir gjort men rätt rörigt blir det.
Men allt gick som vanligt bra till slut och Gud är så god som har sådan omsorg om
oss.Dagen innan vi lämnade Sverige-hemmet skickat han en gammal kompis till vår hjälp,hon
dammsög in idet sista hela vår nedervåning
Det blev sedan söndagsförmiddagsmöte med förbön i vår underbara försammling-
Vallhovskyrkan i Sandviken.
Därefter Uppsala med fika hos min dotter Helena och hennes man Kaj..så roligt att kunna träffa dom
en stund innan vi ska vara bort så länge.Skjuts hade redan Kicki och Kurt erbjudit oss och det blev som vanligt en övernattning hos dom i Uppsala.
Alla som känner mig och Lennart väl vet troligen att vi liksom "delar" på arbetsuppgifterna inför och under resan .....jag packar och Lennart bär! Jag har ju en oerhörd förmåga att vilja ha med mig för mycket eftersom det är så fantastiskt roligt att få ge ut de kläder,leksaker o.s.v som vi får av vänner men det som p.g.a. överviktrisk ej kom med står nu i säkert förvar hos Kicki och Kurt inför nästa utresa.
Dubbel välsignelse kan man säga eller tredubbel välsignelse kan man säga eftersom Kurt också skjutsade ut oss i tisdag morgon.
Resan gick jättebra och vi landade tisdag 0430 med allt bagage...lite möra och trötta
men vid gott mod. Sov fem timmar på det fantastiska gästhuset Florah och sedan bar det
av igen med en gratislift i en fatastiskt fin och nybil mot Kitale.En underbar kenyansk vän
erbjöd oss den resan och 1700 samma dag var vi framme - hemme i Kitale.
PÅ mobilen som det tog ett tag att få igång kom ett meddelande att våra grannar från
USA vars dotter fyllde 11 år bjöd oss på födelsedagskalas! Så det var bara att dusha,
byta kläder och vila 30 min. sedan in till grannfamiljen Amy och Rodney.
Vi blev bjudna på jättegod pizza samt äppelpaj med glass och vi lät oss väl smaka,
jättegott! Men efter 2 timmar så gungade hela golvet för mig och Lennart sov nästan
men eftersom det bara är ca 60 meter mellan våra hus så var det mycket enkelt att kasta
sig isäng och jag tror vi sov nästan 14 timmar i sträck.
Men det var så fantastiskt att få känna sig så omsluten av vänner,släktingar och församlingen,
dessutom var vi hembjudna till olika vänner i Hammarby hela veckan så ingen tid alls
gick bort till matlagning.
Vi är så tacksamma för all den kärlek och omsorg vi fått och får peronligen och även TACK
för allt vi fått till Barnbarnshemmet på så många olika sätt.
Gud Välsigne Er alla. Återkommer om rapport från Barnbarnshemmet, vi hade redanförsta dagen
både Mercy,Winnifred och lilla Blessed på besök.
