Mary, blivande sömmerska.
Vi gjorde ett besök på Seed of Hopes skola där Mary påbörjade en sykurs
i januari 2015. Utbildningen varar i två år och Mary kommer att avlägga sitt
första examensprov i december i år. I sysalen finns nio symaskiner, ett
tillskärningsbord samt ett bord för strykning.
Det är en trevlig skola som även har datautbildning. Eleverna har möjlighet
att äta lunch på skolan mot en avgift.
En dispensär finns också på området. Dit har Mary, hennes mamma och
bröder möjlighet att gå för att få hjälp när de är sjuka.
Mary sitter vid trampsymaskinen. Här mäts kjolens längd!
Skolan har elektricitet varför eleverna Mary visar Junice och Atlin hur hon
inte behöver använda kolstrykjärn. trär maskinen.
Lärarinnan visar skoluniformen som En av Mary´s kurskamrater.
Seed of Hopes grundskoleelever
använder. Eleverna på sykursen får
lära sig att sy dessa uniformer.
Prov på tyger som används av
eleverna.
Elever från yrkesskolorna, mars 2015
För några dagar sedan var det återigen dax för att träffa de blivande sömmerskorna,
frisörerna, byggarbetaren och eletrikern.
Flera gånger per termin förser vi eleverna med det material som de använder under
kursen tillika med annat smått och gott.
Esther visar upp sin egenhändigt sydda tvådelade klänning och tyget som
vi idag köpte till nya alster. Sittande på fotot till höger är Vena och Phillis - frisörerna.
Missionens medarbetare Emily samt Mary som startade sin sömnadskurs januari i år.
Eleverna (killarna) skjutsas med skolans pickup dagligen ca 2 km för att hämta vatten
och fylla på skolans 2000 liters tank. Naturligtvis får alla använda detta vatten förutom
tjejerna som bara hämtar vatten åt sig själva. Dunkarna hade efter två månaders an-
vändning fått en uppsjö av sprickor och måste därför bytas ut. På marknaden finns en
mängd olika sorters dunkar som vi inhandlade för ca 12 kr/st.........killarna var så glada.
Totalt var vi 18 personer denna dag då även gymnasieeleverna kom så att vi fick chansen
att gratulera dem och tala lite om framtiden. Kenya är ibland betydligt modernare än man
tror. Varje elev får först reda på sitt betyg via SMS och efter en vecka får de hämta det
skriftliga betyget från sin skola.
God gemenskap och mycket "shopping" inför för den dryga månad som är
kvar på denna termin.
TACK för allt ditt stöd som gör det möjligt för dessa ungdomar att få en
utbildning.
Mitt-termins lov för gymnasieelever.
Häromdagen träffade vi Lennart (Leonard) som var hemma över en helg med endast
en dag extra ledigt. Han började på gymnasiet i januari i år och hade mycket bra betyg
från grundskolan. Tack vare det kom han in på en bra gymnasieskola där han också bor.
Vi träffade honom tillsammans med sin storasyster Atlin som just avslutat gymnasiet.
Vi tog en "lättlunch" som här alltid består av allas favorit " Pommes frittes".
Lennart.
Mycket stolt över sin fina skoluniform och färdigpackade ryggsäck på väg....också
med "fickpengar" för de sista 5 veckorna på denna termin.
Mechack.
Går sista året på gymnasiet och taar studentexamen november i år.
Missionens medarbetare Emily var naturligvis också med vid båda tillfällena. Hon
känner eleverna mycket bra. Även Meschak utrustades med "fickpengar", pennor
och lite annat smått och gott!!!
Slutstrejkat!
Kommunernas grundskole- och gymnasielärare gick tillbaka till sina arbeten i måndags den 19/1-15.
Vad lärarna fick igenom av sina krav vet vi inget om men barnen är glada över att skolan kommit igång.
Emily kommer nu att ordna så att skolavgifterna betalas till de skolor som var berörda av strejken.
Förberedelser inför skolstarten 2015.
Eftersom vi redan i december visste att vi inte skulle vara i Kitale vid skolstarten
under första och andra veckan i januari 2015 planerades och gjordes alla inköp
innan vi lämnade Kitale. Shoppingen räcker ca två månader för de tio eleverna.
Detta berör bara de elever som gått ut grundskolan och läser och bor på annan ort.
Sex stycken går på yrkesskola några mil utanför Kitale, tre går på gymnasieinternat
och en på lärarhögskoeutbildning.
Totalt packade vi tio påsar som innehöll:
Lång tvätt tvål, tvättmedel, skokräm, tandkräm, toalettpapper, dambindor, hudkräm
(vaselin), socker, salt, saft, kex, O´Boy samt lite annat smått och gott. Allt är ju torrvaror
så det går ju alldeles utmärkt att förvara tills de behöver delas ut. Varje elev får också
tillsammans med "påsarna" kvittera ut ett kuvert med respengar samt "fickpengar"
som alla elever naturligtvis behöver.
Rose och Emily är ansvariga för utdelningen av detta samtidigt som de också betalar
in skolavgifterna till skolornas olika konton. Tyvärr började detta läsår med lärarstrejk
så det är bara yrkesskolorna, datakursen och lärarseminariet som startar nu. Eleverna
på grundskolan och gymnasiet väntar fortfarande hemma. När jag för en stund sedan
pratade med Emily så hoppades alla att strejken ska upphöra så snart som möjligt.
Här sorterar Emily ( i blått) och Rose varorna samt skriver namn på alla
påsar.
Rose håller upp "tvätt tvålen" som man sedan skär itu till 6 små tvålar.
Tvättmedlet heter Toss.
Julie satt samtidigt och gjorde färdigt bokföringen samt en prelimenär budget för
de skolavgifter som ska betalas ut under de första två veckorna i januari.
Totalt har vi skickat/överfört 20 000 kr som täcker skolavgifter m.m. för alla barn
som går på någon skola eller kurs. Det är nu betalt för alla utom för de som går i
skolor som berörs av lärarstrejken. Vi måste naturligtvis vänta med att betala för
dem tills lärarstrejken är över.
På den tre månader långa datautbildningen går de fem elever som gick ut gymnasiet
i slutet av november 2014. Då de inte får sina slutbetyg förrän i slutet av februari i år
är denna tid mycket lämpad för grundkursen i data. Något som de alla är mycket
intresserade av och tycker är jätteroligt att få lära sig.
Kostnaden för varje elev är ca 600 kronor för de tre månadrna. Kurskostnaden är ca
500 kronor, lunch- samt reskostnader är ca 100 kronor.
Är en elev mycket duktig så kan hon/han naturligtvis göra kursen på kortare tid. Varje
elev får ett fint Certifikat när kursen är avslutad.
Några foton från datakursen med Oscar och hans bästa kompis, Ambrose
som började samtidigt i december 2014.
Vi vill verkligen TACKA för att Du är med och stöder alla dessa barn. De får ju
verkligen en chans till utbilding och en möjlighet att i framtiden försörja sig
själv. Kanske kan de också hjälpa någon annan som har behov av hjälp.
Gud välsigne Dig!
Davids STORA DAG!
Vi delar verkligen Davids glädje denna stora dag när det är "graduation"
med allt det som tillhör en sådan dag.
Efter drygt 1,5 års studier i Eldoret var de så dags för den stora dagen.
Detta collage är gammalt och väl inarbetat, med ett gott anseende.
Den kurs som David valt var inriktat på " Resor och Turism".
Själva kursen och praktiken var klar redan i juli månad, 2014 men avslutningen
var för 6 dagar sedan. Vi hade gärna varit med på denna stora dag men
tyvärr tar det en dag att resa de 35 milen till Nairobi och naturligtvis lika länge
tillbaka hit. Så med övernattningar blir det en resa på flera dygn. Vi var med
honom i tanken och förbön.
Hans kusin Felix fick istället åka och representerade alla släktingar och även
oss. Felix har stannat kvar i Nairobi och bor tillsammans med David. Detta är
möjligt då Felix nyss avslutade sin gymnasieutbildning. De två killarn trivs
mycket bra tillsammans. Rose grabb Eugen, som just då var i Nairobi, hade
också möjlighet att vara med och fira David.
Studiekompisar.
David hyrde kläderna från skolan och det var ett "måste". Vi hade ju tidigare fått se
hans avgågsbetyg och de var mycket bra. Han har sedan juli månad sökt jobb på
resebyråer, flygplatsen o.s.v. Men utan de absoluta avslutningscertifikaten så är
det inte möjligt att få något jobb faktiskt.
Davids dröm är att stanna i Nairobi där han ju hade sin sista praktikplats i 3 månader
och har bott in sig. Så efter avslutad praktik på Jumo Kenyatta Airport fick han ett jobb
på en resturang som kassör. Det är en resturang med sex anställda och de delar på
de olika arbetsuppgifterna. David trivs mycket bra. Lönen är inte mycket att hurra för
men han klagar inte utan söker nu med stor iver ett jobb som han har rätt utbildning för.
En (som alltid) glad David pustar ut efter den stora dagen
Avslutar med denna, i mitt tycke, "rara" bild av David och Lennart.
Vi önskar verkligen David all Guds rika välsignelse och TACK alla
ni som medverkat till att har kunnat fullfölja det han innerst inne
drömt om. Ja, inte bara det, utan att faktiskt få starta ett nytt liv med
nya möjligheter!
WELL DONE David! Du har kämpat mycket bra!
Rispa köper tyg till skoluniform.
Någon dag innan jag insjuknade i malaria så ringde Rispa och berättade att
hennes skoluniform var sönder...konstigt tyckte jag eftersom vi hade köpt en
ny strax efter påsk i år.
Jag skulle naturligtvis ha tagit kort på skoluniformen. Rispa hade inte fastnat .
rivit sönder eller varit i slagsmål utan klänningen var full med små, små hål
på minst 20 - 40 stället. Det är en sömmerska i närheten av skolan som sytt
uniformen. Hon har använt ett otroligt glest och tunt tyg ungefär som näsdukstyg.
Så det var bara att köpa nytt tyg som vi av erfarenhet vet är starkt och bra.
Rispa flyttade ju tillsammans med sin syster Atlin och sin bror Lennart hem
till sin mamma Eunice strax efter påsk i år. De är alla barnbarn till Sirira och
bodde tidigare hos henne.
Vi har inte vetat var mamma Eunice funnits. Men efter att hon varit försvunnen
så återfanns hon norr om Kitale där hon bor och försörjer sig på tillfälliga
arbeten som tvätterska.
Barnen fick kontakt med henne under våren och bodde även hos henne vid
flera tillfällen. Både barnen och mamman är mycket nöjda och glada över
utvecklingen - att de får bo hos sin mamma. Vi har regelbunden kontakt med
hela familjen. Barnen får hjälp med skolavgifter och andra förnödenheter.
Eunice blev precis som Divina änka 2001 - efter Siriras son David, som ju
arbetade åt oss. Vad vi inte visste då var att David hade två fruar och så blev
det då två änkor.
Jag, Emily och Rispa ,som dagen till ära hade bröllops tärnklänningen på sig.
Bäst som vi drack te så dök både Farmar-Ken och Kennidy, som just nu
bygger en brunn hos Divina, upp. Vi hade mycket trevligt tillsammans.
Efter en stund kom också Lennart förbi och rektorn från Hillschool med sin son.
Rispa går ut klass 7 om en månad och är en mycket glad, mjuk och söt tjej
som älskar skolan och gör bra ifrån sig där på alla sätt.
Igår, 26/10-14, träffades vi igen och Rispa hade då på sig den nysydda uniformen
tillsammans med "skoljumpern", tyvärr glömde jag be henne ta av sig jumpern.
Rispa
En strålande GLAD och TACKSAM Mamma Eunice
tillsammans med barnen Atlin,Lennart och Rispa.
Jag vill passa på att verkligen understryka vad DIN hjälp betyder för dessa
tjejer och killar. TACK!
Lennart och jag är ju så välsignade som får möta deras glädje och tacksamhet.
Det är inte alla som kan få en ny skoluniiform även om det är ett stort behov av det.
Veckans händelser, 6 - 11 oktober 2014.
Måndag.
Veckan började med sortering av kvitton samt bokföring. Både Julie,
Emily och jag hjälptes åt och allt fungerade bra.
Vi har många gånger funderat på att lägga över bokföringen på datorn
men det är svårt att få det att fungera i detta land. I måndags t ex hade
vi bara elektricitet mellan 08.00 - 09.00, sedan ingenting förrän 24 timmar
senare!!
Julie Emily.
Tisdag.
Sirira hade förslaget att vi alla skulle träffas för att ventilera problem och framtida
planer. Det gällde framförallt de elever som går på gymnasiet samt yrkesskole-
eleverna. Fem elever börjar nästa vecka de stora "studentskrivningarna" och det
är mycket som står på spel.
Alla som har något samarbete med Sirira var på plats d.v.s. Sirira, Emily, Rose,
pastorerna Baigoi och Watima samt barnbarnen Mark och David. David hade
samma morgon hämtat sitt certifikat från Nairobi Aviation Collage och kom för att
visa oss det och samtidigt få träffa Sirira. Det gick inte att ta miste på glädjen när
Sirira fick träffa David. För all enkelhets skull träffades vi på stan och åt en lunch
tillsammans...det är ju "fest" för Sirira att få äta ute.
Lennart och Sirira väntar på mat.
Emily älskar fisk så det blev en helstekt sådan..Telapia tror jag.
David och Rose samt Lennart. David var mycket stolt över sitt betyg som
var mycket bra.
I skrivande stund är det lördag kväll men jag återkommer, detta eftersom
Emily och David.
Onsdag.
Endast inköp av material till eleverna som gör sina "studentskrivningar" gjordes.
Allt måste vara nytt: miniräknare, blyertspennor, suddgummi samt mapphållare
och linjal. Allt för att eleverna inte ska ha kunnat göra egna anteckningar och
" fuska". Emily och jag gjorde dessa inköp.
Torsdag.
Yrkesskoleeleverna hade "sportdag" så vi bestämde träff med tre av dem
tillsammans med deras mycket sympatiska rektor Henry. Agendan var att på
det långa lovet 15 november 2014 - 3 januari 2015 försöka få fram praktik-
platser till alla.
Phyllis och Vena behöver praktik som frisörer. Esther praktik som sömmerska
och Lennart praktik inom byggbranchen. Skolan hade alla kontakter i Kitale för
praktik förutom för de blivande frisörerna. Deras lärare ska tillfrågas till veckan
så det ska nog ordna sig.
från vä: Esther samt Phyllis...... varken Vena eller rektor kom med i bild.
Fredag.
Treklövern från yrkesskolan skulle på Stadium och tittade därför förbi på
morgonen.Detta för att få skjuts med Lennart samt lite extra pengar så att
de kunde äta lunch där och även pengar för att åka hem då det är ca 1 mil.
Vi åt frukost tillsammans och hade en trevlig stund ihop. De var alla tre så
glada och otroligt nöjda med att gå i skolan och att även att bo där. Det är
ju nödvändigt eftersom den ligger några mil ifån Kitale.
Bredvid mig sitter Vena endast 16 år, sedan Esther och Phyllis. Som ni ser
så har tjejerna mycket fina frisyrer eftersom de naturligtvis " praktiserar" på
varandra.
Smakprov på vad Esther sytt den sista månaden, kjolar med åtta (8) våder
och fodrad dessutom....inte illa. Roligt att hon tog det med sig så att vi fick se.
I skrivande stund är det lördag kväll men jag återkommer, detta eftersom
internet uppkopplingen krånglar.
Men jag vill verkligen tillägga att det är underbart roligt och välsignat att få
följa dessa barn och ungdomar i deras utveckling! Problemfritt är det
naturligtvis inte MEN roligt och välsignat är det.
TACK att Du är med och gör detta möjligt för dessa tjejer och killar. De får
verkligen en chans till ett värdigt liv.
Fortsatt stadsbesök med de yngre barnen.
Barnen var så fina och gick som de blev tillsagda hand i hand i den röriga och
täta trafiken. De större tog ett rejält grepp i de mindre.
Så småningom kom vi fram till tygaffären som säljer skoluniformer till bland
annat Hillschool. Varje skola har sina egna färgkombinationer. Hillschool har
grå byxor eller shorts, ljusblå skjortor och grå tröja. Knästrumporna är vita för
tjejer och grå för killar.
Varorna ligger både högt och lågt. Dennis var snabb att klättra uppför
stegen som egentligen är avsedd endast för personalen.
Cinema-shopen.
Alla var klädda i T-shirts från Scouterna i Kanalkyrkan så de var lätta att hålla
ordning på. De fick gå innanför disken för att prova de nya skoluniformerna.
De yngsta tjejerna har fått prova skolklänningar.
b 
b Blessed sover tryggt i mamma Mercys famn och sen i moster Zenas.
Strumpor måste också kollas och provas! Fr. vä: Ben, Zena och Lilla Mercy.
från vä: Belinda glad och fin. Sedan blir det provning av de nya skol-
jumprarna som väl behövs här eftersom det ibland bara är 12-13
grader när barnen går till skolan.
Det här tog en bra stund och rörigt var det MEN barnen uppförde sig
exemplariskt så det var inga problem!
Varuhusbesök
Det hela avslutades med ett besök på ett nytt varuhus, som barnen hade hört
talas om av klasskompisar, så det var verkligen något de önskade. För dessa
de minsta barnen var det första gången de var inne i ett varuhus, såg en
kundvagn och såg sig själva i en spegel.....så det blev en bra stund framför
spegeln med ett massa fnissande och glada ungar.....jättekul!
Visst är de fina??
Grabbarna älskade att köra omkring Blessed i kundvagnen.
Hemfärd.
Efter en sen lunch med pommes frites och korv beställde vi tre stycken motor-
Efter en sen lunch med pommes frites och korv beställde vi tre stycken motor-
cykeltaxin. De satt tre och tre, ja till och med fyra på en men det var inga problem.
Enligt lag ska det visst bara vara två passagerare per motorcykel men det är
något som absolut inte tillämpas.
Men jag var glad när Mercy ringde och berättade att de alla hade kommit fram
utan problem.
Mercy,Blessed,Benta och Yvonne. Dennis, Ben och Mercy.
Steven, Zena och Belinda.
Det var en mycket lyckad och otroligt trevlig dag för både mig , Mercy och Emily
som var de vuxna. Alla ungarna var så lydiga och hade så roligt och det hela
kändes som "ett stort äventyr" för barnen. Dessutom fick de ju nya skoluniformer
som de så väl behövde.
TACK ATT DU GÖR DETTA MÖJLIGT FÖR DEM.
Besök på stan!
Många gånger under årens lopp har vi träffat de större barnen på stan när vi
betalat skolavgifter, skickat iväg dem till olika skolor och i samband med det
gjort inköp m.m.
De "mindre" har nu blivit större och vill gärna komma till stan de också och
häromdagen var det dags. Alla Hillskoleleverna behövde nya skoluniformer
och naturligtvis måste vi börja med en "fika" på Visison Gate...det var fest för dem alla.
Först tvättade alla händerna. Från vä: Yvonne och Zena.
Kakan delades i många små bitar. Närmast kameran, Ben, Steven coh Mercy.
Nästan alla står i trappan och det var inte lätt att gå ner när man aldrig gått i
en trappa tidigare i sitt liv! Faktiskt aldrig heller sett en trappa tidigare så det
är bäst att hålla i sig tycker Mercy och Yvonne på högra bilden.
Fanta uppskattades mycket men vi hade stark konkurens av TV:n som finns
i ett hörn på serveringen. Många av de mindre barnen hade överhuvudtaget
aldrig tidigare sett en TV.
Benta är en så fin och behaglig tjej som nu går i klass 7 på Hillskol.
Hon är bäst i klassen.
Vi hade en fantastiskt rolig och trevlig dag tillsammans och efter "fikat"
drog vi iväg till affären som säljer skoluniformer. Sedan var barnens
önskemål att få gå in på ett varyhus som heter "Tusker". Vi återkommer
om detta.
Vi hade en mycket lyckad och bra dag tillsammans.
Körkortet är färdigt!
En stolt och glad Kevin visar upp sitt nya körkort som han fick häromdagen
Kevin har sedan i början av maj 2014 övningskört och haft teori varje dag. Uppkörningen
gick jättebra men sedan krånglade det till sig med den Id-handling som han absolut
måste ha för att körkortet skulle kunna skrivas ut.. Men efter många om och men så är
han en lycklig innehavare av ett körkort.
Körkort i Kenya förnyas under hela livet för en summa av ca 60 kr/år, ingen
uppkörning krävs och samma foto sitter kvar under hela ens livstid.
Kevin söker nu arbete och hans äldre bror Geoffrey arbetar på en busslinje mellan
Kitale och Buguma. Vi hoppas innerligt att även Kevin ska få jobb med det snaraste.
I regel börjar man som biljettförsäljare på bussen och kan sedan avancera till chaufför.
Ett stort TACK för att han har fått möjlighet att få denna chans i livet!!
Förväntansfulla och glada yrkesskoleelever.
Efter lite "sista minuten" shopping för de tre eleverna på Kaplamai
yrkesskola tog vi lite te denna regniga dag.
fr.vänster Vena sedan Phillis. Leonard eller Lennart som han också kallas.
Ester kom ej med i bild.
För att skydda håret hade Vena toppluva och Damaris dushmössa på sig.
På väg.
Både förberedelserna och själva resan tog lite extra lång tid eftersom de själva
fick gå och handla de sista sakerna, de försvann och kom tillbaka i omgångar.
Men till slut var vi klara och det bar iväg. Den första milen var efter en asfalterad fin
väg, nästa 7 km anses vara fin men efter regnet så var det rätt lerigt och halt..........,
men fram kom vi i stort sätt utan problem.
Framme.
Skolan startades för 4 år sedan och har idag ca 125 elever. Allt är nytt
och frächt. Skolans anseende är mycket bra.
Rummen.
Esther och Phillis ( rosa) packar upp på sitt rum.
Vena väntar på sin kompis som inte kommit ännu.
Eleverna sover två i varje rum och eletricitet finns, något som barnen hos Siriras
inte är bortskämda med. Väggarna är mycket kala och ljusrör är den enda
belysningen men de är så nöjda.
Ester går sömmerskeutbildningen och måste därför ha med sig material.
Denna vackra "ketenge" på ca 3,5 meter ska hon träna att sy blusar av.
Även till Vena och Phillis hade vi inhandlat löshår samt lite annat smått och
gott som de behöver för sin kurs.
Lennart som går bygg-linjen behövde ej ha med sig någonting.
Lennart och Emily på rektorsexpidition. Phillis går förbi en av kossorna
som skolan håller sig men för att få egen mjölk. Alla kossorna strövade
fritt fram på hela området.
TACK att Du hjälper dessa elever att förverkliga sina drömmar och få
en yrkesutbildning och ett jobb!
Nu kör vi!
Inför skolstarten med alla gymnasie- och yrkesskoleelever har varje elev
i vanlig ordning skrivit "listor". Numera har vi en mall för alla elever då
behoven är desamma d.v.s. socker, cacao, skokräm, tandkräm, toalett-
papper o.s.v Sedan har i regel varje skola sina egna krav vad det gäller
extra böcker och annat material. Varje elev som bor på annan ort äter frukost,
lunch, middag där. De behöver en liten "fickpeng" för de närmaste 5 - 6
veckorna och den vanliga summan är ca 30-40 kr. För de pengarna kan
eleven köpa lite extra bröd m.m.
Allt köptes enligt listorna och kördes sedan hem till oss där många kom för att
hjälpa till att sortera och packa.
Emily i förgrunden och Rose strax bakom, mycket varor var det.
Utsikten från trappan där vi handlade....mycket rörigt och massor av folk och en
del djur dessutom. Skulle vilja förmedla ljudet också.
Många block, pennor och skrivböcker var det.
Allt sorteras först i småpåsar därefter i vita säckar.
Från vänster: Atlin, Mercy, Rezin och Rose som talar i telefon.
Här dukar Mercy och Atlin fram "fika" eller te som man dricker i detta land.
Rezin, iklädd skoluniform då hon är på väg till skolan, breder mackor.
Säckar färdigpackade och kollade.
Från vänster gymnasieeleverna: Dan, Oscar, Ambrose, Rezin. Felix (längst till höger).
Av de tre tjejerna i förgrunden går Phyllis och Vena på yrkesskola. Atlin i mitten går på gymnasiet.
Mercy i svart hjälper till.
Nu börjar Rezin tredje terminen -andra året på gymnasiet och storasyster Mercy
med sin son Blessed följer med henne så att hon säkert kommer fram.
Skolan ligger ca 2 mil utanför Kitale och hon får endast ta emot besök en gång
under denna termin som är på 6 veckor.
Träff med David i Nairobi.
David avslutade sin sin collagekurs på Nairobi Aviation Collage i slutet av juli 2014. Han
gjorde teorin i Eldoret men blev i maj flyttad till Nairobi för tre månaders praktik. Totalt har
hans utbildning tagit ca 1 år och 8 månader och kostat ca 22 000 kr.
"Graduation" (examen) blir inte förrän i slutet av november och fram till dess är det så gott
som omöjligt att få arbete inom det han utbildat sig till.
VI har naturligtvis haft mycket kontakt med honom även när vi var i Sverige i somras. Hans
största önskan är att stanna och arbeta i Nairobi, så vi hade redan planerat att träffa
honom så snart vi hade sovit ut på Flora Hostel. Allt stämde så bra att han första kvällen
kunde äta middag med oss där och vi fick en ordentlig pratstund.
Flora hostels "lodge".
Lennart får hjälp med sin telefon och avskedskram framför Floras "gate".
Som sagt avslutades hans praktikplats den 27 juli och redan innan dess hade han gjort
allt för att få arbete i Nairobi. Turistindustrin är ju mycket större i Nairobi så möjligheten att
få jobb där är definitivt större än i Kitale, men som sagt......inget är klart från skolans sida
förrän i slutet av november.
Fantastiskt nog fick han efter ca en vecka arbete på ett litet "hotell" eller i våra ögon
matservering. Där arbetar han från 07.00 till 21.30 sex dagar i veckan. Han går dessutom
till och från jobbet och det är två timmars promenad per dag. Hans huvudsyssla är att vara
"kassör" men han får även rycka in och servera gäster, städa osv. Han trivs fantastiskt bra
men säger att det är " hårt" och det förstår vi så väl. Hans lön ligger på ca 550 kr per månad
och hyran är på nästan hälften så han har det definitivt tufft. Men han är glad och nöjd och
mycket tillfredställd men att klara sig själv. Vi hoppas och tror att så snart pappren från
skolan är klara kommer han att kunna få arbete inom det han utbildat sig till. Med sitt öppna,
varma och otroligt vänliga sätt tror vi att det ska kunna gå bra för honom i framtiden.
Bonofas.
Sedan i början på detta år har Bonofas praktiserat på "Allans Garage"
i Kitale. Det är ett led i hans utbildning och därför får han ej någon
lön men stor erfarenhet eftersom det är en bra och pålitlig verkstad.
Bonofas flyttade dessutom från Barnbarnshemmet eftersom det var mycket
lång väg och under regnperioden väldigt svåråtkommlig.
Hans egna boende har gått bra och han håller sakta men säkert på att
slussas ut till ett eget liv.Vår plan är att fotsätta stödja honom ekonomiskt
någon månad till och med ett förhoppningsvis bra rekomendationsbrev från
från Allan ska han så snart som möjligt att söka jobb.
Bonofas är en bra och rejäl kille och vi hoppas och tror att han verkligen
ska få arbete inom det snaraste.
Shielas förberedelser inför sista året på gymnasiet.
Det var mycket som behövdes handlas in inför starten av denna termin
för Shielas " skolkökslektioner." Shiela och några till av tjejerna gick iväg
med en lista från skolan och allt var tvunget att köpas in. Efter avklararat
uppdrag så kom tjejerna tillbaka men växel, lista och varor som glatt
inspekteras av Rose och Shiela förstås.
Inköpet bestod av, som ni ser, plastbunkar, tallrikar, glas,
knivar och gafflar samt kastruller och " termosburkar" att
förvara maten i. Varje elev får när de slutar skolan behålla
allt detta till skillnad mot böcker som de alla måste
skänka till skolans bibliotek.
Det var en mycket glad och tacksam Shiela som packade
upp allt för att visa oss. Vi önskar verkligen denna underbart
rara tjej all lycka till inför de sista två terminerna under detta
år. Hon är inte bara otroligt rar och fin utan dessutom mycket
duktig och ambitiös i skolan.
Tack att Du är med och hjälper denna fina tjej att få en utbildning och en framtid.
Förberedelser för utflyttning/inackordering.
Dorcas. Atlin i skoluniform.
Har inte skrivit om detta problem tidigare men det har varit svårigheter för en del av
de äldre tjejerna i relationen till Sirira. Enligt gammal afrikansk tradition har Sirira
krävt väldigt mycket av dem.
Atlin, som nu går sista året på gymnasiet, har farit illa och ej fått någon tid eller ro
för att studera. Hon är, som de flesta andra, mycket ambitiös och VILL verkligen göra
bra ifrån sig i skolan. Dessutom är hon ovanligt duktig i skolan.
Atlin har därför sedan en längre tid tillbaka velat flytta till "Ordföranden för gymnasie-
eleverna", Elisabeth som bor på ca 10 minuters gångavstånd från skolan. Detta ska
jämföras med att det tar ca en timme att gå från Merufarm, där Sirira bor, till skolan.
Atlin är dessutom bästa kompis och klasskompis med Elisabeths dotter.
Sirira motsatte sig kraftigt att Atlin skulle flytta, så relationen mellan Sirira och henne
har de sista månaderna försvårats otroligt. Även hennes kusin Dorcas har haft en
riktigt svår relation till Sirira. Det första jag tänkte på var hur otroligt smal, nervös och
spänd hon var när vi kom tillbaka. Dorcas blev färdig frisör i julas och gör nu sin sista
"praktik" på en salong i Kitale. Hon trivdes bra på skolan där hon även bodde. Det var
mycket tydligt att hon hade haft problem sedan hon slutade där och flyttade tillbaka till
Merufarm. Hon bönföll oss faktiskt om att få flytta någon annanstans men det är inte
så lätt att bara flytta en ung tjej, som är mycket utsatt här i landet. Vi måste alltså försöka
hitta ett bra och säkert boende där vi hoppas på att hon ska trivas.
Elisabeth och Atlin i vårt kök.
Eftersom David, som är Atlins pappa, arbetade hos oss som chaufför vet vi att
hans båda fruar levde när han avled 2001.
- Divina som är mamma till åtta av hans barn har vi haft kontakt med under alla år.
- Eunice, Atlins mamma, som också är mamma till Rispa (Lillemor) och Lennart
har vi ej haft kontakt med. Hon var enligt Sirira försvunnen. "Min Lennart" träffade
henne strax efter begravningen och sedan har vi ej sett henne. Barnen flyttade efter
något år till Sirira eftersom Eunice upplevde att hon absolut inte kunde försörja
dem och att de faktiskt svalt. Hon såg sig ingen annan råd än att lämna sina två
döttrar och sin son till Sirira då hon hoppades, och trodde, att de alla tre skulle få
ett bättre liv där. Möjligheten fanns ju för Sirira att ta hand om barnen då de enligt
afrikansk kultur också tillhör farmor! Detta är mycket svårt för oss att förstå.
Eunice är alltså faster även till Dorcas och sedan en vecka tillbaka bor både
Atlin och Dorcas hos henne och stormtrivs. Dorcas får lite närmare till salongen
men Atlin längre till skolan så behovet för Atlin att flytta till Elisabeth kvarstår.
För att planera detta ordentligt så kom de alla hit idag, söndag och vi var alla
överens om arrangemanget. Det innebär bl. a. att vi betalar ca 100 kr/månad till
mat och därtill fickpengar till bl.a. tvål, vaselin, bindor och tvättmedel.
Vi hade fått hit deras kläder så det blev ompackning men tyvärr hade inga skor
kommit med. Som väl är har vi ju våra "Sverige väskor" med en salig blandning
av kläder, skor och annat smått och gott.
Ompackning pågår....
Atlin provar skor som passar såååå bra.
Detsamma gäller Dorcas som här provar min kusins gamla sandaler...perfekta!
Här går de hem efter tre timmars mycket trevlig samvaro.
Från vänster: Elisabeth, Atlin, Dorcas och Eunice.
"Min Lennart" har ett otroligt minne för ansikten och människor och i början av
mars i år så stötte vi ihop med Eunice. Hur hennes liv har sett ut under dessa
år är svårt att svara på och vi vill heller inte fråga för mycket.
Återföreningen har varit över förväntan. Atlin kommer att kunna bo hos sin mamma
på loven - som tyvärr under sista året bara är ca 7-10 dagar /termin.
Eunice och Elisabeth verkar trivas mycket bra tillsammans. Elisabeth påpekade
flera gånger att Atlins mamma är så välkommen att höra av sig och att de skulle
hålla kontakten, avståndet är ca en mil så det är inte så långt.
Två mycket glada och fina personer som nu funnit varandra igen.
Det strålade faktiskt om dom båda...mor och dotter.
Dorcas på Salongen.
Dorcas blev färdig frisör i december förra året och i "paketet" ingår
att man sedan praktiserara ca 6-9 månader som elev. Hon har
sedan januari praktiserat mot en avgift på ca 150kr per månad som
vi betalar samt utgifter för en liten lunch och resor....... Hon har alltså
ingen inkomst än. Salongen ligger i ett "Basar hus" med många
små affärer av olika slag. Emily och jag tog oss upp till 3:e våningen
där hon praktiserar.
Många gångar och krypin.
Dorcas assisterar vid en hårflätning.
Här tvättar hon håret på Emily som agerar kund.
Mycket smått och gott hittar man på alla väggar.
Vi önskar Dorcas allt gott och att hon vid avslutad praktik ska få
ett jobb samt en inkomst även om konkurrensen är tuff.
Yrkesskola i Kaplamai.
Några mil utanför Kitale och på betydligt högre höjd än Kitale ligger
ett college/yrkesskola med olika linjer. Skolan är endast fyra år
gammal och den är mycket fräch samt välutrustad.
När Lennart Berglund, tillsammans med barnbarnet Lennart, skjutsade
Damaris till skolan för ett tag sedan fick de en rundvandring i skolan. De
fick med egna ögon se de fina lokalerna och utrustningen.
Utbudet för killar är stort. Man kan utbilda sig till snickare, mekaniker,
elektriker, svetsare samt några fler yrken.
Flickorna kan gå antingen på en hushålls- eller frisörlinje. Naturligtvis
finns det möjlighet för tjejer att utbilda sig till de "typiskt manliga" yrkena.
Hitintills har jag aldrig sett en kvinnlig eletriker, mekaniker o.s.v.
Damaris och Phillis, blivande frisörer.
Phillis i rosa samt Damaris går frisörlinjen och delar också rum.
Lennart blivande byggnadsarbetare
Winni startar ett "nytt liv".
Winifred eller Winni som hon kallas till vardags gick ut gymnasiet med
bra betyg i julas. Tyvärr får alltid gymnaseeleverna vänta minst två månader
innan de får sina betyg vilka kom för några veckor sedan. Som överallt,, så
gott som i hela världen, måste man kunna "datorer." Hon har därför gått en
grundkurs som innhållt tolv olika "paket" och verkar ha lärt sig mycket de
förmiddagar hon gått kursen från januari t.o.m. förra veckan.
Efter många funderingar och samtal så har hon kommit fram till att hon vill
bli lärare. Hennes goda betyg gjorde också att hon lätt kom in på Moi Univercitys
lärarlinje med start 9 april. Hela dagen igår ägnade vi oss åt " shopping" inför
skolstarten, där hon ska bo på elevhem.
Gårdagen startade med att Winni kom till oss och hämtade en väska
med kläder som hon behövde inför sitt nya liv. Därefter blev det stan
med "shopping" och det var allt från lakan, hygienartiklar, mjöl, ris och
en liten fotogenspis! Jag hade absolut inte klart för mig att hon skulle
laga maten själv men som den rara, anspråkslösa och praktiska tjej
hon är så såg hon till kostnaden. Även om det tar mycket längre tid att
laga maten själv så var det inga problem. Hon är ju van att jobba hårt
hemma dessutom.
Planering inför shoppingen och bankinbetalningen tillsammans med
Vena. Winni var på "hugget" ska jag säga.
Nu går tyvärr det mesta som man planerar inte riktigt efter uträkningarna
i detta land. Efter det att Winni själv, tillsammans med sin kusin Vena,
stått i kö ca två timmar på banken så saknade hon ett intagningsnummer ??!
Det var bara att "kasta sig på telefonen" och vara glad över att telefonen
fungerade och att personalen svarade.
Ja, problemet var att det fattades ett papper när hon var där och gjorde ansökan.
Men ingen talade om att det saknades ett dokument, hur skulle hon då kunna
veta det?? Banken hann under denna "telefontid" stänga och vi ville absolut inte
skicka med henne de 5500 kr som första terminen kostar. Som väl var hade
Lennart tid över eftersom hans resa för matutdelningen blivit ett dygn försenat!
Och Winni klev upp 06.00 nästa morgon för att återigen, för tredje gången,
besöka skolan för att lämna det nödvändiga dokumentet. Därefter skulle hon träffa
Lennart kl 10.00, han skulle åka upp till ökenområdet senast 12.00, men hans resa
blev ytterligare åtta timmar försenad. Men slutet gott --- han är nu på väg och Winni
sover sin sista natt hos Sirira på ett bra tag.
Dagen till ära så drack vi te och åt "chapati." Här ser vi kocken i full action på
Vision Gate - mitt i centarla Kitale. Allt detta tog minst 5 - 6 timmar. Inget går fort
här. Regnade gjorde det rejält men Winni var så glad och förväntansfull.
Från vänster: Emily, Vena och Winni.
Vi önskar verkligen Winni all lycka och Guds rika välsignelse inför dessa
två år hon ska gå sin utbildning till lärare. Jag måste citera vad hon
glädjestrålande sa: " Tänk, nu börjar mitt egna nya liv, jag är så tacksam
och lycklig över det".
TACK för att du varit med och gjort det möjligt för henne.
