Pia.
Livets gång är naturligtvis att det föds fler barn till världen. Här är det lilla Pia,
som är uppkallad efter min syster, som är på besök tillsammans med sin mamma
Winnifred och några av sina mostrar, Mercy och Shiela. Pia föddes i slutet av maj
i år och är som ni kan se en fin och pigg tjej.
Ja,denna tvättbalja har det suttit många barn i.
från vä: mamma Winnifred, Mercy och Shiela som tittar
på foton som vi just tagit av Pia på min telefon.
Mamma Winnifred har sedan flera år haft sällskap med sin nuvarande man som
är utbildad eletriker. Winni som hon kallas har pluggat i drygt 2 år till grundskolelärare
och hann som väl var göra alla sina slutprover i april innan Pia föddes. Nu väntar hon
på att få göra sin praktik.
Tyvärr kunde inte denna praktik starta som planerat var nu i september på grund av
den lärarstrejk som ju varat mer än en månad. Så förhoppningsvis kommer hennes
fyramånaders praktik att starta i januari nästa år. Sedan tar det minst ett halvår innan
hon får sitt lärarcertifikat och sin "graduation." Men det är systemet här i Kenya.Det kan
till och med ta ett år efter själva examen innan man får sin legitimation eller behörighet.
Winni gjorde mycket bra ifrån sig på lärarhögskolan. Hennes man Josefat är också en
mycket fin ung man. De har ett litet, men mycket trevligt hem på två små rum samt ett
utekök. Men förhållandena är ju så helt annorlunda här och de är så nöjda och lyckliga
över sin dotter och sitt hem.
Eftersom det inte finns "dagis" i detta land så kommer en av Winnis systrar att få
vänta med att starta sin utbildning till det att Winni praktiserat färdigt. Får hon sedan
jobb i närheten av hemmet (där det finns flera skolor) så kommer hon säkert att kunna
hitta en dagmamma som hon naturligtvis får betala MEN då kommer hon ju att få lön.
Winni är så mjuk och rar och kommer säkert att bli en fin och bra lärare... tyvärr har
jag inget foto av hennas man. Det får bli ett nytaget sådant så småningom.
fr vä: Moster Shiela, mamma Winni och moster Mercy med Pia i famnen.
Vi är så tacksamma för att Winni hann bli klar med hela sin utbildning förutom praktiken
innan de fick lilla Pia. Vi önskar dom verkligen Guds välsignelse och att allt ska gå bra
för denna rara lilla familj.
Väntande elever...
Som ni säkert märkt så har det tagit lite tid att komma igång med bloggen trots att
uppkoppling och mycket annat fungerat bra av och till förstås MEN det har varit
så mycket att göra, sätta sig in i och besluta sedan vi kom till Kitale.
Lärartrejken har nu varat i drygt 3 veckor men de flesta elevar har enorma
hemuppgifter och gör allt för att kunna hänga med när skolorna väl öppnar.
Gymnasi elever
De första som förberedas för att starta den nya terminen var Rezin och Lennart som
ju båda går på bra internatskolor en bra bit utanför Kitale.
Rezin, 3:e års elev
Rezins skola har inte berörts av strejken eftersom skolan är privat.
Här fixar hon te i vårt kök innan hon åker iväg för tre veckor sedan.
Lennart 1:a års elev.
Lennart fick tyvärr vända direkt när han väl kom till skolan och är nu hemma.
Mechak 4:års elev tar student i dec.
Undantag görs för de elever som ska ta studenten i år så han har varit
i skolan sedan terminstarten för drygt tre vackor sedan.
Daniel 3:e års elev
Berördes av strejken från första dagen och är därför hemma. Foto tagit
när han hälsar på hemma hos oss ien regnig och fuktig dag...kan vara skön
Som sagt det är mycket som är annorlunda här och alla gymnasie/college
samt universitets elever söker efter grundskolan till till ex. ett gymnasium.
Sedan blir man "kallad" och kan efter en tid begära att få byta.
Detsamma gäller högskolor och universitets- utbildningar så man måste alltså åka till
den utbildning man kommit in på och sedan ev. byta kurs eller skola/utbildning
på annan ort.
Därför kan en del studenter kallas till skolor som ligger många mil hemmifrån
och det försvårar och framförallt blir resorna hem på loven betydligt dyrare.
Bor en elev i ett "Hostel" så får man inte stanna kvar under loven utan måste
flytta ut den dag skolan startar sitt lov. Detsamma gäller förstås gymnasie skolor.
Snart färdiga sömmerskor,frisörer o.s.v
För sista gången träffades vi på Vision Gate, ett bra matställe där alla kan
få chips och korv. Det är nära till affärer - där ju var och en får gå och handla
sin "shopping" själv.
Mat får de ju alla på skolan men de ska ändå ha med sig tvål, tvättmedel, tandkräm
och annat smått och gott för ca 100 kr var inför varje termins start. Dagen stsrtar
alltid med att var och en får, mot kvitto av mig och Emily, pengar så att de kan gå
till banken och betala sin terminsavgift. De fyller i blanketter, betalar och går sedan
och kopierar bankkvittot för att återkomma och redovisa för Emily och mig. Vi får
kopia på kvittot till vår bokföring och de tar med orginalet för att visa upp på skolan,
annars blir de hemskickade igen. Denna procedur med betalning och shopping kan
ta upp till 5-6 timmar .
Vi avslutar med lunch och sedan bär det iväg till skolan, Kaplamai som ligger
ca 25 km från Kitale. Vår bil var på verkstan och det regnade något otroligt denna
eftermiddag. Eftersom vägen var helt lerig de sista 15 km så vägrade motorcykeltaxin
att köra. Så det blev taxi hela vägen, mot en kostnad av ca 150 svenska kr. Men
ibland finns inga alternativ och fram kom de lyckligt och väl.
Närmast kameran sitter den skojfriske Lennart, Mary, Rose (jobbar med Barnbarnshemmet)
och längst till vänster Dennis, Clementinas son som också går på skolan.
Kärt plötsligt återsende blev det när alla ungdomarnas "gamla" rektor kom förbi och tog
tillfället iakt att uppmuntra dem. Han gladdes verkligen på deras vägnar.
Ester och Rose hade valt ett mycket fint "ketenge"/tyg som hon måste ha med. Just till
sömmerskekurserna måste vi själva hålla med matrialet. Ester älskar grönt.
Här bär det iväg.....även om Lennart och Timona inte var med vid just detta
tillfälle när fotot togs. Phillis,Ester och Dennis.
Mary, barnbarn till Sirira går en dagkurs i sömnad och bor därför i hemmet. Hon
fick också betala sin avgift och göra sina inköp förstås tillsammans med de övriga.
Underbart land.
Så fort man tar sig några kilometer utanför stan så möter man en helt
annan värld och olika hinder kan man väl också säga!!
Kossor och dess herde.
Många bär på tunga bördor - långa vägar.
Nyskördad majs som torkas efter vägarna i solen.
Kaffe gick det inte att få på denna servering långt ute på landet men som
alltid finns Coca Cola, munk samt bra täckning på min gamla Nokia!
Afrika.
Afrika.
Felix startar sin yrkesutbildnig.
Felix avslutade sin gymnasieutbildning i november 2014 och gick sedan en
grundkurs i data i ca tre månader. Han hade bra betyg: MVG eller -a och det har
gjort att han kommit in på Kisii Universitets 4-åriga linje i Hälso- och sjukvård.
Man blir alltså kallad till en speciell kurs och plats men kan byta efter en termin eller så.
Felix börjar nu en grundutbildning till Primär hälovårdsarbetare med möjlighet att arbeta
i både öppen- och slutenvård. Om han vill kan han bestämma en tydligare inriktning för
sina studier efter det första året, av vad jag har förstått.
Han har alltid varit otroligt positiv och rar. Hans väg har definitivt inte varit lätt. När han gick
1:a och 2:a året på gymnasiet blev han mobbad och fick stryk av några av äldre eleverna.
Troligen berodde detta på att han var fattig, snäll och duktig med bra slutbetyg från grund-
skolan och därför blev utsedd till "Ordningsman" för sin klass.
Eftersom han situation var så besvärlig hade vi planerat att han skulle byta skola men de
som hade gjort livet så besvärligt för honom slutade och de sista två åren fungerade allt
mycket bra.
Han har alltid varit aktiv och varit med i gymnasieskolans kyrkokör och även i Kyrkans lov-
sångsteam sedan han slutade gymasiet. På Mark och Maggiis bröllop visade det sig
att han också var mycket duktig att dansa.
Mycket skulle med till Kisii som ligger ca 28 mil ifrån Kitale. Någon vänlig person hade
skänkt/lämnat kvar denna fina väska som stod tom under vår säng så det var bara att
sätta igång och packa.
Vissa problem uppstod vid packningen eftersom väskan var mjuk och vi var rädda
att benen på det lilla spritköket skulle kunna skära sönder väskan. Det löste Felix
genom att lägga kartong över som skydd.
Vi hade smskontakt med Felix under hela gårdagen då han reste. De 28 milen tog
10 timmar och som väl var hade han några kompisar, från sin gamla skola, som han
fick sova över hos tills han kan titta på sitt rum som var preliminär bokat.
Han har idag stått i kö hela dagen för att registrera sig då det antagligen rör det sig
om många, många studenter.
På den högra bilden tillsammans med mig, Lillemor samt kusinerna Atlin och Lennart.
Felix är den längsta av oss.
Vi önskar honom all Guds välsignelse och att allt ska gå bra för honom. Han skickade
i går kväll ett jättefint meddelande på sin mobiltelefon där han ber oss att TACKA alla
som hjälpt till att göra det här möjligt för honom.
Lennart och jag vill också tacka för det förtroende Ni ger oss att förvalta pengar och att
använda dem på bästa sätt.
Nämnas kan att
Skolstart med förhinder för en del av eleverna.
Starten på termin tre, den sista terminen för i år, började denna vecka och hela stan sjuder av liv när föräldrarna gör "shopping" till sina barn/studenter. Det är framförallt ungdomarna på gymnasiet som
behöver allt från skokräm, tandkräm, bröd och toalettpapper tillika med skolmaterial som pennor och collegeblock. Många försäljare går också omkring med en bricka på magen med allt från korv till godis och dricka. Kunderna är många en sådan här dag.
Många av skolorna har egen buss med uppsamlingsplats i de centrala delarna av stan. Tyvärr är
det en lärarstrejk på gång och många av skolorna skickade tillbaka sina elever hem när de väl
kom till sina olika skolor igår.
Lennart till höger med sin "shopping" på väg de fyra milen till sin skola. Han går första året
på gymnsiet. Hans skola skickade hem alla elever eftersom skolan inte hade några lärare.
För Rezin gick det bättre. Hon går i en privat skola och lärarna där är inte uttagna i strejken.
Rezin går tredje året på gymnasiet, hon är en otroligt mjuk, rar och fin tjej som älskar att läsa
och att gå i skolan.
Lite mat måste man ha i magen innan resan börjar trots att det i Rezins fall rör sig om högst en mil.
Favoriträtten framför alla är pommes frites och korv. Rezin äter inte kött men åt med god aptit sina
pommes frites vilket är svårt att tillaga i hemmet så det blir lite "festmat".
Mechack som går sista året på gymnasiet och Dan det tredje året (de inte är med i bild) var också
med vid träffen.
Framme i Kenya.
Den 27 augusti 0400 startde vi vår resa från Uppsala-Arlanda-Nairobi och 2130
var vi installerade på Flora Hostel - där vi alltid bor och känner oss som hemma!
Mycket stort och fint plan med fantastisk mat dessutom.
Naturligtvis måste vi ta en fika när vi landat med alla våra 108 kg....allt kom fram! Rullskidor,
pjäxor och mycket kläder som vi fått att ge bort till de som har mindre än oss...mycket mindre!
En hel del att hålla koll på och kontroll räkna och dessutom få in i bilen! Denna "driver" var en
expert på att packa faktiskt...skönt! Fyra väskor a 23 kg/st. Handbagage två st/8kg st samt
en data väska och varsin hanväska! Men ingen övervikt faktiskt.
Nu är det dax för SÄNGEN!!
