Mark, Maggi och Praise.
Förra söndagen var vi till den kyrka som Mark och Maggi tillhör. Den ligger några
kilometer utanför Kitale och är relativt stor. Mycket lovång och fin gemenskap.
Församlingen har startat ett "dagis", något som är otroligt ovanligt här. Det ökar
naturligtvis mammornas möjligheter till att arbeta.
Maggi och Mark gifte sig i början av december 2012 och fick sin lilla dotter i oktober
2013. En söt liten tjej som växer så att det knakar.
Även Oscar och Felix tillhör denna församling, här ser vi Oscar i gul tröja.
Marks fru, Maggie med dottern
Praise i famnen.
En del av lovsångsteamet där Mark sedan många år spelar keyboard.
Mark står längst till höger och Maggi sitter ner i mitten.
Kyrkan är ej färdigbyggd. Sand och sten finns vid ingången och barnen
roade sig med det! Pigga och glada ungar!
Praise utsövd och belåten. Hon t.o.m. skojar med Lennart genom bilfönstret.
Så här ser tillagningen av "kyrkkaffet" ut...inte lätt att laga till så många men det funkar.
Det är fantastiskt att fått följa Mark som ju är en av de äldsta barnbarnen. Hur han kämpat och
jobbat hårt. Träffade Maggie via kören i kyrkan. Han flyttade från Barnbarnshemmet och sedan
blev det giftemål och en liten dotter. Det kämpar fortfarande och Mark säljer skor på marknaden
sedan flera år tillbaka. Maggi flyttade till Kitale och söker nu arbete men tyvärr är arbetslösheten stor.
Mark fick för ca 4 år sedan hjälp att utöka sitt "stånd" med skor och vi vill passa på
att säga ETT STORT TACK för den hjälp han fått.
Fortsatt Hillschool besök.
En dam kom med nygräddade "Samosas" liknar piroger fast i trekantig form med en jättegod
fyllning av "Greengrams", med stark kryddning.
Yvone,Mercy Ben, Belinda och flera små kompisar fick vi dela med oss till.
Dennis och Steven går nu sista året på grundskolan med många prov framför sig.
Lunchen kokad på spisen och kockan log glatt tillsammans med många av barnen
när vi tog adjö för denna gång på Hillschool.
Glada att få gå i skolan.
Hillschool.
En av byggnaderna samt fin väggmålning.
Denna skola ligger mycket nära Barnbarnshemmet och alla barn i de kringliggande byar
går där. Skolan har idag ca 700 elever.
Vi fick ett mycket gott mottagande av den fantastiska lärarkåren och en fin inblick i hur de
arbetar. Klasserna är stora och som exempel kan nämnas att gymnasiet, som just startat,
har 56 elever i en klass!! Flera av själva grundskolans klasser kan ha upp till 90 - 100
elever i samma klass. En lärare och ibland en "hjälplärare" som betalas avföräldrarna
undervisar i klassen. Skolan lägger till en avgift för varje elev för att klassen ska kunna ha
denna hjälplärare.
Gymnasieklassen och deras "timetable"
" Lärarrummet" där många skrivningar rättas.
Matdax.
Margareta, Lennart och jag kom precis lagom till matrasten som består av te
för lärarna samt välling för förskoleeleverna. Grytorna kokade för fullt och de
mindre barnen köade för fullt. De drack i omgångar eftersom muggarna inte
räckte till för de ca 80 barnen.
Många, många av barnen kom fram och hälsade så artigt...här på Margareta.
Helt fantastiskt att kunna laga mat till ca 100 barn i varje gryta. Veden har barnen
med all säkerhet fått hjälpa till att plocka i omnejden. Maten puttrade både inne
och ute. Denna rätt kokas troligen runt 5 timmar för att den ska bli mjuk och ätbar.
Khitere serveras som lunch på så gott som alla skolor i Kenya.
Här är det "khitere", bön- och majsgryta till de två gymnasieklasserna och de
barn som är med i "lunchprogrammet".
"Välling" för de mindre.
I alla skolor i Kenya serverar man en Vimbi välling/gröt som mellanmål vid
10.30-tiden på förmiddagen. För det tar skolorna ut en avgift som täcker
mjöl, ved och lön till kokerskan. Barnen turades om att röra i grytan.
Här diskas muggarna. En liten tjej rörde ihärdigt i den varma
grytan så att vällingen skulle vara klumpfri.
Detta under uppsikt av en lärare.
Nöjda och mätta små elever.
Mary, blivande sömmerska.
Vi gjorde ett besök på Seed of Hopes skola där Mary påbörjade en sykurs
i januari 2015. Utbildningen varar i två år och Mary kommer att avlägga sitt
första examensprov i december i år. I sysalen finns nio symaskiner, ett
tillskärningsbord samt ett bord för strykning.
Det är en trevlig skola som även har datautbildning. Eleverna har möjlighet
att äta lunch på skolan mot en avgift.
En dispensär finns också på området. Dit har Mary, hennes mamma och
bröder möjlighet att gå för att få hjälp när de är sjuka.
Mary sitter vid trampsymaskinen. Här mäts kjolens längd!
Skolan har elektricitet varför eleverna Mary visar Junice och Atlin hur hon
inte behöver använda kolstrykjärn. trär maskinen.
Lärarinnan visar skoluniformen som En av Mary´s kurskamrater.
Seed of Hopes grundskoleelever
använder. Eleverna på sykursen får
lära sig att sy dessa uniformer.
Prov på tyger som används av
eleverna.
Elever från yrkesskolorna, mars 2015
För några dagar sedan var det återigen dax för att träffa de blivande sömmerskorna,
frisörerna, byggarbetaren och eletrikern.
Flera gånger per termin förser vi eleverna med det material som de använder under
kursen tillika med annat smått och gott.
Esther visar upp sin egenhändigt sydda tvådelade klänning och tyget som
vi idag köpte till nya alster. Sittande på fotot till höger är Vena och Phillis - frisörerna.
Missionens medarbetare Emily samt Mary som startade sin sömnadskurs januari i år.
Eleverna (killarna) skjutsas med skolans pickup dagligen ca 2 km för att hämta vatten
och fylla på skolans 2000 liters tank. Naturligtvis får alla använda detta vatten förutom
tjejerna som bara hämtar vatten åt sig själva. Dunkarna hade efter två månaders an-
vändning fått en uppsjö av sprickor och måste därför bytas ut. På marknaden finns en
mängd olika sorters dunkar som vi inhandlade för ca 12 kr/st.........killarna var så glada.
Totalt var vi 18 personer denna dag då även gymnasieeleverna kom så att vi fick chansen
att gratulera dem och tala lite om framtiden. Kenya är ibland betydligt modernare än man
tror. Varje elev får först reda på sitt betyg via SMS och efter en vecka får de hämta det
skriftliga betyget från sin skola.
God gemenskap och mycket "shopping" inför för den dryga månad som är
kvar på denna termin.
TACK för allt ditt stöd som gör det möjligt för dessa ungdomar att få en
utbildning.
Mitt-termins lov för gymnasieelever.
Häromdagen träffade vi Lennart (Leonard) som var hemma över en helg med endast
en dag extra ledigt. Han började på gymnasiet i januari i år och hade mycket bra betyg
från grundskolan. Tack vare det kom han in på en bra gymnasieskola där han också bor.
Vi träffade honom tillsammans med sin storasyster Atlin som just avslutat gymnasiet.
Vi tog en "lättlunch" som här alltid består av allas favorit " Pommes frittes".
Lennart.
Mycket stolt över sin fina skoluniform och färdigpackade ryggsäck på väg....också
med "fickpengar" för de sista 5 veckorna på denna termin.
Mechack.
Går sista året på gymnasiet och taar studentexamen november i år.
Missionens medarbetare Emily var naturligvis också med vid båda tillfällena. Hon
känner eleverna mycket bra. Även Meschak utrustades med "fickpengar", pennor
och lite annat smått och gott!!!
Flyg- och bussresa februari 2015.
Ja, sedan en dryg vecka är jag och Margaret A. tillbaka här i Kenya. Resan gick bra förutom att
det var snöstorm i Turkiet vilket påverkade vår resa en hel del.
Vi fick information, vid incheckningen, om att avgången var 2 timmar försenad och det förlängdes
senare med ytteligare en timme. Sedan ställdes avgången in och det visade sig att Istanbuls flygplats
hade stängts totalt. Mycket väntande och köande ( 3 timmar) för oss MEN strax innan Etiopian
Airline stängde sin incheckning så bokades vi om till denna flyglinje istället för Turkish Airline.
Vi var så otroligt tacksamma och glada.
Vi landade i Nairobi ca 12 timmar försenade och allt vårt bagage, ca 110 kg hade kommit med!
Gud är god och vi upplevde verkligen detta som en hans otroliga omsorg om oss. Vi stannade
två dagar i Nairobi och det var skönt att vila ut och jättekul att också få träffa David från
Barnbarnshemmet.
På väg ut för att leta reda på en taxi stötte jag ihop med en gammal bekant som har en
taxirörelse. Lucy med sin dotter Milka. Ett kärt återseende och dessutom gav hon oss
ett bra pris när vi åkte till Florah Hostel där vi alltid bor och där vi verkligen sov ut.
Vi äter här jättegod fisk tillsammans med David som vi bestämt träff med i centrala Nairobi.
David avslutade sin 2-åriga utbildning med inriktning på turism förra året. Han fick efter
utbildningen ta det jobb som fanns att få och jobbade ca 80 timmar/vecka på en matservering
(överdriver faktiskt inte). Hans glädje var total när han sedan 2 veckor tillbaka fått ett arbete
på en resebyrå med mycket bättre arbetstider (8/timmar/dag). Inte hög lön men ändå bättre
än tidigare.Han var så glad, tacksam och nöjd.
Buss mot Kitale.
Resan på en bra buss de 340 km Nairobi-Kitale tog denna gång 8,5 timme. Litet uppehåll för
lunch på högst 20 min gjordes och resan gick mycket bra.
Bagaget var med.
Fantastisk utsikt över Rift Walley.
Margareta har på alla sätt varit aktiv med oss på Barnbarnshemmet men inte varit
här på några år. Men jag kan intyga att vi båda var så nöjda och glada med att få
komma tillbaka till det fantastiska Afrika.
Också så underbart att få träffa David och se hans glädje och tillfredställelse med
sitt "vuxenliv". Vi har ju följt honom i 5 år och fått se honom mogna och verkligen
ta vara på den hjälp han fått.
TACK för att Du varit med och hjälpt David med att få en utbildning och möjlighet
till att arbeta och försörja sig själv samt även att hjälpa sina nära och kära.
