Förberedelser för utflyttning/inackordering.
Dorcas. Atlin i skoluniform.
Har inte skrivit om detta problem tidigare men det har varit svårigheter för en del av
de äldre tjejerna i relationen till Sirira. Enligt gammal afrikansk tradition har Sirira
krävt väldigt mycket av dem.
Atlin, som nu går sista året på gymnasiet, har farit illa och ej fått någon tid eller ro
för att studera. Hon är, som de flesta andra, mycket ambitiös och VILL verkligen göra
bra ifrån sig i skolan. Dessutom är hon ovanligt duktig i skolan.
Atlin har därför sedan en längre tid tillbaka velat flytta till "Ordföranden för gymnasie-
eleverna", Elisabeth som bor på ca 10 minuters gångavstånd från skolan. Detta ska
jämföras med att det tar ca en timme att gå från Merufarm, där Sirira bor, till skolan.
Atlin är dessutom bästa kompis och klasskompis med Elisabeths dotter.
Sirira motsatte sig kraftigt att Atlin skulle flytta, så relationen mellan Sirira och henne
har de sista månaderna försvårats otroligt. Även hennes kusin Dorcas har haft en
riktigt svår relation till Sirira. Det första jag tänkte på var hur otroligt smal, nervös och
spänd hon var när vi kom tillbaka. Dorcas blev färdig frisör i julas och gör nu sin sista
"praktik" på en salong i Kitale. Hon trivdes bra på skolan där hon även bodde. Det var
mycket tydligt att hon hade haft problem sedan hon slutade där och flyttade tillbaka till
Merufarm. Hon bönföll oss faktiskt om att få flytta någon annanstans men det är inte
så lätt att bara flytta en ung tjej, som är mycket utsatt här i landet. Vi måste alltså försöka
hitta ett bra och säkert boende där vi hoppas på att hon ska trivas.
Elisabeth och Atlin i vårt kök.
Eftersom David, som är Atlins pappa, arbetade hos oss som chaufför vet vi att
hans båda fruar levde när han avled 2001.
- Divina som är mamma till åtta av hans barn har vi haft kontakt med under alla år.
- Eunice, Atlins mamma, som också är mamma till Rispa (Lillemor) och Lennart
har vi ej haft kontakt med. Hon var enligt Sirira försvunnen. "Min Lennart" träffade
henne strax efter begravningen och sedan har vi ej sett henne. Barnen flyttade efter
något år till Sirira eftersom Eunice upplevde att hon absolut inte kunde försörja
dem och att de faktiskt svalt. Hon såg sig ingen annan råd än att lämna sina två
döttrar och sin son till Sirira då hon hoppades, och trodde, att de alla tre skulle få
ett bättre liv där. Möjligheten fanns ju för Sirira att ta hand om barnen då de enligt
afrikansk kultur också tillhör farmor! Detta är mycket svårt för oss att förstå.
Eunice är alltså faster även till Dorcas och sedan en vecka tillbaka bor både
Atlin och Dorcas hos henne och stormtrivs. Dorcas får lite närmare till salongen
men Atlin längre till skolan så behovet för Atlin att flytta till Elisabeth kvarstår.
För att planera detta ordentligt så kom de alla hit idag, söndag och vi var alla
överens om arrangemanget. Det innebär bl. a. att vi betalar ca 100 kr/månad till
mat och därtill fickpengar till bl.a. tvål, vaselin, bindor och tvättmedel.
Vi hade fått hit deras kläder så det blev ompackning men tyvärr hade inga skor
kommit med. Som väl är har vi ju våra "Sverige väskor" med en salig blandning
av kläder, skor och annat smått och gott.
Ompackning pågår....
Atlin provar skor som passar såååå bra.
Detsamma gäller Dorcas som här provar min kusins gamla sandaler...perfekta!
Här går de hem efter tre timmars mycket trevlig samvaro.
Från vänster: Elisabeth, Atlin, Dorcas och Eunice.
"Min Lennart" har ett otroligt minne för ansikten och människor och i början av
mars i år så stötte vi ihop med Eunice. Hur hennes liv har sett ut under dessa
år är svårt att svara på och vi vill heller inte fråga för mycket.
Återföreningen har varit över förväntan. Atlin kommer att kunna bo hos sin mamma
på loven - som tyvärr under sista året bara är ca 7-10 dagar /termin.
Eunice och Elisabeth verkar trivas mycket bra tillsammans. Elisabeth påpekade
flera gånger att Atlins mamma är så välkommen att höra av sig och att de skulle
hålla kontakten, avståndet är ca en mil så det är inte så långt.
Två mycket glada och fina personer som nu funnit varandra igen.
Det strålade faktiskt om dom båda...mor och dotter.
Dorcas på Salongen.
Dorcas blev färdig frisör i december förra året och i "paketet" ingår
att man sedan praktiserara ca 6-9 månader som elev. Hon har
sedan januari praktiserat mot en avgift på ca 150kr per månad som
vi betalar samt utgifter för en liten lunch och resor....... Hon har alltså
ingen inkomst än. Salongen ligger i ett "Basar hus" med många
små affärer av olika slag. Emily och jag tog oss upp till 3:e våningen
där hon praktiserar.
Många gångar och krypin.
Dorcas assisterar vid en hårflätning.
Här tvättar hon håret på Emily som agerar kund.
Mycket smått och gott hittar man på alla väggar.
Vi önskar Dorcas allt gott och att hon vid avslutad praktik ska få
ett jobb samt en inkomst även om konkurrensen är tuff.
Planterings- och skördetid.
Farmar-Ken med den sådda "sukuman" som ska
planteras in i växthuset idag.
Jättefina och vackra vitkålshuvuden!
Clementina och Steven kommer med nyskördade
vitkålshuvuden.
Clementinas barnbarn Peter, 2,5 år.
Tomater - snart mogna.
Nya skor inför skolstarten i maj.
Ivonne, i rött och Belinda väntar på att prova nya skor.
Dom passar bra tycker Ivonne och Ben.
På skärtorsdagen slutfördes skoinköpet av 20 par skor. Inköp
av skor är en speciell procedur särskilt när det gäller 20 par.
Vi har tidigare köpt skor på marknaden men de slits ut fort.
Bara efter 3 - 6 månader blir eleverna hemskickade från skolan
på grund av att skorna är så utslitna.
Nyligen fick vi kontakt med en god väns kusin som, på beställning
av kunden, åker och köper upp nya skor i Nairobi. Denna gång
kontaktade vi henne. Eftersom hon hade ett litet lager av 6 par skor
så följde hon med till Barnbarnshemmet före påsk. Alla provade ut
skor och beställningar gjordes.
Jag trodde naturligtvis att när skorna kom på skärtorsdagen så var
det bara att prova och dela ut. Men så var inte fallet. Nej, nu skulle
alla skor till en av de många skomakarna i Kitale för att sys med en
extra söm runt hela sulan!
Här står Belinda i kö för att prova.
Belinda och Ben hittade skor direkt som passade.
Alla provade på en gång. Det var många par skor och många barn!
Zena är så fin i sina nya blanka skor.
Smart att prova skorna med plastpåsarna kvar tyckte Steven.
Oscar och Mechack.
Yrkesskola i Kaplamai.
Några mil utanför Kitale och på betydligt högre höjd än Kitale ligger
ett college/yrkesskola med olika linjer. Skolan är endast fyra år
gammal och den är mycket fräch samt välutrustad.
När Lennart Berglund, tillsammans med barnbarnet Lennart, skjutsade
Damaris till skolan för ett tag sedan fick de en rundvandring i skolan. De
fick med egna ögon se de fina lokalerna och utrustningen.
Utbudet för killar är stort. Man kan utbilda sig till snickare, mekaniker,
elektriker, svetsare samt några fler yrken.
Flickorna kan gå antingen på en hushålls- eller frisörlinje. Naturligtvis
finns det möjlighet för tjejer att utbilda sig till de "typiskt manliga" yrkena.
Hitintills har jag aldrig sett en kvinnlig eletriker, mekaniker o.s.v.
Damaris och Phillis, blivande frisörer.
Phillis i rosa samt Damaris går frisörlinjen och delar också rum.
Lennart blivande byggnadsarbetare
Planteringsdax igen.
Så var det dags igen. Under mars och april är det planteringsdags i nästan
hela Kenya och definitivt i Kitale eller Tranzoia som hela detta område heter.
Det har ju så smått börjat regna varannan dag. På många åkrar och
områden, som man går eller kör förbi, har jorden förberetts. Detta med hacka
eller när det gäller större områden plöjning med traktor. Så också hos Sirira,
det är redan färdighackat så nu är det bara planteringen kvar och det blev gjort igår.
Lennart och farmar-Ken var i förrgår iväg för att köpa utsäde, d.v.s. bönor och
majs som ju är den absoluta basfödan. Majs var det inga problem att få tag på.
Men för att få tag på bönor besökte de 5-6 olika inköpare för det var slutsålt
faktiskt....men till slut lyckade det.
Lennart hade med sig saft och var sin mandazi, den kenyanska " munken",
som alla barnen älskar och inte äter så ofta. Som vanligt var de större barnen
i skolan eftersom det var en lördag men de mindre var mycket arbetsvilliga
och farmar-Ken hade förberett dem mentalt.
Här laddar Belinda upp med mandazi.
Dennis och Rispa hugger i.
De ser rätt vana ut?
Bonofas var ledig från sin praktik på Allans garage så även han var
det full fart på.
De fina raka fårorna hade, som sagt, gjorts tidigare för hand , de är
ju många som hjälps åt så arbetet är inte så tungt.
Skörden är färdig i slutet eller början av december - allt beroende på
väder och vind. Skörden i december 2013 var inte så god eftersom det
regnade alldeles för mycket under de sista månaderna innan skörden.
Vi hoppas på en bättre skörd i år.
Winni startar ett "nytt liv".
Winifred eller Winni som hon kallas till vardags gick ut gymnasiet med
bra betyg i julas. Tyvärr får alltid gymnaseeleverna vänta minst två månader
innan de får sina betyg vilka kom för några veckor sedan. Som överallt,, så
gott som i hela världen, måste man kunna "datorer." Hon har därför gått en
grundkurs som innhållt tolv olika "paket" och verkar ha lärt sig mycket de
förmiddagar hon gått kursen från januari t.o.m. förra veckan.
Efter många funderingar och samtal så har hon kommit fram till att hon vill
bli lärare. Hennes goda betyg gjorde också att hon lätt kom in på Moi Univercitys
lärarlinje med start 9 april. Hela dagen igår ägnade vi oss åt " shopping" inför
skolstarten, där hon ska bo på elevhem.
Gårdagen startade med att Winni kom till oss och hämtade en väska
med kläder som hon behövde inför sitt nya liv. Därefter blev det stan
med "shopping" och det var allt från lakan, hygienartiklar, mjöl, ris och
en liten fotogenspis! Jag hade absolut inte klart för mig att hon skulle
laga maten själv men som den rara, anspråkslösa och praktiska tjej
hon är så såg hon till kostnaden. Även om det tar mycket längre tid att
laga maten själv så var det inga problem. Hon är ju van att jobba hårt
hemma dessutom.
Planering inför shoppingen och bankinbetalningen tillsammans med
Vena. Winni var på "hugget" ska jag säga.
Nu går tyvärr det mesta som man planerar inte riktigt efter uträkningarna
i detta land. Efter det att Winni själv, tillsammans med sin kusin Vena,
stått i kö ca två timmar på banken så saknade hon ett intagningsnummer ??!
Det var bara att "kasta sig på telefonen" och vara glad över att telefonen
fungerade och att personalen svarade.
Ja, problemet var att det fattades ett papper när hon var där och gjorde ansökan.
Men ingen talade om att det saknades ett dokument, hur skulle hon då kunna
veta det?? Banken hann under denna "telefontid" stänga och vi ville absolut inte
skicka med henne de 5500 kr som första terminen kostar. Som väl var hade
Lennart tid över eftersom hans resa för matutdelningen blivit ett dygn försenat!
Och Winni klev upp 06.00 nästa morgon för att återigen, för tredje gången,
besöka skolan för att lämna det nödvändiga dokumentet. Därefter skulle hon träffa
Lennart kl 10.00, han skulle åka upp till ökenområdet senast 12.00, men hans resa
blev ytterligare åtta timmar försenad. Men slutet gott --- han är nu på väg och Winni
sover sin sista natt hos Sirira på ett bra tag.
Dagen till ära så drack vi te och åt "chapati." Här ser vi kocken i full action på
Vision Gate - mitt i centarla Kitale. Allt detta tog minst 5 - 6 timmar. Inget går fort
här. Regnade gjorde det rejält men Winni var så glad och förväntansfull.
Från vänster: Emily, Vena och Winni.
Vi önskar verkligen Winni all lycka och Guds rika välsignelse inför dessa
två år hon ska gå sin utbildning till lärare. Jag måste citera vad hon
glädjestrålande sa: " Tänk, nu börjar mitt egna nya liv, jag är så tacksam
och lycklig över det".
TACK för att du varit med och gjort det möjligt för henne.
En arbetsam och rar grönsaks försäljare.
Många gånger har jag handlat av denna fina kvinna som troget står
ca 5 minuters gångväg på väg mot stan från vårt hem. Jag träffade
henne 1996.
Hon står i sitt lilla enkla stånd och säljer rostad majs, bananer och nötter,
säkert något som barnen från skolan uppskattar.
Vi mötte henne nyligen på vår kvällspromenad när hon kom med hela
sitt "stånd" på huvudet - troligen en del osålda varor också.
Hon är alltid så vänlig, rar och trevlig och det är en sådan förmån för oss
att fått lära känna alla dessa underbara människor i detta fantastiska land.
Utskrivning och medicininköp.
Efter bara ett dygn blev Mercy utskriven från Mt Elgon hospital. Med tanke
på hur otroligt sjuk hon var ett dygn tidigare så är det ett mirakel. Vi är så
tacksamma till Gud för hennes fantastiska tillfrisknande.
Mercy ammar ju fortfarande Blessed så han fick, som seden är här, naturligtvis
stanna hos mamma. Det kan ju vara lite jobbigt när man själv är sjuk. Men då
alla har en eller två anhöriga som stannar kvar på sjukhuset, dygnet runt, så är
en av dem naurligtvis barnvakt och den andre sköter om patienten.
Sjukhuset har en anrik gammal park med mycket vacker natur men själva
sjukhuset har sett bättre dagar och är mycket slitet men med god sjukvård.
Det är så att säga den "privata" delan av distrikt sjukhuset.
Eftersom Mercy var så sjuk, lätt förvirrad och nästan inte kontaktbar så bedömde
vi att hon både fick bättre och framförallt snabbare vård på Mt Elgon hospital. Det
tog faktiskt bara ca 30 minuter från det hon kom till "akuten" tills hon låg i sin säng
och fick antimalaria medicin i dropp .........mycket bra!
En sjuksköterska kommer, tillsammans med en elev
för att ta de sista blodproven inför utskrivningen.
Blessed är nu hemtam!
Efter ca 2 timmes väntan på sista blodprovet startar utskrivningprocessen.
Lite malariaparasiter finns kvar men nu kan behandlingen fortsätta hemma.
Inne på utskrivningsexpiditionen står extralampor eftersom de ej har
någon generator och det ofta är elavbrott. Jag har själv tagit blodprov
och satt dropp när det är kolsvart, har man bara har en fotogenlampa
är det inte lätt ska jag säga.
Det gäller att börja med att betala - 1 dygn kostade ca 450kr.
Efter att jag visar upp kvittot får jag gå till nästa lucka för att
köpa ordinerad medicin.
Men det var lite tomt på hyllorna så vi blev rekommenderade, av denna trevliga tjej,
att åka ner på stan och inhandla det Mercy behövde. Tjejen bjöd mig också på te!
Sedan fick jag ge Mercy kvittot och hon som patient måste visa upp det för vakten
vid grinden............................. Allt prickas av och hon signerade i en stor bok.
Mercy hade åtta besökare på detta dygn hon låg inne och vi var nio personer vid
själva utskrivningen. Phillis och Winni fick därför åka Motorcykeltaxi ner på stan
eftersom vi inte alla fick plats i vår lilla bil.
En svunnen tid? Var detta kanske akutläkarens cykel??
Under resan från sjukhuset mot centrum (ca 500m) får man olika synintryck!
Mercy ytanför Pharmacyn (apoteket)
Här köar vi i väntan på medicin.
Som avslutning tog vi en fika vägg i vägg med apoteket och Blessed
fick sin nya favoritkrydda/sås som han just upptäckt - Ketchup!
Faster/Moster Eunice håller Blessed i famnen.
Sjukdomar
De sista dagarna har ganska många av barnen varit ordentligt sjuka.
- Sirira själv har en kraftig övre luftvägsinflammation.
- Zena det samma men det konstaterades också att hon är allergisk mot damm.
- Vena har tyfoidfeber.
- Yvonne har antagligen en allergi på ögonen eller en ögoninfektion. Hon har,
trots sin ringa ålder, inte haft möjlighet att gå till ögondoktorn p.g.a. att hon har
haft prov varenda dag den här veckan.
- Ester har hostat och haft malaria.
- Blessed har blodbrist samt lunginflammation.
- Mercy, Blesseds mamma fick idag bekräftat att hon har malaria.
Vi hoppas nu att Mercy hinner bli bra tills på måndag när de ska läggas in
och Blessed opereras på tisdag. Men hur konstigt det än låter så piggnar de
flesta till inom 2-3 dagar och jag talar även av egen erfarenhet.
Blessed var hemma hos oss häromdagen och en ung läkare som tidigare fått
hjälp under många år av Trosgnistans misson kom samtidigt på besök.
Mycket lyckat eftersom Dr JoAnn som hon heter sedan 6 månader tillbaka
arbetar på Kitales sjukhus....hon var till stor hjälp för mamma Mercy som
är ordentligt orolig för operationen på tisdag.
Mars och april är de månader när det är mycket malaria och också tyfoid.
Regnperioden har ju börjat så smått och många upplever det som kallt men
framförallt är det rått i luften. Man upplever oftast att en för oss vanlig förkylning
är mycket värre än malaria!
Zena
Zena och lilla Blessed. Eftersom både Blessed och
Zena hostade så kraftigt misstänktes även Tbc men
som väl var hade ingen av dem det.
Mercy, Blessed samt Winni (som i nuläge tar han om Blessed)
tillbringade minst 6 timmar på sjukhuset idag. Mercy fick medicin
som hon tyvärr inte kunde behålla utan kräktes upp och för 10
minuter ringde de och hon mår mycket sämre.
Lennart är på stan men ändrar nu sina planer och åker direkt till
Merufarm för att skjutsa henne till sjukhuset. Vi får hoppas att de
lägger in henne och att Blessed och Winni också får stanna över natten.
Operationsdatum!
Här blir Blessed undersökt i Lillemors och Lennarts kök
av doktor JoAnn, en läkare som arbetar på Distriktssjukhuset.
JoAnn är personligen bekant med Lillemor och Lennart
vilket är en stor fördel i detta fall.
JoAnn skrev remiss för blodprovstagning inför den
planerade operationen samt röntgen av lungorna.
Blessed var, vid detta tillfälle, lite anemisk och
mådde inte alls bra.
Det visade sig att Blessed hade lunginflammation
och fick påbörja en kur med pencillin. Det testades
också om han hade TBC vilket han inte hade.
Blessed har fått tid för operation tisdagen den
8 april. Kom gärna ihåg Blessed och hans föräldrar
Mercy och Luke i era förböner!
Besök hela förmiddagen!
Denna förmiddag fick vi plötsligt besök av Mary med sin son Peter.
Tyvärr var han sjuk och skrek hela tiden mycket högljutt. Mary bor
hos sin mamma Divina och hennes pappa var David (Siriras son).
Det var första gången Mary kom hem till oss men vi har träffat henne
många gånger hemma hos sin mamma och hos Sirira. Hennes
fråga till oss var om vi kunnde hjälpa henne med pengar så att hon
kunde gå till sjukhuset med sin lilla son som är ca 1,5 år. Att han
behövde en läkarunderökning var uppenbart för han grät under hela
den tid dom var hos oss d.v.s. ca 2 timmar...............stackars lilla kille,
han var helt slut och Mary också.
Mary med lilla sonen Peter.
Efter någon timme dök också Mercy och lilla Luke för att ge
rapport om dagen återbesök hos doktorn. Doktorn hade
ordinerat röntgen av lungorna och många blodprover inför
operationen. Men återbesök har de igen den 31 mars.........
tala om att dra ut på tiden.
Blessed finner sig bra tillrätta hos oss numera MEN det är två saker han
är livrädd för: dammsugaren samt "vita" människor........spelar ingen roll
hur mycket Lennart och jag fjäskar. Som bevis lägger jag in fotot som vi
tog häromdagen när vi var på besök hos Sirira.
I mamma Mercys famn.
I moster Zenas famn....rädd är han för mig.
Glädjande nyheter om Kevin.
Kevin på väg till Pokot.
Kennidy och Kevin stärker sig med ett glas saft före resan som är på en mycket
farlig och dålig väg i 4-5 timmar. Gäller att komma iväg så att man hinner fram
före mörkrets inbrott 19.00.
Kevin är en av killarna på 19 år som startade yrkesutbildning till elektriker, men
efter en uppgörelse med klassläraren fick han inte gå kvar utan blev relegerad
och har sedan gått hemma i nästan ett år gått.
Anmärkningen från skolans sida var att Kevin vid ett flertal gånger talat i telefon
och vägrat att lägga undan den, både läraren och Kevin var mycket upprörda.
Kevin har ett lite hett humör när han blir trängd men är vanligtvis en fin och rar kille.
Något jobb har han ej fått trots att han verkligen försökt under den här perioden
på ca sex månader.
Men nu har Kennidy (byggaren) som byggde växthuset samt renoverat flera
av husen tagit honom under sina vingars beskydd. Men först har han varit
tillsammans men Lennart, sin bror Wicliff och kusin Bonofas och lyft den
nyrenoverade motorn till tröskan - de gjorde alla ett jättebra jobb enligt
Lennart.
Häromdagen åkte Kennidy M (byggaren) och Kevin upp till ökenområdet Pokot
där Kevin ska jobba tillsammans med Kennidy men efter en vecka får han stanna
där själv. Det är ett svårt område, varmt, torrt, dammigt, sandigt och en av de mest
påstridiga stammar bor där. Vi ringde igår och han trivs jättebra och vår förhpoppning
är att han ska kunna få arbete i detta vattenprojekt som pågår till juni-juli i år. Därefter
får vi väl ta ställning till om han kan och vill fortsätta sin utbildning till eletriker - hans
betyg var mycket goda. Det känns som att han mognat och lugnat ner sig ordentligt.
Mycket folk gick det åt när motorn hissades upp. Kevin i sin nya arbetsoveroll vänd
mot kameran högst upp.
Mindre jobbigt för Lennart ser det ut som?
Ja, inte ser det lätt ut men bra gick det!
Häromdagen åkte Kennidy M (byggaren) och Kevin upp till ökenområdet Pokot
där Kevin ska jobba tillsammans med Kennidy och efter en vecka får han stanna
där själv. Det är ett svårt område, varmt, torrt, dammigt, sandigt och en av de mest
påstridiga stammar bor där. Vi ringde igår och han trivs jättebra och vår förhpoppning
är att han ska kunna få arbete i detta vattenprojekt som pågår till juni-juli i år. Därefter
får vi väl ta ställning till om han kan och vill fortsätta sin utbildning till eletriker - hans
betyg var mycket goda. Det känns som att han mognat och lugnat ner sig ordentligt.
