Besök hos oss.
För några dagar sedan besökte sexton av barnen/ungdomarna från
Barnbarnshemmet oss. De kom i samband med att alla skolorna
haft avslutning och de hade fått sina avgångsbetyg från respektive
skola.
Alla avgångsbetygen sorterades. Nu är det bara att ta fotostatkopior
på dem och räkna ut kostnaderna för nästa års skolgång.
Skolavgifterna har stigit rejält det sista året. Det är ju fler och fler av
barnbarnen som går ut Hillschools åttonde klass om som verkligen
önskar att få gå i yrkesskola eller på gymnasiet.
Från vänster: Meshack, Ambrose (Clementinas son)
och Winnifred.
Phillis och Mildred skriver julkort vid vårt köksbord.
Sedan blev det lunch på olika "stationer".
Rispa delar ut mat till Zena.
Tala om att "ligga till bords"!
Vena,Rispa och Lennart låter sig väl smaka av maten.
Dennis hittar några avocadon på trädet.
Högt upp ska jag säga...men det gick bra!
Nyplockad avocado smakar gott tycker Benta.
Likaså Phillis.
Ben åt melon för första gången.
Yvonne gillar melon!
Lennart spelar ute i trädgården.
Blivande sångerska?
Ett glatt gäng tillsammans med Lillemor och Lennart
utanför deras hus.
Imponerande nyckelknippa.
På mera än ett sätt har Sirira en nyckelposition på Barnbarnshemmet.
Hennes nyckelknippa är mycket imponerande och det är faktiskt
svårt att förstå att det finns så många lås överhuvudtaget på Barnbarnshemmet.
Men trots sin höga ålder och alla barnbarnen där många nu är tonåringar
och faktiskt på ett sätt kräver mera så gör hon vad hon kan för att styra och
ställa.
För ca 1 år sedan var ju Sirira mycket sjuk och jag trodde inte att jag
skulle få träffa henne igen men hon har kommit igen på många sätt.
Runt halsen har hon som alltid halsbandet "Siriras Ängel " som vi säljer till förmån till Barnbarnshemmet.
David.
För några dagar sedan besökte vi David som sedan januari i år går på Nairobi Aviation
College i vår närmaste grannstad, Eldoret. Utbildningen tar drygt ett år och därefter har
han stora möjligheter att arbeta inom turistbranschen.
Det var min syster Pia, Rose, Lennart och jag som åkte de ca åtta milen till Eldoret.
Vi togs emot av en mycket glad och pigg David.
Vi startade "studiebesöket" med ett lång besök hos biträdande rektor som bara hade
lovord att säga om David. Han har nått ett mycket bra resultat i sina studier, är vald
till ordförande för eleverna samt mycket duktig i fotboll. Därtill är han med i skolans
kristna råd och i kyrkans kör. Han har många strängar på sin lyra och stormtrivs med
sina studier och sitt liv.
En helt ny värld har nog öppnat sig för David då det i hans kurs ingår att besöka turist-
områden. Han har bland annat varit i Mombasa och ska i slutet av november åka till
Masai Mara under tre dagar med sina kurskompisar och ledare. Skolan har, som de
flesta skolor, en skolbuss. De sover i enkla tält och har med sig egen mat, allt för att
hålla kostnaderna nere.
David.
David, rektorn och Rose.
Lunch med Pia och mig.
Här har vi skolans buss och David.
Studentboende i Kenya.
Eftersom Cathrin har minst 1 mil till sykursen från Siriras och vägen
oftast är allt annat än bra så har vi nu varit och tittat på ett eget boende
åt henne. Transport fram och tillbaka med motorcykel dagligen har
gjort att kostnaden blivit ganska hög för resor och alternativet att lägga
dessa pengar på hyra istället känns som ett bra beslut.
Vårt mål är ju att de äldre barnbarnen ska flytta hemifrån
och starta sitt egen liv och sin egen försörjning med ett visst stöd under en
period. Så detta är ett led i den planeringen.
Vi försökte redan vid kurs starten i våras uppmuntra Cathrin att flytta
till detta boende men hon ville absolut inte men nu är hon positiv
och ser fram emot att flytta.
De "lägenheter/rum" som vi tittade på ligger på gångavstånd från skolan
och hon har ju möjlighet att besöka Siriras under helgerna tills hon
har "bott in sig" i det nya boendet.
Cathrin kommer att vara klar med sin kurs om 1 år.
Alternativ 1,
Det första "studentboendet" som Kipsongo T.C. sömnadskurs
erbjöd gav tyvärr ingen trygg miljö. Dörrarna var endast i trä och en
stor öppen plan fanns framför huslängan. Men inte inhängnat och ingen vakt.
Inte tryggt och säkert, ur inbrottssynpunkt och eletricitet saknas.
Bygatan fram.
Litet stånd utanför grinden.
Alternativ 2.
Cathrin med blivande hyresvärden Ken som är en mycket
god vän till oss sedan 1996.Området består av ca 50 lägenheter/rum
som är byggt i tegel med golv och väggar i betong. Alla "lägenheter" har ett
rum på ca 8-10 kvadratmeter men många kan bo upp till 6 personerett rum. i
Varje rum har en taklampa, så eletricitet ingår i hyran och även vatten
som Cathrin får hämta hos sin hyresvärd Ken rakt över gatan.
.
Vi tittade in hos tjejen som snart flyttar ut och vars rum
då blir ledigt. Hon har gått på collage 1 år och har lagat
all mat själv på denna enkla "spis" och det har fungerat.
Cathrin kollar rummet.
Rejäl järndörr och fönster med galler och glas.
Utanför, Cathrin med Alexander på armen.
Tvätt och åter tvätt, i blöt.....
på tork.....
Nya grannar?
Vi blev sedan bjudna på läst,te och mandzi hemma hos Ken.
Alla var mycket nöjda med besöke
Cathrin och Alexander hemma hos Ken.
Kycklingar med mamma på vift?? Ken o Lennart intreserade?
Inte lätta att jaga ut ska jag säga.
Studiebesöket på sykursen samt lägenhets besöket avslutade
vi med att äta tillsammans på stan innan tjejerna skulle åka
hem med Alexander som var mycket trött efter alla intryck
på stan.
Esther och Alexander.
Damaris matar Alexander.
Hemresa med motorcykel-taxi och den mycket trötta
Alexander...tur han har Damaris.
Studieplanering med studiebesök.
Planering.
Esther, Phillis och Damaris avslutade sin grundskoleutbildning i december 2012
men fick inte slutbetyget förrän i slutet av februari i år. Allt blev försenat på grund
av den lärarstrejk som pågick under en längre period hösten 2012. Sedan dess
har tjejerna varit hemma hos Sirira och hjälpt till med olika sysslor men har hela
tiden haft en längtan att få gå en yrkesskoleutbildning.
Det finns olika yrkesskolor och det känns oftast som en djungel för oss att
få den information vi behöver för att var och en ska få den utbildning som
passar just den eleven. Det är under de kommande 2 veckorna man söker till
dessa skolor så det gäller att bestämma sig och skicka in en ansökan.
Esther har en önskan om att bli sömmerska.
Damaris vill bli frisör då hon alltid har hållt på med hår.
Phillis vill gå en cateringkurs då hon gillar matlagning.
De flesta av dessa kurser är 2-åriga med start januari 2014 och vi gör nu allt
vi kan för att kunna få tag i den bästa utbildning för var och en av tjejerna.
Finns många skolor men en del är oerhört dåligt utristade medan andra är relativt bra.
Vad som också kan vara ett problem är att lärarna inte alltid finns på plats och
naturligtvis blir då kunnskapsnivån sömmre.
Imorgon söndag kommer Lennart att medverka i en församling och e närhetn där
ligger en ny yrkesskola dit Lennart och Emilys ska för studiebesök och information.
Eleverna.
.
Från vän: Esther, Damaris och Phillis.
Emily och Oscar.
Oscar passade på att leka under tiden.
Även Emily kom tillsammans med sin rara som Oscar 10 år
och naturligtvis var också Rose med under hela planeringen.
Rose och Ian.
Rose tillsammans med sin yngste son Ian. Dessa båda grabbar på
5 respektive 10 år har träffats många gånger tidigare och leker så
bra ihop och har absolut ingenting emot att vara hos oss medand
Rose,Emily och jag planerar, fast det ibland kan ta många timmar
eftersom det aldrig går fort i Africa.
Mötet och lunchen avslutad.
Alla tre hjälpte till med att diska och torka.
Alla planer genompratade och tjejerna ser nöjda ut.
Vi kom tillsammans fram till att det var nödvändigt att få göra
studiebesök Kipsongo center iutkanten av stan.Det drivs av
Norska Pingstmissionen med starkr samarbete med Kenyanska Pingst.
Skolan startade 1998 och pågår för fullt men har lagt ned en del kurser
men sömnad samt datakurser.
Studiebesök på sömnadsutbildning.
Cathrin som startade denna utbildning april iår trivs jättebra och
nu vill Esther välja samma kurs och vi för hoppas det ska gå lika bra
för henne.Båda fotona visar Esther stående och Cathrin vid maskinen.
Vad som är ett problem med att ha elever på denna skola är att den ligger
mer än en mil från Barnbarnshemmet.Kvinnor kan inte gå denna väg
själva eftersom den är så enslig och dessutom tar en dryg timme en väg.
Vi har därför givit Cathrin pengar varje månad till Mototcyckettaxi men
det har inte alltid fungerat bra och dessutom är vägen under all kritik
vissa perioder. Bara sedan vi kom hit för snart 2 mån. sedan är det många
gånger vi planerat att åka med inte gjort det p.g.a. att vägen varit/är så
otroligt dålig på grund av det otrolga regnandet i månader.
Känns som att regnperioden i mars-april aldrig tagit slut!
VAR VÄNLIG RULLA NEDÅT _ MERA TEXT KOMMER MEN FEL HAR UPPSTÅTT
SÅ TEXTEN GÅR EJ ATT FÅ IHOP ?!
SÅ TEXTEN GÅR EJ ATT FÅ IHOP ?!
RULLA PÅ en liten bit till så kommer två bilder till.
Medföljande till eleverna.
Denna lilla tjej är med sin mamma varje dag eftersom hon fortfarande
ammas.
Det är mycket vanligt att man tar med sina barn åtminstone så
länge de ammas samt inte har för stora behov av att röra sig och springa
omkring.Alla verkar acceptera denna söta lilla tjej.
Även Alexander.
Från vän:Phillis, Damaris, Alexander samt Esther som idag var med på
studiebesök.Sirira var på begravning och Clementina representersde
Barnbarnshemmet på Hillschools stora bönedag. Lilla Alexander fick därför
följa med mamma Cathrin till skolan men togs om hand av de blivande
yrkesskole eleverna och det var inga problem alls eftersom han känner
dom väl och är van att gå från famn till famn.
Men det var första gången han var på stan så det fanns oerhört mycket
som fångade hans uppmärksamhet!!! Mesr var det förstås bilar och motorcyklar!!
Frukt plockning.
När vi först kom till Kitale 1996 så arbetade Tom hos vår dåvarande
hyresvärld.Vi har sedan desshållt kontakten och han är en mycket
sympatisk person som också är fantastiskt duktig med all form av
trädgårds arbete. Han kommer till vårt hem 1-2 ggr/månad.
Vad som var helt nytt för oss är att han dessutom är fantastiskt duktig att
klättra i träd för att hämta vår första skörd av???
AVOCADO, visserligen inte riktigt mogna än men de ska eftermogna
inomhus eller i skuggan under ett träd.Mycket gott med kaviar och
hackad rödlök till.
När vi nu har höjt blicken lite högre så kan vi räkna till ca 25-30 frukter
till som väntar på att bli plockade.
Detta avacadoträd planterade vi för 9 år sedan och det är ca 8-10 m
högt idag och som sagt frukterna sitter mycket högt upp.Naturligtvis
ramlar de ner av sig själv när de är ordentligt mogna men risken är då
stor att de krossas mot marken. Vi har ju dessutom de hungriga aporna
som också gillar avacado.
Söndags besök .
På väg till Barnbarnshemmet denna söndag eftermiddag startade
ett ordentligt oväder - spöregn som sedan övergick i hagel. Vi var
nästan på väg att vända eftersom denna skogsväg snabbt bler till
en hal lerig sörja. Faktiskt värre än en regält hal snöig väg i Sverige.
Men resan gick bra och fram kom vi med läsk och mandazi i bagaget
d.v.s. munk utan socker på som alla är ett mycket uppskattat
kaffebröd här när man så att säga har fest!
Tropiskt regn samt hagel.
Dennis och Ben närmast kameran väntar på läsk.
Denna söndag hade vi med en hel del tröjor som vi fått med oss
från goda vänner som besökte oss och barnbarnshemmet för två
år sedan.Det gällde att sortera dessa röda tröjor efter storlek men
lilla Alexander fick en egen påse eftersom det är otroligt mycket
lättare och snabbare att plocka ut kläder till honom eftersom
han är den enda på tre år.
De röda tröjorna räckte till alla.
Alexander fick en egen påse med kläder.
Här får han hjälp av Atlin att prova nya skjortan.
Snart tre år och så söt!
Även Sirira fick en ny tröja.
På hemvägen sken solen ...men halt var det!
En biltvätt kan nog behövas efter denna resa.
Hungriga gäster.
Den lugna frukosten blev helt annorlunda än vad vi hade tänkt eftersom
flera hungriga apor ville dela frukosten med oss! Var det kanske
doften av nyrostat bröd som lockade?
Närmare och närmare kom dom ! !
Sitter rakt över huvudet på Lennart.
Närmare och närmare.....
Ja, det rostade brödet lukta gott.
Syrran jagar iväg dom...
Även Lennart sätter full fart.
Denna lilla skönhet med ungen hängande under magen
var det mycket svårt att motstå. Men eftersom vi inte delade
med oss så gav hon till slut upp och vandrade vidare!
Eftersom vi inte delade med oss så vandrar hon vidare ....
Så det blev en händelserik och annorlunda frukostcför oss!
Återstår att se om de kommer tillbaka imorgon.
