Kommitte` har bildats här i Kenya.

 

Som ni alla säkert vet så är ju både Lennart och jag i Sverige under ett antal månader varje år. Trots att vi alltid förberett alla inbetalningar till skolavgifter, skoluniformer, skor, matinköp och mycket mycket annat så är det ändå alltid något som "poppar upp" när vi är hemma i Sverige.
 
Vi skickar ofta SMS men det är ett lite tunggrott system och vissa gångerkan det ta flera dagar innan ett SMS kommer fram. Det går naturligtvis braatt skicka mail men barnbarnshemmet har varken elecktricitet eller dator.
Det är ytterst få av barnen som kan använda en dator och att använda dator påinternetcafeer kostar pengar.
 
Arbetsbördan för Lennart och mig har också blivit väl tung då vi ju får förfrågningar på allt från tandläkarbesök till behov av skokräm. Vi har nu kommit fram till att vi ska bilda en kommitte bestående av de medarbetare som redan finns i barnens vardag. De olika personerna har ansvar över olika områden som de ju tidigare egentligen redan haft.
 
 
Från vänster: Kenneth, Farmar-Kennidy, Emely och Rose B.
 

Ordförande: Rose Barasa som vi känner sedan -96.Hon är en mycket kompetent kvinna med skinn på näsan. Hon är absolut vuxen sin uppgift och kan vara både förstående samt sätta gränser.

Sekreterare: Kenneth Madaga rektor på Hillschool. Han känner alla barnen eftersom de alla går eller gått på Hillschool. Hans kunskap angående skolsystem är ovärdeligt.

Kassör: Emily missionens hjälparbetare för det sociala arbetet.


Övriga medlemmar: Kennidy ansvarig för odlingar/farmen o växthuset. Julie som sköter bokföringen och på sitt stillsamma sätt kommer med råd.

Det har varit en del problem under de sista veckorna och en hel del av dem är säkert p.g.a. de olika kulturer vi kommer ifrån. Det är inte alltid lätt att förstå varandra!!!

En brännande fråga har varit: När ska barnbarnen flytta från Merufarm? Jag ställde den frågan, troligtvis på ett för en afrikan klumpigt sätt, vilket resulterade i att Sirira med näbbar och klor försvarade barnbarnen och sedan upplevde att vi ville kasta ut dem alla !!!
Det var ju absolut inte avsikten utan jag ville bara få dem alla att förstå att de kan ju inte bo kvar där hela livet. Jag presenterade en 5-7 års plan som ju måste innebära att de flyttar därifrån och börjar starta sina egna liv ! Men som sagt det föll inte i god jord alls! Men idag har den nya styrelsen träffat Sirira och det har nu enats i denna fråga.


Lite andra problem dyker upp då och då: Varför räcker inte majsen idag på samma sätt som för ett år sedan då det nu är färre barn som äter lunch hemma?

Ja, många frågor dyker upp MEN problem är ju till för att lösas och det är ju fantastiskt att få en sån NÄRA inblick i den afrikanska kulturen - även om det är mycket som är svårt att förstå!

Vi är så tacksamma att vi redan har dessa peroner i vår närhet och att de också har Siriras och framförallt barnens förtroende.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0