Kommitte` har bildats här i Kenya.

 

Som ni alla säkert vet så är ju både Lennart och jag i Sverige under ett antal månader varje år. Trots att vi alltid förberett alla inbetalningar till skolavgifter, skoluniformer, skor, matinköp och mycket mycket annat så är det ändå alltid något som "poppar upp" när vi är hemma i Sverige.
 
Vi skickar ofta SMS men det är ett lite tunggrott system och vissa gångerkan det ta flera dagar innan ett SMS kommer fram. Det går naturligtvis braatt skicka mail men barnbarnshemmet har varken elecktricitet eller dator.
Det är ytterst få av barnen som kan använda en dator och att använda dator påinternetcafeer kostar pengar.
 
Arbetsbördan för Lennart och mig har också blivit väl tung då vi ju får förfrågningar på allt från tandläkarbesök till behov av skokräm. Vi har nu kommit fram till att vi ska bilda en kommitte bestående av de medarbetare som redan finns i barnens vardag. De olika personerna har ansvar över olika områden som de ju tidigare egentligen redan haft.
 
 
Från vänster: Kenneth, Farmar-Kennidy, Emely och Rose B.
 

Ordförande: Rose Barasa som vi känner sedan -96.Hon är en mycket kompetent kvinna med skinn på näsan. Hon är absolut vuxen sin uppgift och kan vara både förstående samt sätta gränser.

Sekreterare: Kenneth Madaga rektor på Hillschool. Han känner alla barnen eftersom de alla går eller gått på Hillschool. Hans kunskap angående skolsystem är ovärdeligt.

Kassör: Emily missionens hjälparbetare för det sociala arbetet.


Övriga medlemmar: Kennidy ansvarig för odlingar/farmen o växthuset. Julie som sköter bokföringen och på sitt stillsamma sätt kommer med råd.

Det har varit en del problem under de sista veckorna och en hel del av dem är säkert p.g.a. de olika kulturer vi kommer ifrån. Det är inte alltid lätt att förstå varandra!!!

En brännande fråga har varit: När ska barnbarnen flytta från Merufarm? Jag ställde den frågan, troligtvis på ett för en afrikan klumpigt sätt, vilket resulterade i att Sirira med näbbar och klor försvarade barnbarnen och sedan upplevde att vi ville kasta ut dem alla !!!
Det var ju absolut inte avsikten utan jag ville bara få dem alla att förstå att de kan ju inte bo kvar där hela livet. Jag presenterade en 5-7 års plan som ju måste innebära att de flyttar därifrån och börjar starta sina egna liv ! Men som sagt det föll inte i god jord alls! Men idag har den nya styrelsen träffat Sirira och det har nu enats i denna fråga.


Lite andra problem dyker upp då och då: Varför räcker inte majsen idag på samma sätt som för ett år sedan då det nu är färre barn som äter lunch hemma?

Ja, många frågor dyker upp MEN problem är ju till för att lösas och det är ju fantastiskt att få en sån NÄRA inblick i den afrikanska kulturen - även om det är mycket som är svårt att förstå!

Vi är så tacksamma att vi redan har dessa peroner i vår närhet och att de också har Siriras och framförallt barnens förtroende.

 


En generation borta!

En generation borta !

Sirira är sedan många år änka och har fött minst 7 barn. Hon har under hela sitt liv varit fattig och arbetat hårt för att få mat på bordet. Barnen växte upp, 36-46 barnbarn föddes, de äldsta är redan utflugna och fanns på annan ort när vi kom in i bilden.

Under den stora Hiv/Aids epidemi som bröt ut i Afrika har Sirira blivit mycket hårt drabbad. De flesta av hennes söner och döttrar samt deras respektive dog i samband med detta och några har försvunnit.  En son samt hans fru omkom tillsammans i en svår bilolycka – de hade tillsammans 10 barn som alla blev utan mamma och pappa. Detta är orsaken till att barnbarnen kommit till farmor/mormor Sirira.

En kvinnlig reporter i Kitale hörde talas om Siriras svåra situation och gjorde en radiointervju tillika med ett kort inslag på Tv nyheterna 2005. Det ledde till att Sirira och barnen under en kort period fick hjälp av myndigheterna med majs samt bönor - tyvärr upphörde denna hjälp efter någon månad. En katolsk präst hörde talas om Siriras ohållbara situation och samlade på eget initiativ in pengar och 2 acre land köptes in. Katolska kyrkan har sedan dess lagfarten på markområdet.

 foto från arkiv 2007 vid inflyttningen.

Husen var inflyttningsklara i början av 2007 och det var troligen med en fantastisk glädje och tacksamhet de alla tillsammans flyttade in. Fader Finton lämnade då över hela verksamheten till en hjälp organisation från USA och några av deras vänner. Husen var då utrustade med sängar, sängkläder några få bord och träsoffor samt köksutrustning. De drog sig dock ur under 2009 och Sirira hade sedan dess själv ansvaret för de 36 barnbarnen.

 
Trasig kartong som enda förvaring till 12-14 tjejer.
Två soffor utan dynor - enda sittplatsen till 36 pers.
 
 
Köket med trasigt skynke som används till madrass till ca 10 barn 

När vi lärde känna Sirira bodde alla skolbarnen, 6 st hos farmor Sirira och tillbringade loven hos mamma Divina. Hon har under alla år varit och är fortfarande mycke sjuklig. I januari 201 flyttade  barnen  hem till sin mamma på hennes initiativ.  De kommer nu till farmor Sirira på loven. Detta har varit en bra lösning för alla parter. Divinas hälsa har varit något bättre under det sista året och det är naturligtvis värdefullt att barnen får vara så mycket som möjligt hos sin mamma.

Divina är änka efter David (son till Sirira), som var deltids anställd som chaufför hos oss i Kitale när vi arbetade för Trosgnistan. Han avled hösten 2001 efter ca 6 mån svår sjukdom i Aids och lämnade Divina ensam med 10 barn. Han var mycket duktig i sitt yrke och månade alltid om sin mamma, Sirira genom att handla hem mat osv . Sirira hade redan då flera av sina andra barnbarn hemma hos sig i den lilla hyddan på endast ett rum med fallfärdigt tak.

I slutet av april 2010 knackade Sirira på hemma hos oss och sedan dess har vi ensamma haft det ekonomiska ansvaret för denna beundransvärda och fantastiska Sirira och hennes barnbarn och barnbarnsbarn.Detta hade vi aldrig kunnat göra själva men med hjälp av släkt, vänner och andra underbara människor har detta varit möjligt sedan våren 2010. Vi hoppas naturligtvis kunna fortsätta tills de största barnen blir färdiga med sina utbildningar och själva kan försörja sig och också kunna bidra ekonomiskt till sina syskon/kusiners försörjning.

 


Hur det hela började

Jag och min  Lennart har  under många år bott i Kenya regelbundet och  vill jag ta tillfället att delamed mig av det vi kom i kontakt med sist vi var där (feb – maj 2010) Denna händelse berörde oss ända in i hjärtat.

En dag knackade det på vår dörr och utanför stod en  trött, avmagrad och haltande kvinna i 80-årsåldern.
Regnet öste ner ,- hon var genomblöt, trött och hungrig.
Vid första anblicken verkade hon okänd för mig men det visade sig att hennes förstfödde son, David arbetat hos oss som chaufför under en kortare tid.

 

Kvinnan heter Sirira och hon var 81 år . Hon har fött minst 5 barn och har idag 36-46  barnbarn  i åldern 5- 20 år. Sedan år 2000 har alla hennes barn och deras respektive (förutom en sonhustru) avlidit i aids.
Kvar finns Sirira och alla hennes barnbarn.

Sirira  har levt ett fattigt liv i en hydda på den kenyanska landsbygden och hon har arbetat hårt. Hennes situation beskrevs i ett kort inslag på TV i Kenya för ca 5-6 år sedan. Tre kvinnor från Kikuju-stammen såg inslaget ,kontaktade Sirira och hon fick genom dem en bit land (ca 1,5 acre) där de byggde fyra mindre hus. Husen är alla byggda i lera med plåttak, trampat jordgolv och ingen elektricitet .
De har en vattentank där de kan samla regnvatten.
Här lever Sirira idag  med huvudansvar för 36 av sina barnbarn och ingen inkomst!
Sirira är djupt tacksam för den hjälp dessa kvinnor gav – tak över huvudet ,någonstans att sova -ett HEM helt enkelt!

Efter det att jag själv besökt familjen och med egna ögon sett hur de lever insåg jag att Siria behövde hjälp! Alla fyra husen är så gott som omöblerade. De minsta barnen ( 5-11 år) sover direkt på golvet på en presenning.
I detta huset finns endast en liten träsoffa,- inga sängar, madrasser, filtar eller kuddar.

I de andra husen finns några sängar och någon liten träsoffa samt kaffebord. Inga garderober, byråer eller förvaringsutrymmen. De kan inte sitta ner tillsammans för att äta - jag såg högst 4-5 stolar och inget matbord.
Tidigare har Sirira gått runt i olika bostadsområden och tiggt pengar till mat, något hon inte orkar idag på grund av sin ålder och sviktande hälsa.

Rektorn i den närbelägna skolan Hillschool bekräftar uppgifterna om att 25 av barnen är elever vid skolan. Han känner till familjens situation och har engagerat sig och hjälpt dem på alla de sätt han kan.

Ett av de största problemen har varit att barnen är så hungriga och därför trötta i skolan. De har inte möjlighet att äta frukost eller lunch utan bara middag som består endast av majs och bönor.                         
Kött, kyckling och grönsaker serveras ytterst sällan och mjölk, bröd, och ris har de inte råd att köpa. Även hygienartiklar, ved till matlagning – ja, det man behöver i sitt dagliga liv är ett stort problem då de inte har några inkomster.

Bakom husen finns ett litet trädgårdsland där familjen fått hjälp att plantera majs – som ju är basfödan i Kenya. Detta ger  en skörd per år vilket räcker till familjens behov i ca 8 veckor. Några kalkoner ( 4-5 st) finns till uppfödning och sen försäljning vilket ger högst några tior i månaden

Två soffor utan sittsar-enda sittplatsen till 36 personer.
 
Skynke att sova på för de 10 minsta barnen.Kökshuset.
 
 
En lappad kartong som förvaring till 12 tonårstjejer.
 
Madrass stoppad med gamla trasor.
 
Det akuta behovet idag är: Majs, bönor, matfett, salt, grönsaker, mjölk, socker, hygien artiklar, fotogen, ved och mycket annat. Bl.a. - kött någon gång/månad och frukt.


Kostnaden för detta är ca 3000 kr/månad, d.v.s . under 3 kr/per person/dag.

En säck majs, 90 kg kostar idag från 200 – 250 kr . Priset kan dock gå upp rejält beroende på tillgång och efterfrågan. Bönor kostar det dubbla.

Dagsbehovet är 12 kg majs/dag , bönor ca 4 kg .

Socker behövs till frukostgröten, svårt att säga hur mycket det går åt men kilopriset i Kenya är 10-11 kr/kg.

Hjärtligt välkommen att vara med och hjälpa denna familj. Vi garanterar att pengarna går oavkortat till familjen

Ett speciellt konto har upprättas för denna familj (som vi säger i dagligt tal , ”Barnbarns hemmet”

Gåvor kan sättas in på

Swedbank konto : Lillemor Berglund 8103-4, 914 877 201-6.

Bankgiro: 648 – 2657

Handelsbanken : 6425 428 700888

Om du har några frågor så kontakta oss gärna på mail: kidogamama@gmail.com

Uppdatering :
Vi tackar de som redan stöttat och gett pengar som vi förmedlat till familjen. Sedan vi kom hem från Kenya i maj har vi skickat pengar regelbundet en gång i månaden och hoppas naturligtvis kunna fortsätta så.
Vi kommer att hålla dig underrättad om hur det går!


RSS 2.0