Barnbarns Hemmet

Jag har blivit ombedd av Lillemor och Margareta att skriva om den avskedsfest som hölls för mig lördagen den 5 februari.

 

Min sista helg i Kenya spenderade jag på barnbarns hemmet. Jag har tidigare sovit över där på helgerna. Så detta var sista gången jag skulle vara där. På fredagskvällen lärde två av tjejerna, Phylis och Christine, mig att laga chapati. Chapati är runda, tunna och något åt det brödliknande hållet. Man kan äta det till maten istället för ugali, potatis, ris etc.

 

På lördagsmorgonen gick vi upp vid sju-tiden (lite senare än de vanligt brukar gå upp på lördagsmorgonarna!). Vi gick för att hämta vatten ur en källa som kommer ut ur berget. Man behöver gå ca 400-500 meter till källan. Detta vatten använder de till att dricka, tvätta kläder och laga mat.

När vattnet hade hämtats var det upp till bevis för mig om jag lärt mig att tillaga chapati eller ej. Jag fick göra iordning min alldeles egna deg och laga till den. Utöver min sats så gjorde Phylis och Christine iordning en mycket större sats. Totalt gick det åt 12 kg mjöl! Det blev mycket knådande, rullande, kavlande och stekande. Vi gjorde dryga hundra stycken. Det tog flera timmar att göra iordning alla dessa chapatis. Stekpannan var mycket varm och man var hela tiden tvungen att snurra runt chapatin så att den inte skulle bränna fast. Man fick bara ha handen i stekpannan en kort stund annars så brände man sig. Vi använde alltså händerna för att snurra chapatisarna och en metallsked för att vända dem.

 

 

 

Helt plötsligt när vi höll på att tillaga chapatisarna började det att strömma folk till barnbarns hemmet. Elever och två lärare från Hill School, socialarbetaren Emelie med son, Lillemor, Margareta, en österrikisk familj, Singer, med två barn och till sist kom headmastern, för Hill School, Kenneth med fru och tre barn. Han har varit mycket involverad i barnen på barnbarns hemmet och han har spelat en betydelsefull roll i intagningarna till secondary school. Vi är mycket tacksamma för honom och allt arbete som han har gjort för Siriras familj. Jag blev mycket förvånad över att det kom så mycket människor. Senare insåg jag det att det var en överrasknings-avskedsfest för mig.

 

 

När alla väl var på plats började vi att äta denna festmåltid. Ris, potatis, vitkål, chapati och kött. Alla åt och det blev mycket mat över. Efter maten gick alla ut för att lyssna på en dikt och sedan se på ett drama som skoleleverna övat in. Sedan sjöng några av barnen på barnbarns hemmet en sång. Därefter hölls det tal av Felix, Sirira (David tolkade), de båda lärarna, headmasterns dotter, Margareta och Lillemor. När alla sagt vad de ville säga gick vi inomhus igen. Då var det min tur att hålla tal. Jag tackade alla så mycket för denna fest – jag var ju helt omedveten om denna så det blev ju en riktig överraskning för mig. Jag tackade även Sirira för dessa tre månader jag varit hos dem här i Kenya. Jag har trivts mycket.

 

 

 

 

 

 

 

 

Efteråt bars tårtor in, som garnerats av Lillemor och Margareta, i alla olika möjliga färger och dekorationer. Jag skulle skära upp tårtorna och dela ut dem medan de andra sjöng sånger. Alla skrattade och hade det trevligt.

Till sists bar de fram avskedsgåvor till mig. Jag fick bland annat en panga (en likadan kniv som Christine skär chapatidegen med i den översta bilden) och en jembe (hacka) av Sirira och barnbarnen.

 

 

Jag blev verkligen överraskad och mycket glad över vad allihopa gjorde för mig denna dag. Det är en dag jag sent kommer att glömma.

 

TACK SÅ MYCKET FÖR ALLT!!!

/Alexander