Besök hos Atlin, hennes man och son.
Eftersom Lennart och jag skulle besöka Komotobo, dit jag kom 1987, så passade det
jättebra att Atlin och hennes lilla son Trevor fick lifta hem till Homobay med oss. Hon
hade varit i Kitale under två veckor för att för femte (5:e) gången söka ID kort. Något
som varje person är skyldig att ha. Vi ansökte om ID-kort för alla barnbarnen hos Sirira
det år som de fyllde 18 år. Men trots att det är fem år sedan vi ansökte för Atlin så har
hon ännu inte fått sitt.
Resan från Kitale till Homabay tog ca 9 timmar med matpaus. Trötta blev de förstås,
men det gick så bra att sova i bilens baksäte!
Mycket är ju så annorlunda när man reser i detta land, både trafiken och annat!
Men det är fantastiskt vad vägarna har förbättrats under de senaste fem åren...underbart!
Ser ut som mannen på högra bilden håller påmed sin mobil???
Så vackert på sina håll.
Vid Bankautomaten hade denna kossa lagt sig för att vila!
...........................
Framme i Homabay som ligger vid Viktoria sjön.
Atlin och hennes man, Duncan bor ca 2 mil utanför Homabay. Det kan tilläggas
att det gick över stock och sten de sista 5 km. Det låg inåt landet och var
otroligt varmt och torrt!
Lite bättre foto på Felix.
Vi slöt upp med Felix som gör sin utbildnig på Kisii universitet och bara hade
ca 10 mil till Atlins hem. Vi tog alla en tur ner till sjön som var otroligt vacker.
Men över +30C varmt, så svettigt blev det.
I soffan från vä: Duncan, (Atlins man), Felix (Atlins kusin), Atlin och så vi!
Denna tupp höll vi på att få med oss hem MEN p.g.a. att vi skulle stanna en
natt i Kisumu på hemvägen och tuppen troligen inte hade överlevt gav vi
den till Duncans styvmamma som bor i grannhuset. Blir nog god kvällsmat
för henne och alla släktingar!
Det var en strålande lycklig Atlin som stolt visade upp sitt nya hem, som vi ser i
bakrunden. Huset består av 1 rum och kök. Ingen electricitet men en solcells-
panel finns. Så otroligt roligt att få besöka dem och se hur de har det!
