Avskedsfest - Påskafton 2011
Påskafton blev den sista kvällen tillsammans med Sirira och barnbarnen innan hemfärden till Åland. Det kändes allt lite vemodigt att åka dit på eftermiddagen då avsked stod för dörren. Lillemor och jag hade besök av tre svenska tjejer, Linnéa, Sandra och Lydia, som också följde med dit vilket gjorde det hela lättare. Vi hade med oss de resterande gardinerna till Siriras respektive tjejernas hus. Glädjen var stor när allt var uppsatt. Cathrine visade stolt upp överdraget som hon virkat till soffan i tjejernas hus.
Lillemor hade gjort i ordning en låsbar låda med medicin för framtida behov. Där fanns även en del pennor och block som kommer att behövas när skolan börjar igen. Vi hade även med nya hänglås till alla dörrarna vilket känns bra med tanke på säkerheten.
De svenska tjejerna spelade boll med barnen samt lärde dem några svenska sånger. De hakade snabbt på när det var dags för ”Små grodorna” och sjöng med av hjärtans lust. De finner verkligen stor glädje i sången och är villiga att lära något nytt.
Innan mörkret föll så delade vi ut dockorna till småtjejerna. Det var många ögon som lyste av glädje. Även de äldre flickorna lekte med dem. Så många dockor har de med all säkerhet inte haft i sin ägo tidigare om de överhuvudtaget har haft några.
Killarna fick några spel bl a ett kinaschack. De hade aldrig spelat det tidigare men förstod snabbt hur man spelar det.
Efter det bjöds vi till bords inne i killarnas hus. Som vanligt var maten god och vällagad. Stämningen på topp. Vi sjöng åter en svensk visa, ”Imse vimse spindel” och alla deltog i rörelserna. Barnen sjöng några kenyanska sånger för oss innan Sirira avslutade kvällen med bön. Vi åkte hem vid 22-tiden och barnen ”skrek” God natt! Sov gott! till oss när vi åkte iväg.
Det har varit tre mycket innehållsrika månader som jag verkligen är tacksam för. Jag längtar redan tillbaka till Kitale och Barnbarnshemmet. Tack och lov så kan jag hålla kontakt, via Facebook, med några av barnbarnen. Att skicka SMS eller ringa på mobiltelefon fungerar ej från Åland till Kenya.
TACK till alla er som är med och hjälper Sirira och hennes barnbarn. De uttrycker ofta sin tacksamhet till er alla och är enormt glada för att de idag har mat att äta varje dag, kläder, möjlighet att gå i skolan m.m. Det är ingen självklarhet för dem i deras situation. Det finns idag ett hopp inför framtiden och en livsglädje. /Margareta
