Besök hos barnbarnen på Merufarm.
Husen och mycket annat har med tiden blivit ganska slitet, det är ca 6 år sedan
vi renoverade husen. Sedan några år tillbaka har vi prioriterat att stödja så många
som möjligt i deras studier eftersom kunskap och utbildning öppnar nya vägar
till arbete. Precis som i Sverige så behöver man kunna visa upp betyg och diplom
för att hålla måttet i den höga konkurensen.
Dagen till ära hade vi köpt med läsk, mandazi och klubbor vilket uppskattades av alla.
Belinda och Ben står bredvid mig på fotot ovan så det är bara att inse att de växer!
Lek med garn.
Ja, det gäller för Alexander att hålla tungan rätt i munnen när han ska leka med
garnet. Även jag gjorde samma lek vid den ålder.......vi får allt köpa med lite rött
eller grönt garn så blir det nog lättare. Men dom hade roligt och det är huvudsaken!
Alexander tar sig lite vatten. Belinda poserar i växthuset mitt i "sukumarabatten".
Denna enormt järnrika grönsak serveras så gott som varje dag som en gryta.
Mycket har vuxit upp och framförallt är buskarna mycket speciellt klippta.
Roligt är det att få uppleva att barnbarnen växer, är glada och spralliga.
Denna vecka ska vi träffas på stan eftersom behovet av nya skoluniformer
är stort. Ja, även nya skolskor behövs. Alla växer ju, dessutom är inte
kvaliteten på skor eller tyger särskillt bra. Vi får också passa på att äta
chips på stan så att det även blir lite "fest" för en del av de mindre barnen.
Stor hjärtoperation för Esther behövs.
Vi lärde känna Esther när vi första gången kom till Sirira och hennes stora skara av barnbarn
i april 2010. Esther var då 12 år och gick, precis som de flesta andra, på Hillschool/grundskolan
i närheten. Hon tog sin examen som sömmerska i december 2015. Hon har inte varit så aktiv
med att söka jobb efter det, som vi har önskat, men troligen var hon redan då märkt av sin sjukdom.
Vi vet inte om hjärtfelet är medfött eller har förorsakats av någon svår hjärtsäcksinflammation
enligt uppgift från läkare.
Esther i skoluniform. Från vänster: kusin Damaris samt Esther.
Esther har alltid varit smal och de senaste åren har hon varit allvarligare och samtidigt
gått ner ytterligare i vikt. Under de senaste månaderna har hon sökt läkare flera
gånger och har behandlats både för malaria och tyfoid utan att tillfriskna ordentligt.
Men, som tidigare nämnts, så insjuknade hon och blev inlagd på Distriktssjukhuset för
ca en vecka sedan. Efter allehanda undersökningar så är det nu konstaterat att hon
har ett svårt hjärtfel med fel på två klaffar.
Fritt översatt är diagnosen:
Ökat tryck i lungkretsloppet ( Pulmonell hypertension) samt svår läckage och stenos
i aortaklaffen. Det behövs egentligen två operationer i hjärtat men de görs samtidigt
om allt går som det ska.
Sjukvården i Kenya är ju inte som i Sverige, där man i och för sig betalar för de dagar
som man är inlagd på sjukhus, utan här betalar man för allt. Så det är undersökningar,
sängplats, mediciner, injektionsnålar och allt material som används tillika med själva
operationen! Bara operationen kostar ca 30,000 svenska kronor och sedan tillkommer
det säkert minst 10,000 kronor till. Tidigare hade vi in patient via Trosgnistan inlagd på
sjukhus och vi fick en hel del erfarenhet tack vare det. Bl.a. kostade en vena cava nål
för dropp 850 kr. Det är alltså en engångsnål för dropp i ett halskärl.
Väntetiden för en operation är ca 8 månader och vi har ännu inte fått remissen men
senast på fredag ska vi få den. Eftersom Esther har fyllt 18 år måste hon ha ett ID-kort
och det väntar hon på....... det kan ta allt ifrån 2 månader till 2 år. Men utan ID-kort blir
det ingen planerad operation. Operationen kan bara göras på ett eller två sjukhus i Nairobi.
Vi vill naturligtvis försöka hjälpa Esther. Vi också rådgjort med två svenska läkare som
just nu är i Kitale och hon har stora chanser att absolut få ett fullvärdigt liv efter en
operation.
Pengar saknas till en operation och det är ju mycket pengar som det handlar om. Men
vi tar en dag i taget och hoppas att kunna söka pengar via fonder vid något sjukhus här
i Kenya då hon ju är så ung och har hela livet framför sig.
Hjälp oss att be för denna svåra situation.
Sjukhusbesök.
Igår var det helgdag i Kenya, men det var fullt upp ändå. Tidigt på morgonen ringde
Lennart, som går på gymnasiet, och han hade symtom på malaria. Innan vi visste
ordet av så hade han tagit en MC-taxi från skolan till Distriktssjukhuset och satt
på labaratoriet och väntade på provsvar.
Samtidigt kontaktade Mark oss då hans kusin Esther kvällen innan hade blivit
inlagd på sjukhuset. Det hade konstaterats att hon hade malaria, lunginflammation
och troligen förstorat hjärta!!
Eshter är 19 år och blev färdig sömmerska i december 2015. Hon sitter här mellan
Lennart och Lennart lite mera i skuggan än vi andra!
Lennart - Esther - Lennart. Syns verkligen att de inte mår bra.
Som alltid kom det flera släktingar för att stödja patienterna och här tar vi alla
en "soda" i värmen...minst +40 C i solen, olidligt varmt faktiskt.Sirira sitter i
vit blus i mitten.
I skrivande stund sitter jag och väntar på telefonsamtal så att jag kan ta mig ner
till sjukhuset för att få mera information efter dagens underökning. Ester skulle
infinna sig hos doktorn klockan 08.00 för flera undersökningar bl.a arbets- EKG.
Nu är klockan 13.00 så fem (5) timmar har gått och hon väntar fortfarande på att
få träffa doktorn.
Vi är så TACKSAMMA för att vi kan förmedla pengar till detta. Det går faktiskt inte
att förstå hur det skulle gå annars då underökningen idag kostar ca 400 kr och för
gårdagens sjukhusräkning betalade vi ca 300 kr.
TACK för all hjälp och stöd som vi får. Detta kunde vi absolut inte göra själva!
Återkommer om mera information om Esther. Lennart är redan lite bättre då
malariamedicineringen är effektiv!
"Barnbarnen" i Nairobi.
Varje gång vi landar i Nairobi är det lika trevligt att träffa killarna från Barnbarnshemmet.
Här träffar vi David och Felix, bilden är ca 1 år gammal. David är sedan ca 3 år tillbaka
bosatt i Nairobi där han också arbetar. Hans kusin Felix bodde hos honom under en
3 månaders period då han gick grundutbildningen i data. Efter denna kurs kom han in
på universitetet i Kisii - en stad ca 30 mil från Kitale.
Sedan ca 1 år tillbaka är det nu David med sin kusin Oscar som vi träffar.
Oscar, i svart, började på en fyraårig universitetskurs för drygt ett år sedan.
Han bor i närheten av Kenyatta universitet.
Men, som ni säkert förstår, är det fantastiskt roligt att få träffa "barnbarnen" här.
Jag tror säkert att Sirira inte har något emot att dela med sig av sina många
barnbarn. Det blir ju också mer tid att få träffa dom och i regel äter vi en enklare
lunch tillsammans på ett favoritställe (enkelt men god mat) i centrala Nairobi.
Bilhans begravning.
Begravningen skedde på en mycket vacker plats några mil utanför Kitale.
En bedövande vacker plats mitt i sorgen. Där har Gilbert och Vena ett litet
egenbyggt hus på två rum. På samma tomt bor Gilberts faster samt hans
farmor och farbror. De gav ett oerhört stabilt och sympatiskt intryck så det
känns som att Vena förutom sin man också har mycket stöd, hjälp och
kärlek av sin nya familj.
Vi var ca 250 gäster på begravningen. Den inleddes av att vi först gick in
i Vena och Gilberts hus, där kistan stod med öppet lock för att säga ett sista farväl.
Vi gick sedan alla i sorgetåg till kyrkan som är närmaste granne till
familjen. Där hölls också Minnesstunden.
Stora tält hade satts upp så att vi alla kunde sitta skyddade mot den brännande
solen eller det eventuella tropiska regnet! Många var vi som sagt...minst 250
personer, släkt, vänner och två skolklasser samt alla från den lilla byn.
Felix som är biologisk bror till Vena var en av dem som höll tal. Många
fina tal hölls.
Vi följdes alla åt till baksidan av Vena och Gilberts hus där en grav hade
grävts. En sådan sorglig stund. Men mycket sång både under Minnesstunden
och under hela jordfästningen.Det var också mycket glädje i sången.
Maten hade stått och puttrat minst i 2-3 timmar eftersom seden är att alla
ska bjudas på mat...och mat fick vi. Ris,köttgryta, grönsaksgryta och potatis.
Det var minst 5-6 STORA grytor på gång.
Efter en mycket fin och högtidlig dag tog vi sedan adjö av Vena och Gilbert
samt hela hennes nya släkt.
Gilberts farmor, en mycket sympatisk "old lady".
Vena och hennes 'nya" familj."
För en vecka sedan ringde Venas bror till oss och berättade att lilla Bilhan hade avlidit p.g.a. malaria.
Han hade varit sjuk några dagar och fått behandling men blev ändå allt sämre. Han togs då in på Distriktssjukhuset i Kitale och behandlades med dropp m.m. Tyvärr gick hans liv inte att rädda. Han
skulle ha fyllt 1 år inom några veckor.
Vena och Gilbert träffades när de gick på yrkesskolan i Kaplamai. De flyttade ihop och fick sonen
Bilhan. Vena är utbildad frisör och Gilbert är utbildad byggnadsarbetare. De är unga och har båda tagit
vara på den utbildning de fått. De är så fina, rara och bra ungdomar. Vena träffade vi första gången hos
mormor Sirira för 6,5 år sedan.
Det var med stor sorg vi medverkade på begravningen men vi är samtidigt så tacksamma för
att vi fick vara med och dela deras sorg.
Vena med Bilhan maj 2016. Bilhan är här högst 1 månad.
Buss mot Kitale...
Det går så bra men buss i Kenya.
Allt gick bra även denna gång när vi tog Easy Coach mot Kitale, resan tar ca 8 timmar
men det var inga problem.
Och det är alltid lika roligt att titta p folk och även beundra dom fina väggmålningarna
i väntrummet på buss stationen.
Lite proviant måste vi ju ha på resan och så bagaget förstås.
Till vår stora förvåning så kom personalen inbärande på en madrass på
ca 2,0-2,20 m.
Men det fungerade alldeles utmärkt att ha deenna stora madrass fastklämmd
mellan hatthyllorna under hela resan på 38 mil!!
Framme i vårt Kenya hem.
Första kvällen var det elavbrott...men sedan dess helt ok.
London-Nairobi.
Ja, för drygt två veckor sedan kom vi tillbaka till Kenya och resan gick över
all förväntan med BA...allt vårt baggage på ca 120 kg kom med !!!
Utsikten är helt fantastiskt och tror att detta är när vi precis flyger in över Africa och
lämnar Europa.
Men som alltid är det fantastiskt att ha med sig en bra.bok!
En liten tjej fick plats i Lennarts knä medans mamman var på toaletten och
somnade faktiskt i hans famn!
FLORA HOSTEL är stället man alltid känner sig hemma på.
Det är sökert, mycket rent, trevlig peronal och billigt...vad kan man mera begära?
Mycket vackra växter dessutom.
Här njuter vi av maten och den vackra omgivningen.
