Barnbarns Hemmet

Vi är två pensionärer från Sandviken, Lillemor och Lennart Berglund. Lennart och Lillemor har tidigare arbetat många år för Trosgnistans mission i Kenya. Lillemor (sjuksköterska)arbetade på Komotobos sjukhus på 80-talet samt startade upp ett primärhälsovårdsprojet 1996-2001. Lennart (bonde) arbetade med majs-, bön- och potatisodling. Har sedan -96 varit ansvarig för "Mat för dagen" - katastrof matutdelning i ökenområdet Turkana. Denna erfarenhet av Afrika har hjälpt oss på många sätt när vi påbörjade arbetet hos Sirira. Vi är så tacksamma och glada för att vi får vara med i detta arbete hos Sirira och alla barnen och för att vi fått lära känna denna underbara familj!!.

Träff med gymnasieelever!

 

 

 

Vi har ju varit här mindre än två veckor och det är otroligt vad intensivt det är men

roligt!

 

Idag var första gången vi kunde träffa de elever som går på gymnasiet och bor

hemma hos Sirira. Allt som allt är det ju sju elever som går på gymnasiet varav tre

är på internat och vi har bara kunnat träffa Felix som vi skrev om häromdagen.

 

Atlin och Shiela går båda sista året och tar studenten i december i år. De går i

skolan sju dagar i veckan men just idag (söndag) slutade de tidigt d.v.s. kl.13.00,

så det blev ett kärt återseende.

 

Vi har i närheten av vår bostad hittat en servering med mycket bra pris och 

dessutom finns där en trädgård. Barnen/tonåringarna tycker att de är fest när

de får pommes fritte och köttstuvning så det blev dagens meny, ca 15 kr per person.

 

 

Shiela och Atlin (närmast kameran)

 

Lite skräp i bakgrunden får inte störa?

 

 

Från vänster: Mechack och Daniel (Dan).

 

Mechack tar studenten om 1 år och Dan om två år. De har ca 45-60

minuters gångväg till skolan morgon och kväll.........Bra gjort!

 

Eftersom det började regna så åt vi snabbt och åkte sedan hem till oss där

vi satt i vårt trivsamma kök.

Lennart visar sina sångtexter.

 

Atlin visar Lennart hur man flätar hår på Sheila.

Tjejerna får inte ha utslaget hår när de är i skolan.

Antingen ska det vara hårt flätat eller mycket kort

som Shielas. Atlin har ju fina flätor.

 

 

De passade också på att läsa tidningen förståss.

 

Vi uppskattade mycket att få träffa dom i lugn och ro så att dom också fick

en chans att  "prata av sig". Kan väl säga att de hade mycket att tala om

och det känns hedrande att de har förtroende för oss och vill dela med sig

av sina tankar och svårigheter. Det är också fantastiskt att vi fått lära känna 

dessa fina ungdomar och får följa deras utveckling.

 

När vi träffas hemma hos Sirira är det oftast så mycket folk och det blir lätt

rörigt och svårt att kunna ge var och en vad de behöver.  Möjligheten att kunna

samtala på ett djupare sätt är så gott som omöjligt och med växande ungdomar

så behövs det ju också allvarligare samtal.