Förberedelser för utflyttning/inackordering.
Dorcas. Atlin i skoluniform.
Har inte skrivit om detta problem tidigare men det har varit svårigheter för en del av
de äldre tjejerna i relationen till Sirira. Enligt gammal afrikansk tradition har Sirira
krävt väldigt mycket av dem.
Atlin, som nu går sista året på gymnasiet, har farit illa och ej fått någon tid eller ro
för att studera. Hon är, som de flesta andra, mycket ambitiös och VILL verkligen göra
bra ifrån sig i skolan. Dessutom är hon ovanligt duktig i skolan.
Atlin har därför sedan en längre tid tillbaka velat flytta till "Ordföranden för gymnasie-
eleverna", Elisabeth som bor på ca 10 minuters gångavstånd från skolan. Detta ska
jämföras med att det tar ca en timme att gå från Merufarm, där Sirira bor, till skolan.
Atlin är dessutom bästa kompis och klasskompis med Elisabeths dotter.
Sirira motsatte sig kraftigt att Atlin skulle flytta, så relationen mellan Sirira och henne
har de sista månaderna försvårats otroligt. Även hennes kusin Dorcas har haft en
riktigt svår relation till Sirira. Det första jag tänkte på var hur otroligt smal, nervös och
spänd hon var när vi kom tillbaka. Dorcas blev färdig frisör i julas och gör nu sin sista
"praktik" på en salong i Kitale. Hon trivdes bra på skolan där hon även bodde. Det var
mycket tydligt att hon hade haft problem sedan hon slutade där och flyttade tillbaka till
Merufarm. Hon bönföll oss faktiskt om att få flytta någon annanstans men det är inte
så lätt att bara flytta en ung tjej, som är mycket utsatt här i landet. Vi måste alltså försöka
hitta ett bra och säkert boende där vi hoppas på att hon ska trivas.
Elisabeth och Atlin i vårt kök.
Eftersom David, som är Atlins pappa, arbetade hos oss som chaufför vet vi att
hans båda fruar levde när han avled 2001.
- Divina som är mamma till åtta av hans barn har vi haft kontakt med under alla år.
- Eunice, Atlins mamma, som också är mamma till Rispa (Lillemor) och Lennart
har vi ej haft kontakt med. Hon var enligt Sirira försvunnen. "Min Lennart" träffade
henne strax efter begravningen och sedan har vi ej sett henne. Barnen flyttade efter
något år till Sirira eftersom Eunice upplevde att hon absolut inte kunde försörja
dem och att de faktiskt svalt. Hon såg sig ingen annan råd än att lämna sina två
döttrar och sin son till Sirira då hon hoppades, och trodde, att de alla tre skulle få
ett bättre liv där. Möjligheten fanns ju för Sirira att ta hand om barnen då de enligt
afrikansk kultur också tillhör farmor! Detta är mycket svårt för oss att förstå.
Eunice är alltså faster även till Dorcas och sedan en vecka tillbaka bor både
Atlin och Dorcas hos henne och stormtrivs. Dorcas får lite närmare till salongen
men Atlin längre till skolan så behovet för Atlin att flytta till Elisabeth kvarstår.
För att planera detta ordentligt så kom de alla hit idag, söndag och vi var alla
överens om arrangemanget. Det innebär bl. a. att vi betalar ca 100 kr/månad till
mat och därtill fickpengar till bl.a. tvål, vaselin, bindor och tvättmedel.
Vi hade fått hit deras kläder så det blev ompackning men tyvärr hade inga skor
kommit med. Som väl är har vi ju våra "Sverige väskor" med en salig blandning
av kläder, skor och annat smått och gott.
Ompackning pågår....
Atlin provar skor som passar såååå bra.
Detsamma gäller Dorcas som här provar min kusins gamla sandaler...perfekta!
Här går de hem efter tre timmars mycket trevlig samvaro.
Från vänster: Elisabeth, Atlin, Dorcas och Eunice.
"Min Lennart" har ett otroligt minne för ansikten och människor och i början av
mars i år så stötte vi ihop med Eunice. Hur hennes liv har sett ut under dessa
år är svårt att svara på och vi vill heller inte fråga för mycket.
Återföreningen har varit över förväntan. Atlin kommer att kunna bo hos sin mamma
på loven - som tyvärr under sista året bara är ca 7-10 dagar /termin.
Eunice och Elisabeth verkar trivas mycket bra tillsammans. Elisabeth påpekade
flera gånger att Atlins mamma är så välkommen att höra av sig och att de skulle
hålla kontakten, avståndet är ca en mil så det är inte så långt.
Två mycket glada och fina personer som nu funnit varandra igen.
Det strålade faktiskt om dom båda...mor och dotter.
Kommentarer
Trackback
